I Sundsvall
Förr i tiden låg jag i Lund, numera ligger jag på hotell. Här finns en av dessa heltäckningskorridorer som bara inte tar slut och hängande tv-apparater och fjärrkontroller med lösa knappar. Gäsp. Förvåna mig då. (Därför väljer jag alltid nya hotell, obekantingar där jag tar en viss risk – kanske finns det inte något te att dricka på kvällskvisten.)
Utanför hotellet finns ett trevligt val: man kommer till Haparanda om man tar till vänster och till Stockholm om man tar till höger. Ute cyklar man. Jädrar vad man cyklar i Sundsvall! Alla som är runt 14 cyklar med lovikkavantar, alla runt 15 kör moppe som en ny sorts motocross på platt asfalt.
På väg hit (fem timmar på tåg) satt jag bredvid två män. Jag sitter alltid bredvid manliga män på tåget och alltid bredvid pruttande tanter på restauranger. Den ene mannen sa till mig:
– Det var en lustig liten laptop du har, tjejen.
– Jasså, jo ... den kallas Mac. (Tjejen?)
– Finns sådana kvar? Höhöhöhööö. Vilken är bäst, pc eller Mac?
– Spelar väl ingen roll, det är som att diskutera ... skor. (Hjälp, vad menar jag med skor?) Alltså, promenadskor kontra högklackat. Jag vandrar bekvämt i mina lågskor, så kan du vingla vidare i dina högklackade. (Puh, där knöt jag ihop säcken.)
– Jomen som jag nyss sa så måste vi ju betänka mer stabilitet och med det nya beslutet, jag upplever att det är mycket bättre nu, det är bara en gissning att det 550 kiloba … meg nollfem meg. Har du 512 hemma?
Va? Ah. Puh. Han pratade inte längre med mig.
Om ni har tråkigt, har jag hittat en ny blogg: Fönster mot tv-historien. Nostalgisk, rolig och välskriven.
Utanför hotellet finns ett trevligt val: man kommer till Haparanda om man tar till vänster och till Stockholm om man tar till höger. Ute cyklar man. Jädrar vad man cyklar i Sundsvall! Alla som är runt 14 cyklar med lovikkavantar, alla runt 15 kör moppe som en ny sorts motocross på platt asfalt.
På väg hit (fem timmar på tåg) satt jag bredvid två män. Jag sitter alltid bredvid manliga män på tåget och alltid bredvid pruttande tanter på restauranger. Den ene mannen sa till mig:
– Det var en lustig liten laptop du har, tjejen.
– Jasså, jo ... den kallas Mac. (Tjejen?)
– Finns sådana kvar? Höhöhöhööö. Vilken är bäst, pc eller Mac?
– Spelar väl ingen roll, det är som att diskutera ... skor. (Hjälp, vad menar jag med skor?) Alltså, promenadskor kontra högklackat. Jag vandrar bekvämt i mina lågskor, så kan du vingla vidare i dina högklackade. (Puh, där knöt jag ihop säcken.)
– Jomen som jag nyss sa så måste vi ju betänka mer stabilitet och med det nya beslutet, jag upplever att det är mycket bättre nu, det är bara en gissning att det 550 kiloba … meg nollfem meg. Har du 512 hemma?
Va? Ah. Puh. Han pratade inte längre med mig.
Om ni har tråkigt, har jag hittat en ny blogg: Fönster mot tv-historien. Nostalgisk, rolig och välskriven.
11 Reflektioner:
Nyfiken i en strut.... vad föreläser du om? Jag bara antar att det är därför du ligger på hotell, eller så vill du bara bort från hela skiten och drar Sverige runt och bor på hotell.... coolt värre!!!
Erica: Tack! Äntligen får jag göra reklam!
Jag föreläser om språkriktighet, informationsteknik. presentationsteknik, hur man skriver med lätt hand, hur man lever med sina bokstäver närmast hjärtat. Just nu försöker jag lära ett försäkringsbolag nyttan av att skriva så att vi -- folket på gatan -- förstår vad vi har för försäkringar.
Att föreläsa är ett lugnt substitut för skådespelerska som inte blev skådespelerska. Jag bugar och inhöstar applåder men slipper recensionsångest.
(Samtidigt får jag förstås dra Sverige runt och testa hotell-teer.)
Du har -- så vitt jag kan se som radikalfeministisk amatör -- utsatts för härskarteknikerna FÖRLÖJLIGANDE och OSYNLIGGÖRANDE.
Och om man tänker efter så UNDANHÖLL DE på sätt och vis INFORMATION genom att prata så konstigt, och genom att bete sig så genant som de gjorde så PÅFÖRDE de ju dig SKULD och SKAM, liksom. Och eftersom de var två till antalet så är det ju solklart att det rörde sig om DUBBELBESTRAFFNING.
Hela paketet, med andra ord. Spill ingen tid. Ring Claes Borgström!
Olle: Hihi. Du glömde ordet KRÄNKT!
(Fast jag kränkte väl pc-karln när jag liksom satte på honom högklackat?)
Har 6 veckors hotellboende kvar..! Pust...!
Kapple: Sex vec... ojoj. Fem dagar är mitt rekord. Det var då jag kom på att man kan möblera om i rummen. (Annars är jag en sån där som bäddar och viker handdukar, vilket jag ju aldrig gör hemma.)
Nu, till exempel, sitter sänglampan precis där man har huvudet när man sitter med datorn i knät. Swooosch. Bort med sängborden och flytt-flytt, slääääp. Oj. Så, nu kommer jag att bli arresterad som Johnny Depp 1994.
Det finns ju annorlunda hotell - utan heltäckningsmatta och långa korridorer. Om det finns i Sundsvall vet jag däremot inte.
Sen är jag väl lite sent ute, men jag har hittat ett blogginlägg till om SAOL hos Liza på Språkmakargatan. Jag kan inte länka, så jag klistrar lite... http://lizas.blogspirit.com/archive/2006/04/19/nakenchock-en-av-nyheterna-i-saol1.html
Intressant att veta på vilka olika sätt man kan skaffa pengar till hyran. Spännande men inte det lättaste kan jag tänka. Jobben ska ju raggas också. Jag kan i alla fall inte låta bli att fascineras av folk som dig (du?!) som inte väljer den lättaste vägen i livet.
Just i Sundsvall finns ett hotell som har särskilda tjejrum. Ingen äcklig heltäckningsmatta, bara en mjuk liten lösliggande sak bredvid sängen, fint litet glas till en liten vinflaska on the house, väggfast ljusstake ovanför badkaret, beauty-krämer och tjejtidningar. Skön liten enmanssäng; där låg jag när jag var i Sundsvall och föreläste. Vad hette hotellet? Minns inte, men det låg neråt vattnet, inte långt från Centralen och god mat hade de också.
Lena B! Jag ska i fortsättningen alltid be om tjejrum. Jag tror att jag ska säga till Olle också, han vill inte heller ha byxpress på hotell.
Erica: tack! Jag ska tänka på dina ord nästa gång jag förbannar det faktum att jag inte har ett jobb som "kastar in" pengar på kontot den 25:e varje månad.
Skicka en kommentar
<< Home