Blogguppmaning: Ge omgivningen order!
imperativ (lat. (modus) imperativus 'befallande (modusform)', av impero 'befalla', 'föreskriva'), modus som anger uppmaning, förbud, vädjan, råd etc. I satser med imperativ är subjektet (som syftar på lyssnaren) ofta underförstått: Skynda dig! Skynda er! I svenskan är imperativformen identisk med verbets presensstam: hoppa!, vänd!, se!, skriv!, spring!
Så nu lyder ni: stoppa in er själva i ett nötskal och blogga om vad ni skulle ge för fem olika order till omgivningen om ni kunde. Ju mer egoism, desto bättre!
1) Spela basket!
2) Ha inte pälsdjur!
3) Ge [mig] beröm så ofta som möjligt!
4) Stava rätt om du kan!
5) Städa lagom.
(Ja. Sista ordern har inte utropstecken eftersom den ska läsas på ett annat sätt.)
Inledningsvis pekar jag med hela handen mot endast bloggar som börjar på s: Sandra, Studiomannen, Stationsvakt, Salte Stellan, Skrivkramp, Skriv med skruv, Suvi samt Söversättarhelena.
... and that’s an order ...
13 Reflektioner:
"Who Do You Think You Are Kidding, Mister Hitler?"
De gamla fina krutgubbarna ... :-)
Fast lydde de verkligen order?
Just nu order till mig själv:
Jobba!
Gillade också krutgubbarna på den tiden då de (be)gavs på tv.
Tur att jag börjar på c och inte på s.
Eftersom Lotten inte gillar utmaningar, kör hon tydligen med uppmaningar i stället.
Tack för grammatikrepetitionen!
Kan behövas ...
Å tack! En uppmaning är just vad jag behöver. Jag har ju för bövelen nästan glömt bort att jag har en blogg!
Du frågade om jag bloggat om min farfar. Jag kommer att göra det, men sparsamt. Jag håller nämligen på att skriva en bok om min farmors liv och där kommer utdrag ur farfars brev att finnas.
Förresten älskar jag språkpoliser, älskar att bli rättad, undervisad och språkligen satt på plats!
Ah, Isabella, du kan bli min bästa vän. (Vet inte riktigt vad Bästisgrannen tycker om det.)
Ceculia N: Oooh hupp, jag kan ju om s-bloggarna inte lyder utsträcka uppmaningen till c- och z-bloggarna ...
Ceculia är alltså ditt nya namn, Cecilia.
En order, flera order? Måste bara dubbelchecka. Jag har nyligen fått lära mej att på utställningar ger domare en kritik, flera kritiker.
Och jag bloggar som beordrad!
Jag har fått så mycket smälek för den förment alltför auktoritära ledarstil jag präglades av som barn på 30-40-talet att jag slutat ge order, utom när fara för liv och/eller egendom föreligger!
Strevligt svärre! Såterkommer!
OK, jag är på!
FÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄDIG!
Se själva!
Skicka en kommentar
<< Home