OS: Pumpa läns och en flaska med rom! Brons! (pingisuppdat.) Och silver!

Fredrik Lööf och Anders Ekström har en båt ihop. De har en dröm, ett hopp, ett race ... och en medalj tillsammans. Enligt alla förhandstips skulle vi ta guld idag, men jag är så nöjd så med ett brons. Bronsch.
Uppdat.: Tydligen pågår diskussioner som kan göra att bronset förvandlas till ett silver. Uppdat.: Nope det gick inte, hur skulle det se ut om millimetrarna plötsligt var på vår sida. Nä, ja e int' bitter. (Vad bra: seglarna såg faktiskt glada ut över sin bronspeng på prisutdelningen!)

Grabbarna Lööf/Ekström seglar alltså en starbåt, en sådan där liten plutte som man hänger ut över kanten på. I somras tvingades jag ut på en laserbåt, som är mindre och plattare – men precis lika blöt. Jag har i mitt liv seglat lika mycket som jag har knarkat, dvs. inte alls. Därför förolämpar jag seglarna genom att prata om snören, styrpinnar och höger samt vänster.

De som vann, cheerio.

När jag för två veckor sedan var inne i en megajättebautasegelbåt (trettinånting fot), fastnade jag framför skepparns fusklapp och kunde inte sluta ta bilder på allt som var segligt. Det kändes liksom som om det var once in a life time och sådant jag skulle berätta om för barnbarnen.

Jomenvisst, 12 är ju 40 i paritet med 30 som i bspdown är 9,03. Ruff, bog och buk på er!

Segeltoan. (Jag sitter alltså nerhasad på toastolen för att få med så mycket som möjligt, men är av upphetsningen darrig på kamerahanden.)

Lite mer bekant är jag som bekant med pingis, eftersom pappa är gammal storspelare och jag ju har suttit i knät på både Stellan Bengtsson och Kjell Johansson. J-O Waldner har pensionerat sig, så nu har vi allt ljus på Jörgen Persson som är 42 år men som ändå nu i morse slog Cheung Yuk – och därmed har tagit sig till åttondelsfinal. Det är som om Stefan Edberg (42 år) idag skulle slå t.ex. Lleyton Hewitt.

Att se på pingis är som att se en skicklig pianist trolla med tangenterna. Kraft och finess på en gång. Nu kommer Jörgen visserligen inte att ta sig vidare eftersom han kl. 14 idag möter vitryssen Vladimir Samsonov, som är snudd på hopplöst bra.
Uppdat.: Jävlar i min lilla racket! Han vann! Jörgen slog Samsonov!

(Själv är jag väldigt bra på pingisservar eftersom jag har en fantastisk koordination och kan stampa med foten samtidigt som jag slår till bollen med racketen så att ingen hör vilken sida jag använder.)

Uppdatering
Vad kul! Det kommer pingisfrågor i kommentatorsbåset! Översättarhelena skriver:

”Menar du på fullt allvar att pingisspelare annars hör vilken sida av racketen motspelaren använder? Samt att det spelar roll vilken sida man servar med? ”

Jahadå. År 1970 kom antiloop-gummit som min pappa omedelbart fattade tycke för och klistrade på sina racketar. När hans motståndare skruvade bollen, gjorde antiloopen att exakt samma skruv levererades tillbaka! Om motståndaren däremot inte skruvade bollen, kom inte någon skruv i pappas retur. Det tog tre månader innan någon i Sverige tog ett set på pappa eftersom de inte begrep hur han gjorde.

Ett år senare (1971/72) kom pappa på att han kunde ha olika sidor på racketen: den magiska antiloopen på ena sidan, ett vanligt gummi på andra. Eftersom gummina hade olika färg, målade han dem med spritpenna så att de såg likadana ut. Här kommer alltså stampningen in: man vill dölja ljudet som bollen gör mot racketen för att inte avslöja med vilken sida man servar. Numera måste man ha en röd sida och en svart sida oavsett vad gummina har för kvalitet eller funktion. Och när jag stampservar stannar världen eftersom det idag är helt ute. (Jag får det att låta som om jag spelar pingis ofta, va? Well, senast var nog ett parti rundpingis 1981.)

Pappa snurrar racketen hela tiden när han spelar och behöver aldrig tänka på vilken sida som är vilken. Det är däremot mycket vanligare att materialspelare inte snurrar utan använder ena sidan till forehand, den andra till backhand.

Nu i höst är det nästan slutlimmat i pingishallarna eftersom limmet med organiskt lösningsmedel är förbjudet. De spelare som är vana vid att byta gummi mellan varje match kommer att få massa tid över eftersom de numera kan spela med samma gummi i upp till en hel månad. ”Limma Gummi” låter som namnet på en långdistanslöpare.

Fotnot:
MateriAl är något man gör något Av.
MateriEl är något man gör något mEd.
Coolt va?

Oj-uppdatering!
Vi tog silver i hästhoppning i eftermiddags. Rolf-Göran Bengtsson delade förstaplatsen med en himla kanadick som i omhoppningen (liksom en förlängning) lyckades vara felfri medan Rolf-Görans häst rrrrrev på sista hindrrrrrret. Den enda relation jag har till hästhoppning är att jag ibland smörjer benhinnorna med hästliniment.