Fuskblogg
Nej, inte fusk. Men lite crashing the party? Kulturbloggen utmanar (eller peppar) några andra bloggare att skriva om något av fyra i förväg bestämda ämnen. Jag är inte med på listan, men … eh, hrm. Äsch, jag svarar kort på alla fyra ändå!
1. Den bästa bok jag läst
De är nog fyra: Äventyrens ö, Jättehemligt, Hundra år av ensamhet och Birdman. Jag läser och läser och egentligen är fortfarande ingen läsupplevelse större än Äventyrens ö. Tag lärdom, vuxna Lotten: låten barnen läsa vad helst de vill. (Jag försöker prångla på dem Lisa Tetzner-serien och Tordyveln flyger i skymningen samt Det blåser på månen, men de vill bara läsa kusinerna Olsson och Kamratposten.)
2. Om man tog bort ordet ”men” i det svenska språket …
… skulle användningen av ”fast”, ”däremot”, ”emellertid ” och ”dock” öka markant. Samt ”skador”.
3. Finns det någon musikstil idag som du anser dominerar och om den på något sätt anses påverka den generationen som är ung idag, likt de stora banden på 70-80-talen anses påverkat den generationen som växte upp då?
Rapandet (som jag anser ska stavas rappandet på svenska) dominerar inte idag, men är förvånansvärt stort. Rapp-livsstilen påverkar förstås lyssnarna. Men rapp-lyssnarna kommer även de att växa upp och ingå i företagsstyrelser och ha fallskärm och skaffa barnvagnar med lufttryck i däcken och vilja flytta till radhus.
Anses 70- och 80-talens musikstil verkligen ha påverkat generationen? undrar jag nu. Oavsett vilken musikstil man fastnar för i ungdomen, sitter den som ett kletigt vällingpulver under strumpan resten av livet och man rycker till när man hör den bekanta melodin, släpper blicken från tv-spelet (90-talet) eller datorn (00-talet) eller teletransportören (10-talet) … Man njuter och tänker på den första kyssen, första stage-dajvandet, första borren som kan borra ett fyrkantigt hål. Och minns. Känner. Får lite ångest. Men är jag verkligen påverkad av en musikstil? Nej, men vem är väl jag … jag som anser att Äventyrens ö är den bästa bok jag har läst … och som gärna nynnar på ”Michelangelo” (Björn Skifs 1975).
4. Om jag var Gud för en dag ...
Det är så lätt att raljera. Om jag var Gud för en dag skulle jag bli förvånad. Haha. Om jag var Gud för en dag skulle jag se till att jobba hårdare. Hihi. Om jag var Gud för en dag skulle jag göra dygnen längre. Hoho. Men på riktigt, om jag var Gud för en dag, skulle jag faktiskt precis som Sven Melander vill att jag ska säga, ha sett till att det blev fred på jorden. Jag förstår mig inte på nödvändigheten av lidandet. Jag vill bara att alla ska må bra.
Om ni också vill svara på en eller flera av frågorna på er blogg: tala gärna om det i kommentarerna. Ni som inte har en blogg kan ju reflektera här!
1. Den bästa bok jag läst
De är nog fyra: Äventyrens ö, Jättehemligt, Hundra år av ensamhet och Birdman. Jag läser och läser och egentligen är fortfarande ingen läsupplevelse större än Äventyrens ö. Tag lärdom, vuxna Lotten: låten barnen läsa vad helst de vill. (Jag försöker prångla på dem Lisa Tetzner-serien och Tordyveln flyger i skymningen samt Det blåser på månen, men de vill bara läsa kusinerna Olsson och Kamratposten.)2. Om man tog bort ordet ”men” i det svenska språket …
… skulle användningen av ”fast”, ”däremot”, ”emellertid ” och ”dock” öka markant. Samt ”skador”.
3. Finns det någon musikstil idag som du anser dominerar och om den på något sätt anses påverka den generationen som är ung idag, likt de stora banden på 70-80-talen anses påverkat den generationen som växte upp då?
Rapandet (som jag anser ska stavas rappandet på svenska) dominerar inte idag, men är förvånansvärt stort. Rapp-livsstilen påverkar förstås lyssnarna. Men rapp-lyssnarna kommer även de att växa upp och ingå i företagsstyrelser och ha fallskärm och skaffa barnvagnar med lufttryck i däcken och vilja flytta till radhus.
Anses 70- och 80-talens musikstil verkligen ha påverkat generationen? undrar jag nu. Oavsett vilken musikstil man fastnar för i ungdomen, sitter den som ett kletigt vällingpulver under strumpan resten av livet och man rycker till när man hör den bekanta melodin, släpper blicken från tv-spelet (90-talet) eller datorn (00-talet) eller teletransportören (10-talet) … Man njuter och tänker på den första kyssen, första stage-dajvandet, första borren som kan borra ett fyrkantigt hål. Och minns. Känner. Får lite ångest. Men är jag verkligen påverkad av en musikstil? Nej, men vem är väl jag … jag som anser att Äventyrens ö är den bästa bok jag har läst … och som gärna nynnar på ”Michelangelo” (Björn Skifs 1975).
4. Om jag var Gud för en dag ...
Det är så lätt att raljera. Om jag var Gud för en dag skulle jag bli förvånad. Haha. Om jag var Gud för en dag skulle jag se till att jobba hårdare. Hihi. Om jag var Gud för en dag skulle jag göra dygnen längre. Hoho. Men på riktigt, om jag var Gud för en dag, skulle jag faktiskt precis som Sven Melander vill att jag ska säga, ha sett till att det blev fred på jorden. Jag förstår mig inte på nödvändigheten av lidandet. Jag vill bara att alla ska må bra.
Om ni också vill svara på en eller flera av frågorna på er blogg: tala gärna om det i kommentarerna. Ni som inte har en blogg kan ju reflektera här!
28 Reflektioner:
Jag har Birdman liggande på sängbordet men jag blev så s-t-ns deppig av The Treatment och Tokyo så jag vet inte om jag orkar med den.
Ja... om/hur musik(stilar) påverkar oss har ju Nick Hornby redan skrivit så lysande om i High Fidelity så det tänker jag inte upprepa. Men han är i alla fall inne på att det kanske inte nödvändigtvis är kärlekssorgen som får oss att vilja lyssna på kärlekssorglig och melankolisk musik - utan kanske tvärtom. Av att lyssna på melankolisk och kärlekssorglig musik blir man deppig. Helt enkelt. Eller varför inte aggressiv - tänk Vit Makt. Eller marschmusik för den delen.
Att vi påverkas står väl tämligen klart - men HUR det kan avläsas i styrelserummen, det är allt en annan femma.
Jag antar utmaningen, men det blir kanske först till i eftermiddag eller så. För jag har just författat en lång tapetblogg med en massa foton. Och jag måste rimligen hinna jobba lite mellan bloggarna.
Tärningsspelaren! Kan läsas gång på gång på gång och efter varje resa lovar jag mig själv att slå mer tärning.
Det där om vilken som är den bästa boken man har läst är ju en sån typisk lära-känna-varandra-fråga. Jag har aldrig någonsin kunnat svara på den. Hur sjutton ska man kunna välja bara en!?! Ett tag hade jag en tio-i-topp-lista, men det funkar inte heller riktigt. För jag vill ju skilja på böcker som är bäst för att jag älskar dem och har läst dem hur många gånger som helst, och böcker som var så bra att jag aldrig vågar öppna dem igen, samt böcker som är underbart bra skrivna med där en läsning räcker.
Vi får se om jag kan forcera huvudvärken och skriva om endera senare, men jag måste då säga att jag blir utomordentligt förtjust över att hitta Hundra år av ensamhet på bästalistan. När ska du tjyvblogga García Marquéz förresten (åh, man skulle kunna skriva en hel blogg bara om hur man ska komma ihåg var apostroferna ska sitta i hans namn, jag chansar huvudstupa varje gång)?
Och vad gäller Tordyveln flyger i skymningen (som jag läst kanske, åtta, gånger?) och När det blåser på månen (som jag nappade åt mig en gång på ett antikvariat, inspirerad av Kentlåten med samma namn, ja, sedär, musiken påverkar oss!) så se bara till att låta de ligga framme. Förr eller senare kommer de vilja läsa dem. Eller muta deras kompisar att börja tjata om dem och säga att man bara mååååååste läsa dem.
Nej usch vad pinsamt. Jag borde ta preview, nu såg jag att jag slarvat dit ett de istället för ett dem. Jag skyller hämningslöst på att jag nyss blev väckt av en vänlig dam från Vodafone och har en gnistrande huvudvärk. Jämmer och elände!
Cruella: Birdman ska man läsa, de andra kan man skippa!
R skriverier: på skånska finns ett bra uttryck -- Jobbet bara sinkar. Det betyder ungefär "tusan hakar vad man skulle hinna med mycket kul om man bara sluppe jobba".
Farsan Baloo: Jahapp. Inte nog med att jag bara bloggar och inte jobbar, nu kostade ditt tips mig 44 kronor. Tärningsspelaren är beställd.
Aequinoxia: Så nu kommer du att lista de tio? Jag väntar!
Kristina: De- och demångesten suddas kvickt ut av din flytande ordsvada! Nu ska jag leta fram bra ungdomsböcker och bara låta dem dräääälla i huset.
Imponerande att du svarade på alla fyra uppdragen.
RS
kulturbloggen.com
Va, synd Lotten! Utkastade pengar ( för att citera min mor)
Tärningsspelaren
av Rhinehart, Luke
JAG har ju faktiskt ett exemplar, som jag fick av Pers bror - den enda present han någonsin givit mig. Jag förstod att den var viktig för honom och läste den pliktskyldigast - men - not my cup of tea.
Sedan går det ju inte att säga DEN BÄSTA bok man läst.
Läsning ger ju så olika upplevelser - känslomässigt och intellektuellt.
Det är som att fråga vilken av sina BARN eller BARNBARN man tycker bäst om!
För att göra en intuitiv snabblista:
Röde Orm av Frans G Bengtsson
Bokhandlaren som slutade bada Piraten
Nässlorna blomma
Hans nådes tid av Eyvind Johnson
Flugornas herre
Buddenbrocks och Bergtagen av Thomas Mann
Till fyren av V Wolf
Pesten Camus
Singer
Coetze ja, det bara rinner till när man börjar lista
Låtom oss gläda oss åt människans förmåga att dikta och hennes literacy!
Jag gick vidare till min måndagsförmiddagsuppgift: fortsätta omflyttningen av de tusentals volymer vi samlat på oss.
Jag hittade då ett MUS-ätet exemplar av Myladys son. (Musätningen har skett på vinden på vårt torp,tidigare släktgård.) Den är utgiven i två volymer 1912...
och DÅ:
För att fortsätta Lottens spår om UNGDOMsläsande
Greven av Monte Christo!!
Hmmm... Eftersom min blogg är tänkt att endast innehålla stickning och sånt som är stickningsrelaterat svarar jag här på böckerna.
Naturligtvis är det en kombination av många faktorer vad som är "bäst".
Som ni kanske märker när jag ska gissa hemlisbloggaren så minns jag inte mycket av vad jag läst. Barn 312 läste jag också i slukaråldern. Minns att den var bra. Men det är också allt jag minns... (Hmmm. Vilken sång har den meningen i texten? Syrsans sång?)
Men somliga böcker har gett mig bilder eller upplevelser som jag bär med mig och blir glad av.
T ex:
Narniaböckerna. (Fast de är alldeles för fulla av ord för att göra sig som högläsning.)
Sara Lidmans järnbaneepos.
Evangeliet enligt Jesus Kristus av José Saramago.
Momo och kampen om tiden av Micael Ende.
Om en kristen människas frihet av Martin Luther.
Den där sista var kurslitteratur. Konstigt. Varför tog jag inte upp "allmän och oorganisk kemi" av Gunnar Hägg?
Cecilia N! "Häggen" Ha! Jag är alls inte kemist, men "Häggen" låg hemma och skräpade överallt när jag var liten. Förmodligen var det min pappa som försökte få mig in på kemistspåret ... och lyckades eftersom jag gifte mig med en som hade med sig sin egen "Häggen" i boet.
(Näe! Word verification: "frubuu"!)
Okej, Lotten. Jag har gjort som beordrat. Resultatet går att hitta på min blogg. :-) Jag har säkert missat en massa böcker som egentligen borde platsa, men ändå...
Svaren finns nu på min blogg.
Eftermiddag och allt.
Punktiga jag.
/Herr R
Nu har jag varit ute och åkt skidor (sista chansen här i Skåne?)
Då får man flow ( se min blogg)
Så jag kom på FLERA böcker:
(Egentligen bör man få stapla 1 per levnadår -10! Så jag har 60!)
Lars Gustafssons pentalogi med Herr Gustafsson själv Yllet etc.
Hjalmar Bergman: Markurells i Wadköping och En flicka i frack
Cora Sandels böcker om Alberte...
Lotten: Lyssna inte på andras dumheter :) Du kommer att älska tärningsspelaren. Ta bara inte det han gör för bokstavligt, det blir rätt sjukt då!
Jag kan konfirmera Baloo. Tärningsspelaren är klart läs- och tankevärd. Det är inte den bästa bok jag läst, men den är intressant.
åh, perfekt när man sitter på jobbet och inte vill gå ut med tråkiga bokvagnar. dock behöver man ju lite betänketid för att få det rätt.
Jaså Häggen var bekant! Min man förde istället med sig en "Lieden" i boet. Den är ungefär av samma dignitet inom sin genre.
Vet du vilken?
Nej, berätta om Lieden!
Lieden är en nordisk flora på norska. Den har inte några färgbilder, men svartvita teckiningar. Och är "husgudsflora" på biologutbildningen. Iaf då.
Tärningsspelaren är intressant.
Imponerande att du klämade alla utmaningarna. Jag tog "Om jag var Gud för en dag"
Farsan_baloo: Ursäkta om här blev ett missförstånd!
Jag är ju Olles mamma och menade att det var"utkastade pengar" att köpa YTTERLIGARE ett exemplar av Tärningsspelaren - man är ju född på 30-talet gudbevars!
Jag menade INTE att boken ej är läsvärd - det är den just därför det finns så delade meningar om den
ur recension:
" ...Boken kan gärna läsas som en berättelse om det frigjorda sjuttiotalet där det konforma samhället skulle krossas, ett decennium där många experimenterade med droger och sexuella orgier. Nu har den alltså kommit ut i nytryck här i Sverige.""
Jag var ju då en etablerad del at det konforma samhället som skulle krossas, vilket kanske förklarar varför jag inte gillade den!
Sen har jag kommit på flera böcker som borde vara med på min 10-lista:
"Kristin Lavransdattir" av Sigrid Undset och Kerstin Ekman " Händelser vid vatten"
Tack för kommentaren på min blogg, Lotten. Det är alltid roligt när människor man beundrar läser det man skriver. Däremot behöver du inte känna att du måste göra det för att "tacka mig" för att jag kommenterar här. Jag tycker det är jätteroligt att läsa och kommentera här - dels för att du skriver bra och dels för att det är så många intressanta, kloka och coola människor som hänger här. Du är fantastisk, men kommentatorerna gör halva bloggen. :-)
jag, som smiter in här och läser alltsomoftast (hittade hit via kåseriet om mamman och datorn...)blev nu glad av två anledningar: (och lite arg, eftersom jag genast gissade på barn 312, men inte kom mig för att tala om det) dels av att tänka på barn 312 på första gången på många år, dels och framförallt äventyrens ö - å vad jag tyckte om den. pilplanteringen och alltihop.
kul också med andra favoritböcker än den sedvanliga klassikerlistan -där jag givetvis också har mina (camus, söderberg, lidman -ja ni vet).
två "kontemporära" som jag haft kärleksförhållanden med nyligen:
the time travellers wife (audrey nieffenegger), nyligen översatt till svenska och kate moses övervintring, om sylvia plath. jag avundas dem som inte läst dem!
Snälla Lotten! Jag blir orolig för dig. Du har verkat så sund och foträt och så visar det sig att Hayders Birdman är en av dina absoluta favoritböcker. Jag köpte den, på din rekommendation, faktiskt. Men hugaligen så den va! Hur var den? Jag kände igen alla komponenter från andra deckare och thrillers. (Jag läser massor av sånt, idealiskt på långa resor och på kvällen, eftersom man MÅSTE hålla sig vaken för att hänga med så man kan gissa "vem det var".Och sen är det ju mitt efternamn. Åtkommet genom giftermål, visserligen, men är man mästerdetektiv så måste man hålla sig à jour med the tricks of the trade. Stor deckarkonsument, alltså.) Vad kände jag igen? Associationen till När lammen tystnar är ju uppenbar. Flickvännen som ljuger att hon är allvarligt sjuk för att hjälten inte ska göra slut har man träffat förr i liknande sammanhang. Fördomsfull och illasinnad kollega som har bestämt sig för vem som ska vara skyldig - gammalt grepp. Seriemördare som signerar sina verk - också gammalt och väldigt vanligt. Sen var det ju ett onödigt omfattande och detaljerat frossande i snaskiga detaljer, alla kategorier.
Ja, lilla Lotten. Det var väl på skoj som du angav Birdman?
Och Cruella: hoppa över Birdman tycker Lena B.
Skicka en kommentar
<< Home