Dillkött i Göteborg
Jag redigerade nyss en text som var som en bit segt dillkött. Uäääh. Svälj.
Now to something completely different. När man checkar ut från sitt hotell, passar man väl alltid på att växla några ord med personalen?
– Hej. Eller hejdå, kanske. Tihi. (Konstigt, han borde slita sig från datorn och titta på mig.)
– Ja just det. (Tittar inte upp.)
– Joooo, förra gången och förrförra gången jag var här, var chipsen gamla. Utgånget datum. (Jag ler rart.)
– Va? (Han tittar upp!)
– Jo, och nu ... (langar upp de två påsarna) var det likadant igen. Det gör kanske inte så mycket, jag är inte så känslig, men … ja, färskare chips är ju …
– Höhöhööö. Har du druckit ur minibaren?
(Va? Är karln från vettet? Han skulle väl ha bugat och bockat och ursäktat sig och skrapat med foten och …)
– Nej. Jag tänkte äta chips, men …
– Ok, har du ätit godis eller choklad?
– (Men för bövelen …) Förresten, det var en annan grej. När man spolar vatten i handfatet läcker det ur vattenlåset och ner på golvet och sedan rinner det mot den person som i torra strumpor står och borstar tänderna.
– Höhööhööö. Har du ätit godis eller choklad?
– (Hörrudu din skrockande idi...) Nej, inte godis, inte choklad. Och inte chips. Men det var en sak till. (Jag är nu sammanbiten.) Internetsladden är för kort; man kan inte sitta i sängen.
– Höhöhö. Har du datorn i sängen? Välkommen åter.
– Kommer ni att ha trådlöst då?
Nej, han hörde mig inte.
Förresten, visst är det så att göteborgarnas medellängd är högre än resten av rikets? Jag kände mig som en hobbit. Och att alla i Göteborg har piercat sig? Ja, och alla på Hawaii har bastkjol, jag vet.
Now to something completely different. När man checkar ut från sitt hotell, passar man väl alltid på att växla några ord med personalen?
– Hej. Eller hejdå, kanske. Tihi. (Konstigt, han borde slita sig från datorn och titta på mig.)
– Ja just det. (Tittar inte upp.)
– Joooo, förra gången och förrförra gången jag var här, var chipsen gamla. Utgånget datum. (Jag ler rart.)
– Va? (Han tittar upp!)
– Jo, och nu ... (langar upp de två påsarna) var det likadant igen. Det gör kanske inte så mycket, jag är inte så känslig, men … ja, färskare chips är ju …
– Höhöhööö. Har du druckit ur minibaren?
(Va? Är karln från vettet? Han skulle väl ha bugat och bockat och ursäktat sig och skrapat med foten och …)
– Nej. Jag tänkte äta chips, men …
– Ok, har du ätit godis eller choklad?
– (Men för bövelen …) Förresten, det var en annan grej. När man spolar vatten i handfatet läcker det ur vattenlåset och ner på golvet och sedan rinner det mot den person som i torra strumpor står och borstar tänderna.
– Höhööhööö. Har du ätit godis eller choklad?
– (Hörrudu din skrockande idi...) Nej, inte godis, inte choklad. Och inte chips. Men det var en sak till. (Jag är nu sammanbiten.) Internetsladden är för kort; man kan inte sitta i sängen.
– Höhöhö. Har du datorn i sängen? Välkommen åter.
– Kommer ni att ha trådlöst då?
Nej, han hörde mig inte.
Förresten, visst är det så att göteborgarnas medellängd är högre än resten av rikets? Jag kände mig som en hobbit. Och att alla i Göteborg har piercat sig? Ja, och alla på Hawaii har bastkjol, jag vet.
16 Reflektioner:
Vad är det för underliga göteborgare du har träffat? Piercade, långa och snorkiga!
Jag som förväntade mig en redogörelse för alla tvångsmässigt skämtande kållar som hade förgyllt din vistelse.
Men inte är vi väl särskilt långa? Fast vad vet väl jag, som är smålänning egentligen. Och det vet väl alla att det är ett släkte av småvuxna, sega, snåla och strävsamma individer.
Piercade? Ja, kanske det. Det är väl några år sen det var modernt, och Göteborg är faktiskt känt för att ligga lite efter i trenderna. Åtminstone vet jag att det var så förr, att de stora klädkedjorna visste att de mest trendiga plaggen inte sålde alls lika bra i Göteborg som i Stockholm och Malmö. För att inte tala om Halmstad och Jönköping och såna ställen. Där är de modemedvetna så det stänker om det. Men förmodligen är det inte så stor skillnad nuförtiden.
Och snorkig hotellpersonal! Vad ska man säga! Det kan väl ändå inte ha varit en riktig göteborgare?
Dillkött ä la enna inte segt? De går la sönder bara utta titta på det enna? Eller?
höhöhö!
ah, det är mycket uppfriskande med lite kategoriskt folkförakt ibland!!! jag kände miglite ensam et tag där när jag skrev om islam i min blogg och fick en del ilskan kommentarer - med all rätt givetvis!
Helena: Jag träffade ju faktiskt bara en enda snorkpurkslusk. Men alla andra var långa och piercade.
Petra: Och i Sverige har alla blont hår. Alla tyska män är svettiga och rödfnasiga. Alla amerikaner har shorts på sig. Alla britter och jag bär plommonstop.
Farsan Baloo är tillbaka! Och eftersom dillkött ju inte är segt egentligen kan du tänka dig vilken hopplös text det var.
Eftersom jag under närmare 18 år arbetade på hotell, varav flera år i receptionen, kan jag bara kommentera på följande vis:
När man arbetar i en hotellreception ska man alltid ha ordentlig uppsikt så man ser när en gäst närmar sig disken. Så fort man ser det så ska man ställa sig upp och ta hand om gästen. Är det så att man är tvungen att avsluta till exempel en bokning man håller på med i datorn så ska man hälsa på gästen och säga att man måste spara bokningen man håller på med. (Håller man på med något annat i datorn så är det bara att låta det vara, men eftersom man oftast inte kan checka ut någon med en osparad bokning öppen måste såna sparas innan man kan göra någon utcheckning.) När man sparat bokningen så ägnar man uppmärksamheten åt gästen man har framför sig. Man konverserar med de gäster som vill det, man skriver ner eventuella påpekanden gästen har om brister i rummet för att sen se till att framföra det till någon som åtgärdar det hela till nästa gång. Vill man att gäster ska komma tillbaka till hotellet gång efter gång så får man i vissa fall ge någon typ av kompensation för det som var fel denna vistelse.
Kommer det under tiden fler gäster till receptionen och ska checka ut ska man även hälsa vänligt på dem så att de vet att man uppmärksammat att de står i tur.
Om man som receptionist bugar, bockar och skrapar med foten för mycket så kan det uppfattas som smörigt, och det vill man undvika, men man ska alltid ge en gäst ett vänligt bemötande oavsett hur gästen bemöter dig.
Jag känner till en person som jobbat i hotellreception och fått en nyckel kastad på sig av ingen mindre än herr Körberg!
Nyckeln var av korttyp, så det gjorde inte så ont...
zedoftb (man får visst inte kopiera hur som helst)
tniegtxu
Nyfiken som man är kan man ju inte låta bli att kolla in vem man har haft mitt emot sig under en resa upp i från Götet...
Eftersom man ju normalt anklagas för att ha humor likvärdig med en öken (hjälper inte ens att jag dricker vatten försäkrar dottern) så tänker jag inte försöka... Det tycker jag att Du gör själv alldeles förträffligt...
:-)
Han mittemot: Jisses jävlar. Karln som nyss satt mittemot mig och pratade om jobbet på Volvo och de söta barnen och resan som kostade 20 papp och som inte skällde på tågpursern som glömde bort tepåsen, han skriver kommentarer i bloggen.
(Ni som har läst om mina tåggubbar tidigare [nyligen 1 och 2, men det finns fler], vet att denne man slapp undan med blotta förskräckelsen.)
Yvonne! Som f.d. nattreceptionist på ett välkänt Göteborgshotell skulle jag vilja berätta om Tysken.
Först slängde han ut en tv genom fönstret.
Då tog jag med mig en vakt och åkte upp i hissen för att kolla läget. När hissdörrarna öppnades, låg tysken på golvet alldeles utanför. Naken. Spritt språngande naken.
Normalt folkvett kräver väl att man som hotellgäst om man ska ligga på golvet utanför en hiss i alla fall har på sig kalsonger?
Sentenser: Det svåra med dagens "hotellnycklar" är att rumsnumret inte står på kortet. Jag står ideligen utanför dörrar med kanske-bekanta-men-ändå-lite-fel nummer och tvekar. Sedan frågar jag i receptionen var jag bor.
Hjälp. Apropå hotellhissar. Jag måste skriva något om hotellhissar eftersom word verification ännu en gång är spooky: hissojoo.
På med ståpälsen, alla!
Men man brukar oftast få ett litet kuvert att ha nyckelkortet i - och på det står rumsnumret.
Dillkött är jättegott, jag ska laga det till dig, Lotten. Om man kokar det tillräckligt länge så är det mört och härligt.
Jag har rakt motsatt upplevelse av Göteborg. All servicepersonal är så jävla (ursäkta) trevlig så man inte tror sina öron. Pressbyråtjejen, konduktören, ICA-kassörskan, busschauffören, spårvagnsföraren - alla hjälper till och är trevliga och småpratar så att jag känner mig alldeles knollrig och bortkommen i min stockholmska. UTOM ett kaffeställe på centralstationen, där de är dyra, otrevliga, har obegripliga köer och inte fattar att man vill gå iväg med sin take away-te, utan bara erbjuder tebollar som man måste lämna tillbaka. Tyvärr minns jag inte namnet på stället.
nu skrämmer du mig som ska ta mina dvärgcentimetrar och åka dit idag. men om bästisanna som ser likadan ut som jag har klarat sig där i ett år nu så borde jag kanske klara en helg.
Bästisgrannen!
Klart man ska ha kalsonger på sig som hotellgäst om man beslutar att ligga på golvet utanför hissen.
Vi hade en gäst en gång som tyckte det gick bra att komma ner i receptionen en lördagsförmiddag endast iförd handduk, lågskor och slokhatt, och sen liksom tappa handduken mitt i foajén. Vare sig jag eller barnfamiljen som precis stod och frågade efter vägen till Parken Zoo blev speciellt roade. Fast lite roligt blev det när ett av barnen högt och ljudligt utbrast: "Men vilken konstig hatt farbrorn har!"
Tänk förresten så mycket saker folk som inte arbetat i hotellreceptioner - eller hotell över huvud taget - inte fått vara med om...
nqtjoprw
Skicka en kommentar
<< Home