Nattsudd

Ni anar inte vad vi hittade när vi efter bloggträffen på Gyllene Prag invaderade Park Hotell.

Eller ska jag börja från början?

Priset för Årets nättidskrift delades ut med buller och bång medan jag stod utan att se något och försökte slänga i mig lite mat. (Hade helt och komplett missuppfattat tiderna.) Motiveringen glömde prisutdelaren att läsa upp, så nu kommer den här:

Tidskriften Nummer.se får priset för att redaktionen på ett förträffligt sätt bryter den fjärde väggen ut mot åskådarna, som i detta fall är läsarna. Nummer för en dialog med snabba replikskiften via väloljade, tekniska finesser och öppnar för interaktivitet utan överspel. Dekoren och scenmästaren dominerar inte; de välskrivna texterna får tala för sig själva. Liksom på Shakespeares tid svarar scentidningen på tillrop både från parkett och tredje raden och levererar ständigt aktuella artiklar utan att för den skull någonsin bli teatraliskt experimentell.

Juryn applåderar ensemblen och inspireras till dagliga teaterbesök.

Sedan skulle jag och kulturtjommarna mingla till en helt ny musikstil som heter dubstep, som efter en stund övergick till steppers dub. Jag ville säga som min mamma:

– Men vad ääär det här för dunka-dunka-musik egentligen?

Vi försökte verkligen konversera varandra, men jag och röstapparaten gav upp och istället kontaktades bloggänget som satt på Gyllende Prag.

Så här roligt hade denne kille på dunkadunkafesten.

Swoooosch, kom min privatchaufför Studiomannen i sin GPS-bil och hämtade mig. Swooosch, gick vi i ett snålblåsigt Göteborg till Park Hotell där det skulle vara skönare att vara en packad sill än att försöka köpa en öl för att bli packad. Swoooosch, svepte alla väldigt långa människor förbi. (Ja, alla fulla kändisar är ovanligt långa, t.e.x. Eva Backman, Liza Marklund och Mark Levengood samt en kille som i tre minuter var en kopia av Prins Carl Philip. När han började bröla fyllevisor på bred göteborgska var han inte lik någon.)

Min ryggsäck var synnerligen populär när jag klämde mig framåt som en en Tarzan i en liantät skog.

På Park Hotell, ja. Minns ni förra året? Vi hamnade i en svit, kramade Niemi, pratade med Cynthia Lennon, spillde öl på Jarl Alfredius och diskuterade Sveriges bäste/a författare. I år ... i år hände ingenting.

Och jag är en sanningssägare, det vet alla.