Idag 1: I hotellrummet
Som ni ser i gårdagens sista inlägg här nere, stod jag alltså på Stora teaterns scen. Festen var på scenen så att man (=jag) kunde låtsas vara aktris.
Det var underbart och fantastiskt och jag stod länge och spelade ”Lysistrate” med mig själv ut mot första parkett. Sedan spelade jag ”Sex roller söker en författare” tills jag såg Camilla Thulin i en leopardklänning. Då spelade jag ”Vi betalar inte, vi betalar inte” tills jag kom att tänka på salig göteborgaren Kent Andersson, så då spelade jag ”Sandlådan” ända tills jag blev avbruten av en framsträckt öl. Den inbillade sufflösen hängde inte alls med.
I Översättarhelenas vardagsrum med musikalisk interiör sov jag inatt i en förträfflig, i förväg bäddad säng. (Jag är inte lika duktig – våra gäster får lakan och filtar och platta kuddar i en enda röra, framslängda på sängarna.) Mycket trevligt, men mitt arvode för arbetet med att utse Årets nättidskrift var en övernattning på hotell. (Som bekant är jag ibland beredd att ge min högra hand för en hotellnatt, så här ska njutas.)
Hotellet. Visst ser det ut som en italiensk bakgata? Eftersom jag är närapå hotellinspektör i min noggrannhet vad gäller just hotell, kan jag nu klaga på mögel i kakelfogarna och att internetvågor inte ingår i priset samt att jag inte får plats med nattgäster. (Förlåt, alla som står i kö för att få sova med mig.) Men vad gör väl det? Jag kommer att somna till motorvägens trygga sus och i morgon gå upp och tvätta håret med flytande tvål och torka mig med en så liten handduk som möjligt för att spara på miljön.
Hotellkvarteret åt andra hållet ... och här ska jag alltså gå mitt i natten när jag kommer hem från alla balunser? Jag ska kanske beväpna mig med en hattnål eller en medicinboll?
Det var underbart och fantastiskt och jag stod länge och spelade ”Lysistrate” med mig själv ut mot första parkett. Sedan spelade jag ”Sex roller söker en författare” tills jag såg Camilla Thulin i en leopardklänning. Då spelade jag ”Vi betalar inte, vi betalar inte” tills jag kom att tänka på salig göteborgaren Kent Andersson, så då spelade jag ”Sandlådan” ända tills jag blev avbruten av en framsträckt öl. Den inbillade sufflösen hängde inte alls med.
I Översättarhelenas vardagsrum med musikalisk interiör sov jag inatt i en förträfflig, i förväg bäddad säng. (Jag är inte lika duktig – våra gäster får lakan och filtar och platta kuddar i en enda röra, framslängda på sängarna.) Mycket trevligt, men mitt arvode för arbetet med att utse Årets nättidskrift var en övernattning på hotell. (Som bekant är jag ibland beredd att ge min högra hand för en hotellnatt, så här ska njutas.)
Hotellet. Visst ser det ut som en italiensk bakgata? Eftersom jag är närapå hotellinspektör i min noggrannhet vad gäller just hotell, kan jag nu klaga på mögel i kakelfogarna och att internetvågor inte ingår i priset samt att jag inte får plats med nattgäster. (Förlåt, alla som står i kö för att få sova med mig.) Men vad gör väl det? Jag kommer att somna till motorvägens trygga sus och i morgon gå upp och tvätta håret med flytande tvål och torka mig med en så liten handduk som möjligt för att spara på miljön.
Hotellkvarteret åt andra hållet ... och här ska jag alltså gå mitt i natten när jag kommer hem från alla balunser? Jag ska kanske beväpna mig med en hattnål eller en medicinboll?
3 Reflektioner:
Lysistrate har jag också spelat. Fast den gången fick jag i alla fall en mansroll, nämligen Lysistrates kärlekskranke make, nyss hemkommen från kriget.
Det var värre med så tuktas en argbigga, för där spelade jag argbiggan. Med högklackade skor och hela köret.
åfresten: Hotell som heter Spar, de kanske man inte väljer i första hand. Men jag misstänker att det inte var du som valde.
Det verkar enklare att ha en hattnål än en medicinboll.
Skicka en kommentar
<< Home