Är det jobbigt att ha fem barn?
Inte alls.
Däremot är det jobbigt att ha 5 x 723 aktiviteter att komma ihåg och sköta väl. Föräldramöten och klassfester och klassreseauktioner och för små skor och utedagar och träningar och finnar mitt i pannan och friluftsdagar och en triljon matsäckar. Allt far som snälltåg utan perrongstopp genom huvudet och almanackan.
Idag är ett barn sjukt, ett barn ska på läkarkontroll och ett barn har tandläkartid. De två som inte har något hälsorelaterat uppdrag lider av sömnbrist och läx-overload. Min djefla man är på mässa och kan bara ringa och tjoa hejaheja i luren när jag beklagar min annalkande redigeringsdeadline som kan liknas vid en annan sorts perrong, där borta i den nära fjärran.
Men om jag inte hade haft fem barn, hade dessa godiskonstverk inte stått på frukostbordet i morse.
Inte heller hade jag kunnat vinka hejdå till en fjortonårig hippie.
Men framför allt hade ingen tagit denna tidsdokumenterande bild på mig – när jag uppkopplad med modem i en sörmländsk håla spelar upp en låt från datorn för en kompis, som ringde i mobilen och ville höra eftersom hon gick en tipsrunda och inte kunde alla svar.
Däremot är det jobbigt att ha 5 x 723 aktiviteter att komma ihåg och sköta väl. Föräldramöten och klassfester och klassreseauktioner och för små skor och utedagar och träningar och finnar mitt i pannan och friluftsdagar och en triljon matsäckar. Allt far som snälltåg utan perrongstopp genom huvudet och almanackan.
Idag är ett barn sjukt, ett barn ska på läkarkontroll och ett barn har tandläkartid. De två som inte har något hälsorelaterat uppdrag lider av sömnbrist och läx-overload. Min djefla man är på mässa och kan bara ringa och tjoa hejaheja i luren när jag beklagar min annalkande redigeringsdeadline som kan liknas vid en annan sorts perrong, där borta i den nära fjärran.
Men om jag inte hade haft fem barn, hade dessa godiskonstverk inte stått på frukostbordet i morse.
Inte heller hade jag kunnat vinka hejdå till en fjortonårig hippie.
Men framför allt hade ingen tagit denna tidsdokumenterande bild på mig – när jag uppkopplad med modem i en sörmländsk håla spelar upp en låt från datorn för en kompis, som ringde i mobilen och ville höra eftersom hon gick en tipsrunda och inte kunde alla svar.
17 Reflektioner:
Den fjortonåriga hippien hade kunnat vara sin mor. Nu när man inte ser ansiktet menar jag (för jag vet ju inte hur hippiefjortisen ser ut).
Fast "att ha barn", är inte det just aktiviteter, föräldramöten, klassfester, klassreseauktioner, för små skor, utedagar, träningar, finnar mitt i pannan, friluftsdagar och en triljon matsäckar?
Jag tänkte ungefär som de två ovanstående damerna.
Stina: Den mycket vackra Fjortonåringen är synnerligen lik sin mor.
Imponerande att få godisgubben att stå upp!!
Dessutom tycker jag att det kaotiska livet i det bergmanska hushållet är vad man kan förvänta när man har fem barn. Liksom ja, kaotiskt.
Din korta blogg-betraktelse gör mig underbart glad.
Ger mig underbart många positiva associationer.
Och
Du Lotten är en fantastisk skribent.
Naaah, vad gulligt!
Och jag trodde hippien var du, jag med.
Jag skulle ha varit där för att knyta fjortonåringens skosnören.
Man tycker att man är trött och man tycker att man har det stressigt.
Sedan läser man din blogg och blir påmind om att man egentligen har en dans på rosor.
Och jag som tycker det är mycket med TRE barn.
Dottern är för övrigt mycket lik modern. Men det har du väl aldrig hört förr ...
Godiskonstverk till frukost, förresten?! Hallå, nannyakuten? ;-)
Själv är det nog med aktiviteter med två barn tycker jag, ändå har jag inga sportintresserade barn. Min väninna har nio barn och jag är alldeles imponerad.
Jag är imponerad av dig också Lotten. Fem barn och dåliga knän kan inte vara lätt. Hur är det med knäna förresten?
Tackar som frågar, Moster Mjölgumpa. Knäna är som de är och har varit sedan 1982 så länge jag oljar dem med träning. Om jag inte spelar basket blir de mycket värre. (Tror fan att alla säger att det är inbillning.) Löparknäskadan är borta sedan jag slutade jogga.
(Jag ska dock bli bättre på att göra styrketräningsövningar. Måste bara .... och sedan bara ...)
Ah, ja just det -- Nannyakuten har inget här att hämta. Godiset är undanstoppat och gömt.
*raap*
1) Är lite avundsjuk på dig som har fem.
2) Är oerhört tacksam att jag bara har ett skolbarnsår kvar. Snart slut på föräldramöten, klassfester, utedagar, friluftsdagar och matsäckar. Hurra! *kastar mössan i luften*
3) Har absolut pangmedicin för finnar mitt i pannan. Tea Tree Oil från Body Shop. Finns som olja, supereffektiv för att få tonårsfinnar att skrumpna och dö, samt som täckstift som också läker lite. Faktiskt det enda som funkar.
Tänk om finnproblemet löser sig bara för att jag nämnde det här -- tack, Anna.
Just detta att ha en enda verkar vara en större katastrof än om finnarna samlas i ett kollektiv. (Ja, jag är tydligen så gammal att jag har glömt hur det kändes.)
Jag hade gärna haft fem barn, tyvärr fick karlsloken grava förlossningsskador efter tvillingarna, så jag får nöja mig med tre.
Ändå känner jag rädslan att ha tagit med fel unge till tandläkaren, när det är som flest avgångar!
Det var väl för väl att hippien inte hälsade på känt Claptonmanér. Då hade det kunnat bli en generationskonflikt.
Skicka en kommentar
<< Home