Deadline
Djupingen:
– Mitt liv är en deadline. Livslinje och sedan död. Punkt.
Redaktören:
– Livet består av deadline:ar. Att lämna blåkopia var sjätte vecka. Sedan dör man.
Coolingen:
– Nä, haru ingen dölinje, närå fåru ingen artikel. Kante skriva utan dölinje.
Barnet:
– Deadline är den dära vägen dääär, men om du trycker på mellanslag när du kommer dääär, då får du nytt liv så då är det inte nån deadline längre.
Lotten:
– Olle, din deadline på nästa tvättmaskin är kl. 13.15!
Jag tror att jag sedan 1988 har sagt deadline en miljard gånger. Först var det på Nationalencyklopedin, där vi jobbade i bokstavsintervaller. Så här delades uppslagsordslistorna in:
a-ale
anp-ass
ast-bau
bav-bog
boh-bru
brv-car
cas-cob
coc-dat …
Kan jag rabbla alla dessa fortfarande? Ja. (Uppdatering! Nej, tydligen inte: hakke påpekar att det är ett hål i listan. Jag har ju glömt alf–ano! Ur NE:s djupa deadlinehjärta beklagar jag detta.)
Men precis som när det gäller att rensa ut skräp i källaren, måste jag rensa ut sådant här ur huvudet för att kunna koncentrera mig på mina nya deadline:ar som ju innebär inkomsternas förvärvande och familjens överlevnad.
Jag ska även rensa bort sångtexten till ”Ska vi plocka körsbär i min trädgård” som kom sist i Melodifestivalen 1975. Behöver jag komma ihåg att mina gamla klasskamrater fyllde år t.ex. 15 januari, 18 mars, 24 mars, 20 maj och 7 juli? Nej, bort, bort! Mitt telefonnummer på Mätaregränden 8 åren 1969–1973 var 14 55 14.
Så, nu har jag bloggat om det, och då kan det glömmas.
Iiiiiiih. Det går inte. Jag behöver en Men in Black-penna. Tills vidare ska jag inventera och sortera och kompostera och kassera sådant som vi har för mycket av hemma i huset. Jag börjar i badrummet.
Deadline 1 i mitt nya, utrensade liv: fram till den 1 juni ska alla i familjen borsta tänderna fem gånger per dag så att vi får slut på några tuber.
– Mitt liv är en deadline. Livslinje och sedan död. Punkt.
Redaktören:
– Livet består av deadline:ar. Att lämna blåkopia var sjätte vecka. Sedan dör man.
Coolingen:
– Nä, haru ingen dölinje, närå fåru ingen artikel. Kante skriva utan dölinje.
Barnet:
– Deadline är den dära vägen dääär, men om du trycker på mellanslag när du kommer dääär, då får du nytt liv så då är det inte nån deadline längre.
Lotten:
– Olle, din deadline på nästa tvättmaskin är kl. 13.15!
Jag tror att jag sedan 1988 har sagt deadline en miljard gånger. Först var det på Nationalencyklopedin, där vi jobbade i bokstavsintervaller. Så här delades uppslagsordslistorna in:
a-ale
anp-ass
ast-bau
bav-bog
boh-bru
brv-car
cas-cob
coc-dat …
Kan jag rabbla alla dessa fortfarande? Ja. (Uppdatering! Nej, tydligen inte: hakke påpekar att det är ett hål i listan. Jag har ju glömt alf–ano! Ur NE:s djupa deadlinehjärta beklagar jag detta.)
Men precis som när det gäller att rensa ut skräp i källaren, måste jag rensa ut sådant här ur huvudet för att kunna koncentrera mig på mina nya deadline:ar som ju innebär inkomsternas förvärvande och familjens överlevnad.
Jag ska även rensa bort sångtexten till ”Ska vi plocka körsbär i min trädgård” som kom sist i Melodifestivalen 1975. Behöver jag komma ihåg att mina gamla klasskamrater fyllde år t.ex. 15 januari, 18 mars, 24 mars, 20 maj och 7 juli? Nej, bort, bort! Mitt telefonnummer på Mätaregränden 8 åren 1969–1973 var 14 55 14.Så, nu har jag bloggat om det, och då kan det glömmas.
Iiiiiiih. Det går inte. Jag behöver en Men in Black-penna. Tills vidare ska jag inventera och sortera och kompostera och kassera sådant som vi har för mycket av hemma i huset. Jag börjar i badrummet.
Deadline 1 i mitt nya, utrensade liv: fram till den 1 juni ska alla i familjen borsta tänderna fem gånger per dag så att vi får slut på några tuber.
25 Reflektioner:
Vaknar med en total förlamning. Stela fingrar, tom hjärna. Kan inte hitta mina glasögon. 15 nya virus på datorn och gatukontoret har grävt sönder en bredbandskabel. Internetcafé räddningen. Punka på cykeln. Bussen gick precis och jag har blåsor på hälarna. En timme kvar.... Möter Jeppe som jag inte sett på tolv år. Han vil snacka. Maila mig skriker jag och tar en taxi. Fingrarna vägrar trycka ner tangenter. Elva minuter kvar och precis klockan noll trycker jag poå skicka. Ännu en deadline nådd. Den enda jag vill verkligen missa är den ultimata....
Ha det
Gert
Men harregud. Ni verkar ha lika lite samordning av inköp som vi. Fast vi har bara tre ungar så det tar ÄNNU längre tid innan tandkrämen tar slut.
Om du hittar en sådär Men in Black-penna, kan jag få låna den ett tag då när du är klar?
För övrigt väntar jag med spänning på lösningen på gårdagens stilistikutmaning. Hellspong & Ledin ville inte samarbeta med mig och *sådana* saker glömmer jag...
bav--bog ... coc--dat ... Jag börjar se ett sammanhang mellan din förtjusning inför pojauy och znrkfx och gamla NE-deadlines. Deadlinor? Deadlinar? Finns det ett användbart svenskt ord?? Dölinje är alltför makabert.
För övrigt skulle jag vilja bereda mer plats i hjärnan genom att t.ex. sudda ut texten till Ted Gärdestads gamla "Eiffeltornet" som jag inte sjungit sen ridlägret på Stall Rancho en sommar för MYCKET länge sen.
Okej Lotten. Familjen Bergman vinner tandkræmstubstævlingen.
Från en språknørd till en annan:
En deadline, flera deadline:ar. Borde det inte vara deadline:er? Då er ær slutet på line, vilket vi alla vet ær linje. Linje, linjer.
Eller ær jag ute och cyklar?
jag kommer med ihåg alla klassisar i lågstadiets födelsedagar. Jag kommer ihåg mönstret i min lekhage där jag bara satt när jag var ett år gammal. Jag minns citat från dagis. Däremot kommer jag inte ihåg vad jag gjorde igår.
I vår familj finns det inte två personer som tycker om samma tandkräm så vi måste ha fem olika (gånger två badrum). Vi har också tre sorters ost (vanlig hårdost att ha på mackan, jag räknar inte brie och sånt), två sorters mjölk, tre sorters skivat formbröd att rosta samt två sorters toapapper (mjukt och hårt). Nej, fram för mer konformism!
R Skriverier! har ditt tangentbord flyttat till Danmark?
Med deadline är det så sorgligt att ordet inte har någon ändelse i SAOL. Jag tar mig ideliga friheter och hänger på och sätter ihop orden lite som jag vill för att få er att rynka pannan (höll på att skriva pannorna, men vi har ju bara var sin) eller le några sneda leenden. (Se där! Man har bara en panna men många leenden.) Alltså skriver jag deadline:ar lite larvigt, men håller med om att deadliner är bättre på alla sätt och vis.
På svenska? Hm. Tidsgräns? Stopptid? (Nej, det finns inom idrott, tror jag.) Stoppdatum? Inlämningsstopp? Vad sade de gamla murvlarna på sin tid?
Jag har träffat en gammal murvel en gång. Han hette R:et Eklöw.
Jag hade en gång ett jobb där vi kallade deadline för dödsstreck.
Här finns deadline:
http://www.spraknamnden.se/sprakradgivning/onodigengelska.htm
Usch, jag kan också alla de gamla telefonnumren och födelsedatumen på dem jag gick i lågstadiet med, det känns lätt sjukt. Registreringsnumren på en massa bilar: kompisars, släktingars, javisst... Och tusentals menlösa sångtexter. för att inte tala om PLU-numren på varorna från när jag jobbade på Konsum. Standardmjölk = PLU 9, lättmjölk PLU 12, filmjölk PLU 9, röda äpplen PLU 650, gröna 645, bananer 610, stora plastkassar 1...
Varför sitter sånt kvar??
Gah. Ska man börja korrläsa sina inlägg i förväg kanske?
Dum länk som försvann:
http://www.spraknamnden.se/sprakradgivning/
onodigengelska.htm
Och: telefon- och registreringsnumren som kletat fast i mitt minne är från 80-talet. PLU-numren från före streckkodernas tid, dvs tidigt nittiotal.
Vetenskapen talar:
apropos
"måste jag rensa ut sådant här ur huvudet för att kunna koncentrera mig på mina nya deadline:ar som ju innebär inkomsternas förvärvande och familjens överlevnad."
"Om du hittar en sådär Men in Black-penna, kan jag få låna den ett tag då när du är klar?"
Hjärnan är en sådan vidunderlig skapelse - rymmer MER ju MER den tillförs!
Fast den trivs ju bäst om man STRUKTURERAR och låter olika "kanaler" (dvs de 5 OLIKA sinnena )förstärka varandra.
typ madeleinekakor
Jag som t.ex har dåligt sifferminne - minns mina koder som grafiska figurer, förstärker med hörseln genom att säga t.ex wordverification högt...
Det där med att säga word verification högt är ett bra trick. Jag gör också det, och quzdamd!
Stina: Jag såg i juni 1974 en bil med registreringsnumret CXT 703 och memorerade det eftersom jag trodde det satt bovar och banditer i bilen. Resten av den dagen var förfärlig, men hade inget med bovarna att göra.
Gert Lilja! Men! Nu sa det klick! Har inte vi varit kolleger?
Oj, vad jag kräks kommentarer här. Men Crrlys länk förtjänar ett besök. Där står som exempel för deadline, dagens favoritord:
sista lämningsdag, manusstopp, stoppdatum
Kan vi vänja oss vid det?
Jag var på väg att skriva mausstopp men du hann före! Sen kan jag inte låta bli att applådera för tandkrämen. Vi har BARA tre i skåpet och mer ska det inte bli! Men det är värre i duschhyllan....
rpbttg
WPVIBH
Spännande länk och en del tänkvärda förslag, men känns inte en del förslag (Stora smällen) lite krystade? Gillar dessutom att man föreslår att relaxavdelning ska kallas motionsavdelning.
Andra saker känns direkt feluppfattade, tex atlet. Är det verkligen ett engelskt ord från början?
Jag som inte skriver texter i jobbet har sällan någon inlämningstid, men chefen snackar ändå om deadline hit och deadline dit. Tidsgräns kanske? Eller färdigdatum?
Det slog mig att tandkräm kanske kan användas som ersättning för en sån där Men in Black-penna. Öppna, stick ner en välkrämad borste och gör rent hus med gamla minnen. Å andra sidan finns där ju, som den blyga påpekar, utrymme att lagra mer än universums alla trivialiteter i vår lilla hjärna.
Apropå val av ändelse:
Jag köpte en så grymt snygg eyeliner av er förra veckan. Har ni möjligtivs en matchande deadliner till den?
Till slut:
Kan det vara den oväntade luckan mellan ale och anp som gör det så alldeles omöjligt att hitta rätt ord ibland?
Nämen! Jag har ju skrivit fel! Jag har glömt alf-ano! Som var så besvärlig! Äntligen! Jag har börjat glömma! Jahoo!
/utropsteckensmadamen
hehe, på åttiotalet hade vi en vit folkabuss. mxx 770. nu agerar den brandbil i älmhult. det tycker jag är lite ball :)
Du måste läsa mitt senaste inlägg! Vågar du lägga in nåt sånt på nästa wv-tröja? ;)
Om du inte har slängt Aquafresh kids än köper jag dem gärna, de finns inte längre och smakade inte godis!
Yes Lotten!!
Vi delade några odödliga kåserier i Sydis tills de inte hade råd längre......
Gert: Mhm. Inte råd. Inte humor. Bitter? Näpp.
Skicka en kommentar
<< Home