Hängmappar i hypofysen? (bilduppdat.)
Kunskaperna verkar hos somliga ligga i hängmappar i hjärnan. Mappar med tydliga etiketter i färgkodade system. System som funkar även vid blodsockerdippar eller komplicerade frågeställningar.
Men jag, jag funkar nästan bara halvsovande.
Inatt väcktes jag vid halvtresnåret av en mobiltelefon som skrek på batterihjälp. Och jag kunde inte somna om. Plötsligt rusade hjärnan utan att jag tryckte på gaspedalen och jag löste både blogg- och världsproblem, formulerade bästsäljare och hanterade krångliga personer som vore de bollar som jag med lätthet jonglerade till omgivningens beundran och braskande applåder.
Så vaknade jag (utan att ha somnat om, ja) vid kvart i sex och kunde inte ens hitta ena strumpan eller beräkna rätt saltmängd till havregrynsgröten.
Nu är frågan hur jag ska hantera allt detta som jag lärde mig under dagens radiosändning:
– Salta köttet en kvart före grillningen och gooosa med det! sa Lisa Förare Winbladh till mig. Och ta en gammal chutney och ljuuuuus soja!
– Ungdomsyran i Flen är en ungdomstillställning med nyktra ungdomar och ungdomsmusik och lekar för ungdomar som inte dricker alkohol utan bara andra ungdomliga drycker.
– Nämen medeldistansloppen kräver kartläsning, sprintloppen kräver fart och långdistansarna måste vara taktiska, sa orienteraren Peter Öberg, som springer EM i Lettland. Skogen är underbar!
– Domarna i EM pratar inte om domarinsatser och gamla domarminnen och gnäller inte på varandra utan myser bara och pratar om barnen och familjen, sa domare nr 1 – Peter Fröjdfeldt. Men snart ska jag pensionera mig!
Jahaja. Jag kommer att i helgen påstå att man med 100 % säkerhet måste dricka ljus soja inför sprintlopp samt att balettdansöser och fotbollsdomare är gosiga eftersom de pensionerar sig så tidigt i livet när de är yra av ungdom.
----
Uppdatering:
Tiresias hängmappar?
(Man måste läsa i kommentarerna för att förstå.)
Men jag, jag funkar nästan bara halvsovande.
Inatt väcktes jag vid halvtresnåret av en mobiltelefon som skrek på batterihjälp. Och jag kunde inte somna om. Plötsligt rusade hjärnan utan att jag tryckte på gaspedalen och jag löste både blogg- och världsproblem, formulerade bästsäljare och hanterade krångliga personer som vore de bollar som jag med lätthet jonglerade till omgivningens beundran och braskande applåder.
Så vaknade jag (utan att ha somnat om, ja) vid kvart i sex och kunde inte ens hitta ena strumpan eller beräkna rätt saltmängd till havregrynsgröten.
Nu är frågan hur jag ska hantera allt detta som jag lärde mig under dagens radiosändning:
– Salta köttet en kvart före grillningen och gooosa med det! sa Lisa Förare Winbladh till mig. Och ta en gammal chutney och ljuuuuus soja!
– Ungdomsyran i Flen är en ungdomstillställning med nyktra ungdomar och ungdomsmusik och lekar för ungdomar som inte dricker alkohol utan bara andra ungdomliga drycker.
– Nämen medeldistansloppen kräver kartläsning, sprintloppen kräver fart och långdistansarna måste vara taktiska, sa orienteraren Peter Öberg, som springer EM i Lettland. Skogen är underbar!
– Domarna i EM pratar inte om domarinsatser och gamla domarminnen och gnäller inte på varandra utan myser bara och pratar om barnen och familjen, sa domare nr 1 – Peter Fröjdfeldt. Men snart ska jag pensionera mig!
Jahaja. Jag kommer att i helgen påstå att man med 100 % säkerhet måste dricka ljus soja inför sprintlopp samt att balettdansöser och fotbollsdomare är gosiga eftersom de pensionerar sig så tidigt i livet när de är yra av ungdom.
----
Uppdatering:
Tiresias hängmappar?(Man måste läsa i kommentarerna för att förstå.)
18 Reflektioner:
Ja, ibland man kan verkligen undra hur kopplingarna i hjärnan ser ut. Jag läste ditt inlätt, funderade lite på det, tog sedan en snabb koll mina mejl och kom då på mig själv med att under tiden sitta och muttra "hängpattar på Hippolytus". Usch så fult! Nu måste jag nog tvätta munnen med tvål.
Ditt inlägg var det ju jag läste.
Det var väl Tiresias som hade hängpattar, inte Hippolytus?
"I Tiresias, though blind, throbbing between two lives,
Old man with wrinkled female breasts, can see
At the violet hour, the evening hour that strives
Homeward, and brings the sailor home from sea,
The typist home at teatime, clears her breakfast, lights Her stove, and lays out food in tins."
Jag trodde inte att jag skulle få/behöva läsa ordet hängpattar här, men det är ju fredag. :-)
På min arbetsplats "får" man säga snuskiga saker på fredagarna. Mail med ekivokt innehåll tolereras (och hyllas) också.
Trevlig helg på er!
You've got mail.
Eller på svenska:
du har e-post.
Eller på franska:
vous avez mail
Eller på tyska:
Achtung! Ihr Konto ist etwa zu überladen mit Sturm bringt E-Mail-Nachrichten
Det stämmer hur som haver.
Vous avez UN mail på franska, om man ska vara petig, och det ska man. ;)
Om det där är hängpattar så vet inte vad som INTE är det, de där var väl pigga så det räckte?
Sa Lisa verkligen GOOOSA med (köttet)?
Annars låter det som en total sammanblandning som jag kunde råka ut för nattetid ;)
Det är väl Hippocampus som är involverat i minne? Hypofysen producerar livsnödvändiga hormoner. Bara lite checking sådär...
Jessica -- bra checking! Jag drog bara till med hypofysen för att få till allitterationen och tänkte att även hormonerna kanske skulle må bra av att bli lite systematiserade.
(Vad kul: hippocampus är även det vetenskapliga namnet på sjöhästar!)
Det där med mappar i hjärnan har jag funderat en del på. Mina funderingar började nån gång på grundskolan när min biologilärare förklarade fenomenet deja vu.
Jag minns knappt hur förklaringen löd nu, men det var nåt med att vi kategoriserar alla våra intryck så fort vi får dem och lägger dem i "mappsystem" i hjärnan och att man när man är trött kan råka lägga ett intryck i mappen för minnen eller saker man redan sett, istället för mappen med nya intryck, och att det därför blir en deja vu.
Senast funderade jag på det eftersom jag hade glömt namnet på ett popband som jag mycket väl visste vad de hette. När jag frågade min sambo kom inte han på det heller, och så diskuterade vi det faktum att det händer rätt ofta. Ni vet, att nån säger "vad heter den där, du vet, som spelade i den där filmen och är gift med den där och har det där barnet" och man vet mycket väl men bara för att den andre inte kommer på det gör man det själv inte heller. Min teori var då att man helt enkelt letar i fel mapp i hjärnan, att man letar i mappen där det ligger saker man glömt, eftersom man associerar dit eftersom den andre vill ha hjälp med nåt de glömt. Men i den mappen hittar man ju inget, för där har man ju glömt allt.
Eh, ja. Det var bara det jag ville säga.
Jag har en känsla av att all information i min hjärna är på midsommarfirande där några är stupfulla, andra har smullit av och åter några hoppar grodor.
Igår visade den djefla mannen mig tre foton på olika kungar och bad mig identifiera dem.
- Jag kan inte! Gustav II Adolf, sa jag och förstod inte varifrån den idén kom.
- Bra, och den här?
- Inte en aning, men jag kan ju chansa på Johan III, svarade jag.
- Alldeles rätt, och denne?
- Han ser ut som drottning Kristina så det måste vara Karl XI, sa min mun.
Förmodligen var det då marketentskan på midsommarfesten som ryckte ut och pekade med hela handen så att rätt namn serverades.
För jag kan INTE kungalängderna.
G II A skulle jag nog kunna, men inte de andra.
"Letar i mappen där det ligger saker man glömt" Underbar formulering!
Enligt all logik borde den mappen alltid vara tom.
Trevligt inslag med Lisa Förare Winblad.
Du och hon har många likheter
-skriver som gudinnor
-formulerar Er muntligt på likartat sätt
Den tomma mappen kan jag absolut associera till - jag är ofta där och rotar när vi med "alzheimer light" träffas.
Wv: Zeycenco- känner jag honom?
Mitt minne är fantastiskt och strukturerat.
Jag kan t.ex. plocka fram nästan allt som jag läste i Okej på 80-talet. Även om band och sånt som jag inte var det minsta intresserad av.
Jag kan också tala om exakt var jag var och ungefär när jag senast hörde en gammal låt.
Men jag kan faaan säga något vettigt om grammatik, syntax och fonologi.
Gissa vad jag studerat och tenterat (och t.o.m. skrivit kurskompendier om)?
Dessutom kan jag återberätta tidigare släktleds berättelser från livet.
Oj. Lite omkastat. Men ni fattar.
De där åren när man skulle hålla reda på tusen detaljer för ett fungerande vardagsliv i en sexpersonersfamilj, då betedde sig mitt minne nästan som en autopilot. Jag behövde inte hålla mig med kalender för att veta vilket barn som skulle på barnkalas klockan si och hämtas klockan så, eller vem som hade tandläkarbesök, vem som skulle ha musiklektion, vem som skulle delta i någon idrottstävling under helgen eller vad som helst. Det räckte med att jag på vilket papper som helst hade gjort en kort anteckning om det hela, sedan satt det bergfast och föll fram av sig själv i lagom tid till allt vad som förekom.
I dag går jag till exempel ut i köket och frågar min man: "Varför gick jag hit ut?" Han brukar då komma med ett svar jag tycker låter bra. Men inte vet jag om hans förslag är det som egentligen fick mig att gå ut i köket. Ibland kanske.
Oj, Agneta -- sådär bra funkar det inte hos oss. En gång ringde den djefla mannen till dagis för att säga att han skulle bli lite sen. De svarade inte, så han pratade in ett telefonsvararmeddelande.
Fem minuter senare kom han på att det var söndag och att alla barnen var på ovanvåningen. Dagispersonalen skrattar fortfarande.
Skicka en kommentar
<< Home