I rusningstrafik mot formalin
I fredags kl. 16:10 slängde jag mig i en taxi för att i ilfart föras till Göteborgs Naturhistoriska Museum innan det stängde kl 17:00. (Egentligen skulle jag fortsätta förvaringsskåpsutredningen från förra inlägget, men skåpen var dötrista och en val visade sig stjäla uppmärksamheten.)
Ser ni? 0,02 timmar!
”Rusningstrafik” är ett ord som i svenskan är känt sedan 1957. Pah. Bah. Fnys. De hade 1957 ingen aaaning om hur lång tid det 51 år senare skulle kunna ta att åka 1,8 km. Under en 247-kronorsresa lärde jag mig mycket om Teheran, mycket om svenskars kynne, ännu mer om våra jävla årstider men väldigt lite naturhistoria.
Väl framme skakade jag regnet ur frisyren, nickade åt personalen som snabbt påpekade att det snart var stängningsdags och suckade lyckligt – för om museer tycker jag mycket. Det spelar ingen roll om de är gamla, dammiga och trista eller dyra. Jag tvingar barnen att njuta också, vilket de kommer att tacka mig för i framtiden. Tror jag.
De tacksamma barnen ses här i livrustkammaren under jullovet.
Dammvippa hitåt!
Här har vi då den berömda Malmska valen (strandad 1865) som vi har yrat om flera gånger tidigare. (Jag och Översättarhelena.) Vid den röda pilen syns gångjärnen, som på valdagen vart fjärde år oljas för att inte gnissla vid munöppningen. Sedan kan allmänheten där inne bland sittbänkar och handtryckta tygtapeter fira demokratin genom att fika inne i valen. Wikipedia berättar:
Preparat av Malmska valen.
Men det är särskilt skumma burkar med formalin som fascinerar mig. ”Vänster öga, genomborrat i syfte att döda valen.” Mums.
------
Och nu blir det reklam. Hallwylska museet nära Norrmalmstorg i Stockholm har öppnat köksavdelningen – men bara till den 17 februari. Vinkällaren! Skafferiet med en ohyggligt imponerande ägghylla! Glassmaskinen! Durkslagen och slevarna! Menyerna! Say no more. Tyvärr inga formalinburkar, men det må vara hänt. (Ni förstår väl hur tacksamma barnen var över att få se ett sekelskifteskök?)
Ser ni? 0,02 timmar!Väl framme skakade jag regnet ur frisyren, nickade åt personalen som snabbt påpekade att det snart var stängningsdags och suckade lyckligt – för om museer tycker jag mycket. Det spelar ingen roll om de är gamla, dammiga och trista eller dyra. Jag tvingar barnen att njuta också, vilket de kommer att tacka mig för i framtiden. Tror jag.
De tacksamma barnen ses här i livrustkammaren under jullovet.
Dammvippa hitåt!”Det inrättades tidigt ett litet kafé i valens innandöme, där det bland annat serverades kaffe och punsch. Ingången var genom gapet som man kunde veva upp. Efter att ha varit öppet i många år, stängdes kaféet då det blivit ett tillhåll för älskande par och då ett speciellt par överraskades i en alltför intim situation.”Valfrändskap, valmöten och valkarteller var ej tillåtna. För att inte tala om valrörelser i samband med valhemligheter. (Förlåt, jag har umgåtts med göteborgare och hamnat i fler än en valsituation.)
Preparat av Malmska valen.Men det är särskilt skumma burkar med formalin som fascinerar mig. ”Vänster öga, genomborrat i syfte att döda valen.” Mums.
------
Och nu blir det reklam. Hallwylska museet nära Norrmalmstorg i Stockholm har öppnat köksavdelningen – men bara till den 17 februari. Vinkällaren! Skafferiet med en ohyggligt imponerande ägghylla! Glassmaskinen! Durkslagen och slevarna! Menyerna! Say no more. Tyvärr inga formalinburkar, men det må vara hänt. (Ni förstår väl hur tacksamma barnen var över att få se ett sekelskifteskök?)
20 Reflektioner:
Men då missade du de siamesiska tvillingsfostren som också ligger i en burk med formalin på samma museum som valen? Det finns en monter med abnormiteter där som är ... öh, fascinerande. Lite sorglig och lite äcklig på samma gång.
Jag vet, Atahari, jag bara rusade mot valen och missade en farlig massa formalin på vägen. Måste återvända!
Personalen på Naturhistoriska förnekar ihärdigt det där med servering och intimt umgänge i valfiskens buk. De menar att det bara är en ovanligt seglivad Göteborgsmyt (valfusk helt enkelt).
Word verification bidrar med en otäck art för naturaliekabinettet: yxuggl
Hur lång tid tog den kalkylerade 1,2-minutersresan egentligen?
På ett sånt museum i Paris råkade jag se ett helt gäng med missfallsfoster och jag har ännu inte hämtat mig. Det var mycket läskigare än den tvåhövdade kalven här i Stockholm, de här var yttepyttesmå och usch, de finns fortfarande kvar på näthinnan.
Jag har haft turen att iaf få en unge som älskar museum, särskilt Naturhysteriska Riskmuseet och särskilt stenarna.
Just det, Hallwylska var det. Där finns det ju också en story som är lite braskande. Det är det där med den ena dotterns olycksaliga förgiftning, genom förtärande av nån färgkrita (allt var inte bättre förr, nu är det visserligen äckliga substanser i maten, men kritorna är nog inte kadmium- och blyoxidiga längre). Det var jul och inga läkare att tillgå. Undrar hur storyn såg ut i verkligheten där med. Så förtjust blev jag i hela huset och ena dotterns hus på Gotland (Muramaris) att jag rekvirerade papper om guidejobb där.. ;)
Åh, formalinburkar, me love! På mitt gamla gymnasium har de en utav sveriges äldsta samlingar med gamla kläder, uppstoppade djur och läskiga och helt otroligt häfitiga saker i formalinfyllda burkar. Om man bad Vaktis riktigt snällt brukade han släppa in en och man ville aldrig mer gå ut! Extra spännande var det för att vissa utav sakerna som fanns där egentligen inte fick finnas på andra ställen än museeum.
mehh... hur lång tid tog taxiresan då?
Ooo, Hallwylska!
Det utropet för att få knappa in ertwwtwz! En sluddrig schweitschare?
Aah! Så bra då att jag och svägerskorna planerar ett besök på Hallwylska den 9:e februari. Då hinner vi in i köksavdelningen.
Varje museum med aktning har sin egen seglivad legend. Naturhysteriskas (se Vajlans inlägg) variant är att en expeditionsmedlem under en av polarexpeditionerna avled och packades in i en låda. Lådan hamnade av misstag bland alla andra lådor med insamlat material och kom aldrig hem till familjen. Istället hamnade den på Riksmuseets vind där den står i väntan på att personalen ska komma så långt i uppackandet.
Visst är det en härlig myt! Det är kanske han som är "bror min som ligger i sprit uppå Riksmuseet" i snapsvisan.
Jag vet faktiskt inte hur lång tid resan tog, men bortåt en halvtimme var det nog. Bara vändningen på den lilla vändplatsen framför museet kostade tio kronor och femton ryck i växelspaken.
Tack för myternas uppfriskande! Nu kommer vi ju att strunta i att man nog inte i alla fall fikade och kysstes i valen och tralla "bror min som ligger i sprit uppå Riksmuseet" lite till mans.
Apropos udda Museer:
Nästa gång i London rekommenderar jag Soane ´s
Där finns också låda för en död gubbe - men den är tom...
Sir John Soane should not be confused with Sir Hans Sloane, whose collections formed the foundation of the British Museum and Natural History Museum.
Jag har arbetat på ett museum och trots att djuren var avspärrade så hände det att föräldrar placerade sina telningar på ett stort djur för att fotas. Om man då sa till att vänligen ta ner barnet och gå och tvätta händerna på det så fick man en lång harang om pedagogisk uppväxt yada yada yada.
Varpå man kontrade.
"De här djuren stoppades upp på 1800- och tidiga 1900-talet. Anledningen till att de fortfarande står här utan att vara malätna är för att de behandlades med en avsevärd mängd konserveringsmedel för den tiden, bl a arsenik och stryknin. Med mera."
Varpå förälder ryckte ner barn och snabbt sprang för att tvätta händerna på det.
De stora andelarna av formalin- och spritsamlingarna får inte stå framme. Sprit dunstar och är så jävla brandfarligt att det inte finns på kartan.
Kontrar med två skolor:
I taket på biologisalen där jag gick på gymnasiet hänger en kungsörn. (Eller havsdito?) Den sades ha blivit skjuten på en gård i närheten då den slog en katt som hörde till gården.
På en skola jag jobbade fanns ett riktigt människoskelett.
Den enda val jag sett, vilket jag vittnat om tidigare här, var den som kördes runt på ett lastbilsflak på 70-talet och förevisades än här än där. Jag såg den när den var "där", dvs ganska nära gymnasieskolan.
wv: ruuygbq Rugby?
Tvära kast: nu sitter jag på en buss på väg till Värtahamnen för att där kliva på en båt, nej, fartyg, nej skepp, nej ... färja. M/S Silja Festival. Ah, alltså ett motor ship.
wwekfI slutet av sjuttiotalet försökte jag få ett gäng simmare på träningsläger att besöka Växjö domkyrkomuseum. Av dessa 12-14-åringar fanns endast en tolvåring som gärna ville beskåda det hela. Det var samma tolvårige gosse som hävdade att »Bröderna Karamasov« är världens bästa bok. Medan han och jag kollade in museet satt övriga nitton och åt glass i solens sken utanför domen.
Agneta: Det låter nästan som en av mina söner som lärarna alltid beklagade sig allt skulle läsa alla texter på ett museum.
Fast han är lite yngre och har vad jag vet aldrig besökt detta domkyrkomuseum.
Apropos ALLT: När den djefla mannen vid 5 års ålder med familjen besökte Hagenbecks djurpark i Hagenbeck visade det sig att tyskarna hade NUMRERAT alla djuren, ner till minsta skalbagge.
Med stort allvar såg han till att vi inte missade något nummer!
Den blyga: Tack för dagens första skratt (gapflabb rent av).
(Sorry djefla mannen.)
Jag läste en bok (ja halva iaf) om utvecklingen av naturhistoriska muséer. Jag kom fram till att The Hunterian Museum vid The Royal College of Surgeons of England måste vara ball med en massa missbildningar i burkar... Nu har det renoverats så jag har ännu inte varit där.
Vidare kunde man läsa i boken att Peter den Store var en av de första med en stor samling. Han hade missbildade personer och visade upp dom i levande form. Sen när dom dog så stoppade han upp dom... Ganska brutalt!
Skicka en kommentar
<< Home