Mammamotion
När jag var liten och bodde på Norra Fäladen i Lund, var det under sommaren svårt att sova efter klockan halv nio. För då sa det ding dong från en rullbandspelare på en gräsmatta i närheten.
Varje morgon samlades nämligen mammorna för en halvtimmes gymnastik. Nu är ju detta inte i forntiden på hemmafruarnas tid, utan snarare runt 1972, när alla mammor var lärare, journalister, öronläkare, arkitekter eller forskare på Kemikum. (I min värld fanns det då inte så många fler yrken.) Efter gympan åkte alla som inte hade semester till jobbet.
– DING DONG! Å upp och hoppa. Spring lätt på stället! Sträck upp händerna mot solen! Draaaaaa. Å kryp ihop! Draaaaa! Å kryp ihop!
Vi barn hängde på och lekte eller följde med i övningarna. Särskilt rumpgången var rolig, för då skrattade alla – även mammorna.
– Fraaaaamåt! Å bakååååååt! Å framåååååååt! Å bakåååååååt! Å rulla runt på mage!
Det var alltid fint väder och alla hade glada leenden och fjällande näsor. Alla var barfota. Ibland kom en och annan pappa dit också, och de hade Bengt Bedrup-overall på sig. (Mammorna hade tajts till vaderna och t-shirt eller en gympadräkt som påminde om en baddräkt. Vad i hela friden var det för föregångare inom modeindustrin?)
Att jag kom att tänka på mammas sommargympa, var för att jag igår var med om att köra skiten ur ett par killar i sjuttonårsåldern. (Det handlar förstås om basket eftersom jag inte längre tycker att rumpgången är så himla rolig.)
Basketträningarna under sommaren funkar lite mindre seriöst – alla i hela klubben är välkomna. Det utgår ett mejl och ett mass-sms med klockslag till alla som kan vara intresserade, och så får man se vilka som dyker upp. Igår var vi 14, som spelade i nästan två timmar. Det är huff och puff och stök och bröt och 40-åriga tanter runt 160 cm som måste spela försvar på svettiga tvåmeterskillar i tonåren. Alla blir sura när de förlorar och alla blir överdrivet glada när de vinner.
Men hör och häpna. Efter 90 minuter trillar en av killarna ihop med kramp. Efter 93 minuter trillar en av de andra killarna (efter en snygg dunk) ihop med kramp.
Vi har knäckt tonåringarna! Tanterna med järnkondis spelar vidare med kvidande killar i drivor utanför planen! Vi må ha stukade fingrar och knastriga knän och gropar i låren, men jädrar vad vi kan springa!
Finstilt fotnot
– Aldrig mer att jag springer en mil och kör ett fyspass före träningen, hörde jag en av de krampande killarna mumla.
Varje morgon samlades nämligen mammorna för en halvtimmes gymnastik. Nu är ju detta inte i forntiden på hemmafruarnas tid, utan snarare runt 1972, när alla mammor var lärare, journalister, öronläkare, arkitekter eller forskare på Kemikum. (I min värld fanns det då inte så många fler yrken.) Efter gympan åkte alla som inte hade semester till jobbet.
– DING DONG! Å upp och hoppa. Spring lätt på stället! Sträck upp händerna mot solen! Draaaaaa. Å kryp ihop! Draaaaa! Å kryp ihop!
Vi barn hängde på och lekte eller följde med i övningarna. Särskilt rumpgången var rolig, för då skrattade alla – även mammorna.
– Fraaaaamåt! Å bakååååååt! Å framåååååååt! Å bakåååååååt! Å rulla runt på mage!
Det var alltid fint väder och alla hade glada leenden och fjällande näsor. Alla var barfota. Ibland kom en och annan pappa dit också, och de hade Bengt Bedrup-overall på sig. (Mammorna hade tajts till vaderna och t-shirt eller en gympadräkt som påminde om en baddräkt. Vad i hela friden var det för föregångare inom modeindustrin?)Att jag kom att tänka på mammas sommargympa, var för att jag igår var med om att köra skiten ur ett par killar i sjuttonårsåldern. (Det handlar förstås om basket eftersom jag inte längre tycker att rumpgången är så himla rolig.)
Basketträningarna under sommaren funkar lite mindre seriöst – alla i hela klubben är välkomna. Det utgår ett mejl och ett mass-sms med klockslag till alla som kan vara intresserade, och så får man se vilka som dyker upp. Igår var vi 14, som spelade i nästan två timmar. Det är huff och puff och stök och bröt och 40-åriga tanter runt 160 cm som måste spela försvar på svettiga tvåmeterskillar i tonåren. Alla blir sura när de förlorar och alla blir överdrivet glada när de vinner.
Men hör och häpna. Efter 90 minuter trillar en av killarna ihop med kramp. Efter 93 minuter trillar en av de andra killarna (efter en snygg dunk) ihop med kramp.
Vi har knäckt tonåringarna! Tanterna med järnkondis spelar vidare med kvidande killar i drivor utanför planen! Vi må ha stukade fingrar och knastriga knän och gropar i låren, men jädrar vad vi kan springa!
Finstilt fotnot
– Aldrig mer att jag springer en mil och kör ett fyspass före träningen, hörde jag en av de krampande killarna mumla.
16 Reflektioner:
Jag har ALDRIG sprungit en mil, inte ens före en basketmatch och jag kommer nog aldrig att göra det så jag beundrar stort alla som kan det.
Ännu mer beundrar jag alla som passerat 30, har ett liv ink barn som kan spöa skiten ur tonåringar, på basketplan eller annorstädes!
Tack, Pythia, my deed is done, det var precis det jag ville höra!
(Går jag med håven på min egen blogg? Måste jag ha beröm för att jag orkar spela basket? Behagar jag förnedra husmorsgymnastik? Är jag ålderskränkande? Skulle det kanske vara fel med att ha en Bengt Bedrup-overall? Frågorna är många, tolkningarna ännu fler och svaren väldigt få. Moaahahahaaaa!)
Appropå mammamotion förresten så kommer jag ihåg att min, nu extremt ocoola, mamma höll på med Kendo när jag var en så där fem år 1977.
Det var coolt. Tyckte jag.
Jag måste nog börja sporta så jag är en GOD (och cool) förbild för mina barn.
Vilka sporter räknas som coola idag?
I forntiden gick min mamma på husmorsgymnastik. Ledaren sade att om de dagen därpå inte hade ont överallt så hade de gjort fel.
Stretcha var inte att tänka på. Ledaren är död nu. Jag ser ett samband där.
Pythia, är det inte så att just kendo och t.ex. boxning räknas som jättecoolt? Medan casting lever vidare med evig töntstämpel?
Men ocoolast är i alla fall handboll. (För det tycker ALLA basketspelare.)
Jag minns när jag första gången såg stretching, Marianne. Det var basketlaget Alvik som före matchen mot Plannja satte sig ner vid kortsidan och tänjde. Dagen efter stod det i NorrbottensKuriren att Alvik hade gått på "husmorsgymnastik". (Alvik vann matchen, förstås.)
Casting... just det. Jag kommer ihåg när den lokala castingklubben försökte få oss femteklassare intresserade för det.
Konstsim ligger väl ungf på samma skal.
Själv har jag svårt att se vissa sporter som just sporter.
För mig är sport någon sorts fysisk aktivitet.
Schack kvalificerar sig inte under fysisk aktivitet.
Hur ställer sig basketspelare till innebandy?
Basketspelare tycker att den fysiska aktiviteten inom innebandy är helt ok, men gillar inte att man måste ha ett verktyg mellan sig och bollen.
Det är likadant som att basketspelare inte gillar att vara ute och jogga: det finns ju inga bollar i elljusspåret.
"– Aldrig mer att jag springer en mil och kör ett fyspass före träningen, hörde jag en av de krampande killarna mumla."
Det där är ju en klassisk killögn som vi kör när vi fått skiten piskade ur oss. Den skall du inte gå på.
Innebandy är trams. Det heter egentligen landbandy och är nåt man får göra på jympan. Ungefär som när man idkar något med ärtpåsar eller ribbstolar. Kan vara kul där och då - kanske - men det är inte sport. På bandy har man ju skridskor och fryser satan.
Såg nyss vad jag tror var universitetets vaktmästare spela fotboll nere på lärosätets arena. De var mellan 20 och 60 år gamla, höll ett djävla tempo och verkade ha kul. De hade valt att lägga aktiviteten kl 1 på dagen. Ingen skugga inom synhåll. Grattis till laget som fick sätta västar utanpå tröjan,
Möjligen ligger de nu i drivor vid vattengraven och krampar. Kanske muttrar de "– Aldrig mer att jag springer en mil och kör ett fyspass före träningen". Fast på turkiska. Förmodligen gör de det.
Kritan: där har du ditt nästa blogginlägg!
"Killögner"
(Fast kanske kommer några att undra vad en ögn är.)
En tjejlögn? Ehum ... (blädder, blädder):
"Nej, jag, jag sminkar mig aldrig till vardags."
Jag har nog missat något, vad är casting? Så jag vet vad jag ska undvika menar jag.
Jag ökar på svarsfrekvensen lite:
Ja, men det är helt OK.
Nej men du bör ha allt beröm du kan få!
Inte utövarna och det är det viktiga.
Inte om man heter Bengt Bedrup.
Tolkningarna lämnar jag åt någon annan, jag är för trött för att vara analytisk.
wv: vebow- ljudet som uppstår när en tvåmeters krampande tonåring faller som en fura!
Tiila: Här kan du se lite casting. (Underlig url, det där.)
Du vet prickskytte? Casting är liksom prickfiske. Som har varit med på listan över förslag till nya OS-grenar.
Prickfiske. Klockrent!
Konstsim tror jag är en sport. För man anstränger sig nog himla mycket för att inte gnugga av sig vattnet från ansiktet när man tittar upp, utan man bara leeeeer.
Älskar gympa! Speciellt efter den klädde upp sig i hurtfriskt röda tröjor och smög in på Friskis och Svettis.
Och absolut inget ont om Friskis och Svettis, förresten. Har själv årskort där... och kör alltid ett fyspass och en löparmil innan jag går dit, naturligtvis.
När jag i bland bodde hos min mormor på loven så minns jag hur jag vaknade på morgonen av att mormor hade morgongymnastik till en snubbe i radion....
Det var något med en stol också när man skulle ha gympa till radon vill jag minnas
Skicka en kommentar
<< Home