Att sitta i komposten
Det var en gång en hockeymatch i OS 2002. Sverige spelade mot Vitryssland och jag led, sprang i cirklar, kastade mig på golvet så gravid jag var, skrek och hejade och bar mig åt. Precis när Salo släppte in en fladderpuck bakom sig, tog den just då mycket roade djefla mannen en bild på mig. Se till vänster, där står en chockad svensk i orange t-shirt.Igår under Sveriges match mot Spanien hade jag precis lugnat ner mig och accepterat både bytena och att vi inte skulle vinna utan bara spela oavgjort. I Spaniens målögonblick i 92:a minuten tog Åttaåringen en bild på mig:
Ska köpa ansiktsfärg av bättre kvalitet till på onsdag.
Den djefla mannen tog inte det hela på allvar.Efter slutsignalen ville jag vältra mig i tv:s analyser och lyssna på besvikna kommentarer och ösa ilska över domarens insats. Men två av de elva barnen på plats hade övat in en utomhusdans som omedelbart skulle tittas på. Inte en minut kunde de vänta och de okänsliga vuxna förstod varken mig eller min sorg.
Jag lydde, och det visade sig att det där med att sitta i komposten och titta på dansvideopotpurri till knappt hörbar musik från en mobiltelefon var ju inte så dumt. Ont ska visst med ont fördrivas.
20 Reflektioner:
Jag GRRÄÄÄÄÄÄÄÄÄMER mig över snöpelmålet så till den grad! Har inte hittat något ont att fördriva känslan med än.
Maken skakar oförstående på huvudet. "I just love a good game." Vad är det för j-a zeninställning?????
Zen ska med zen fördrivas?
Ska bara förtydliga: jag satt verkligen i komposten. Och det gjorde ont.
Här är hela vardagsrummet ombyggt till en blå-gul röra: en jättelik gammal svensk flagga hänger över hela bokhyllan (och ve den som försöker ta fram en bok!), serpentiner, flaggor och allsköns nationalistisk rekvisita som man snubblar över eller sätter sig på av misstag. Häromdagen var det TACK VARE denna familjens supportinsats som vi vann, igår förlorade vi tydligen TROTS alla dekorationer.
Vi har det också rätt blågult inrett (eller utrett kanske, ballongerna sitter utanför huset) för tillfället, men det är mer studentrelaterat.
Men i slutminuten där så undrade jag verkligen hur du hade det med kakelugnssparkandet egentligen.
Men, varför satt du i komposten?
Jag satt i komposten för att jag var sur och ville vara lite avig och putt men ändå närvara och inte förstöra för de två dansande barnen.
Moooooooget.
Men ni har väl uppmärksammat att det där målet egentligen inte spelade någon roll? Hur det än är måste vi spela minst oavgjort mot Ryssland för att gå vidare. Så här (målskillnaden kan jag inte, men vi ligger före Ryssland i alla fall):
Om vi spelat oavgjort
Spanien 4
Sverige 4
Ryssland 3
Grekland 1
Dagens läge
Spanien 6
Sverige 3
Ryssland 3
Grekland 1
Så!
Lugnande besked men inte mindre snöpligt!
Malinka: Mitt lugn är återställt - sonen ingrep med just detta lugnande besked till sin stackars mor.
Akta er, bolsjeviker!
Tack, Malinka. Fast det fattade jag junte igår. Idag förstår jag att det enda som har hänt är att vi inte på några villkor kan vinna gruppen och att vi kommer att få möta det orangefärgade laget som får alla att darra.
"Zlatan opereras" stod det på en skylt i EM-studion nyss. Men? Följdes bokstäverna av ett frågetecken? Stod det kanske inte Zlatan utan Alexandersson eller rentav Persbrandt? Vad händer?
Snöpelmål måste vi ju förresten anmäla någonstans som ett ypperligt ord.
Jag och mamma skrämde livet ur barnen när snöpelmålet (bra ord!) flög in.
"NEEEEEJ!" skrek vi (förstås) med sån emfas och röststyrka att 3,5-åringen började gråta alldeles översiggiven. 1,5-åringen sympatigrät en stund, men slutade snart. För storasyster tog det en bra stund att återfå balansen, och sedan bannade hon oss flera gånger: "Ni får inte skrika sådär. Jag blir rädd ju!"
PLÖTSLIG INSIKT:
Cecilia N har ju rätt! Jag var ju inte hemma och kollade på match! Kakelugnen stod osparkad!
Det hela är mitt fel!
Vilken tur att du fick skrika lite i mobilen med mig då. På onsdag då jäklar. Du kan få låna färg av mig, men man får inte pilla sig i ansiktet.
Dessutom kan du ju inte skicka ut utmaningar under EM-tider. Jag kan ju inte tänka på annat.
Jaha, då vet jag, det är zeninställning jag lider av.
Jag undrar alltid varför man måste hålla på med förlängningar och straffläggning och annat trams som kan avgöra en SM eller VM-match helt slumpässigt. Lagen kan väl få delat guld? För de är ju bevisligen lika bra spelmässigt sett.
När jag säger sånt tittar min make så konstigt på mig och undrar viken planet jag kommer ifrån.
Man fåååår inte göra nål sådär i sista minuten. Ica och jag blev självmordbenägna och var tvungna att sjunga ur oss all ilska i form av karaoke :) På onsdag, då jävlar som sagt. Icas ansiktsfärg är bra men inte om det börjar klia på kinden.
Min fru i komposten får mig att tänka på Une Charogne av Baudelaire!
”Quand vous irez, sous l'herbe et les floraisons grasses,
Moisir parmi les ossements.”
Eller Till Förruttnelsen av Stagnäääälius. En utmärkt dikt för fotbollsdeppare:
Till förruttnelsen
Förruttnelse, hasta, o älskade brud,
att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
blott dig till förhoppning jag äger.
Fort, smycka vår kammar -- på svartklädda båren
den suckande älskarn din boning skall nå.
Fort, tillred vår brudsäng -- med nejlikor våren
skall henne beså.
Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp,
förkväv i ditt famntag min smärta!
I maskar lös tanken och känslorna opp,
i aska mitt brinnande hjärta.
Rik är du, o flicka! -- i hemgift du giver
den stora, den grönskande jorden åt mig.
Jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver
därnere hos dig.
Till vällustens ljuva, förtrollande kvalm
oss svartklädda brudsvenner följa.
Vår bröllopssång ringes av klockornas malm,
och gröna gardiner oss dölja.
När stormarna ute på världshavet råda,
när fasor den blodade jorden bebo,
när fejderna rasa, vi slumra dock båda
i gyllene ro.
Underbart och morbitt (eller hur man säger) av Stagnelius. Det franska förstår jag inte, det närmaste jag kan gissa är ”När ni går, bland kryddorna och det feta gräset, mojsar jag mig bland benen.”
Eller "det feta gräset" kanske ska vara "de gräsliga blommorna"?
Strax efter snöpelmålet skulle vi titta på Minnenas television: NP Möller med Jan Malmsjö som "Danskdödaren" och sedan var det Kommissarie Barnaby på dansk TV:
Först på söndagens morgon kom reaktionen:
Då steg en mjältsjuk svartalf upp, och plötsligt
Bet sig den svarte vid mitt hjärta fast;
Och se, på en gång allt blev tomt och ödsligt,
Och sol och stjärnor mörknade i hast;tat sitt sken"
men se´n regnade det på vår på potatis - då kändes det litet bättre.
Hoppas nu bara att Zlatans knä håller - längre än kvartsfinal kan vi ju dock ej hoppas...
Skicka en kommentar
<< Home