Svamp i vardagslivet

Det där med svampplockning kan svampplockarna ha för sig själva, har jag alltid sagt. Sedan har jag även citerat Cello (Olle Carle, 1909–98) i en text från 1946:

”Somliga är roade av att plocka svamp, andra inte. Däribland jag. Jag mår inte bra av att äta svamp och följaktligen inte heller av att plocka och ännu mindre av att rensa. Det är fult av människan att beröva skogen denna dess prydnader bara för att tillfredsställa magens krav. Man kallar svampen så vackert för ’skogens mat’, och då tycker man att skogen borde få behålla den, men nej. Att det är synd om skogen inser alla, som vet hur det känns att inte få behålla maten. Visserligen anses det vara nyttigt för folkförsörjningen att plocka svamp och så påstås det vara så billig och nyttig föda denna skogens och hagarnas mat. Vad det sista argumentet beträffar så ber jag att få ropa nej med hela min mage. Hos somliga personer väcker nämligen hagarnas mat magarnas hat, och en magpumpning som kostar 15 kronor* är ett uselt led i folkförsörjningen, så länge inte hela folket består av läkare. ”

Men så är det ju detta med att blogga. Om jag inte plockar svamp kan jag ju inte berätta om hur det var att plocka svamp. Alltså plockar jag sedan igår svamp.

Svampkännare som jag mött, verkar vara överens om att

• man bör ha svampögon (hela min kropp skriker Canesten! varje gång jag hör det)
• man bör lära sig en svamp per år, vilket betyder att snart kan man 10–15 olika sorter eftersom tiden går så fort när man har roligt
• alla svampplockare har roligt.

Bildsafari från gårdagens övningar

Jag är inte petig. Man vräker inhysingarna och borstar bort skräpet, steker och äter.

En del svampar har det inte lätt i livet.

En liten och en stor går någonstans omkring med en släng av hjärtklappning, lite illamående och spännande hallucinationer.

En älg? Här? Alldeles nyss – med tanke på färskheten?

We are not alone. En vilsen ko eller kanske bara någon som har ätit något olämpligt? Hrrrkl.

Efter resningen ute i skogen lade vi skräpet i ett dike. Svampliken påminde mig om min oskrivna, varken påhittade eller påbörjade succéroman.

Karljohanssvampsfötter en masse och bara några hattar. (På bilden syns ungefär halva skörden.)

Tips från kocken Örjan Hertzell, som hjälpte oss i skogen:

”Rensa karljohanssvamparna i skogen. Skölj hemma (ja, svamparna klarar vatten!). Skär dem i mindre bitar och lägg dem i en stor skål med lock i mikron i 10 minuter. Tag ut, rör om, sätt in igen i tio minuter. Tillaga en annan dag med t.ex. lök, squash, gröna bönor och färska örtkryddor.”

Jag är nu äntligen färdig efter flera timmars svampande. Min djefla man började i stor stil att steka sina blodriskor i smör, men brände sig ideligen på fingrarna när han försökte pilla bort barr, mossa och jord. Undrar om man kan öva upp svamptålamodet.

Sådärja. Stör det väldigt om det knastrar när man äter svampstuvning? Och vad ska jag servera till svampen, tycker ni? Kanske Taffel.se vet besked?

*Cellos 15 kronor motsvarar i dagens pengavärde 273 kronor. Så nu vet ni det. Kanske kan det ställas i relation till att en liten påse med ynka 30 g torkade karljohanssvampar kostar 40 kronor och att jag i så fall för de svampar jag idag plockade på en timme skulle kunna få loss en halv förmögenhet och hypotenusan den har två?