Ord och dess betydelse
Jag har (via Anne-Maj) fått ta del av ett pressmeddelande som jag undrar vad ni tycker om. Men först en rekapitulation. Känsliga läsare varnas, här kommer ord som kan skära i både öron och ögon. Observera: jag vill inget illa, jag bara berättar om språkhistoria.
Jag skulle vilja äta upp Michael Jordan.
Det fanns en tid när man kunde säga neger och äta negerboll. Man kunde även säga rullstolsbunden och prata om städerskor samt kalhyggen utan att få på tafsen.
För det var så det hette.
Men kalhygge skulle plötsligt kallas ”föryngringsyta”, medan städerskorna genomgick en metamorfos som idag bara är ... skrbnfff (fyll i själva).
Nu är det ju jättekul för mig när sådant här händer, för då kan jag prata och blogga om det. Men hur funkar det egentligen? Kan man styra språket, kan man lagstifta bort missklädsamma ord, ökar man respekten för yrket/personen/företeelsen genom att man byter bort ord? Eller är syftet ett helt annat, har jag missat något?
Många frågor blire.
Eftersom handbollen är så stor och tung och svår att greppa, kletar man in händerna med klister. Av bilden att döma kanske hela spelarna är klisterinkletade?
Jag hittar nu på att vi inte ska kalla handbollsspelare för handbollsspelare eftersom jag av det ordet får dåliga vibbar och tänker på det klister som de lämnar efter sig som sedan hamnar under mina fina basketskor och så vill jag kalla handbollsspelare för ”klisterspelare” i fortsättningen. Ordet ”handbollsspelare” utgår alltså. Lyd!
(Ni skakar på huvudet och undrar vad jag menar. Ok, här kommer nu pressmeddelandet. Ni som inte orkar läsa, kanske ska göra det i alla fall. Ni som verkligen inte orkar läsa ändå, kan koncentrera er på kursiveringarna i rött, som jag har markerat.)
Så nu vet ni det. Tycker ni något?
I en skrivelse stod en gång att det var viktigt att tänka på ”rekreationsareor för erfarenhetshandikappade”. Detta betydde ”lekplatser”. Vad betyder i så fall mitt nyordsuttryck ”rekreationsarea för tidsfunktionsnedsättningsbekämpning”?
------
Förresten:
Idag åker jag till Göteborg för att jobba hårt och ber alla släktingar och vänner om ursäkt för att jag inte hinner fraternisera och pokulera utan bara ligga och mysa på hotellrummet.
Jag skulle vilja äta upp Michael Jordan.Det fanns en tid när man kunde säga neger och äta negerboll. Man kunde även säga rullstolsbunden och prata om städerskor samt kalhyggen utan att få på tafsen.
För det var så det hette.
Men kalhygge skulle plötsligt kallas ”föryngringsyta”, medan städerskorna genomgick en metamorfos som idag bara är ... skrbnfff (fyll i själva).
städerska --> lokalvårdare -->hygientekniker -->parkettkosmetolog
Nu är det ju jättekul för mig när sådant här händer, för då kan jag prata och blogga om det. Men hur funkar det egentligen? Kan man styra språket, kan man lagstifta bort missklädsamma ord, ökar man respekten för yrket/personen/företeelsen genom att man byter bort ord? Eller är syftet ett helt annat, har jag missat något?
Många frågor blire.
Eftersom handbollen är så stor och tung och svår att greppa, kletar man in händerna med klister. Av bilden att döma kanske hela spelarna är klisterinkletade?Jag hittar nu på att vi inte ska kalla handbollsspelare för handbollsspelare eftersom jag av det ordet får dåliga vibbar och tänker på det klister som de lämnar efter sig som sedan hamnar under mina fina basketskor och så vill jag kalla handbollsspelare för ”klisterspelare” i fortsättningen. Ordet ”handbollsspelare” utgår alltså. Lyd!
(Ni skakar på huvudet och undrar vad jag menar. Ok, här kommer nu pressmeddelandet. Ni som inte orkar läsa, kanske ska göra det i alla fall. Ni som verkligen inte orkar läsa ändå, kan koncentrera er på kursiveringarna i rött, som jag har markerat.)
Bort med termen handikapp
Socialstyrelsens terminologiråd har tagit beslut om revidering av termerna funktionsnedsättning och handikapp. Funktionsnedsättning och funktionshinder är inte längre synonymer, funktionshinder blir en egen term och handikapp utgår.
I och med detta definieras begreppet funktionsnedsättning: nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. Begreppet funktionshinder definieras: begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen. För båda termerna avråds handikapp som synonym.
En viktig konsekvens är att funktionshinder inte är något som en person har utan det är miljön som är funktionshindrande.
Så nu vet ni det. Tycker ni något?
I en skrivelse stod en gång att det var viktigt att tänka på ”rekreationsareor för erfarenhetshandikappade”. Detta betydde ”lekplatser”. Vad betyder i så fall mitt nyordsuttryck ”rekreationsarea för tidsfunktionsnedsättningsbekämpning”?
------
Förresten:
Idag åker jag till Göteborg för att jobba hårt och ber alla släktingar och vänner om ursäkt för att jag inte hinner fraternisera och pokulera utan bara ligga och mysa på hotellrummet.
43 Reflektioner:
Ojoj. Ytterligare ett typexempel på en myndighet som har för få uppgifter av verkligt värde att ägna sig åt.
Om man betonar konsekvensen i stället för borttagandet av ordet får hela inlägget en helt annan värdeladdning.
Då blir det plötsligt rätt. Myndigheter ska absolut använda det nya språkbruket för att i stort och smått fokusera på den funktionshindrades miljö, inte på den funktionshindrade.
Men vi vanliga dödliga kan väl få skriva och prata som vi vill?
Motsvarigheten är ändringen av dagis till förskola.
Många lokalpoliter behövde en påminnelse om att det inte var förvaring utan en pedagogisk verksamhet med mycket duktiga yrkesmänniskor, inte några lallande lekledare.
Så låt det heta förskola i promemorior och budgetar, men vi barnföräldrar kan gott säga dagis för vi vet ju att det är vettig verksamhet.
(Sorry, lite långt. Det är svårt att fatta sig kort, borde kanske gå en kurs.)
Jag hade en diskussion med en bekant om ordet "handikappad" igår. Jag försökte med orden "handikappad", "funktionshindrad", "mentalt handikappad", "svagbegåvad", "underbegåvad", "begåvningshadikappad" och bara "sjuk" kort och gott, vilket resulterade i en praktutskällning.
Nu är alltså begåvningshadikappade personer funktionsnedsatta. Jag gillar ordet men jag gillar inte när någon bestämmer att men inte får använda vissa ord när de orden ju faktiskt är användbara och lätta att förstå.
Man får till exempel inte längre säga "fosterbarn" för det är tydligen jääättehemskt.
Glömde:
Kan det vara spa du var ute efter?
Eller tågresa?
På tåget både leker, jobbar och stressar jag av.
(SJ, skicka reklampengar till mig!)
Jag tror kanske det betyder "säng".
Får du mot förmodan en stund över för fraternisering så får du gärna komma hit och äta ikväll. Någon wokad thaimat tror jag det blir. Ha det så skönt i rekreationsarean annars.
Utmärkta gissningar och åsikter!
(Kan man verkligen ge beröm för en åsikt sådär?)
Översättarhelena: Tack, men om jag kommer och äter thai hos dig ikväll så kommer du att bjuda mig på vin och så kommer jag att sluddra på föreläsningarna imorrn och så kommer jag inte att få fler jobb i Göteborg så då kommer jag verkligen aldrig mer i hela livet att komma till Göteborg, och så kan vi ju inte ha det. (Dessutom anländer jag way after dinner time.)
Helene -- vad ska man säga istället för fosterbarn? (Förlåt min obildning.)
Handikapp utgår.
Det är ju helt fantastiskt att man kan bestämma det, så där bara. Så lyder Herrens ord, typ.
Nä, dagens ordverifiering är bra mycket roligare: urgmg.
För övrigt kan jag varna Lotten om att Göteborg inte är till sin fördel just nu. Fast det klart, mysa på hotellrummet kan man alltid göra.
Helt rätt, så kan vi inte ha det. Stanna i rekreationsarean för säkerhets skull.
Rolig blogg!
/Malin
mammapappabarn.wordpress.com
Jag håller med pipopp.
Det gör jag därför att jag i kursen informationsteknologi D (fint va?) fick träffa en ung funktionsnedsatt tjej. Hon hade en cp-skada som tog sig uttryck i talsvårigheter och muskelförtvining. Men, hon hade lärt sig att förmedla sitt tal (för tala kan hon ju, och läsa. I huvudet) via teknologi. Hon var mycket noggran med att påpeka att det handlar om en funktionsnedsättning - ett handikapp blir det först i skärning till omgivningen och hur den ser ut. Med sina teknologier med sig hade hon inget talmässigt handikapp, men utan dem blir hon handikappad. Alltså har hon en funktionsnedsättning i vardagslag, men inget handikapp.
Jag hade också dittills tyckt att det var lite av hårklyverier med alla dessa olika uttryck, men där och då förstod jag vad som menades. Och vikten av det.
Men pipopp uttryckte det lite bättre. :)
Vad synd att du måste mysa på hotellrummet, Lotten!
När jag sommarjobbade som städare på sjukhus på 70-talet så kallades vi för ekonomibiträden.
Jag räknas som medicinskt funktionshindrad, själv kallar jag det sjukdom. När det gäller personer med multi-funktionshinder så blir termerna och innebörden av vilka ord man använder av stor betydelse och jo ett handikapp uppstår av miljön. Jag har nära vänner som är döva. En teckentolk och andra hjälpmedel och det är inget problem.
Och hur mycket man än vill så kan man inte anpassa alla miljöer så att den passar alla. Och även om jag inser vikten av att man kallar människor det de vill bli kallade så går den politiska korrektheten väl långt ibland.
Och när man vill tala/kommunicera med en döv och är usel på teckenspråk - ja då är hela situationen handikappad, båda två på nåt sätt.
På "gåtan" gissar jag spa eller retreat, men säng var ju ett ganska fiffigt och enkelt förslag.
När jag jobbade som städerska på sjukhuset så hette det verkligen städerska (1980-1982, sommartid), men när jag städade på en skola hösten 1986 då hette det lokalvårdare. Det berodde tydligen på arbetsplats, för på skolan hade vi lokalvårdare under samma tid som jag var städerska.
En städerska tar bort andras smuts. Men en lokalvårdare tar undan sådant som kan skada golvytan (t ex)?
Vad är Pippi Långstrumps pappa nuförtiden?
Nu tror jag förresten att nyordet kan betyda 'väntrum'. Jag kommenterar med mobilen! Coolt va!
hm, så det är alltid miljön som är funktionshindrande? Det känns ju lite knäckande kanske. För då blir det ju många fler funktionshinder än att bara bära ett med sig... och vad har golfarna? har de 12 i funktionshinder då?
och att dra in begåvningsnivå med? Och samlingstermer och... näe... hur går det med handikappsparkeringar? Vem ska tillåtas sådana? Blir det då bevis på fysiskt funktionshiner i varje parkeringsmiljö?
omplaceringsbarn kanske?
När jag läste handikappvetenskap fick vi lära oss begreppen funktionshinder och handikappad som två olika saker - ett funktionshinder har man (skadan) och ett handikapp uppstår i möte med miljöer som inte är anpassade. Nu verkar begreppen ha skjutits ett snäpp till och ersatts av funktionsnedsättning resp. funktionshindrad. Jag tycker det är mer passande namn som säger mer om vad det handlar om (nedsatt, hindrad i funktion). Vad betyder egentligen ordet handikappad? Jag har länge undrat, så om någon vet är jag intresserad :-) Läste någonstans att det kom från "hand-in-cap" men kopplingen till dagens betydelse är inte glasklar. (datatermsgruppen har förresten en utmärkt förklaring till hur och varför de försvenskar vissa ord och förståelsen av ordet var en viktig aspekt).
Jag tycker också att det är en viktig skillnad på att ha någon sorts nedsättning i funktionen (se dåligt, inte kunna gå) och att klara sig i den omgivande miljön. För att ta ett klassiskt exempel så är den som sitter i rullstol inte funktionshindrad så länge han inte blir hindrad av en trappa eller en trottoarkant.
Frågan är ju vad syftet är med revideringen. Ordet handikappad som många fortfarande använder har för mig lite negativ klang och association till ganska grava funktionsnedsättningar. Jag, som har en mindre sådan, blir hellre benämnd så. Jag tror det är viktigt vad man kallar saker. Däremot är jag inte så säker på att det blir bättre av att revidera begrepp om och om igen. Värderingen i ordet kommer på något sätt finnas kvar ändå, i det långa loppet. Men kanske kan det få några att tänka till på vad de egentligen använder uttrycken till (som exemplet med dagis/förskola ovan). Målet för samhället är väl att i så stor utsträckning som möjligt skapa miljöer som inte är funktionshindrande. Det är lättare än att anpassa alla de personer med funktionsnedsättningar... Däremot kommer man, som någon sade, naturligtvis aldrig kunna anpassa fullt ut, för alla funktionsnedsättningar, i alla omgivningar.
Håller inte med min bror Stellan. Jag tycker Gbg är störtmysigt just nu. Höststad i dimma. Myyyyys. Sitta caféer och hänga.
Vad gäller ord så är väl det bästa sättet att döda den negativa laddningen i ett ord att använda det hela tiden. Som bögarna gjort med ordet bög och flatorna med ordet flata. Skällsordsstämpeln försvinner. Praktiskt och bra. Därför tycker jag vi ska säga neger hej vilt.
Jag tänkte: nä, Lotten, parkettkosmetolog är ett ord som pappa har hittat på. Men se, det används faktiskt. På allvar? Länk till Draglägets personal
Nu blir det en LÅÅÅNg kommentar.
Året är 1963.
Det hade inrättats statsbidrag för att höja kvaliten på omhändertagandet av CP-barn.
Yngste underläkaren(=jag) anvisades för att organisera det hela.
Men jag visste ju inte mycket om CP. Jag utrustades med en bok.
Första kapitlet var en historisk tillbakablick på attityden till, ja handikapp var då ett nyord, sjuka och vanföra. (Boken var på engelska)
Man indelade omhändertagandet i 3 stadier:
1. I det gamla bondesamhället,tog man hand om sin lytta enligt de kristna kärleksbuden, men på grund av skära överlevnadsbehov kunde man inte göra mycket mera.
2. Så måningom inser man att individer med t.ex CP, trots oförmåga att röra sig, ibland tala kan ha goda utförsgåvor och talanger.
Eldsjälar kan då bli fanatiskt engagerade i att eliminera alla svårigheter - tränar de drabbade till utmattning och går till strids mot alla som kommer med invändningar.
3. Detta stadium anses som det mogna, "rätta"
Jag minns som en aha-upplevelse meningen:"Plötsligt kan tränarna inse att dessa barn faktiskt HAR ett handikapp!"
dvs Var och en skall få möjlighet att utveckla SINA förutsättningar på bästa vis, ej ringaktas för sitt handikapp, men också ha RÄTT att slippa träna funktioner man inte har tillgång till!
Jag har under de gångna åren haft mycken nytta av insikterna jag fick av denna bok - tänkesättet kan appliceras på allehanda mänskliga beteenden!
När jag kontrolläste texten kom jag att tänka på Laing som drabbade oss inom vården på 70-talet, som ju på fullt allvar hävdade att de psykiskt sjuka var de verkligt friska - de bara reagerade på ett "sjukt" samhälle.
Så då släppte man ut...
Och på den vägen är det, som det står i sportreferaten.
wv:fascse
Är det en hint om att jag när fascistiska åsikter....?
Det du skrev om negerboll fick mig att tänka på scenen i Sunes sommar när pappan tar kaffe inne på caféet och det kommer in några svart killar och vill ha negerbollar. Han kan inte med att säga negerbollar utan säger att de heter Wienerbröd, varpå killarna skrattar och säger att nej det kallar ni dem inte alls...
Denna disskusion med ordet handikappade är ju inte bara något som de "icke funktionshindrade" disskuterar och jag tycker att det visar hur onödig den egentilgen är. Jag såg ett program där David Lega medverkade och han tog själv skrattande upp att han inte riktigt viste vad han var längre för de bytte namn på det hela tiden. Han skriver på sin hemsida http://www.lega.se/swe/ att det är viktigt att acceptera att man är handikappad och arbeta utifrån det. Jag tycker personligen att det är fånigt att hålla på och byta namn på saker och ting, det är ju inte namnet det är fel på utan de som ger det en dålig betydelse. Det är väl människors inställning som borde förändras, inte vad saker och ting heter.
Det här är å andra sidan ingenting nytt i historien. Ordet "idiot" var till en början ingenting som hade en negativ klang. Det infördes för att det lät mindre nedlätande än det som hade använts innan dess (finns en uppsats i idéhistoria i ämnet vid Stockholms universitet).
Och det här är väl samma sak även om det går väl långt. Ibland, eller rätt ofta faktiskt i dagens samhälle behöver man backa undan från mängden omskrivelser och gå rakt på sak. Men i samma samhälle där styrka och friskhet premieras och det man ser som svaghet straffas så antar ord en inte oansenlig laddning.
Man är inte rullstolsbunden utan rullstolsburen, jag är inte sjuk utan har en sjukdom, må så vara att den sjukdomen kräver en del i termer av anpassning men vi tar det en annan gång. Utan att låta det här bli en hel uppsats i beteendevetenskap så finns det många sätt att skapa sig en identitet, och även om man inte kan frångå det faktum att man har ett funktionshinder, som tjejen med den svåra cp-skadan som trulsa nämnde, så är det en stor skillnad mellan vad man kallar sig själv och vad andra kallar en. Därmed inte sagt att jag vill ha Socialstyrelsen hängande i ryggen och låta dem bestämma vilka termer som ska och inte ska användas. Och som sagt, ibland eller rätt ofta så måste man faktiskt tala klartext så att alla vet vad det exakt är man pratar om.
Och Cecilia N, jo, det blir handikappande om ingen kan teckna och ingen teckentolk och bara förvirring så till slut konstaterar man att ingen har fattat någonting, vilket händer då och då.
"... rätt ofta så måste man faktiskt tala klartext så att alla vet vad det exakt är man pratar om."
Det är ju just detta det handlar om. Klartext.
Bara en första spontan reaktion: Terminologigänget har "tagit beslut". Kom vi inte överens om att man fattar beslut eller beslutar?
Om detta säjer wv helt korrekt "mpfpbff".
Ahhh - nu lät det som jag anmärkte på Lottens språkbruk. Nej, det var i citatet; terminologerna själva skrev "tagit beslut". Ingen skugga över Lotten!
Hur man än ändrar orden så finns ju företeelserna som benämns ändå kvar, såna de nu är. Tar man bort ordet "funktionshindrade" så behövs logiskt sett inga åtgärder som underlättar för dem ...
Och hur blir det då? Wv säger "opqwqq".
Man måste skilja på avsändare och mottagare av meddelanden och beslut.
Vården i Sverige ser tyvärr olika ut i olika delar av landet. Ett skäl kan vara bristande kommunikation, att man använder ord olika när skeenden ska beskrivas.
Därför har Socialstyrelsen beslutat att för huvudmän inom vård och omsorg normera språket.
Det innebär ju inte att vanliga medborgare är tvingade att använda dessa normerade ord.
För att ta ett exempel: Tänk på färgen grön.
Vad tänkte du på, en gräsmatta, en gran, en speciell tröja?
Det duger i vardagslag, men om du ska tala om för en målare eller en arkitekt vill de veta exakt vilken grön färg som avses.
Säg till en matematiker att h*n ska tänka på ett tal. Motfrågan kommer att bli om det ska vara numeriskt, hexadecimalt, binärt, imaginärt eller annat!
Likadant för yrkesverksamma inom vård och omsorg. Ska de ge, och förklara hur och varför, bra vård måste de ha ett exakt språk. Det är en del i kvalitetssäkringen.
Det gäller inte lekmän i vardagslag.
Vi kan säga grönt och mena julgransgrönt, tänka på siffran tre utan svårighet och säkert säga handikappad och bli förstådda.
Om socialstyrelsens termiologråd får genom sina rekommendationer även på golfbanan, Hur kommer det att se ut?
Lotten: Man ska säga familjehemsplacerade barn, om de är barn förstås, annars säger man familjehemsplacerade ungdomar. Och är man ett biologiskt barn i ett familjehem så blir man ett biologiskt familjehemsbarn som är syster/bror med ett familjehemsplacerat barn eller en familjehemsplacerad ungdom.
Det är ju mycket bättre än att säga att man är fostersyskon...(ironi)
Ica: Omplaceringsbarn var roligt. Undrar vad soc skulle säga om jag använde den termet. (De skulle skrika rätt ut, gissar jag)
Jag tror fortfarande på klarspråk och klartext och jag tycker inte att socialstyrelsen bidrar till det. De bidrar till att paketera in vissa områden i bubbelplast. Nej, så får man inte säga, och inte så heller. Till slut vet in gen vad hur när och varför man får eller inte "får" säga något och bidrar till den allmänna virrigheten. Vissa myndigheter skriver hela böcker om hur tjänstemännen ska skriva för att göra sig så lättbegripligt förstådda INOM och UTOM myndigheten samt lära sig att fatta sig kort så det är inte alltid en definitionsfråga om grön är grön eller grön och grön.
Om man hamnar i ordgyttja så vet man till slut inte vad man menar för handlar det här om politiskt korrekthet eller om att uttrycka sig förståeligt och klart och tydligt. Om man ska vrida och vända och leta efter innebörden i ett litet specifikt ord, eller om språkbruk och ord överlag ska bli så känsligt att man till slut måste använda en massa omskrivningar som egentligen inte säger någonting egentligen.
När folk ringer och frågar vann jag överklagandet eller inte då börjar man fundera. Så även om vissa ord är en definitionsfråga och beroende av yttre faktorer så är klartext ändå inte en omöjlighet.
Jag kommer att belöna den bästa gissningen på nyordet med en vacker t-shirt, kom jag på nu. Gissa på till midnatt, vetja!
Nu gissar jag, Lotten: väckarklocka.
Och Pippis pappa heter (fortfarande) Efraim Långstrump.
Det där rödmarkerade avsnittet i ditt inlägg, Lotten, det påminner mej furthermore om logiken i vad äldste sonen sa en gång, han var väl så där 8-9 år, sedan han vid midsommarfirande i Dalarna satt sej på nån nytjärad yta och därvid förstört sina nya, ljusgrå flanellbyxor (fint ska de va): "Det är ditt fel.Det var du som sa att jag skulle ha på mej dom här byxorna."
Nu är wv berusad: slyst. Menar väl schysst. Nicht wahr?
När jag startade min karriär i sjukvården 1953 gjorde jag det på Vanföreanstalten i Helsingborg.
Handikapp dök nog upp som beteckning på funktionshinder i svenskan först på 70-talet...
Efter att i engelskan tydligen ha rötter i 1400-talet blev det synonym för disabled först 1915
handicap Look up handicap at Dictionary.com
c.1653, from hand in cap, a game whereby two bettors would engage a neutral umpire to determine the odds in an unequal contest. The bettors would put their hands holding forfeit money into a hat or cap. The umpire would announce the odds and the bettors would withdraw their hands -- hands full meaning that they accepted the odds and the bet was on, hands empty meaning they did not accept the bet and were willing to forfeit the money. If one forfeited, then the money went to the other. If both agreed on either forfeiting or going ahead with the wager, then the umpire kept the money as payment. The custom, though not the name, is attested from 14c. Reference to horse racing is 1754 (Handy-Cap Match), where the umpire decrees the superior horse should carry extra weight as a "handicap;" this led to sense of "encumbrance, disability" first recorded 1890. The verb sense of "equalize chances of competitors" is first recorded 1852, but is implied in the horse-race sense. Meaning "put at a disadvantage" is 1864. The main modern sense, "disability," is the last to develop; handicapped (adj.) is 1915.
Pipopp: Någon EXAKT terminologi har vi inte haft i Sverige sedan 1968 - då man avskaffade Kungliga Medicinalstyrelsen och dess förordningar - nu har vi i bästa fall Råd och anvisningar...
Nej just det, den blyga! Det finns ingen exakt terminologi idag.
Därför har Socialstyrelsen fått uppdrag av regeringen att se över detta.
Saxat från deras hemsida:
"Regeringen gav 2005 Socialstyrelsen i uppdrag att ”normera användningen av nationella termer och begrepp samt ta fram en enhetlig informationsstruktur inom vård och omsorg, i syfte att skapa en tydlig information som stödjer kommunikation och samverkan mellan huvudmän.”"
Just för att förhindra den ordjyttja som Jessica är rädd för. Just för att skribenter inom området inte ska vara rädda för att (inte) använda rätt ord och väcka känslor som skulle kunna ta fokus från vad skribenten egentligen vill säga.
Jag jobbar en del med kvalitetssäkring i teknisk bemärkelse. Jag lovar, det underlättar när ett visst begrepp betyder samma sak i alla led av processen, inom konstruktion, ekonomi, produktion och försäljning, alternativt i olika företag eller olika länder.
Det måste vara samma sak inom vård och omsorg. En handläggare i Luleå ska ha samma betydelse av ett ord som en forskare som begär anslag i Lund.
Om däremot vanliga medborgare behöver använda dessa "teknokratiska" ord - det är en hel annan sida av myntet.
Jag tror det betyder cafeteria. Där man häller i sig kaffe för att få lite fart på benen och inte komma för sent till allt.
Nu kommer svaret.
Jag hade tänkt att
”rekreationsarea för tidsfunktionsnedsättningsbekämpning” skulle vara något som strävar mot effektivitet både vad gäller funktion och tidsbesparande:
en sovkupé på tåg.
Nu kan man ju protestera både vad gäller den grammatiska sammanstättningen (tidsfunktion) och fråga sig om en natt på tåg verkligen bekämpar någon nedsättning ... men visst är det effektivt att forslas när man sover (rekreeras)?
Pippis pappa heter Efraim Långstrump. Ja. Annat kan jag inte tänka mig. Men vilken titel har han numera? Vilken rang? Vilket "yrke"?
Sovvagn, Lotten. Min erfarenhet är numera föråldrad, men jag vill minnas att somliga nätter gick det knappt att sova alls för det var så stötigt och krängigt.
Det gick bäst att sova i Långsele eller nåt annat ställe där tåget stod still.
Sovkupé.
Tågresa och säng.
Då tycker jag att Översättarhelena och jag har vunnit tröjan.
Frågan är väl uppdelningen. Överdel/underdel, höger/vänster, framsida/baksida. Kanske rentav varannan dag?
Men kom igen, Råttan: väckarklocka. Vad är det för area, va? Druckit whisky nu igen ...?
Sovvagn vet jag inte varför det heter. Sova är det inte mycket tal om. Minns ännu när vi för många år sen tillbringade en sommar i Dordogne. Vi reste med tåg Stockholm-Paris till att börja med. Sovvagn när det blev kväll. Sex bäddar och vi var 2 föräldrar, 3 barn och 1 okänd dam. "Stackars hon" tänkte vi. "Dom har stuvat in henne med en barnfamilj."
Men det var oss det var synd om, skulle det visa sej. Denna lilla dam var nämligen den mest fenomenala snarkare ni kan föreställa er. Hon höll oss vakna precis hela natten. Och inte vågade vi putta på henne heller. Eller sparka till henne, som jag gör när Lille M snarkar sta.
Wv: kjxwovav - precis så lät hon. Fast högre.
Pipopp: Ska vi ha en tröja ihop du och jag? Ja, intey mig emot.
Pipopp har naturligtvis rätt (och så skönt med tävlingdeltagare som själv utnämner segrare!) och måste mejla postadress till mig.
Men jag vill inte se er två samtidigt i en enda tröja, trycket blir så utdraget och svårläst då.
Snarkråttan: Jag och min djefla man har en liknande snarkupplevelse med två tyska damer på tyskt tåg anno dazumal. När de hade snarkat oss genom en hel natt, vaknade en av dem skrikandes på morgonen:
- LUFT! LUFT! Es gibt kein Luft!
Tror jag det. Snarkat slut på den hade de ju.
Skicka en kommentar
<< Home