Skall-, skåll- och nu skjulskada

Jag måste löpa linan ut.

Pärlbesatt påpekade att jag i mina två senaste inlägg har behandlat den presumtiva skallskadan och den faktiskta skållskadan och att hon nu förväntar sig ”skäll-, skills-, skulls- eller skyllskador”.

Men jag kör på skjulskadan.

Se på bilden här nere. Jag är nämligen 15 år och har druckit 33 cl folköl och en matsked maskrosvin. Billig i drift, javisst!

Jag. Och de andra, som kallades Maggan, Vogelpitt, Aggis, Pulan, Pekkari, Kricko, Sune och Karlsson.

Vi gick i nian och cyklade med sovsäckar och tandborstar och skyhöga förhoppningar om kysskalas till någons sommarstuga i Persön norr om Luleå. Killarna som hade moppar (Puch Dakota allihop), körde förstås moppe dit. Och det var det som var grejen: att köra moppe. Vilket jag inte någonsin hade gjort eftersom jag helt enkelt inte gjorde så mycket annat än att spela basket.

Yr i mössan av dessa ohyggliga mängder alkohol, satte jag mig – uppmuntrad av ägaren – på en av mopparna och förhörde mig om eventuella kapade kolvar och filade kuggar eller om det kanske var tvärt om. Sedan sparkade jag på en pedal och vred på ett handtag och körde rakt ut på en mosse, skrikandes på hjälp. Moppens styre skakade och for omkring som en ödla i en flottpanna i mina ovana händer och inte förrän vi mötte det norrländska skjulet ute på mossen, stannade vi.

Ergo skjulskada.