Hotellknep?
Av någon anledning är det främst Björn Borgs hotellvistelser i slutet av 1970-talet som har etsat sig fast i mitt hotellminne. Eftersom jag aldrig tog in på hotell med honom, är det ju underligt. Tidningarna skrev kanske extra mycket om vad just han gjorde på hotellrummet?
Jag önskade när jag var liten och tänkte på tennisspelare att jag i framtiden skulle bli en sådan där blaségäst på hotell. En som visserligen är trevlig och väluppfostrad, men som liksom inte bryr sig utan bara ääääär.
(Contradiction in terms! Om man inte bryr sig och duschar mitt i natten, dräller trosor och snytpapper på golvet och skiter i papperskorgen är man näppeligen väluppfostrad.)
1. Tebehovet måste tillfredsställas.
Numera ber jag alltid om en vattenkokare att ha på rummet. Men man kan läsa så mycket mer av denna bild. Kuvertet där är en faktura som skulle ha skickats för en vecka sedan och jag är inte skrockfull eftersom nycklarna ligger på bordet ... men vad kan de mystiska, orangefärgade pillren vara för något?
Om hissen har en ”ånhalvvåning”, ber man om att få bo där. Och får man inte det, går man av och inspekterar den. Just denna våning i Katrineholm hade t.ex. helt normal takhöjd.
Lite mer spännande var det för John Cusack på våning sjuochenhalv i ”Being John Malkovich”.
3. Bekvämt måste det vara.
Det finns alltid en extrakudde i något skåp. Den tar man fram och lyxar till sängen med.
Nu till era tips – hur får man ut så mycket som möjligt av sin hotellvistelse? Och är det egentligen någon som numera använder telefonen på rummet?
Jag önskade när jag var liten och tänkte på tennisspelare att jag i framtiden skulle bli en sådan där blaségäst på hotell. En som visserligen är trevlig och väluppfostrad, men som liksom inte bryr sig utan bara ääääär.
(Contradiction in terms! Om man inte bryr sig och duschar mitt i natten, dräller trosor och snytpapper på golvet och skiter i papperskorgen är man näppeligen väluppfostrad.)
1. Tebehovet måste tillfredsställas.
Numera ber jag alltid om en vattenkokare att ha på rummet. Men man kan läsa så mycket mer av denna bild. Kuvertet där är en faktura som skulle ha skickats för en vecka sedan och jag är inte skrockfull eftersom nycklarna ligger på bordet ... men vad kan de mystiska, orangefärgade pillren vara för något?2. Ovanligheter måste undersökas.
Om hissen har en ”ånhalvvåning”, ber man om att få bo där. Och får man inte det, går man av och inspekterar den. Just denna våning i Katrineholm hade t.ex. helt normal takhöjd.
Lite mer spännande var det för John Cusack på våning sjuochenhalv i ”Being John Malkovich”.3. Bekvämt måste det vara.
Det finns alltid en extrakudde i något skåp. Den tar man fram och lyxar till sängen med.Nu till era tips – hur får man ut så mycket som möjligt av sin hotellvistelse? Och är det egentligen någon som numera använder telefonen på rummet?
36 Reflektioner:
Det händer att jag använder telefonen på rummet för att prata med receptionen om något fattas eller så.
När jag var i Japan använde jag telefonen på rummet för att ringa till Sverige, eftersom svenska mobiler inte fungerar i Japan.
Telefonen på rummet använder man ju företrädesvis när man vill prata med receptionen. (T.ex. om man inte hittar extrakudden.)
Man kokar te, badar badkar med alla små skumflaskor i OCH tittar på BBC. Samtidigt. Minibaren får dock vara ifred.
Finns bastu så ska den användas. För ett år sedan bodde jag på ett hotell i Stockholm. Det nyttjades även som ett övernattningshotell för personal för China Air. Det hade det lustiga med sig att det fanns en TV inne i bastun och att det var en kinesisk kanal som stod på. (Nej, det gick inte att ändra)
Dessutom ska man ju äta groteskt mycket av frukostbuffén. Det är endast på hotell som jag dricker både te och kaffe till frukost, och finns baconvagn så är dagen, eller åtminstone förmiddagen, gjord.
Jag äter verkligen groteskt mycket under frukosten. Tricket är att inte välja det grova brödet, för då blir man mätt.
(Nej, jag är inte en dålig människa, jag tänker trots detta på de svältande barnen och gör min insats och så.)
Cruella: Jag måste ha haft otur med mina rum -- inte ser jag tv:n från badkaret!
Förresten hade jag ingen aaaning om att svenska mobiler inte funkar i Japan. (=Kan ingen skicka dit mig för ett test?)
Nu har vi fastslagit att telefonen används för kudduppletning och samtal från Japan. Tänk om det är som med telefonkiosker ... att de kommer att utrotas.
För övrigt anser jag att hotell utan trådlöst internet inte är ett hotell utan en parkeringplats.
Jag tror att det är järntabletter!
Jag är en utomordentlig gäst för hotellet. Rör knappt någonting. Sängen, toaletten och TV:n. Och när frukost ingår, dvs när man är i Sverige, äter jag mig proppmätt i regel, men det beror ju på vad som händer senare under dagen.
Och det är inte alltid som jag tar med mig dator. Betänk att mina hotellövernattningar oftast innebär incheckning 2300 och ut klockan 0800...
Har aldrig använt någon vattenkokare på något hotell. Brukar det finnas?
Nope, inte är det järntabletter. (Men jag borde ha sådana med ett blodvärde som en anemiker -- 107 -- trots att jag oftast är pigg som en mört.)
Vattenkokare brukar inte finnas på rummet, men i receptionen. Då tar jag med mig en upp och dricker dammsmakande te hela kvällen ur de på tok för små muggarna.
Jag tror att man på sitt rum får ha nycklarna var man vill.
Det är när man går ner i matsalen eller i andra offentliga utrymmen man inte ska ha nycklarna på bordet.
Det signalerar att man kan låsa om sig, och den som behagar följa med, och det är inte bra. Och inget som den jefla mannen godkänner, det är jag övertygad om.
Att man blandade in skrock var för att få in den goda vanan att inte lägga nycklarna på bordet redan i barnaåren utan att behöva förklara för barna vad det signalerade. Så tror jag.
Jag är ganska urdålig på att bo på hotell, men vet att man ska ta för sig av baconet på morgonen.
När vi skulle flyga till Egypten och bodde på hotell på Arlanda och klev upp klockan 04.30 eller nåt var dottern duktig på detta.
Jag brukar inte ha problem med att äta frukost, men denna tidpunkt var för häftig för mig.
Jag bodde på Clarion i Stavanger härom helgen. Där fanns det vattenkokare + tepåsar och snabbkaffepåsar + muggar på rummet.
Senast jag bodde på hotell så fanns det på rummet:
Vattenkokare, uppochner vända muggar, te, snabbkaffe, och socker.
Det fanns också schampo, balsam och tvål som inte satt fast i väggen.
Dock fanns det inget tangentbord till TV:n, som det stod att det skulle finnas. Därför kunde jag inte utnyttja det gratis internet som fanns. Jag ringde inte till receptionen och undrade var det var. Klockan var 01.07 och jag skulle sova.
På det hotellrum i London där jag senast sov fanns vattenkokare, tepåsar, snabbkaffepåsar, socker m.m. Bara det något som kan få mig att återvända just dit (Waverly House på Southampton Row vid Russel Square).
Men de fyller inte på tepåsarna. D räckte precis de tre kvällar vi var där, annars hade jag varit tvungen att gå ner i receptionen och snällt be om mer.
Jag har ätit utmärkta hotellfrukostar i utlandet. Synd bara att jag har så dåligt aptit på morgonen.
Ersättning av använda tepåsar kan det vara lite si och så med. Jag har efter rätt flitigt hotellboende lärt mig att hantera det. Om det blir några påsar över, lägg undan dem som reservproviant till dagen efter. Se till att pappersskräpet från tepåsarna inte ligger i papperskorgen utan mitt fram någonstans så att det syns. Det brukar fungera.
Wow, Misswar -- här har vi gemensam önskan: shampoo som är enbart schampo (kan inte bestämma mig för stavningen) och som inte sitter fast i väggen.
En stor nyhet för mig var "tangentbord till tv:n". Men det vill jag inte ha. Jag vill ha både tv och dator. Samtidigt.
(Och så antecknar vi alla Hans Perssons tips om tepåsepåfyllningssignal.)
En manlig, ytterst pedantisk bekant från Arkansas har som vana att alltid bädda sängen efter sig, även på hotell. Han är en utmärkt bäddare och lämnar sängen slätare än innan han kom. Hans rumskompis däremot lämnar sängen i en enda röra (de båda jobbar på ett kärnkraftverk och reser runt och informerar om fission och fusion dagarna i ända).
En dag var de inte längre välkomna på favorithotellet. Det tog ett tag innan de fick veta varför: Eftersom Rogers säng alltid var så slät trodde personalen att han och hans kompis -- två gifta män -- sov ihop och levde rullan i den ytterst obäddade kompisens säng.
Sånt passar sig inte i amerikanska bibelbältet.
Vilken häftig syftning det blev på slutet där!
Jag har packat in både historien och syftningen i ett litet rött paket med guldsnören.
När jag bor på hotell händer alltid exakt samma sak: 1)Jag tänker att "Guuud va skönt att slippa familjen och bara rå om mig själv", 2) Jag duschar och gnider in mig i alla produkter som finns, 3) Jag bäddar med massor av kuddar, 4) Jag slår på teven och tänker "Guuud va skönt att slippa familjen och bara rå om mig själv" och 5) Jag stirrar på dumburken, sniffar lite på min rengjorda kropp och känner bara en enorm tomhet.
”ånhalvvåning”, eller mezzanin-våning.
Det lärde Du mig när Du skrev om torget i Sundsvall.
Just denna säregna film associerar även jag till "halvvåning"
Jag känner som howdy sailor ... Men den där tomheten infinner sig aldrig, jag bara NJUTER ohämmat av situationen!
Lena: Jag skulle vilja gå på kurs hos dig för min reaktion är så onödig. Man ska ju passa på att njuta!
Esperitox, naturmedel mot förkylning från apoteket.
Jag håller med howdy sailor till 100%, skönt att vara ensam och på egen hand och sedan en enorm tomhet. Jag är en enormt tråkig hotellgäst, bäddar, äter mörkt bröd (om frukosten ingår) och lämnar inget skräp framme... Däremot använder jag vattenkokaren!
Måste som rutinerad hotellgäst tack vare mina många resor inom basketen rekommendera "sängförlängaren". Ni vet den där stål pallen som brukar stå innanför dörren som ingen vet vad den är till för egentligen. Utom vi långa basketspelare som letar upp extra kudden, lägger den på sängförlängaren och vips så har sängen just blivit en bra bit över 2meter lång och fötterna slipper ligga ute i luften.
Aaaah, Gustav (1,97 m)! Jag hade ingen aning om sängförlängaren!
Men däremot vet jag att "pallen" är till för att lägga sin väska på.
Jag tror att pillerna är Voltaren/Diklofenak för dina onda knän.
Nope, fel pillergissning igen.
(Jag åt i april-maj 1984 Naprosyn mot knäont och måste ha drabbats av ödem i hjärnan av dem, för jag blev plötsligt apatisk och dum. Jättepraktiskt när man precis ska gå ut gymnasiet.)
Men är folk inte kloka, bädda på hotell!!! Det skulle jag aldrig göra. Och jag jobbade ibland extra som hotellstäderska i min ungdom.
Jag gillat inte mobiler och använder gärna telefonen på hotellrummet. Annars ligger jag mest på sängen, kollar TV-kanalerna och tänker att tänk nu är jag på hotell och oj vad god frukosten ska bli imorgon. Mycket basic!
Alltför sällan händer det att hotellövernattning ingår i mitt jobb. Eftersom jag är kommunanställd uppskattas det om man endast åker på kurser och andra uppdrag på orter där man har en moster, kusin eller möjligen gammal studiekamrat.
Under den tid när jag haft uppdrag åt universitetet har det däremot hänt att jag sovit över i länets stora stad. Då njuter jag liksom Lena ohämmat av att sova i egen säng utan kontakt med små tånaglar som skrapar mot benen. För det mesta har jag nyttjat servicen på det utmärkta panget Pilen där kvällsmacka i kylen i pentryt samt vattenkokare och tepåsar av flera olika sorter på rummet är en självklarhet. På liknande sätt är det ordnat på ortens andra pensionat som heter som antalet rum det startade med.
En gång sov jag på hotell i Chicago. Utanför hotellet gjorde de reklam för sängarna - jag tror att de hette seventh heaven. Och det var alldeles sant! Jag brukar fortfarande föreställa mig att jag ligger i den sängen när jag har svårt att somna.
Sängen var queen size - superbred. Och prinsessan-på-ärtentjocka. Utan ärta.
Och inte låg extrakuddarna i något skåp, minsann, fyra kuddar var fick man. Och två täcken. Var.
Mmmm. Jag ska kanske gå och lägga mig nu?
Tabletterna? Vanquin?
VANQUIIIIN!!! vrålade jag och spillde te ut genom näsan eftersom det är så hysteriskt roligt att jag skulle vandra omkring med tabletter mot springmask.
Fel igen alltså. Men väldigt kul.
Hmmm, borde ju gissa nåt klokt på pillren, jag som jobbar i pillertrilleribranschen...
Alu-PVC-blister
24 dragéer per karta
hmmm...
Äsch klockan är för mycket. :-P
Och nu är klockan för lite.
Medicinen är ett amerikanskt allergipiller som heter Chlor-Trimeton och som förmodligen är livsfarligt eftersom det är så fantastiskt effektivt. Jag måste snåla på dem nu. Inte många kvar. (Ni kommer snart att hitta mig på gatorna, väsandes "haru ett allergipiller, bara ett, snälla, bara ett, väääääs".)
Läkemedelsakuten här. Det finns ett svenskt läkemedel med samma aktiva substans (klorfeniramin). Det heter Polaramin. Du kan ju be nån snäll läkare skriva ut det till dig, så slipper du smyga omkring i mörka gränder och väsa.
Allergiknarket är sååå mycket lättare att få tag i utomlands utan läkare.
När man tänker på det är även läkare lättare att få tag på utomlands.
Och så ett stort tack till Ö-helenas läkemedelsakut!
Doktorn:
- Nej. Nej. Nej.
Lotten:
- Bara eeeen karta, snälla ... vääääs.
Alldeles nyligen bodde jag på hotell och använde för första gången någonsin den där lilla duschmössan som ser ut som en plastpåse. Har alltid undrat varför i hela världen... men när man ska snabbduscha mitt på dan i världens trängsta dusch och inte har lust att föna håret efteråt är det ju hiiiimla praktiskt.
Tror jag håller på att bli gammal.
Annars är hotellfrukostar det jag oftast ser fram emot. Om man inte är i södra Europa och får enbart vanilj- eller chokladfylld croissant till frukost. Jag vill ha bacon och ägg, och yoghurt med god müsli, och fint skuren färsk frukt, och rostat bröd med hemmagjord specialmarmelad och både kaffe och te och juice. Om om jag hinner kan jag möjligen ta en liten kaka allra sist. Om det finns plats i magen... (fast eftersom efterrättsmagen liksom är en annan del av matsmältningssystemet så ska det ju finnas plats).
Skicka en kommentar
<< Home