Blond och blåögd (uppdat.)
Jag måste ha vaknat på fel sida eller lida av hybris och missunsamhet på en gång. Kanske beror allt bara på att jag har sträckt mig i rumpmuskulaturen och måste sitta på en värmekudde som en annan höna.
För det här klippet som jag har hittat, visar vilken duktig intervjuare Stina Lundberg Dabrowski var då. Not! Stackars, stackars Dolph Lundgren. (År 1986 skrev jag en artikel om honom i det vittomsjungna Pålsjö Ängsblad och granskade under researchen hans fullständigt lysande KTH-betyg. Jag har sedan dess haft ett gott öga till honom.)
En av tjejerna som inledningsvis får säga vad de vet om Dolph säger att han är ”en sån som har smutsiga tubsockor”. Det gör att Stina inleder intervjun med att säga:
– Hör du vad de säger? Att du har svettiga strumpor! Känner inte det i alla fall!
Och så böjer hon sig mot Dolphs fötter och sniffar lite. Vad Dolph tänker kan vi inte ens ana, eftersom han sitter med ryggen mot kameran. (En som 1988 hade ”smutsiga tubsockor” var av en viss typ, inte en person som nödvändigtvis luktade illa.)
Lite senare tar Stina upp hans feminina sida. Eller nåt.
– Det där att du är korkad. Dum blondin ... står det i alla klippen nästan.
– Ja ... säger Dolph och tvekar. En del avrom i alla fall ... Ah vaddå ..?
– Har du nån kommentar? Stämmer det? Blir du glad av att läsa det? Hur reagerar du?
Dolph (som fyller 31 år just denna dag) är synnerligen obekväm i soffan och kommer inte på att han ska säga ”hur känns det själv ... du vet?”. Stämningen måste förstås lättas upp – och in i studion kommer av alla människor Kenny Rogers med en egenhändigt bakad, liten svensk sockerkaka! Stina bläddrar frenetiskt i sina häftade frågepapper i jätteformat medan Dolph (mycket mer bekväm nu när han får prata engelska) och Kenny pratar om den saknade grädden och så säger Stina till slut:
– Det var bara för att du skulle se hur bra han hade bakat, det var bara för att du skulle se hur bra han hade bakat!
– Next year we’ll maybe, it’s a ...
– Så, ni kan gå ut och äta eran kaka. Under tiden ska vi ... *klipp*
Det fiktiva redaktionsmötet som utvärderade showen efteråt:
– Men vad bra det blev med det ovanliga sockerkaksgreppet!
– Ja, male bonding with a twist!
– Jag gillade tjejerna i början, det var verkligen coolt att de vågade säga det där om strumporna och snuskiga skämten.
– Ja, och att vi valde ut just dem som inledning var ju bra.
– För det kunde ju du, Stina, då inleda med så att Dolph öppnade upp å så.
– Tyst! Jag sitter i telefon med Margaret Thatcher. Hon vill inte bli intervjuad. Än.
– Men hörni, vad säger ni om Dolph som programledare i Melodifestivalen nästa år? Tillsammans med Yvonne Ryding kanske?
Ah well. Förmodligen är jag bara avundsjuk på både Dolph och Stina. Och Kenny Rogers som får åka ända till Sverige och baka en mesig liten sockerkaka.
______
Uppdatering
Om bloggar har makt? Om bloggar kommer med fiffiga idéer? Om bloggar ligger i framkant? Nu slipper vi undra. Se hur kommentatorsbåset bevisar allt genom att läsa denna artikel som publiceras idag, 11 februari 2010.
För det här klippet som jag har hittat, visar vilken duktig intervjuare Stina Lundberg Dabrowski var då. Not! Stackars, stackars Dolph Lundgren. (År 1986 skrev jag en artikel om honom i det vittomsjungna Pålsjö Ängsblad och granskade under researchen hans fullständigt lysande KTH-betyg. Jag har sedan dess haft ett gott öga till honom.)
Dolph intervjuas av Stina i november 1988. (Klippet inleds med röster från gatan.)
En av tjejerna som inledningsvis får säga vad de vet om Dolph säger att han är ”en sån som har smutsiga tubsockor”. Det gör att Stina inleder intervjun med att säga:
– Hör du vad de säger? Att du har svettiga strumpor! Känner inte det i alla fall!
Och så böjer hon sig mot Dolphs fötter och sniffar lite. Vad Dolph tänker kan vi inte ens ana, eftersom han sitter med ryggen mot kameran. (En som 1988 hade ”smutsiga tubsockor” var av en viss typ, inte en person som nödvändigtvis luktade illa.)
Lite senare tar Stina upp hans feminina sida. Eller nåt.
– Det där att du är korkad. Dum blondin ... står det i alla klippen nästan.
– Ja ... säger Dolph och tvekar. En del avrom i alla fall ... Ah vaddå ..?
– Har du nån kommentar? Stämmer det? Blir du glad av att läsa det? Hur reagerar du?
Dolph (som fyller 31 år just denna dag) är synnerligen obekväm i soffan och kommer inte på att han ska säga ”hur känns det själv ... du vet?”. Stämningen måste förstås lättas upp – och in i studion kommer av alla människor Kenny Rogers med en egenhändigt bakad, liten svensk sockerkaka! Stina bläddrar frenetiskt i sina häftade frågepapper i jätteformat medan Dolph (mycket mer bekväm nu när han får prata engelska) och Kenny pratar om den saknade grädden och så säger Stina till slut:
– Det var bara för att du skulle se hur bra han hade bakat, det var bara för att du skulle se hur bra han hade bakat!
– Next year we’ll maybe, it’s a ...
– Så, ni kan gå ut och äta eran kaka. Under tiden ska vi ... *klipp*
Det fiktiva redaktionsmötet som utvärderade showen efteråt:
– Men vad bra det blev med det ovanliga sockerkaksgreppet!
– Ja, male bonding with a twist!
– Jag gillade tjejerna i början, det var verkligen coolt att de vågade säga det där om strumporna och snuskiga skämten.
– Ja, och att vi valde ut just dem som inledning var ju bra.
– För det kunde ju du, Stina, då inleda med så att Dolph öppnade upp å så.
– Tyst! Jag sitter i telefon med Margaret Thatcher. Hon vill inte bli intervjuad. Än.
– Men hörni, vad säger ni om Dolph som programledare i Melodifestivalen nästa år? Tillsammans med Yvonne Ryding kanske?
Ah well. Förmodligen är jag bara avundsjuk på både Dolph och Stina. Och Kenny Rogers som får åka ända till Sverige och baka en mesig liten sockerkaka.
______
Uppdatering
Om bloggar har makt? Om bloggar kommer med fiffiga idéer? Om bloggar ligger i framkant? Nu slipper vi undra. Se hur kommentatorsbåset bevisar allt genom att läsa denna artikel som publiceras idag, 11 februari 2010.
Etiketter: intervju, melodifestivalen, tv
22 Reflektioner:
Jag har alltid tyckt att Dolph är mumsigt paketerad, men aldrig haft några åsikter om hans intellekt, för det har jag inte kunnat bilda mig en uppfattning om. Konstigt va! jag som kan ha åsikter om precis allt som jag inte vet ett skvatt om.
Miss Gillette -- det är ju inte försent att gå en kurs i Dolphkunskap.
Till att börja med är han bara 196 cm, inte alls två meter. (Väldigt viktigt i intellektuella basketsammanhang.)
Det är stor skillnad ja! Hade en pojkvän som var 1.95 och det var lååångt. Men hans bror var 2.10 och skillnaden var stor!
Ingen av dem spelade basket, en stor miss.
lotten: Enånittisex är lite för långt för mig personligen, men a) han har ju gudabenådade proportioner och tål att njutas på håll och b) jag kommer ändå aldrig att komma i närheten av karln. Emellertid är all information lika viktig, så jag memorerar.
Oh dear. 33 sekunder pallade jag, och det var väl ungefär 7 för mycket i Stina-änden.
Jag har ett fördomsfullt minne som kanske bara är en tanke om att Dolph (bara namnet, bah!) intervjuades på teve och bad att få tala engelska istället för svenska för att det kändes mer naturligt. Han gjorde en Herrey, kan man säga. Då sjönk han totalt för mig, eftersom jag efter sex år i engelskspråkiga länder ALDRIG har haft svårt med svenskan.
Fast nu verkar han ju riktigt sympatisk. Jag kanske ska börja kolla på festivalen ändå?
Jag för min del har aldrig gillat Stinas intervjuteknik.
Ullah -- jag var inte så kritisk på den tiden, tänkte liksom inte på vad det var jag tittade på. Nu verkar jag ha förvandlats till en ogin surkärring som inte alls vill tycka om.
Howdy: Börja med att uppdatera dig vad gäller årets Melodifestival i detta lilla klipp:
Klick. (Dolph kommer efter en minut.)
Alltså jag vet inte - blonda karlar ... Långåmörkåsnygg har jag nog fallit mest för i min dar. Men bra betyg är ju alltid sexigt.
Tiila, vad är det för tjommar som går omkring och är långa i onödan på det där viset?
Jag förstår dig så väl, Cruella.
Ojojoj, Stina. Det där kanske inte det mest lyckade du har gjort. Om man ställer så lite raka svarbara frågor att intervjuoffret måste säga "aa, vadå?" två gånger kanske man ska slipa på tekniken.
Kopplingen till sockerkaka och Kenny Rogers vilar i dunkel. Men jag känner inget behov av att ringa åttiotalet och ta reda på var tanken var.
Bra betyg är definitivt attraktivt. Gärna i kombination med strålande fysik. Det tyckte nog Stina också, att döma av hårfluffandet i början av klippet.
Jag minns ett av Stinas program, där hon skulle intervjua New Kids on the Block som var väldigt heta då. (Titta inte på mig! Genesis var med i samma program. Det var därför jag tittade.)
Av någon anledning tyckte Stina att det vore en lysande idé om hon och de unga killarna kunde baka pepparkakor tillsammans samtidigt som hon ställde sina frågor. Killarna insåg, trots sin låga ålder, hur löjligt det hela var och kastade därför deg på varandra och på Stina(!)
Stina såg ut som en sur lärarinna när hon påade inslaget. Jag tyckte det var enbart välförtjänt.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
New Kids On The Blockflöjt
Så var det sagt två gånger, en gång versalt och en gång gement, och fråga mig inte hur det kommer sig ... datorer, datorer.
howdy: Det var å andra sidan så kul att det gott kunde ha fått stå kvar med repris.
Jag tror det var Rallygänget som gav ut deras best of ... och nu har jag helt frångått ämnet. Kom just på att jag är journalist också, så något vettigt borde jag väl ha att säga?
Undrar om Stina rodnar när hon ser en del av sina gamla intervjuer? Internet är grymt.
Men vissa var bra. Som när hon mer eller mindre fick Khadaffi att säga till Saddam att frige fångar. She is more than meets the gingerbread dough.
Kan vi inte skicka Dolph till Eurovision som Sveriges bidrag? Han tog ju helt välförtjänt all fokus från Mums och den där flamsan Meltzer.
Granny Smith är något på spåret tycker jag. Dolph, med Bert Karlsson som manager, ut med dem i Europa bara. Kan inte misslyckas!
Herreminje jag bara skämtade ju!!! Så ser jag den här i aftonbluddret idag ...
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/melodifestivalen2010/article6583427.ab
Skicka en kommentar
<< Home