I en två kvadratmeter stor monter var det mingel för Sveriges alla översättare. De fick inte plats utan läckte ut i alla gångar och montrar i närheten. Vinet och ölen flödade och roliga översättarhistorier blandades med jordnötter, wasabigodis och svåröversatta ord.
Var står jag nu? Hur hamnade jag här? Njuter jag?
Här står tjifen Ewa Swartz och pratar och välkomnar en miljard minglande människor. Vad man inte ser på fotot är att jag när hon började tala satt precis nedanför henne, på scenkanten med datorn i knät. Med stråkastaren i ögonen. Snabbt gled jag ner på golvet och satte mig bredvid Marika Lagercrantz och applåderade och tänkte att jag nog var osynlig i alla fall.
I en två kvadratmeter stor monter var det mingel för Sveriges alla översättare. De fick inte plats utan läckte ut i alla gångar och montrar i närheten. Vinet och ölen flödade och roliga översättarhistorier blandades med jordnötter, wasabigodis och svåröversatta ord.
Var står jag nu? Hur hamnade jag här? Njuter jag?
Här står tjifen Ewa Swartz och pratar och välkomnar en miljard minglande människor. Vad man inte ser på fotot är att jag när hon började tala satt precis nedanför henne, på scenkanten med datorn i knät. Med stråkastaren i ögonen. Snabbt gled jag ner på golvet och satte mig bredvid Marika Lagercrantz och applåderade och tänkte att jag nog var osynlig i alla fall.
10 Reflektioner:
Varför satt du där?
Märkte du inte att det var något på gång?
Vad sa Marika Lagerkrantz?
Jag satte mig där på kanten på en helt nattsvart scen. Att jag satte mig just precis där berodde på att det var ölspill och spottloskor längs hela kanten utom där i mitten. Vid micken.
(Jag tror att det egentligen inte var spottloskor, men kleggigt såg det ut.)
Det enda som lyste var min dator. Sorlet från människorna stängde ut omvärlden. Men! Pang! Strålkastaren måste ha slagits på i exakt samma sekund som de började tala ... om jag inte var fullständigt väck och inne i bloggandet förstås.
Marika Lagercrantz sa inget, vi bara satt där på golvet. I nästan likadana frisyrer, när jag nu tänker efter.
Bad du inte henne blogga på din dator?
Men var var detta? Inte inne på mässan väl?
Nej, AB, detta var på Stora teaterns scen! Tänk! Fest på scen – det var precis som efter alla spexföreställningar på Akademiska Föreningen i Lund.
Dock fanns det inte tillgång till internetkontakt, så varken jag eller Marika kunde blogga.
Wow, vikken späschall äffäkt! Nästan som ILM
Eftersom jag inte bara är mamma utan också översättare grämer jag mej nu även över att jag inte var med där heller!
Nu går jag i protest mot livets alla orättvisor ut i köket och bryner världens största knota högrev till boeuf bourguignon och spelar Willy de Wille därtill. Ha - kan ni sitta där med era räkmackor och panerade ostar!
Lotten, det ser INTE ut som en italiensk bakgata. Italienska bakgator är mycket mer stilfulla och antika :) Hej förresten...
Oj, den här kommentaren var tänkt till en annan Idag... men men... du förstår nog vilken =)
Det är lugnt, Pernilla, jag förstår vilken dag idag var.
Den italienska bakgatan jag tänkte på låg i Catania. (Me not like.) En helt annan och väldigt ickegöteborgsk italiensk bakgata finns i Montepulciano. (Me like.)
Skicka en kommentar
<< Home