Stoppa världen, jag är förkyld!

Här ligger jag (och min fot) hela dagen. Det blir bara stökigare och stökigare. (Den konstiga garderoben där borta är inte riktigt färdigbyggd eftersom jag bara har hållit på med den sedan sommaren 2007.)

Jag är inne på nionde dygnet som dunderförkyld och funderar på att anmäla mig till någon rekordinstans. Man skulle om inte annat kunna

• väga snorpapperet
• mäta nästippens rodnad
• jämföra trumhinnornas buktningar och göra en graf
• räkna hostningar per dygn.

Sedan kan man ju ställa de olika värdena i relation till varandra. Efter hur många gram utsnutet snor övergår näsans rodnad till skrapsår? Många frågor blire.

För första gången på 15,5 månader sjukskrev jag mig idag från radiosändningen. Vilket ju var hur frustrerande som helst. Det var precis som att sitta med kryckor på spelarbänken under en SM-final. (Som om jag skulle veta hur det känns.)

Alltså överöste jag den stackars programledaren med mejl under hela sändningen, skrev frågor som skulle kunna ställas till Christina Jutterström (som var i studion, fatta vad jag missade!), kommentarer om Albertus Pictor och information om personer som intervjuades ute på stan – som jag råkade känna.

Kan någon vara snäll och köpa en tvångströja till mig?


Uppdatering
Mobilen ringde. Från papperskorgen eftersom jag hade slängt den i senaste högen med snorpapper.

Bilden är inte arrangerad. Jag hann inte svara eftersom 1) jag har lock för öronen 2) allt därför får en lätt metallisk ton 3) jag inte förstod att ringningen verkligen var metallisk och kom från papperskorgen.