Internet eller internet? (uppdat.)
Förra inlägget handlade om mina släktingar och det gröndaskiga släktfotot. Helt logiskt kom då Stina med följande fråga i kommentarerna:
Cruella lade till:
- Hej, jag skulle vilja ha mejladressen till DN.
- Mej? Adress? Adressen till mej?
- Nej, elektronisk post!
- Internt? Sådana bruna kuvert med hål i?
- Nej, määäjl, brev som skickas via datorer.
- Vänta ett tag. Jag kopplar.
Under åren på Nationalencyklopedin hade vi datormeddelanden som vi kallade ”plong”. Det sade nämligen plong när de gröna bokstäverna dök upp på den svarta skärmen. Det gällde att läsa och svara omedelbart – att återvända till ”plonget” senare var mycket komplicerat. Tänk er att jag sitter och redigerar artikeln om t.ex. akvedukt.
... bro som har till uppgift att föra en vattenledning med fri vattenyta eller en trafikkanal över en dalgång, en väg, en järnväg eller ett vattendrag. I vidare mening ...
PLONG!
Vem har bestämt att vi ska ha uppslagsordet ”ficklock”? Glöm inte att det är du som ansvarar för matlaget imorrn. Har du sett Maggans strumpor idag? Är du färdig med ”autoklav”?
De var inte bra för koncentrationen, de där plongen. Nä, nu ska jag skriva några roliga mejl.
-----
*)
hybris, starkt överdriven uppskattning av det egna jaget och den egna förmågan.
------
Sju trasiga laptoppar, kassdisketter en masse, diskettläsare och en rullbandspelare tog tid att hitta eftersom de var placerade på ett ovanligt bra ställe i källaren.
Jag skriver på min magisteruppsats och behöver en utredning angående det här att skriva "internet" med stor bokstav eller ej.Jag svarade:
Internet skrevs förr alltid med versal eftersom det var ett namn – och var därför inte med i SAOL, eftersom SAOL inte har med namn. Annars hade ju Lotten varit ett givet uppslagsord.
Men nu är ju inte Internet längre endast ett namn på det internationella datanätet utan en företeelse som diskmaskin eller bananpaj: internet. I SAOL (2006) finns alltså både Internet och internet med. Så: skriv som ni vill – men var konsekventa!
Cruella lade till:
Den s.k. branschen skriver än så länge Internet med stor bokstav, så håll er till det är min insiderrekommendation. Däremot behövs inte längre bindestreck vid ord som Internetanslutning.Men minns ni när ni stötte på internet för första gången? Minns ni när ni skickade ert livs första mejl? Det gör jag. Jag höll föreläsningar om ARPA och DARPA redan innan Google fanns och grälade några år senare med kursdeltagare som påstod att Altavista var bättre än Google. Jag skrev till Ikea och talade om att de nog behövde en sajt och att jag skulle ju kunna göra den åt dem.*) I mitten av 90-talet ringde jag till DN för att mejla in ett kåseri som de inte ville ha.
- Hej, jag skulle vilja ha mejladressen till DN.
- Mej? Adress? Adressen till mej?
- Nej, elektronisk post!
- Internt? Sådana bruna kuvert med hål i?
- Nej, määäjl, brev som skickas via datorer.
- Vänta ett tag. Jag kopplar.
Och så hamnade jag på avdelningen för utrikesnyheter, som inte heller hade någon mejladress utan hänvisade till ett faxnummer. (Naturligtvis skrev jag sedan ett kåseri om detta och skickade det till SvD. Som inte ville ha det.)
Under åren på Nationalencyklopedin hade vi datormeddelanden som vi kallade ”plong”. Det sade nämligen plong när de gröna bokstäverna dök upp på den svarta skärmen. Det gällde att läsa och svara omedelbart – att återvända till ”plonget” senare var mycket komplicerat. Tänk er att jag sitter och redigerar artikeln om t.ex. akvedukt.... bro som har till uppgift att föra en vattenledning med fri vattenyta eller en trafikkanal över en dalgång, en väg, en järnväg eller ett vattendrag. I vidare mening ...
PLONG!
Vem har bestämt att vi ska ha uppslagsordet ”ficklock”? Glöm inte att det är du som ansvarar för matlaget imorrn. Har du sett Maggans strumpor idag? Är du färdig med ”autoklav”?
De var inte bra för koncentrationen, de där plongen. Nä, nu ska jag skriva några roliga mejl.
-----
*)
hybris, starkt överdriven uppskattning av det egna jaget och den egna förmågan.
------
Sju trasiga laptoppar, 
22 Reflektioner:
Tycker det är lite charmigt när världen inte är tillgänglig. Fast i måttliga mängder förstås. Var igår och handlade på butiken i grannbyn och frågade efter kondenserad mjölk och blev dumförklarad, för nått sånt finns väl inte? Mjölkpulver kunde jag dock få.
Plong! Maggans strumpor! Autoklav! Vilken nostalgitripp för en f.d. NE-slav. "Min barndom skymtar där" (typ).
Ojojoj. Jag minns vagt min tid som frilansjournalist, när det med stor nervositet skickades disketter, papperbilder, negativ och diapositiv kors och tvärs till väntande redaktörer runt om i landet.
Och lämnande av hela tidningar med superavancerade verktyget First Class, som fungerade som det skulle en gång av tre.
Och hur jag själv tvekade inför att skaffa mitt första internet-abonnemang (eller Internetabonnemang för de som föredrar det).
Och den grymma känslan när jag första gången lyckades koppla upp mig med min Powerbook 140. Det tog flera minuter att skicka iväg ett vanligt mejl, men ack så coolt det var. Sedan skaffade man snabbare dator, snabbare modem och sedan: ISDN!
Nä, jag längtar inte tillbaka.
Ojoj, jag måste gå ner i källaren och snubbla mig fram till några disketter. Tänk om jag har några floppysar kvar också!
(Ring polisen om jag inte återkommer, då har jag slagit ihjäl mig i källartrappan.)
Klart jag minns när jag skickade mitt första mail! Februari 1995 var det, och jag tror att det var tisdag den 21:e. Då fick jag bara skicka mail intern inom koncernen, det dröjde 10 dagar innan jag fick maila även utanför koncernen!
Och det var samma dag som jag för första gången träffade på detta omtalade Internet. Jag hade tidigare jobbat på ett företag där vi inte fick använda mail och internet, men i samband med ett jobb-byte så öppnades världen...
Jag skickade - och fick - mina livs första e-postmeddelanden (som pyttemjuka delar av Branschen envisas med att kalla dem) den 19 februari 1992. Varför kommer jag ihåg detta? Jo, för då började jag jobba på Microsoft i Dublin. E-postprogrammet var en intern betaversion och hette kort och gott WinMail.
Those were the days, the rest is history (or silence) etc.
Min bror (nörd) talade redan då om Internet, fast inte i de termerna. "Hypertext" var ordet för dagen och det program som bistod dessa fascinerande länkar som bara fortsatte i outer space hette Mosaic.
Jag minns inte mitt första mejl! Jag minns knappt mitt senaste heller, å andra sidan. Men ditt infall av hybris var lite kul! Frågan är ju hur flashig första Ikeahemsidan var, egentligen?
Förresten, om du köper husgeråd designade av en Franz James så kan du tänka på att han är sambo med min allra äldsta väninna. (Konstigt nog jämngammal med mej.)
Första mejlet kommer jag inte riktigt ihåg, men jag köpte min första dator 1993. Runt 1994/95 blev jag så avundsjuk hemma hos en kompis som hade köpt ett modem och gjort en egen hemsida, att jag gjorde likadant, gick och köpte ett modem - och gjorde en egen hemsida (undrar om någon någonsin läste den?). Mitt första modem var 9600 bps för att snabbt ersättas av ett 14.400 bps. Undrar hur många gånger man spänt satt och lyssnade på modemets handskakningsprocedur och undrade om det skulle lyckas...
Jag började mejla när jag började på universitetet 1995. Sen var det kört.
Men Lotten, SJU trasiga lapptoppar. Vad har du tänkt ska hända med dem?
"Ring polisen om jag inte återkommer, då har jag slagit ihjäl mig i källartrappan.)
18 juni, 2007 10:43 "
Är det dags...
Nejdå, Den Blyga, nu har jag ju uppdaterat med en snygg bild från källaräventyret.
Ja, vad gör man med sju trasiga laptoppar? Vi brukar ge bort slutkörda datorer till en man som lagar dem och skeppar iväg dem till Estland, men de här är tydligen räddningslöst förlorade och bör läggas på en återvinningsstation.
Eller ligga kvar och bloggas om om tio år ..?
Aha du Salt, jag undrar om jag inte har investerat i en Ikea-Franz James-stekpincett.
Men du. Be honom att fixa en vettig Ikea-tekanna. Minst 1,8 liter ska den rymma och när man häller ur den ska det hamna i en närstående temugg. Inte på undersidan av tekannan.
Rigg: Modemljud.
Cruella vinner: 1992! Jag och Ewa är däremot ganska samtida.
Det där med stavningen av Internet eller internet har jag funderat över. Tack för att du tog upp det! Trodde alla visste och vågade inte fråga.
Maken, Stellan alltså, jag kommer också ihåg när du funderade på att skaffa internet. Men nej, skulle det verkligen behövas? Du hade ju kontor så nära bibblan och där fanns alla tidningar du behövde för att få fram det du sökte.
Kanske tur att du skaffade internet ändå.
Mitt första modem var också 9600. Internt, egentligen gjort för att skicka fax (bara en sån sak!). Jag fick det av en kompis för att jag hjälpt honom med hans bokslut.
Joru, IT-mamman, tur att man skaffade Intärrnett. Annars hade livet allt varit bra tråkigt. Och du kanske hade varit en mamma utan IT...
Ha! Jag har sparat! Jag har hittat! Tadaaa! På en av de där backuppdisketterna finns hela första årets mejl. Alla mejl sparade jag.
(Intressant? Nä, inte särskilt.)
IT-mamman, say after me:
- Jag är inte bara mamma, jag är IT också.
De första mejlen jag fick -96 skrev jag ut och satte in i pärm. Min far tittade lite frågande på mig och undrade varför.
- Det är ju brev. Jag vill spara dem!
Det där med gamla mejl är inte så viktigt som man tror. Det insåg när jag drabbades av en krasch i mitt e-postprogram nån gång kring millennieskiftet. (Vi Mac-användare är ovana vid kraschar, men denna inträffade i Outlook Express, ett program från krascharnas huvudleverantör Microsoft).
Jag fick total panik när jag insåg att den enorma filen med åratal av e-postkommunikation inte gick att återställa. Till slut lade sig dock chocken och jag har än idag inte hamnat i någon prekär situation på grund av de där skrotade mejlen. Fast numera kör jag ändå med Gmail, för säkerhets skull.
Stellan: En kille jag jobbade med på Irland är min ledstjärna när det gäller kraschade mejlboxar etc.
"Det här är enda gången jag varit i kapp med mitt arbete", konstaterade han.
Jag minns när jag fick följa med maken till hans jobb och surfa lite. Men det gick trögt på eftermiddagen när USA hade vaknat.
Typ 1996/-97 fanns en dator med internetuppkoppling (drrrr dojng dojng, ni vet) bakom en låst dörr på den skolan jag arbetade på. En lärare var ackrediterad att använda den och två av oss yngre fick låna hennes lösenord och gå dit en håltimme. Inte för att jag har en aning om vad vi surfade på. Skolverkets "skafferiet"?
Den gamla bandspelaren slår vi som har en trådbandspelare från 50-talet. Samt en massa trådbandsrullar med radioprogram, främst teater från femtiotalet och rätt mycket Karl Gerhard. En rulle innehåller berättelser om barndom och uppväxt i Jularp utanför Höör. Det är min svärmor, född 1886, som berättar.
Min första dator var en MacPlus och året var 1986.
Därefter har jag enbart haft Macar och faktiskt aldrig suttit vid en PC. Mest stationära av olika slag. Den enda bärbara jag haft hade en tillhörande dockningsenhet. Internet skaffade vi nog 1996, det tog ett tag att få det att fungera så från 1997 kan man nog säga att det började bli en daglig del av livet. Hittar e-brev från november 1996. Jag har faktiskt all e-post samlad i det e-postprogram jag gillar bäst: Eudora.
Men Agneta, din svärmors röst borde ju överföras till ett modernare medium ögonaböj! Det är ju helt otroligt!
Vi spelade in min farfar på rullband. Men det var 1973, vilket ju inte alls är samma sak.
Skicka en kommentar
<< Home