Även killar fejkar
Vart tog tiden vägen? Det var ju midsommarafton nyss.
Jag hade eoner av tid till förfogande, men när jag nu kliar mig på hakan och tittar snett uppåt till vänster ... inser jag att jag inte har fått ett dugg gjort. Förutom att vi hyste sju sovande personer i olika omgångar, anordnade en matig tillställning efter en plötslig konfirmation (en timme och förtifem minuters gudstjänst, putäll på er alla) och samtidigt höll koll på alla fotbollsspelare som faller som käglor och får så vansinnigt ont så att de måste rulla.
I vilken annan sport måste man rulla runt av smärta? Eller är det själva rullandet som gör att smärtan är av synnerligen snabbt övergående art? Ni som är fotbollsspelare och läskunniga kan väl svara?
Hur känns det att se en ohyggligt fejkad smärta i slow motion? Eller tittar inte landslagsspelare på sina trillsnubbelfall efteråt? Får man på de hemliga och stängda träningarna öva på snygga fall? Är Ulrika Knape kontrakterad som expertspecialist?
Jag hade eoner av tid till förfogande, men när jag nu kliar mig på hakan och tittar snett uppåt till vänster ... inser jag att jag inte har fått ett dugg gjort. Förutom att vi hyste sju sovande personer i olika omgångar, anordnade en matig tillställning efter en plötslig konfirmation (en timme och förtifem minuters gudstjänst, putäll på er alla) och samtidigt höll koll på alla fotbollsspelare som faller som käglor och får så vansinnigt ont så att de måste rulla.
Särskilt den allra, allra sista är värd att vänta på.
I vilken annan sport måste man rulla runt av smärta? Eller är det själva rullandet som gör att smärtan är av synnerligen snabbt övergående art? Ni som är fotbollsspelare och läskunniga kan väl svara?
Hur känns det att se en ohyggligt fejkad smärta i slow motion? Eller tittar inte landslagsspelare på sina trillsnubbelfall efteråt? Får man på de hemliga och stängda träningarna öva på snygga fall? Är Ulrika Knape kontrakterad som expertspecialist?
Dokumentär, lika sann som allt annat.
Kom på ett nytt ordspråk, förresten:
”Prinsessan på ärten faller ofta på egen tuva.”
”Prinsessan på ärten faller ofta på egen tuva.”
26 Reflektioner:
Gnäll: Detta är en anledning till att det blir allt mindre intressant att titta på VM och EM.
Jag har inte sett en hel match ännu från EM 2008 och kommer inte att göra det heller.
Jag vet att jag låter väldigt gammal nu, men tacka vet jag Torbjörn Nilsson. Den killen hade en ödmjukhet, som dagens anfallare i svenska fotbollslandslaget saknar.
Dessutom lade han mål i så gott som varje match när han var som bäst; också det en väsentlig skillnad jämfört med de överbetalda spelare i blå-gult 2008.
Slut på gnäll
Tacka vet jag ... Glenn Strömberg mot Tjeckien 1985 ..?
(Han, som numera är så klok och italienskt förnuftig, filmade sig till en straff som jag tror att Corneliusson tjongade in. Rätta mig gärna om jag har fel.)
Angående gnället: jag håller med, men har börjat vända och ser nu med skjofriskt humör på alla inbillade och osynliga halvnelsongrepp som får lirarna att falla.
För mig får de gärna rulla på gräset. Det ser kul ut. Jag vill också gärna rulla på gräs, men helst utan att slå mig först.
De kanske har rullat gräs innan de tappar balansen och rullar på gräs? säger en göteborgare inom mig.
(Flåt.)
Jäkla bra fråga. Dokumentären får mig att skämmas att vara fotbollsspelare. Dock måste jag säga: det händer främst i herrfotboll. Mycket mer sällan förekommande i damfotboll. Vi skulle få höra att vi är för mesiga att spela fotboll om vi höll på så där.
Bli stämplad av ett par skruvdobbar gör ont, men det kräver inte att man rullar runt på marken. Man gör det man ska och tar lite kylspray på när tiden finns.
Just filmningarna är vidriga och gör mig så förbannad att jag tyvärr inte kan komma med ett enda smart ord, men jag tror också att vissa nationaliteter kämpar hårdare med filmträningen än andra.
Åt detta skrattade jag så jag grät.
Wow. Jag har inte sett Broder Jakob gråta sedan 1973, tror jag. (Då jag förmodligen var orsaken till tårarna.)
I rättvisans namn tyckte jag mig se ett gult kort eller två delas ut till några av skådisarna.
Annars är väl latinamerikanerna oslagbara när det gäller filmning och idiotiska målgester?
Lotten: Du har rätt om Strömberg. Det blev också ett väldigt rabalder i pressen efteråt. Antagligen eftersom det var första gången en svensk gjorde en döende svan i en större match.
Jag tillhör inte fotbollsentusiaternas skara. Kanske beror det på VM 1958. Då Sverige i slutspelet hade slagit Västtyskland var jag på väg till Stuttgart i södra Tyskland för en månads skolungdomsutbyte. På den tiden gick allt långsammare så vår färd från Sverige med tåg och sedan färja medförde övernattning i Lübeck på ett Jugendherberge.
Några timmar fick vi att på egen hand bese den gamla Hansastaden, dock med uppmaningen att inte tala svenska så att någon hörde och inte heller för någon berätta var vi kom ifrån. Natten innan vår ankomst hade svenska bilar i Aachen fått däcken sönderskurna. Tror de befann sig där i samband med någon hästsportstävling.
Nåväl, jag som sysslade med en så fridfull sport som simning tyckte allt att fotboll föreföll att locka fram människors mörka sidor och det har det ju funnits fler exempel på.
Men en riktigt bra match kan förstås vara skoj att beskåda å televisionen.
Jag vet inget om fotboll, men det var ett intressant inlägg av ica att det skulle tolkas att tjejer var för mesiga om de rullade så där.
Däremot vet jag att konfirmationsgudstjänster blir så långdragna. Dessvärre måste man också ofta komma i god tid för att få bra platser, vilket gör att man som närvarande församling får "sitta" i två timmar. (Ibland ska man ju stå.)
Förra sommaren var jag på en k-gtj som hade fikapaus på mitten. Då var det först redovisning i civila kläder, sen fika med ombyte för konfirmanderna och sen fortsatte det med själva konfirmationen och mässan efteråt.
Fiffigt upplägg kan jag tycka.
Som någorlunda flitig bönhusbesökare vill jag påstå att alla möten över en timme är för långa. Konserter och sånggudstjänster undantagna. Går man i frikyrkokapell kan man planera stadig frukost och toabesök särskilt noga vid besök hos samfundet på P, som alltid har långa tillställningar.
Modellen i två halvlekar verkar väldigt fiffig.
cecilia n- tyvärr är det alldeles sant.
Förresten får du gärna utveckla det där med att konfirmationen var plötslig, Lotten.
Konfirmation är ett udda ting. Min egen aspirant (rätt ålder) tittade på mig som om jag absolut inte var riktigt klok när jag sträckte fram brevet från församlingen nån gång i höstas. "Det krockar med tennisen" konstaterade han lakoniskt och med det var sagan all.
Konstigt, för jag är riktigt bibelsprängd, och de är på intet sätt ointresserade av religion som företeelse och kulturarv. Men varför man ska konfirmera sig kan de rakt inte förstå. Inte ens presenttanken tycks ha fått något genomslag i deras bekantskapskrets - jag vet inte en enda fjortis som har konfat sig i vår närhet. (Mer än syrrans styvdotter som till vardags beter sig allt annat än fromt eller ens det minsta intresserat av något som helst. Surprise? Not really.)
Är det en stad-land-grej? Stad-förort? Stor stad = > hedningar?
Båda mina stora barn har "gått och läst". En bestämde sig för att "gå fram". Den andra icket. Då funkar det väl som det ska antar jag, en tid att lära sig mer och välja själv.
Ingen av mina är barndöpta heller coh det sätter ju saken lite på sin spets. För då måste man välja det också innan man blir konfirmerad. Den som valde det hade ett jättefint dop där hon bestämde sånger och faddrar och hela alltihopet själv.
Den plötsliga konfirmationen stod 14-åringen för. Plötsligt stod hon i slutet av maj med en anmälan till "konfaläger" som kändes som en intensivkurs för att ta körkort. Hon var borta i åtta dagar och kom glädjestrålande lycklig hem och snipp snapp snut satt vi där i kyrkan och nu vill hon åka på läger igen.
Ännu roligare än själva rullandet är faktiskt storstjärnors miner när domaren vägrar ta notis om dem.
Eller för all del (framförallt men inte bara) italienares oförställda förvåning när de får en frispark mot sig eller ett gult kort. "Io? Io?! Impossibile!"
Mycket bra inlägg! Jag har själv funderat på detta och tänkte blogga om det men du gör det bra. Jag förstår verkligen inte varför man måste ligga och rulla runt och se pinad ut för att sedan märka att ingen tycker synd om en och då resa sig upp igen och springa iväg som inget hänt. Killar alltså!
Jag håller med brodern Jakob, det här var riktigt, riktigt skoj! Den roligaste fotbollsbild jag sett var nog den där från Fopolls-VM i Japan / Sydkorea där Batistuta och de andra argentinarna i frisparksmuren blivit utrustade med varsin handväska. (Går tyvärr inte att hitta medelst googling.)
Jag inser nu att det var dumt och chauvinistiskt av mig att skratta eftersom kvinnliga drag hos nämnda spelare snarare hade gjort dem mindre fjolliga och mer tuffa.
Jag var tvungen att googla lite på engelska för att hitta det förlorade fotografiet:
http://www.b3ta.com/interview/carlbaldwin/
Nyfiken på konfapedagogik:
Hur gjorde de med det krav som i vanliga fall finns: att gå i kyrkan minst ett dussin gånger (eller liknande antal) under året?
Diskussionen om konfirmations vara eller icke vara har inspirerat mig till ett blogginlägg som är schemalagt till i morgon
wv:fntmvg (=fintMVG!?)
Oj och felåt vad jag inte har varit närvarande!
Snabbt bara: de där obligatoriska kyrkobesöken avklarades synnerligen effektivt på bara ett par söndagar; säkerligen var de inte särskilt många. (Ja, jag har dålig koll. Är dassig på det kyrkliga.)
Väskbilden som hakke tipsade om. (Klicka!)
Men hjälp! Det var det roligaste jag läst på länge, har aldrig hört en bättre beskrivning och anledning till varför att inte titta på fotboll ;-)
Hurra och tack!
Varsågod och tack, Mette!
Skicka en kommentar
<< Home