Messerschmidt i kubik
Jag kan stava.
Jag kan spela basket.
Jag kan till och med köra bil.
Men jag kan en sak till. Jag kan ingjuta mod och lugn i nyblivna föräldrar.
När man får sitt första barn är man (i alla fall i de flesta fall) ett koko. En airhead. En storögd, förvånad och (i alla fall i de flesta fall) fundersam förälder som faktiskt är rätt ovan vid situationen. Man förstår inte vad plus sju grader innebär för ytterkläder, man tror att barnvagnar ska slitas ur ens grepp, man läser inte bokstäverna i tidningen och man begriper inte att folk inte talar mer om bajs.
Visserligen födde jag vårt sista barn 2002 och vårt första redan 1992, men jag minns allt tydligt. Jag vet knappt när Karl XII föddes och har svårt att skilja på Iwojima och Okinawa, men känslan av ”men vad tusan han har ju fått mat alldeles nyss” minns jag med säkerhet. Visserligen minns jag lika säkert Ingemar Stenmarks 86 världscupsegrar och Björn Borgs ömmande magmuskel, men det tror jag har att göra med min selektiva hjärnförmåga.
Dessutom har jag sedan dess ett gäng olästa dagböcker där ”NAVELSTRÄNGEN!” har lika stor betydelse som ”faan, fortfarande 72,5 kg”.
När jag läser att Crrly nyss födde barn och att Isobel hade planerat att flytta samtidigt som hon krystade på BB, vill jag springa dit och säga kloka ord och hjälpa till med disken och ta över när galna släktingar har synpunkter på bröstvårtans eller den nyblivna faderns position. Förmodligen hade de lappat till mig och vrålat oförskämdheter och istället följt sin intuition, men ... jag vill ändå vara där som en leende ängel. Eller sekreterare! Eller amma. (Har genomlidit i runda slängar 375 mjölkstockningar.) Eller städerska. Kocka? (Spaghetti med köttfärssås.)
Det finns en sak som man behöver som nybliven förstagångsförälder. Det är självförtroende och sömn. Nej, vänta det var ju två saker. Det finns två saker man behöver som nybliven förstagångsförälder, och det är lugn och ro samt glada tillrop. Nej, vänta det var ju tre saker till. Det finns framför allt en sak man inte behöver som nybliven förstagångsförälder, och det är dåligt samvete.
Dessutom måste jag än en gång berätta om vår deal. När vi bytte vår allra första mekoniumblöja den 11 mars 1992, sade min djefla man:
– I fortsättningen föder du alla våra barn medan jag byter alla blöjor, ok?
Helt ok. (Han visste då inte att det skulle bli fem.)
Mamma och pappa och jag. Visst ser de nyblivna förstagångsföräldrarna pigga och glada ut?
Jag kan spela basket.
Jag kan till och med köra bil.
Men jag kan en sak till. Jag kan ingjuta mod och lugn i nyblivna föräldrar.
När man får sitt första barn är man (i alla fall i de flesta fall) ett koko. En airhead. En storögd, förvånad och (i alla fall i de flesta fall) fundersam förälder som faktiskt är rätt ovan vid situationen. Man förstår inte vad plus sju grader innebär för ytterkläder, man tror att barnvagnar ska slitas ur ens grepp, man läser inte bokstäverna i tidningen och man begriper inte att folk inte talar mer om bajs.
Visserligen födde jag vårt sista barn 2002 och vårt första redan 1992, men jag minns allt tydligt. Jag vet knappt när Karl XII föddes och har svårt att skilja på Iwojima och Okinawa, men känslan av ”men vad tusan han har ju fått mat alldeles nyss” minns jag med säkerhet. Visserligen minns jag lika säkert Ingemar Stenmarks 86 världscupsegrar och Björn Borgs ömmande magmuskel, men det tror jag har att göra med min selektiva hjärnförmåga.
Dessutom har jag sedan dess ett gäng olästa dagböcker där ”NAVELSTRÄNGEN!” har lika stor betydelse som ”faan, fortfarande 72,5 kg”.
När jag läser att Crrly nyss födde barn och att Isobel hade planerat att flytta samtidigt som hon krystade på BB, vill jag springa dit och säga kloka ord och hjälpa till med disken och ta över när galna släktingar har synpunkter på bröstvårtans eller den nyblivna faderns position. Förmodligen hade de lappat till mig och vrålat oförskämdheter och istället följt sin intuition, men ... jag vill ändå vara där som en leende ängel. Eller sekreterare! Eller amma. (Har genomlidit i runda slängar 375 mjölkstockningar.) Eller städerska. Kocka? (Spaghetti med köttfärssås.)
Det finns en sak som man behöver som nybliven förstagångsförälder. Det är självförtroende och sömn. Nej, vänta det var ju två saker. Det finns två saker man behöver som nybliven förstagångsförälder, och det är lugn och ro samt glada tillrop. Nej, vänta det var ju tre saker till. Det finns framför allt en sak man inte behöver som nybliven förstagångsförälder, och det är dåligt samvete.
Dessutom måste jag än en gång berätta om vår deal. När vi bytte vår allra första mekoniumblöja den 11 mars 1992, sade min djefla man:
– I fortsättningen föder du alla våra barn medan jag byter alla blöjor, ok?
Helt ok. (Han visste då inte att det skulle bli fem.)
Mamma och pappa och jag. Visst ser de nyblivna förstagångsföräldrarna pigga och glada ut?
37 Reflektioner:
Sådär snyggt friserad och halsbandsprydd var jag sannerligen inte som nybliven mor. Däremot var jag mycket koko och förvirrad på alla sätt och vis. Jag hade sannerligen behövt någon som ingöt mod och lugn i mig. (På tal om det var ordet göt felstavat i första upplagan av Svensk ordbok (senare Norstedts stora svenska ordbok). Men det är nog bara om man är lite koko som man tycker det är väldigt kul!)
Det kanske är därför som jag tycker att det ska stavas gjöt ;-).
Tredje barnet har helt klart lugnare föräldrar än ettan. För att återkoppla till gårdagens blogg, jag drömde så vansinnigt mycket och skumt när jag var gravid med vårt första barn. Det värsta var när min fars sambo sydde skinnbyxor till sin före detta grannes tax. (Sorry Lotten!)
För varje graviditet har jag blivit lite mindre koko och det är ju tur det !
Jag blev själv förstagångsförälder för exakt fyra veckor sedan och lugn och ro, sömn och bättre självförtroende är definitivt saker jag önskar mig!!!!
Det är på grund av lilla Alva jag inte har skrivit här på ett tag.. får ju skynda mig att läsa alla bloggar när jag väl hamnar vid datorn, så det blir inte så mycket kommenterande just nu.
Ja tänk om man kunde få sitt första barn nu – med den barnerfarenhet man har samlat på sig. Vilka lugna föräldrar den ungen skulle ha.
Minns min frus första mjölkstockning och vi fattade inte vad det var först. Jag sökte symptomen på vardguiden.se och hittade två åkommor som stämde in på hennes märkliga tillstånd:
antingen har du fläcktyfus* eller så har du mjölkstockning – det är bara att välja.
(Eller liknande märklig tropisk sjukdom, kommer inte ihåg riktigt.)
Jag har inga barn men slutledningen om mekoniumblöjan och att du, Lotten, skötte barnafödandet och den djefla mannen bytte blöjor var väl ganska så given. Åtminstone det förra, rent biologiskt i varje fall.
Jag fascineras alltid av barn, över hur mycket men samtidigt så lite som behövs för att allt ska klaffa och så helt "plötsligt" har man ett barn.
En av mina bästa kompisar har fem barn och hon försöker förklara hur livet ställs totalt på ända. Nu jag förstår lite grann av det. Totalt kaos liksom samtidigt som en helt annan mening tar vid.
Detta sagt, tvärs över gården bor några ungar som får totala vredesutbrott minst två gånger om dagen så att jag hör det. Min systerdotter får nog och talar om för alla, inklusive sina föräldrar att sluta jävlas med mig tillsammans med andra mindre roliga aspekter av föräldraskap. Då är det skönt att vara moster och kunna lämna tillbaka dem till upphovet av deras dagar.
Fläcktyfus eller mjölstockning?!
Wow.
Va? Är det där din mamma? det ser ju ut som du! I lite andra kläder, visserligen, men ändå...
Min son och den blivande mamman behöver oss båda, den saken är klar.
Min mamma skulle inte ha några barn alls hade hon bestämt när hon var ung, Pappa ville ha sju. Kompromissen blev fem.
Förlossningarna fick mamma rutin på. När nummer fyra skulle födas stod hon mitt i ett bullbak. Det gick ju inte att låta bullarna förfaras, så hon bakade färdigt och åkte sedan in till BB och födde bror nummer tre. På en kvart.
K. Messerschmidt! Du är hjärtans välkommen hit om du tror att du kan få vår tiomånaders (tvåan) att fatta att det inte är hemskt att sova om nätterna. Det är svårt att förstå att det är samma barn vid läggdags som om dagarna: den älskliga busiga pigga nyfikna spralliga får psykbryt nästan varje kväll. Jag ömsom lider med henne, ömsom tycker hon är puckad (nej, jag vet. Men såna tankar smyger sig på när man försökt lugna i timmar).
Har du -- eller nån annan -- några knep?
Jag lovar att konsulta dig i alla barnfrågor! Du ska få ha en privatlektion för mig på Bokmässan :) För vi ses väl då?
Förr i tiden tog man ju till brännvin på en linnetrasa. Det är inte utan att jag vid ett flertal tillfällen önskade att det fortfarande var okej när våra barn var små. Äldste sonen led av nattskräck och kunde vara totalt hysterisk, skrika hjärtskärande och vara helt okontaktbar ett par timmar i sträck. Som var tur var kände grannarna oss, annars hade vi väl blivit anmälda för misshandel som han gapade.
M-e-s-s-e-r-s-c-h-m-i-t-t!
Jodå jag är nog en sådan jag också! :-)
Ha! Där satt den, Studiomannen!
Messerschmidt, Franz Xaver, 1736–83, tysk-österrikisk skulptör som vid ett uppdrag vid det kejserliga hovet, för vilket han utförde statyer och porträtt, föll i onåd pga. ständiga rättelser gentemot hovdamernas klädsel. Pga. en omtvistad sinnessjukdom blev M. pensionerad och hemskickad redan 1777, men eftervärlden har alltmer uppmärksammat M. för den s.k. "Messerschmidtkaraktären": uttrycksfulla och ibland aggressiva men initierade och kunniga kommentarer som gav uttryck för åsikter von oben.
Häpp!
För övrigt, AB, är du den enda i världshistorien som har sett ett uns likhet mellan mig och min mamma eftersom jag är en spitting image av min pappa.
Petra! Var det där ett tillkännagivande?
Miss Gillette: Jag kommer genast rusande till er hjälp och ingjuter mod! (Men kan inte lösa problemet med nattskräck, bara berätta hur vi gjorde: lekte med lego. Japp, mitt i natten. Mycket olämpligt.)
Förresten får Översättarhelena medalj idag eftersom jag inte visste att göt varit felstavat.
Förlåt, Tiila, jag läste att du skrev att någon sydde skinnbyxor AV EN TAX, och förundrades eftersom de brallorna ju måste ha suttit tajt.
Lotten: Typ :-)
Jag är mycket nöjd med min medalj!
Men Petra! Vad roligt!
Lotten, du är alldeles oerhört lik din mamma. Men det kan ju hända att det bara gäller när din mamma kunde ses i profil 1964?
Förstorade bilden för att hitta likhet med pappsen. Såg den inte alls.
Nu ska jag också ta på de spetsiga ögonen och kolla likheter. Och buga mig för Messerschmidten... :-)
För övrigt ser jag fram emot en favorit i repris å bokmässan!
Att sy skinnbyxor av en tax verkar dumt men det är nästan snäppet dummare att sy skinnbyxor ÅT en tax!
Mja..
STAVNINGEN var ju rätt.
Men i övrigt...
Messerschmidt
Nattskräck?! Aldrig ens hört talas om ... Är det bra att få veta sånt innan man ens planerar barn? Hupp. Men det är ju skönt att höra att det blir bättre.
PS. Grattis Petra! Och jag hoppas också på en träff på bokmässan. :D
Ja, vi måste ha en hejdundrande bokmässeträff. Trulsa - planerar du också tillökning..?
Wv gnxwxta... som ungar låter när de har växtvärk?
It's a dirty job. But someone has to do it.
* sätter tummarna i armhålorna *
Lotten, jag har ju aldrig sett dig "live", men med utgångspunkt från de bilder du delgivit oss måste jag säga att du liknar din mor väldigt mycket, åtminstone som hon ser ut på bilden där hon sitter och ammar dig. Håller fullständigt med AB.
Bokmässeträff, jamen självklart! På Gyllene Prag igen va?
Men hjälp, vad ni höstplanerar!
(Jag är imponerad.)
Bra deal. Så du bytte inte en enda blöja...? Han borde haft mjölkstockningarna också... om du ammade
Tvivlar på alla de där Messerschmidtarna...
Trodde det var ett flygplan. Och en trehjulig bil. Och en ordlek.
"Men hjälp, vad ni höstplanerar!"
Klart! Hösten är en trevligare årstid än sommaren! Inget messerschmittande utan bara en åsikt signerad
/vinter-Peter
Jag håller med ab till fullo, det första som slog mig när jag såg bilden var att det var du Lotten. Likheten är slående.
Vad det gäller mjölkstockning och andra amningsbekymmer har jag aldrig haft dem, mjölken rann aldrig till hos mig. Den berömda sprängande känslan som man tydligen får på tredje dagen av ammande har aldrig infunnit sig två barn till trots.
När jag fick dotter nummer två sa jag på BB att jag inte kunde amma dotter nummer ett och fick svaret från en barnmorska:
-Jo, du kunde amma men det fungerade inte...
Förklara skillnaden den som kan.
ab, har du inte sett den där bilden på bordtennisspelande lotten-pappa?
Kolossalt likt Lotten tycker jag som aldrig sett henne (eller hennes föräldrar) på riktigt.
Hihi, bilden på pappa är från 1953 och finns häääääär.
Vinter-Peter, då får du peppa mig i höst; jag gillar blott och enbart sommaren. (Och snart är den slut! PANIK!)
Fundera grönt: Jodå, jag bytte ju alla blöjor när jag var ensam med barnen. Men annars, nej. Tänk om jag rentav är dålig på att byta blöjor!
Åh ja, hösten!! Gyllene Prag! Friterad ost! Den här gången ska jag banne mig inte jobba. :) Klart man måste planera, Peter.
Annika: nä, inga barn planeras här i brådrasket. Inte alls. Men det finns ett sug. Ingen hågad fader just nu bara. ;) Grattis till barnbarnsväntan, förresten!
På hösten spelas det ju basket!
Vi var ju inte med på Gyllene Prag utan sågs på Hotell Gothia. Jag ser inget hinder att man ses flera gånger den här mässan. Och improvisation och impulsivitet i all ära, men nog är planering bra alltid...
Skicka en kommentar
<< Home