Hemlisar
Vi går omkring och skåpsuper allihop, till mans. Nu menar jag inte nödvändigtvis just super eller just skåpet, men ... gör saker i hemlighet, gör vi väl?
Bästisgrannen snusar lite halvhemligt. Hon har ett speciellt trick som gör att man liksom inte märker när snusdosan åker upp, öppnas, och snuspåsen smusslas in. På sin höjd hör man klicket när locket stängs. Detta sker ungefär 20 gånger per dag, vilket är anledningen till att det är lite hemligt; alla (= jag) kommenterar hennes snusande och den plötsliga fislukten om hon inte smusslar.
Några dreglar framför Big Brother men säger att de inte skulle vilja ta i en dokusåpa med tång. Några äter smör direkt ur paketet, halvvägs inne i kylskåpet, och säger att de har ovanligt kraftig benstomme bara. Några säger elaka saker till barn när ingen hör. Några (många) kör för fort fastän de säger att de är laglydiga. Några gör läxan i smyg och säger att de hade tur på provet.
Men inte jag, tänkte jag. Jag är som en öppen bok, tänkte jag. Alla bara går omkring har hemlisar utom jag, tänkte jag. Pfaaahh!
Tsst, inte är jag som en öppen bok, inte. Nu ska det avslöjas: jag petar näsan jättemycket i hemlighet. (Jag är förresten rätt van vid hemliga sysselsättningar med händerna uppe i ansiktet eftersom jag bakom en lång lugg lyckades suga på tummen tills jag var 10 år. Även i skolan.)
Dessutom har jag under de senaste veckorna återupptagit en ny hemlis: jag smiter iväg och styrketränar när ingen märker det. Egentligen borde jag sitta hemma på min rumpa och jobba, eller öva upp armmusklerna på dammsugaren eller de smutsiga fönstren, men nej. När Olle inte är hemma, smiter jag iväg och styrketränar. Det är urtrist och ger inte alls någon mätbar effekt, men hemlig är jag. Var jag, menar jag. Nu vet ni ju.
Mina andra hemligheter? Dem behåller jag för mig själv.
Pfft. Ingen idé att låtsas. Jag har inga fler! Jag petar näsan och tränar styrketräning, det är allt. Nej, vänta! Jag kissar i duschen också! (Sicken rebell.)
Bästisgrannen snusar lite halvhemligt. Hon har ett speciellt trick som gör att man liksom inte märker när snusdosan åker upp, öppnas, och snuspåsen smusslas in. På sin höjd hör man klicket när locket stängs. Detta sker ungefär 20 gånger per dag, vilket är anledningen till att det är lite hemligt; alla (= jag) kommenterar hennes snusande och den plötsliga fislukten om hon inte smusslar.
Några dreglar framför Big Brother men säger att de inte skulle vilja ta i en dokusåpa med tång. Några äter smör direkt ur paketet, halvvägs inne i kylskåpet, och säger att de har ovanligt kraftig benstomme bara. Några säger elaka saker till barn när ingen hör. Några (många) kör för fort fastän de säger att de är laglydiga. Några gör läxan i smyg och säger att de hade tur på provet.
Men inte jag, tänkte jag. Jag är som en öppen bok, tänkte jag. Alla bara går omkring har hemlisar utom jag, tänkte jag. Pfaaahh!
Tsst, inte är jag som en öppen bok, inte. Nu ska det avslöjas: jag petar näsan jättemycket i hemlighet. (Jag är förresten rätt van vid hemliga sysselsättningar med händerna uppe i ansiktet eftersom jag bakom en lång lugg lyckades suga på tummen tills jag var 10 år. Även i skolan.)
Dessutom har jag under de senaste veckorna återupptagit en ny hemlis: jag smiter iväg och styrketränar när ingen märker det. Egentligen borde jag sitta hemma på min rumpa och jobba, eller öva upp armmusklerna på dammsugaren eller de smutsiga fönstren, men nej. När Olle inte är hemma, smiter jag iväg och styrketränar. Det är urtrist och ger inte alls någon mätbar effekt, men hemlig är jag. Var jag, menar jag. Nu vet ni ju.
Mina andra hemligheter? Dem behåller jag för mig själv.
Pfft. Ingen idé att låtsas. Jag har inga fler! Jag petar näsan och tränar styrketräning, det är allt. Nej, vänta! Jag kissar i duschen också! (Sicken rebell.)
20 Reflektioner:
ekhhags står det att jag ska skriva är det detsamma som -erkänn
Nu ska det avslöjas: jag petar näsan jättemycket i hemlighet.
Alltså, inte för att det känns som världens viktigaste mening, men visst är den öppen för tolkningar.
Är det jättemycket i hemlighet eller jättemycket i näsan?
Både ock kanske ;)
Äh...
Jag undrar hur många promille av världens befolkning som inte petar i näsan. Eller är det bara för att vi är näspetande släktingar som jag tycker det är helt okej? Visst typ av snor går ju inte att få ut på något annat sätt. (Alltså, det finns ju en gräns, man ska ju inte peta loss inför andra människor, det är ju läbbigt. Möjligen en liten finputsning i ytterkanterna, men helst utan synligt resultat. Mer som en näsklining.)
Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga när Hanna kommer hem och meddelar:
- Hemma får man peta in näsan. (In med fingret och gojsa runt efter något där inne.) Men inte på dagis!
Borde jag lära henne att man inte ska peta i näsan?
Jag trodde att min äldsting inte sysslade med näspetning (jag vet, föräldrar tror att de vet men har ingen koll på nånting, visst) men sen kom hon med en näspetningsrelaterad fråga av sådan komplexitet att hon var avslöjad. Att den lilla femåringen petar har jag både sett och förstått men hon tvättar sedan händerna med frenesi så det är rätt okej. Men de vuxna människor som petar näsor, tänder, öron och kliar sig i skalpen med samma sorgkantade naglar, de borde vara lite hemligare av sig. Minst sagt.
R Skriverier: Nu ska här analyseras! Det är precis som du säger både jättemycket i hemlighet och jättemycket (fast vad jag menade var snarare jätteofta) i näsan.
Nu ska jag analysera mig själv: varför skrev jag en sån underlig formulering? Vi åker 30 år in i framtiden. Jag intervjuas i något ännu inte uppfunnet medium:
- Jaha, Lotten Bergman, jag har en sistafråga här innan vi avslutar.
- Vaaaa? (Jag kommer att bli lomhörd, det vet jag.)
- Redan 20 år innan du erhöll Nobelpriset, skrev du en mening som jag fastnade för. "Jag petar näsan jättemycket i hemlighet." Det är nästan ett stilbrott – eller en medveten stilfigur?
– Det begriper väl varenda människa! (Jag kommer att bli en otrevlig messerschmidt också, det vet jag.) För att skapa en vision av ett barn, skriver man på ett barnsligt sätt. Här får du via ordföljden en bild av en vuxen som skäms som ett barn och petar kråkor som ett barn. Lappri!
– Intressant. Vi tackar Lotten Bergman för pratst...
– Vaaa?
varför ser aldrig jag dig på Forever? Är du SÅ hemlig?
Jag är där innan du har vaknat, Ica! (Ni andra: Forever är alltså coolingplejset där alla coola coolingar stärker och styrker sig.)
Haha, du får publicera hela den intervjun sen. Det är egentligen en intressnat tanke: folk skriver så mycket biografier och retrospektiva saker men ingen har tänkt på framtiden.
Varför inte skriva en prospektiv memoarbok.
Det tål att tänkas på.
Tror jag.
:)
Men var gör ni av näspetet då? Hu vad äckligt det där blev... stryk det.
Styrketränar i smyg? Du måste vara en i en minoritet, kan du inte ha lite galnare hemligheter?
Jag då? Jag pillar på läpparna, sådant där torrt skinn liksom. Försöker göra det i hemlighet, men jag tror att alla vet...
Ursäkta, men jag känner ett inre tvång att opponera mej...
Att man fiser, bajsar, rapar, klipper tånaglarna, petar näsan lite hövligt undanskymt är väl av rent hyfs? Inte skulle jag kalla det hemliga laster, eller inre tvång som man sysslar med bakom ryggen på andra. Jag är jätteglad om folk petar näsan när jag inte tittar på, så jag slipper påpeka att det hänger ut nåt ur näsan.
Jag hoppas på att få medhåll här, annars får jag så mycket att bekänna!
Sentenser: En mig närstående bloggkommenterande kamrat och f.d. kollega påstår att h*n inte alls någonsin i hela världen nånsin petar sig i näsan!
Var jag gör av av kletet, undrar Bokmalen Mim. Jo, nu ska ni få höra. Ungefär samtidigt som tumsugningen upphörde, slutade jag att äta upp kråkskröfset.
Kom tillbaka, alla läsare! Kom tillbaka! Jag har bättrat mig! Numera letar jag upp lämpligt snytpapper och är hur välbelevad som helst.
Dock: en mig närstående make och husbonde säger sig veta att man ska låta barnen äta snorkråkor eftersom det är bra för immunförsvaret. Vi har det ju för rent, gubevars. Kanske inte alla av oss (inget av mina barn är allergiskt, peppar peppar), men många fejar och donar för mycket. Och visst, hörni. Så fort jag slutade äckla mig med snorkråkor i munnen, drabbades jag av astma.
Q.E.D.
innan jag vaknat? hur går det till när jag är en person som aldrig somnar? Iofs, med mina nya träningsregler är jag bara där kvällstid numera. kan ju bero på det med.
Skrattat mycket och igenkännande. Mer får ni inte veta! *snörvel*
Hmmm. Om man aldrig petar sig i näsan, vart tar "allt" vägen? Eller hoppar personen i fråga på ett ben och hoppas att tyngdkraften ska ordna saken? (Du vet, som man gör om man fått vatten i örat)
Eller... å hu hemska tanke... snörvlar och snortar man tills näsan tömts och allt hamnat bak i svalget? (spottar h*n eller sväljer)
Jag både vill och inte vill veta. : )
Det är sällan man hör om folk som äter upp sitt öronvax. Det förstår jag, för det smakar verkligen pyton.
Maken har rätt om snorkråkorna och immunförsvaret - åtminstone har jag hört det tidigare från barnläkarhåll.
Jag tycker det här var en upplivande diskussion.
Kletigt snor måste hitta papper. Okletigt snor (fnas) släpps ner på golvet och ligger där som anonymt skräp.
Men jag lägger ju avklippta fingernaglar i blomkrukorna, så vad vet jag.
Å, fy fan... Jag har snor- och nagelfobi!!
Jag bara dör av såna här diskussioner.
Crrly: Jag har en kompis som lider av knäfobi. Hon bara kräks när jag berättar om det som knastrar i mina.
Haha! Och på mitt jobb har de navelfobi och dör när jag visar länkar av typen: http://www.feargod.net/fluff.html
Skicka en kommentar
<< Home