Sommarjobb
Oj, vad jag har suttit barnvakt i mina dagar. I mitt cv må det stå Nationalencyklopedin och redigering och roliga föreläsningar samt en förfärlig massa universitetspoäng (samt en stor plump i form av en ännu inte avslutad kurs i engelska). Men det är barnvakt jag har varit mest.
Sommarjobben har i och för sig skiftat, men hur jag än har burit mig åt är det ändå barnvaktandet som har dominerat. Kanske beror det på att jag är så storasystrig, för efter ett tag på vilken arbetsplats som helst, börjar jag vakta barn ... även om de är 20, 37 eller 62 år.
Ni börjar förstå vilken förfärligt besvärlig människa jag är, va? Besserwissern, bossen, tjifen och ”jag har en idé!”-snackaren.
Från 12-årsåldern var jag barnvakt för riktiga barn. När jag i nian började jobba på JC (som då betydde Junior Center och alls inte Jeans & Clothes), tog jag hand om kunderna som vore de barn, vilket alls inte sålde några kläder.
– Nej, den där kommer du ju att växa ur på nolltid, dessutom blir den omodern i nästa vecka. Gå in till konkurrenten därborta, de har bra prylar.
När jag i tvåan på gymnasiet jobbade sena kvällar på Skogaholms bageri, tog jag hand om min semmelbakande kompanjon såpass bra att han (se bild) för att få höra alla mina föreläsningar om livet tog en omväg på flera mil för att köra hem mig. Han var tre år äldre än jag.
(Tankepaus. Jag gick i gymnasiet, bodde i Täby och jobbade måndagkvällar kl. 20–23 i Kristineberg, nästan ute i Bromma. När jag tog tunnelbanan och Roslagsbanan, var jag hemma långt efter midnatt. Hur kunde mina föräldrar tillåta detta? Varför hade jag ingen barnvakt?)
När jag sommarjobbade på Danderyds Sjukhus, drev jag mina kolleger till vansinne genom att ta hand om patienterna som vore de mina barn. Gamla Rut, som hade en hemsk ögonsjukdom .. gamla Linnea som kissade i sina tofflor ... gamle Torsten med sin afasi och ... oj, tystnadsplikten är jag heller inte så bra på.
Tillbaka till nutiden. Mina ungdomliga basketkompisar söker sommarjobb och plitar ner sina erfarenheter och blir kallade till intervjuer och går på vad de kallar ”vuxenmöten”. Och jag får hjälpa till!
— Men har du aldrig jobbat? Aldrig hjälp en granne? Kan du snickra? Ok, kan du ta hand om barn? Nähe, kan du ... Har du ... Vill du ...
Nu tittar jag på mina egna barn och inser att ... de ju inte heller har jobbat. Gulp. Nu stundar hårda tider! Sommartider hejhej!
(Psst. Jag är nyfiken på eragamla galna sommarjobb.)
Sommarjobben har i och för sig skiftat, men hur jag än har burit mig åt är det ändå barnvaktandet som har dominerat. Kanske beror det på att jag är så storasystrig, för efter ett tag på vilken arbetsplats som helst, börjar jag vakta barn ... även om de är 20, 37 eller 62 år.
Ni börjar förstå vilken förfärligt besvärlig människa jag är, va? Besserwissern, bossen, tjifen och ”jag har en idé!”-snackaren.
Från 12-årsåldern var jag barnvakt för riktiga barn. När jag i nian började jobba på JC (som då betydde Junior Center och alls inte Jeans & Clothes), tog jag hand om kunderna som vore de barn, vilket alls inte sålde några kläder.
– Nej, den där kommer du ju att växa ur på nolltid, dessutom blir den omodern i nästa vecka. Gå in till konkurrenten därborta, de har bra prylar.
När jag i tvåan på gymnasiet jobbade sena kvällar på Skogaholms bageri, tog jag hand om min semmelbakande kompanjon såpass bra att han (se bild) för att få höra alla mina föreläsningar om livet tog en omväg på flera mil för att köra hem mig. Han var tre år äldre än jag.(Tankepaus. Jag gick i gymnasiet, bodde i Täby och jobbade måndagkvällar kl. 20–23 i Kristineberg, nästan ute i Bromma. När jag tog tunnelbanan och Roslagsbanan, var jag hemma långt efter midnatt. Hur kunde mina föräldrar tillåta detta? Varför hade jag ingen barnvakt?)
När jag sommarjobbade på Danderyds Sjukhus, drev jag mina kolleger till vansinne genom att ta hand om patienterna som vore de mina barn. Gamla Rut, som hade en hemsk ögonsjukdom .. gamla Linnea som kissade i sina tofflor ... gamle Torsten med sin afasi och ... oj, tystnadsplikten är jag heller inte så bra på.
Tillbaka till nutiden. Mina ungdomliga basketkompisar söker sommarjobb och plitar ner sina erfarenheter och blir kallade till intervjuer och går på vad de kallar ”vuxenmöten”. Och jag får hjälpa till!
CV
* föddes 1990
* går i ettan på gymnasiet
* ...
— Men har du aldrig jobbat? Aldrig hjälp en granne? Kan du snickra? Ok, kan du ta hand om barn? Nähe, kan du ... Har du ... Vill du ...
Nu tittar jag på mina egna barn och inser att ... de ju inte heller har jobbat. Gulp. Nu stundar hårda tider! Sommartider hejhej!
(Psst. Jag är nyfiken på era
33 Reflektioner:
Jag har i kronologisk ordning:
1. Jobbat som jordgubbsplockare. Det var hemskt. Vi stod ut i två veckor ungefär. En eftermiddag tröttnade vi. Fyllde en ica-påse med jordgubbar och gick hem sådär två mil från jordgubbsfältet in till stan. När vi kom hem var det jordgubbsylt i påsen.
2. Städerska och kvällsvakt på Sara Hotell Standard! Jag vet precis hur man ska städa och bädda. Ja, jag kollar alltid ovanpå tavlorna i hotellrum jag kommer in i om de har torkat där. Kvällsvakt var trevligt. Då gick man ner till kallskänken, plockade på sig en tallrik kallskuret och lite frukt, frågade receptionen efter ett ledigt hotellrum och satte sig där och kollade på filmnet och väntade på att någon skulle ringa på roomservice. Då fick man springa med mat, extra kuddar, öl, eller extra handdukar till olika rum. Hade man tur ringde ingen på hela kvällen, hade man otur hann man knappt sätta sig ner en minut.
3. Kommunens golvpatrull. Då åkte man runt och städade marmorgolv runt om i olika skolor och muséer. Först körde man med tvättmaskinen, sen gick man efter med vattensug, sen polerade man, sen moppade man och sen var det klart och man åkte vidare till nästa ställe!
Förutom jordgubbsjobbet så hade jag hotell- och golvpatrulls-jobben under flera somrar, lov och helger från 1988 - 1992!
:-)
1) Tidningsbud... Perfekt, var ute och festade hela nätterna och delade ut tidningen på hemvägen... blåmärken, skrubbsår och stukade fötter hörde till jobbet.
2) Brevbärare. Fick fortsätta som "lördagskalle" (det var på den tiden posten även kom på lördagar - service kallas det)
3) Skötarvikarie... Blev kvar på psyk (med egen nyckel naturligtvis) och jobbar fortfarande inom branchen.
Har lyckats fått mina barn (de 2 som får sommarjobba) att jobba från 15 - 16 års ålder, sonen blev en hejare på trädgårdsskötsel så han har fått "jobba extra" både hemma och i bekantskapet...
Aha, vad bra, vad kul och intressant!
Mitt värsta sommarjobb var nattskift på Skogaholms bageri. Jag jobbade på nätterna och låg utomhus och solade/sov på dagarna. Efter en vecka visste jag varken ut eller in och såg ut som ett lik. Folk trodde att det var ett slitsamt jobb, men jag led bara av akut sömnbrist.
Jag ändrade mina rutiner. Efter ytterligare fyra veckor var jag blek men några tusen kronor rikare. Den summan brände jag omedelbart på en restresa till Alassio.
Barn- och ungdomsledare för vildmarksläger för barn 8-12 år i Friluftsfrämjandets regi. Världens roligaste sommarjobb! Kanotpaddling, lek, lägereld, sång och what not, förutom mygg, regn, blöta sovsäckar och hemlängtande barn. Men ändå. Fast 100 kr per dygn med dygnetruntjour är kanske i minsta laget i ersättning ... Fast vad spelar det för roll när man ser asfaltsblommor blomma ut i skogen och växa flera meter i självkänsla?
Kommunens sommarjobb: olja om trädgårdsmöbler, vända sandlådor, rensa ogräs. Fyra veckor gav 1234,50 (omöjlig summa att glömma) och blåsor i händerna som inte gick av för hackor. 14 år var jag då. En annan sommar som 17-åring jobbade jag för kommunala fastighetsbolage toch rensade avlopp på ett ålderdomshem (de hette så då!). Det var bara äckligt.
Post- och växeltjänst på stora verkstadsindustriföretaget, många somrar i rad. Det jag minns idag var de svettiga killarna som sommarjobbade ute i gjuteriet, där det var så varmt att de rullade ner overallerna och stod i bar överkropp. En sommar ett blont manligt tvillingpar med hästsvansar. Jag cyklade in i en truck med posttrehjulingen tack vare dessa ögongodisar. Ja, jag var 16 och hormonstinn!
Ah, ljuva sommarjobb ...
Hm, få se nu. Här kommer min lista:
1: Städa dass på campingplats mellan 12 och 14 varje dag. Värdelöst, eftersom det tog en halvtimme att ta sig dit. Och en halvtimme hem. Sedan var hela dagen slut.
2: Sälja GT. Cykla, cykla, cykla för växelpengar. Sög fett, som kidsen säger.
3: Jag håller med Rigg, tidningsbud är kalas som sommarjobb. Och jag har också röjt hela naten för att gå direkt till tidningsbunten. Men det bästa av allt var nog soluppgång över Gullholmen och Käringön. Jag ryser när jag tänker på det, så vackert var det.
4: Kyrkvaktmästare. Rätt kul, och väldigt lugnt, eftersom kyrkan ifråga inte hade någon kyrkogård. Klippa lite gräs, byta lite glödlampor och kolla råttfällan, som bestod av en gungbräda som ledde till drunkningsdöden i en hink glykol. Äckligt.
5: Gasolprovtryckare. Mördande tråkigt, om det inte hade varit för såp- och vattenkrigen.
6: Rostskyddsmålare. Knacka, knacka rost till armen värker. Fast rätt ok ändå, särskilt när man får hänga högt uppe i en kran i solskenet och titta på båtarna som seglar Tjörn Runt.
Sedan har jag fött upp kalvar, grisar och kycklingar också. Men det börjar redan bli för lånt, det här.
Det börjar bli för långt, menar jag. Och nu blev det ännu längre. Men man vill ju inte bli tagen av språkpolisen!
Även jag är stor i att morsa mej och ordna och fixa för andra. (Fråga Bloggblad ...)Och sommarjobb har jag haft.
Bland annat stod jag i kiosk på en badstrand utanför Visby. När jag sålde film till de intet ont anande turisterna frågade jag hjälpsamt om jag skulle sätta i den åt dem. De blev jättetacksamma och sa ja. Det skulle de inte ha gjort. Jag hade nämligen ingen aning om hur man skulle göra men lidandes av mitt förträfflighetssyndron utgick jag från att jag kunde sätta i film! Undrar hur deras semesterbilder blev den där sommaren ...?
Mitt första sommarjobb var på plastfabrik efter åttan. Jag göt smörjkannor i två veckor. Men är smörjkannor av plast egentligen? Det måste vara något fel på mitt minne.
I något yngre dar brukade jag få betalt för att skura trasmattor och putsa fönster åt farmor och farfar på loven.
Och när jag var åtta var jag avlönad barnvakt åt min tvåårige lillebror en kväll i veckan när föräldrarna var borta på olika saker. Jag nattade honom och allt! Inte skulle man väl låta en åttaåring göra det idag? Eller?
WV undrar också: tddnto (to do or not to do)
Det är pinsamt att erkänna, men jag har bara sommarjobbat en enda sommar i hela mitt liv. Alla somrar ägnades nämligen åt att spela fiol och cello på diverse musikläger så jobba ansåg jag mig inte hinna. Men den enda gång jag kom till skott med sommarjobbandet gjorde jag det rejält. Jag var 18 år och jobbade i en trendig klädaffär. I ett par veckor var det ett "vanligt" jobb, sen tyckte ägarna att jag behärskade konsten att driva affär och lämnade mig för att åka på semester. Där stod jag med en affär som fullkomligt drällde av kunder, en anställd som vägrade att lyfta ett finger, ägarnas hund, ägarnas katt och skötseln av ägarnas hus. Uppe på allt var mina föräldrar på landet så jag bodde själv och skulle sköta deras hus också. Jag slet som ett djur och blev halvt hysterisk var och varannan dag när kassan antingen innehöll 50 spänn för lite eller 50 spänn för mycket men när ägarna väl kom hem så hade jag lyckats att få kassan att stämma på nåt mirakulöst sätt. Tyvärr blev jag inte rik av slitet eftersom jag tog ut nästan hela min lön i kläder, mina gamla paltor dög nämligen inte att ha på sig i en sån tjusig affär. Men jag har jädrar i mig aldrig varit så välklädd som den sommaren! Och jag sommarjobbade aldrig mer.
Ett av mina sista egentliga sommarjobb hade jag precis efter avslutad skolgång som "Fröken Bull", på ett kontor, där jag skötte växeln, satte in papper i pärmar, knackade lite maskin och gick runt kl 9.30 och frågade alla "vad önskas till kaffet". Sedan sammanförde jag de tjugo arbetskamraternas önskemål och inhandlade det önskade i en närbelägen butik.
Jobbet fick jag därför att chefen godtog mtt svar på skrivmaskinskunnighet "jag har bara lillfingrarnas fingersättning kvar att lära", samt att han sade sig vara imponerad över att jag sökte jobbet iklädd träskor och med håret i små pippilottflätor. Det skiljde sig nämligen markant från de fast anställda yngre damerna som gick runt med sylvassa klackar och förstörde kontorets parkettgolv och hade hårvolmar som krävde mycket ans under dagen.
Till saken hör också att jag, när jag kilade i väg för att söka det här kontorsjobbet, mötte min mamma som sa "flicka lilla, ingen anställer någon som kommer i träskor". Min triumf var rätt stor!
Hela sommaren och en liten bit av hösten var jag Fröken Bull, sedan tog jag mina hopsparade slantar och for ett år till Paris!
Mitt allra första extraknäck var som simlärare då jag var bara fjorton år. Jag fick hoppa in några veckor då ordinarie lärare var sjuk. En något chockartad upplevelse: barnen neg och bockade för mig!
Sedan följde en blandning av bokhandelsjobb till jul och rea varvat med simläreri (Jag gick simlärarkurs som 15-åring) under terminerna och efterhand fick jag också simlärarjobb under somrarna. I bland hade jag också kortare knäck på lantbruksmässor eller liknande, då jag jobbade i diverse lunchserveringar med mejerianknytning. Filmjölk och sådant.
Första året jag gick på gymnasiet öppnade en större livsmedelsgrossit i min hemstad. Vid invigningen var jag på plats och demonstrerade Riddargrädde och dess påstådda förträfflighet. Chefen för hela den stora anläggningen tyckte att jag var så duktig att han erbjöd mig heltidsanställning på stående fot. Minns inte som vad, och jag tackade vackert nej, men jag minns att jag växte minst en decimeter i självförtroende därav.
(Min pappa hade försänkningar i mejerbranschen därav det mjölkanknutna. Min bror ägnade en del av sina sommarlov åt att vända på ostar.)
Efter mitt Parisår flyttade jag till Malmö där hade jag några andra extrakneg också: På bensinmack, där jag tankade bilar och putsade rutor, kollade olja med kännarmin (jag hade inte ens körkort) och tvättade bilar. En period kämpade jag med retuschering på en screentrycksverkstad, några veckor visade jag sommarhus på en utställning, eller serverade lunch på en lunchbar i NK:s källare.
Mitt första jobb var som hamnarbetare. Efter att ha fått instruktioner av en gammal arbetare i konsten att göra så kite som möjligt utom när hamnkaptenen såg (dessa instruktioner kom alltså på min livs första avlönade arbetsdag). Varje gång jag är i närheten av den stora stenpiren utanför Varbergs Fästning tänker jag på att jag en gång målat de yttersta stenarna. Då snackar vi bra jobb. I solgasset... med fötterna i vattnet.
Det fortsatte över vaktmästarsysslan och tack och lov har rutinerna ändrats för det var ganska långtråkigt att inte ha några andra arbetsuppgifter än att bara vara där och låsa upp och ta hand om post. Numera är det ambulerande vaktisar på somrarna.
Innan gymnasiet existerade inga jobb för mig och knappt en människa jag känner heller. Så med tanke på att det var i stort sett meningslöst att hitta extrajobb tidigt då gör att jag förstår svårigheterna att hitta något nu.
Faktum är att jag långt upp i åldrarna haft sommarjobb. Det har aldrig inneburit några problem. Folk med BE CE DE-körkort brukar sällan lida av arbetsbrist.
F'resten: jag ida inte ändra mitt alias. Har en ny sida för beskådan därmed. /Studiomannen
Apropå lön för mödan: jag och Bästisgrannen jobbade som 14-åringar i en vecka som barnpassare och fick 100 kronor var eftersom vi ju "fick mat och kunde bada på stranden med barnen".
När veckan var slut, ville de ha oss som barnpassare en vecka till. För den veckan fick vi 50 kr att dela på och varsitt par tumvantar från Island.
Mitt första sommarjobb var på postgirot där jag stansade checkar.
Dvs stansade in checknummer och summa i en dator. Otroligt stimulerande och utvecklande jobb.
Sen har jag sommarjobbat på OK Globen som sedan blev ett helgjobb.
Vilket gav mig helgjobb på Statoil som sedan även var mitt sommarjobb i många år.
Men mitt bästa sommarjobb var ändå när jag jobbade på ett KFUM läger i USA som ridlärare och grundligt lärde mig att det inte är så stor skillnad på hur man behandlar barn och hästar. Hot, mutor och lite kärlek och så gör de precis som man vill.
Annars har jag vaktat chockerande få barn. Lägerjobbet hade jag när jag var 22år, då hade jag ALDRIG passat ett barn förut, inte ens i tio minuter.
Efter den sommaren passade jag inga barn heller. Det minsta barn jag hållt i var en sex månaders bebis i fem minuter. Så när jag fick Bill och Bull var det...ehhh... en STOR omställning.
Mina ungar ska helt klart TVINGAS att barnvakta. Det är bra, det bygger karaktär!
Däremot inser jag att jag gör en hel del barnvaktande idag på jobbet, åt vuxna människor som rimligtvis borde klara sig utan en mamma som tänker åt dem på jobbet.
Kom på mitt allra första betalda extrajobb: potatisplockning.
Vi hade "potatislov" varje höst och då kunde man anmäla sig till att få plocka potatis på någon gård i eller mot västgötahållet. Ett lerigt och tufft jobb minsann. Efter tre dagar på potatisåkrarna blev benen som gelé. Att ta sig ner till skolgården från vårt klassrum på tredje våningen var en ren pina. Man hängde i ledstängerna och lyckades komma ned lagom till att rasten var slut och man fick vända om. Upp var det dock lite lättare att ta sig. Jag var nog inte mer än tolv år första gången jag gav mig i kast med denna kassaförsärkning.
Jag har städat, passat barn och städat.
En sommar jobbade jag som korrekturläsare och bokförlagsalltiallo (skrämmande tanke, va?).
Och så förstås mina sju säsonger som bussreseledare. "Nu är det dags att gå och pudra näsan." (Jag sa aldrig "kissa", utan hittade på en massa omskrivningar för att roa folk...) "Hittar ni tillbaka nu?" "Lunchen serveras om trettio minuter."
Ojoj!
Jag har:
- Jobbat i stall och målat om det och tagit hand om hästar och kört traktor.
- Jobbat på hemex och sorterat papper i tjocka prämar
- Jobbat på 1,2,3,4,5 olika dagis under årens lopp.
- Lossat containrar och bandat pallar på lager.
- Kört truck med massa grejer på.
- Plockat pumpor i 170 cm högt gräs med en traktor backandes bakom. Det är livsfarligt när man själv bara är 168 och då inte syns över gräset. fastnade man med en pumpa blev man med andra ord lätt överkörd.
- plockat vindruvor
- Jobbat med välgörenhet
Jag har säkert gjort en massa mer konstiga saker, men de har jag nog förträngt.
Just det, jag har monterat rullstolar också.
Jamen dessutm, Ica, har du ju varit på anställningsintervju!
Lotten, vad skulle du med isländska tumvantar till mitt i sommaren?
Rigg: Frågan är helt klart befogad. Och hade jag svarat ja och hurra på denna fråga ... om den hade ställts?
- Vad bra det gick första veckan, små barnvakter! Här får ni er lön. Nästa vecka vill vi också ha er här, men då får ni ju förstås räkna med sänkt lön. Men ett par vantar kanske kan fungera som plåster på såren?
Mina tonåringar kommer alltid på för sent att de ska söka sommarjobb och så är allting slut. Det brukade bli nån enstaka barnvakt eller gräsklippning när vi bodde på vischan - härinne i stan finns det noll sommarjobb om man inte börjar söka i oktober.
Själv gjorde jag inte heller många knop på somrarna innan jag var femton. Tycker att det blev folk av mig ändå, men det kan ju bero på vad man menar med folk!
Stellan - såg att att du har skådat soluppgången över Käringön i din ungdom. Då kanske jag låg och sov vid horisonten (om det var på sommaren) eftersom vi sommarbodde där.
Ja, visst har jag det, men jag har ju inte jobbat där ännu. Sen har jag ju en massa andra suspekta jobb med :) Där man ska vara snygg och sånt.
Jag var väl runt 8 år när jag fick mitt första "sommarjobb".
Pappa hade lagt på grus på vägen hemma och med gruset hade en massa rostiga gamla spikar följt med. Vi fick i upprag att samla upp alla spikar..Businessminded som vi (jag och alla hundra syskon) var hällde vi ut spikarna igen när pappa somnat om kvällarna. Det blev mycket pengar vill jag lova!
Jag har, efter det,haft ridläger för barn till föräldrarnas vänner och bekanta, plockat solrosor samt jobbat i stall.
Och just det, flera somrar i rad har jag jobbat i växthus..
- Jobba aldrig i växthus!
Mina sommarjobb:
1. Restaurangbiträde (diskare och kallskänka)
2. Kassabiträde
3. Hotellreceptionist
Vissa av sommarjobben gav såna intryck att jag faktiskt insåg "detta kan jag blogga om" (inspirerad av dig Lotten!).
Tillägg: Fast det var för ett bra tag sen jag skrev om det ... inte nu!
Gillar bilden på din gamla kompanjon förresten! Och visst minns jag när JC var Junior Center! haha
En sommar jobbade jag på biblioteket vid Järnverket i vår lilla stad. Jag cyklade hem och åt lunch, varvid jag passerade en järnvägsövergång där det ofta var fällda bommar och väntan på att nåt tåg skulle susa förbi. På andra sidan spåren kunde jag ofta spana in vad som sedermera skulle bli Lille Maken, på väg från sitt sommarjobb för att äta lunch hemma hos sej. Det visade sej senare att även han spanade. Vilken tur!
Lady Stalker: Kompanjonen hette Micke och hade ett mycket ovanligt efternamn. Jag har hittat bilder på honom på nätet, och samlar just nu mod till mig för att mejla och hojta hej.
Anna: Du har med din kommentar lindrat och lagt varma omlag på mitt ack så dåliga samvete. Att jag inte har tvingat ut mina barn i jobbsvängen behöver inte betyda att de ... hm, att de ... hm. Ja, vad det nu var jag tänkte.
(Kom just på att min djefla man inte heller hade något sommarjobb. Inte förrän han träffade mig och jag vrålade "MEN SKA DU INTE HA ETT SOMMARJOBB, ÄR DU HELT FRÅN VETTET?".)
Måste bara pissa på tallfället (vem sa så?) och tacka för alla era redogörelser. Man borde samla sådant här i ... arkiv någonstans? Minnesarkiv? Hm.
Usch. Nu måste jag äta stekt kassler.
Det sommarjobb som jag minns bäst är det som jag fick sparken från. Jag städade på pensionat (samma tanter bodde i samma rum varje sommar från 1930) tillsammans med en butter polack som såg dammsugning som en lyx som man fick turas om att göra och råkade fråga fel person om ledigt. Min chef, som var en arg kock (fullt förståeligt, inte att han var kock, men att han var arg, eftersom han stod i en het källare och kockade medan hans fru åkte sprotbil med byns mäklare), skällde ut mig och blev nog lite besviken när jag inte blev förkrossad utan rätt lättad. Jag hade faktiskt t.o.m. sinnesnärvaro att fråga om jag skulle gå med en gång eller städa idag med och tala om att jag nyss pratat med en kompis som saknade sommarjobb och att han kunde ringa henne, om han ville.
Sedan dammsög jag för sista gången och cyklade sedan nerför backen och skaffade att annat jobb som kioskbiträde vid simbassängen.
Sprotbil åkte de inte, utan sportbil. Porsche, om jag minns rätt. Röd.
Hm, där jag kommer ifrån finns det noll och inga jobb på sommaren, förutom de där som kommunen ordnar till inte-så-hög lön. Alltså har jag för trettio kronor timmen (i slutet av 90-talet) läst tidningen för och lagt håret på små söta senila tanter (som nästa sekund drog till en med en rak höger och ett "h'ä barra SKIT!"), samt stått och läst böcker i en hylla på biblioteket i tre gånger tre sommarveckor. Däremot, och det var det jag skulle komma till, jobbade alla på vintern istället. Helger, kvällar och lov var det hotellstädning, liftkortssäljande, matserverande, skolstädning, sporthallskassande och receptionerande så man knappt hann äta och sova. Sen blev det april, och allt stannade av. Ungefär som när strömmen går och man märker hur o-tyst allt egentligen är i vanliga fall.
Jag har byggt en tunnelbanestation på sommaren. Den som inte fick byggas i Kungsträdgården på grund av almarna. Var det 1972?
I stället byggdes på annan plats några år senare men SL hade inte råd med inredning och den invigdes någon gång i mitten/slutet av åttiotalet.
Runt då fick almarna besked om att de var dödsdömda och sågades ner.
En märklig historia.
Städat kulvertar under regionssjukhuset i Linköping (snacka om Sisyfosgöra?)...
Städat handfat i verkstan på NAF(snacka om Sisyfosgöra?)...
Packat djupfryst sylta på Dendu i samma stad (snacka om Sisyfosgöra?)...
Skicka en kommentar
<< Home