Missionär Bergman på frälsartåg
Ibland ringer det ju på dörren och så står ytterst prydligt folk där med foldrar och biblar och vill berätta om hur lyckliga de är sedan de fann meningen med livet (pek-pek på bibeln, vift, vift med foldern) och att jag som den förtappade varelse jag är faktiskt borde finna peace and happiness genom deras försorg.
Ibland stöter jag på handbollsspelare som trots att jag intensivt pådyvlar dem basketens fördelar ändå bara vill låta påskina att handboll är den rätta vägen att vandra genom livet. (Vaddå lika god kålsupare? Inte då.)
Ibland träffar jag sådana som gillar politik. De redan övertygade är så övertygade att de påminner om fotbollshuliganer i argumentationsteknik. Vanligaste repliken när ett läger möter ett annat? Ptja:
– Men tänk på de svaga i samhället!
Så kommer vi till de litterata. Alla som har funnit lyckan i en god bok vill ju dela med sig av glädjen precis likadant som en slipsgrabb utanför dörren eller som en miljöaktivist med Arktis’ smältande is närmast hjärtat.
– Du måste läsa den här!
– Åh, vad kul, är det mycket snusk i den?
– Jag har fyndat, jag har fyndat – Prousts samlade! På franska!
– Skrev de andra sex dvärgarna också?
– Den svenska litteraturen kan inte på några villkor jämföras med den brittiska.
– Johodå, kolla – om man jämför dem ser man att språken är helt olika.
I morgon – den 23 april – är det Världsbokdagen. Man kan t.ex. baka bokkakor, utlysa boktävlingar, citera Shakespeare till kaffet eller läsa högt för alla andra på morgonbussen.
Istället för att tipsa andra bokläsare om böcker, tänkte jag be er om hjälp att hitta litteratur för dem som inte läser. Jag vill alltså missionera för de ännu inte frälsta – men jag lovar att inte tränga mig på eller ens se prydlig ut.
(Vi har förresten en jungfrufödd författare här i familjen: Sextonåringen läser trots generna aldrig böcker men skriver som vore han en driven publicist med 40 års erfarenhet i kappsäcken. Han påstår själv att det är Simpsons som har bildat honom.)
Ibland stöter jag på handbollsspelare som trots att jag intensivt pådyvlar dem basketens fördelar ändå bara vill låta påskina att handboll är den rätta vägen att vandra genom livet. (Vaddå lika god kålsupare? Inte då.)
Ibland träffar jag sådana som gillar politik. De redan övertygade är så övertygade att de påminner om fotbollshuliganer i argumentationsteknik. Vanligaste repliken när ett läger möter ett annat? Ptja:
– Men tänk på de svaga i samhället!
Så kommer vi till de litterata. Alla som har funnit lyckan i en god bok vill ju dela med sig av glädjen precis likadant som en slipsgrabb utanför dörren eller som en miljöaktivist med Arktis’ smältande is närmast hjärtat.
– Du måste läsa den här!
– Åh, vad kul, är det mycket snusk i den?
– Jag har fyndat, jag har fyndat – Prousts samlade! På franska!
– Skrev de andra sex dvärgarna också?
– Den svenska litteraturen kan inte på några villkor jämföras med den brittiska.
– Johodå, kolla – om man jämför dem ser man att språken är helt olika.
I morgon – den 23 april – är det Världsbokdagen. Man kan t.ex. baka bokkakor, utlysa boktävlingar, citera Shakespeare till kaffet eller läsa högt för alla andra på morgonbussen.
Istället för att tipsa andra bokläsare om böcker, tänkte jag be er om hjälp att hitta litteratur för dem som inte läser. Jag vill alltså missionera för de ännu inte frälsta – men jag lovar att inte tränga mig på eller ens se prydlig ut.
(Vi har förresten en jungfrufödd författare här i familjen: Sextonåringen läser trots generna aldrig böcker men skriver som vore han en driven publicist med 40 års erfarenhet i kappsäcken. Han påstår själv att det är Simpsons som har bildat honom.)
19 Reflektioner:
Näh, för tidigt på morgonen och före kaffet.
Kommer inte på någon lämplig titel men kanske just Proust ska undvikas.
Jag återkommer.
"Dumskallarnas sammansvärjning" om det inte är förbjudet att skratta när man läser?
Serieromaner kanske? Persepolis (fyra böcker) av Marjane Satrapi är bra (fast filmen är nästan ännu bättre) och likaså Maus av Art Spiegelman, som nästan är en klassiker vid det här laget.
"Skulduggery Pleasant" av Derek Landy till någon som är runt 12-13 år.
"The Lovely Bones" (har glömt vad den heter på svenska) av Alice Sebold till tjejer från 15 och uppåt.
KLart den är Simpsons som bildat honom. Alla som ser djupet i den serien bildas automatiskt. Cool. Då ska det bloggas om böcker imån, och lämna fyraåring.
Jag skulle rekommendera Charles Nordhoff och James Norman Halls romantriologi om Myteriet på Bounty. Då kan man ju dessutom locka med att de bygger på en verklig händelse.
Sedan kan man gå vidare och läsa Anders Källgårds fina böcker om Pitcairn Island, dit verklighetens myterister flydde efter att ha slängt ner kapten Bligh i en jolle i höjd med Tonga.
Dessa böcker fick mig att snöa in på Söderhavet och öar i största allmänhet.
Perfekta förslag!
Det där med verklighetsanknytning funkar nästan alltid. En av de få böcker som Sextonåringen har läst är "Alive", som han plöjde efter att ha sett filmen med samma namn. (Ett rugbylag från Uruguay kraschar i Anderna, men överlever genom att äta upp sina döda kamrater.)
Många har nån slags mental blockering mot böcker överhuvudtaget. Det låser sig, liksom. "Nä, jag läser inte böcker."
Då är det perfekt med Simpsons. Eller serietidningar, serieböcker, magasin om sådant som intresserar personen ifråga. Fiske, handarbete, motorer, tatueringar, you name it.
För det finns väl inget självändamål i att läsa just böcker?
Attji Proust var jätteroligt, det har jag aldrig tänkt på förut!
Att Simpsons bildat sonen är inte så illa. Jag sätter en lilltå på att de kommer att uppskattas även om 200 år.
Och så är Stellan så klok.
Läsa högt för varandra är mysigt, gemenskapande och bildande. Exempelvis en kväll i veckan, mellan åtta och halv nio. Som om det stod på schemat. Schemata är väldigt bra ibland.
Helt korrekt, Stellan. Läsa som läsa, bokstäverna måste inte sitta i en bok.
Hörde ni när Brolin bröt foten och låg på sjukhus och en sportjournalist frågade vad han nu skulle göra när han fick en massa tid över -- läsa böcker kanske?
-- Nej, SÅ sjuk blir jag aldrig, svarade Brolin med emfas.
Men det är ju inte världsbokdagen som är det viktiga i morgon. Det är ju Scouternas stora dag. Scouter över hela världen firar St Georg.
Alla har vi funnit lyckan på olika ställen :-)
Jag ska fundera på att sprida lite böcker också. Men jag skulle också gärna få tips om vad man stoppar i händerna på en 14-årig kille som inte vill läsa böcker alls.
Pådyvla dina halvlitterata vänner novellen "Schack" (Schachnovelle) av Stefan Zweig och de blir minst trekvartslitterata. Borges "twilight zone-historier" -- om uttrycket ursäktas -- är också lämplig kolportörlitteratur för bokmissionärer.
En annan strategi är att följa Sandemoses tes (citerad ur minnet): mord och kärlek är det enda som det är värt att skriva om.
Mord och kärlek - och roliga saker, skulle jag nog vilja tillägga.
Selma Lagerlöfs Jerusalem. Först knorrar folk, men finner sig sedan uppslukade.
Kanske inte fjortonåriga gossar, dock. De får läsa... om andra världskriget.
Det är svårt att tipsa eftersom målgruppen är så diffus.
VARFÖR läser vederbörande inte?
Om det är dyslexi i botten får man ge helt andra råd än om det är s.a.s. kulturbetonat
Med detta menar jag det som Neil Postman formulerade:
Postman's best known book is Amusing Ourselves to Death, published in 1985, a historical narrative which deplores the decline of the communication medium as television images have replaced the written word. Postman argues that television confounds serious issues with entertainment, demeaning and undermining political discourse by making it less about ideas and more about image. He also argues that television is not an effective way of providing education, as it provides only passive information transfer, rather than the interaction that he believes is necessary to maximize learning.
I det senare fallet behövs andlös spänning kombinerad med sofistikerad psykoemotionell interaktion mellan huvudpersonerna för att "rycka loss" ungdomen från det passiva tittandet.
J.K.Rowling did it!
De böcker jag minns hållit mig vaken en hel natt är:
Greven av Monte Christo
Röda Nejlikan
Röde Orm
Ivanhoe
På senare tid: Stieg Larssons och Henning Mankells deckare...
Jag måste ge föregående kommentator rätt. Mina egna barn har gått från Harry Potter → Sagan om ringen → Tom Hollands persiska historia → Herodotos historia.
Problemet är att få dem att läsa annat än fantasy/ historia och på svenska. Mest fascinerande tycker jag är att skolans lärare i svenska accepterar att de läser böcker på engelska när läsning står på schemat. De måste vara desperata.
Två medhåll:
Det är ju S:t Georg imorgon! Vadå bokdag?
Och: hur får man tonårssöner läsa annat än tjocka fantasyböcker på engelska? (Jodå, HP är också genomfluten.)
Selma Lagerlöf t ex, eller nåt annat.
Problemet är att ungen börjar tappa svenskan!
Håller med "den blyga". Det beror på målgruppen. Trettonåringens läslust väcktes av Varbröder-serien (23 dagar kvar till nästa boksläpp i serien och vi väntar otåligt då förlaget verkar ha skjutit upp utgivningen ett par gånger). Under tiden från första boken tills idag har det lästs massor. Fantasy är det dock för hela slanten.
Om han tappar läsandet i svenskan. Varför inte en ljudbok? En hit bland grabbarna just nu verkar vara "Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist. Annars kanske muta går bra? Stephen King kanske? Beror ju om ni tycker det är viktigare att han läser än vad han läser. Själv har jag aldrig fattat Simpson. Tror jag får börja tänka om.
Be dem läsa innehållsförteckningen på alla matvaror ni har i köket... förlåt, vardagsrummet, så kan de vinna min tävling. Där förstapriset råkar vara två böcker (varav den ena är full av serieteckningar).
Vilka snygga pilar Dieva kan göra i sina kommentarar förresten. Coolt!
Wv föreslår att de illiterata ska läsa "urzet".
Skicka en kommentar
<< Home