Att sätta bo

(Stressa inte. Läs i lugn och ro. Det är sådär många bokstäver idag igen.)

Jag har här hemma en liten nätt bok på 120 sidor. Den heter ”Sätta bo” (skriven av Kerstin Henrikson-Abelin 1962) . Den köpte min mamma och pappa tio månader innan jag föddes, alltså strax innan de gifte sig. (Ja, så funkade det förr i tiden, de gifte sig 3 maj och jag föddes året efter den 2 februari.) Baksidestexten lyder:

”Sätta bo behandlar praktiskt taget allt om bosättningen: olika sparformer och lånevägar, varukunskap grundad på konsumentundersökningar, möblering och heminredning, kvalitet och funktion hos möbler, mattor, gardiner, armatur, linne, porslin, köksredskap. Den lär också ut en del om olika färgsättningar och om inte alltid så lätta detaljer, som att skruva i vägg.”

På 120 sidor! Idag kvävs det ju 120 sidor bara för att beskriva hur brunt passar med lila eller 120 sidor enbart för att lista olika sätt att låna fem miljoner till en möglig låda i utkanten av Stockholm! På 120 sidor kan man lätt fylla ämnet ”så döljer du sladdhärvorna” idag.

Nej, jag kommer inte att skriva att ”det var bättre förr” – för allt var inte bättre förr. Internet var ju till exempel väldigt sopigt förr. Slalomskidorna var inget vidare heller. Men ibland kan jag längta till att få vara vuxen då istället för nu. Då behövde man ju karotter och smörbyttor.

I bildtexten till bilden med porslinet står ”tallrikar, koppar, glas och bestick kostar ca 30 kronor per person”. Hupp, det kan man lätt få för 30 kronor även idag.



”Till en enrumslägenhet kan det vara frestande att köpa en dubbelbäddsoffa, men på lång sikt är det avgjort klokast att undvika den nödlösningen och från början köpa rejäla sängar. Det blir också billigare.”

Ni ser här på sängbilden de ”rejäla sängarna”, va? Hästens har tänkt helt fel.

Jag har inrett ett gästrum med dubbelsäng och egna morgonrockar (de är hiskeliga i aprikos och turkos med jätteaxelvaddar från 80-talet för att gästerna ska fnissas åt vid frukosten), men läser i den lilla boken att ”uppblåsbara gummimadrasser är ett annat sätt att ordna för tillfälliga nattgäster”. Jojo, mina tillfälliga nattgäster hade hurrat av glädje inför en natt på uppblåsbar gummimadrass. Vi har helt enkelt höjt våra komfortkrav, det har vi.

Av denna köksbild tog mamma och pappa helt klart intryck. Vi hade Lilla Ålandstolar, vi hade kökssoffa, vi hade teakbord, smörbytta, smörkniv av trä (var de av en?) samt tygtabletter och bröd som man skar själv med en s.k. brödkniv.

Inför den stora invasionen av bästisgrannen med familj (som alltså ska bo hos oss i tre månader när deras hus byggs om), funderar jag på att anamma denna stil. Fast pelargoner vägrar jag att ha i fönstren, de luktar illa. Och gummimadrasser behövs ju inte, gästerna kan väl få ligga på liggunderlag. Vad tror ni?

Jag lovar att baka hembakt bröd och att laga samla mina ting till en skön enhet och att enbart snyta mig i tygnäsdukar med monogram på och ha överkasten i svala milda färger som ger en lugn och rofylld stämning.

Ting? Näsdukar? Överkast? Ischiannamej, I've got a long way to go.