Avdelning ”detta ska jag berätta för mina barnbarn”
Iowa, som är en majs-, ko-, gris- och bönstat, visade sig även ha skärgårdsliknande omgivningar.
Det påminner lite om den grekiska övärlden.
Vi åkte till Okoboji, som är ett gammalt indianskt namn på en turistort. År 1857 dödade indianer här en massa nybyggare – även barn och kvinnor. Invånarna är splittrade när det gäller denna händelse idag. Några tycker att indianerna var mördande barbarer till vildar, andra säger att indianerna nog hade rätt att vara lite irriterade eftersom blekansiktena faktiskt bara dundrade in och tog deras mark.
Maxwell’s i Okoboji.
Vi kom alldeles för sent till restaurangen Maxwell’s, men personalen (som gäspade och redan var på väg hem), släppte allt de hade för händer och tillagade den godaste måltid jag någonsin har ätit.
Min filet mignon.
Korna äter ju (som jag har nämnt tidigare) bara majs här, vilket tydligen gör köttet mer välsmakande och mörare än kött från gräsätande kor. ”Påverkar majsätandet färgen på smöret?” frågar jag alla. Ingen vet.
När jag hade ätit, bad jag om en rundtur i köket. Gordon Ramsay skulle ha sett mig, svängandes med restaurangtermer och påpekandes avstånd mellan grill och diskbänk.
Precis här står fyra anställda och gör sallad varje kväll.
I denna restaurang, som rymmer 175 gäster, har de alltid runt 20 anställda på plats. (När vi i juni var 200 gäster på O’Learys hemmavid, fanns en servitris i tjänst.)
Kylskåpet rymde en hel del.
Restauranginnehavarna hette Julie och Lewis, och de inte bara bjöd på maten utan upplät sitt hem till oss. Sedan följde ett dygn med vin, öl, båt, iste, mat, kaffe, glass och allt man kan önska sig.
Julie och Lewis lånade en båt av en kompis och tog ledigt från restaurangen för att visa oss omgivningarna. När vi var ute med båten, tog Lewis fram sin mobil och ringde till sin bankir som bodde längs strandkanten och bad om öl till oss. Javisst, sa den gamle bankmannen och sprang ner till sin brygga och mötte oss.
Männen drack öl på bryggan.
Kvinnorna satt kvar i båten. (Denna bild togs blott och enbart i skrytsyfte.)
Vilken film?
Va? Har jag dansat på baren? I en restaurang? Med ägarinnan? Jahapp!
Det påminner lite om den grekiska övärlden.Vi åkte till Okoboji, som är ett gammalt indianskt namn på en turistort. År 1857 dödade indianer här en massa nybyggare – även barn och kvinnor. Invånarna är splittrade när det gäller denna händelse idag. Några tycker att indianerna var mördande barbarer till vildar, andra säger att indianerna nog hade rätt att vara lite irriterade eftersom blekansiktena faktiskt bara dundrade in och tog deras mark.
Maxwell’s i Okoboji.Vi kom alldeles för sent till restaurangen Maxwell’s, men personalen (som gäspade och redan var på väg hem), släppte allt de hade för händer och tillagade den godaste måltid jag någonsin har ätit.
Min filet mignon.När jag hade ätit, bad jag om en rundtur i köket. Gordon Ramsay skulle ha sett mig, svängandes med restaurangtermer och påpekandes avstånd mellan grill och diskbänk.
Precis här står fyra anställda och gör sallad varje kväll.
Kylskåpet rymde en hel del.Restauranginnehavarna hette Julie och Lewis, och de inte bara bjöd på maten utan upplät sitt hem till oss. Sedan följde ett dygn med vin, öl, båt, iste, mat, kaffe, glass och allt man kan önska sig.
Julie och Lewis lånade en båt av en kompis och tog ledigt från restaurangen för att visa oss omgivningarna. När vi var ute med båten, tog Lewis fram sin mobil och ringde till sin bankir som bodde längs strandkanten och bad om öl till oss. Javisst, sa den gamle bankmannen och sprang ner till sin brygga och mötte oss.
Männen drack öl på bryggan. 
Kvinnorna satt kvar i båten. (Denna bild togs blott och enbart i skrytsyfte.)
Vilken film?Va? Har jag dansat på baren? I en restaurang? Med ägarinnan? Jahapp!
12 Reflektioner:
Skrytbilden fungerar verkligen. Iaf på mig vid kvart över sex och iförd postenkläder, trött ansikte och ser ut på det grå vädret. Nåväl. Haha! Har du Coyote Ugly-dansat på en bar? Jag var på en sådan anställningsintervju en gång. Det var hmmm... intressant.
Stackars kor. Deras matsmältning kan inte må bra. Jag minns bara hur det var att byta bläjor på kottar på dagis som överkonsumerat majs.
blöjor till och med
Bläjor är vad det blir när kosthållningen är lite tokig. De värsta bläjorna åstadkoms lite otippat med kiwi!
Ser ni på nyheterna om bron som rasade i Minneapolis? Den skulle vi ha kört på på söndag ...
Otäckt det där med bron... :-(
Tack än en gång för ett underbart inlägg! :-)
Coyote ugly! :)
Det här är då den bästa och trevligaste reseskildringen jag har läst i hela mitt liv ..-), hälsar Elisabet, vän av överord, men ändå.
Det är sant.
Ett liv i lyx och välmående, jag måste då säga. Uppassad och omkringkörd. Jo, jo.
Ja, Matildas fikarum, jag är i sanning en lyxturist! Fast å andra sidan måste jag dricka mikrovågsugnste varje dag.
Tack, Elisabet, om någon köper mig en resa till
1) Japan
2) Sydafrika
3) Sankt Petersburg
lovar jag att blogga därifrån också. Michael Palin på bloggsvenska?
Nu ska jag dricka upp mitt decaffeinated tea gjort på tepåsar som man egentligen ska göra iste med. Och äta en frukostmacka med jordnötssmör och sylt, som vanligt.
Nyhetsprogrammen visar förresten blott och enbart överlevnadshistorier från brokollapsen i Minneapolis. En skolbuss med 60 barn klarade sig tydligen med millimetermarginal och alla i närheten får uttala sig. En mamma till en kille som går i skolan i staden får berätta hur orolig hon var, men hur lättad hon blev när hennes son ringde och berättade att han inte ens var i Minneapolis när det hände.
Jag byter kanal och tittar på en intervju med Matt Damon istället.
Hellre uppassad och omkringkörd än omkringpassad och uppkörd.
Fantastiskt folk ni träffar på over there. Det är nästan lika spännande att följa med er som att resa med Palin.
Jag förfäras och förtjusas om vartannat av landet ni besöker.
Skicka en kommentar
<< Home