Pratsjuka

Redan den gamle greken Theophrastos levde före Kristus. Lite mer exakt fast ändå inte, var det ca 371–287 f.Kr. Han var Aristoteles lärjunge och grundlade den systematiska botaniken, även om han tydligen hade fel i mycket.

(Och redan här har jag tappat några läsare eftersom grekiska namn och baklängesårtal har den effekten på oss stressade läsare. Men håll ut! Tänk er att detta är ett Vasalopp – inte vill ni väl ge upp redan vid Mångsbodarna?)

Theophrastos var dessutom rolig. Ja, det var ju även andra greker, men i Världens bästa essayer i urval (1961) hittar jag (i översättning av Ivar Harrie) ett Theophrastoskt stycke om pratsjuka:

Pratsjuka är att utbreda sig i ord olägligt eller långrandigt och tanklöst. Pratsjuk är den som exempelvis råkar sitta invid någon han inte känner och då först håller ett lovtal över sin hustru, sen utbreder sig om vilka drömmar han haft den natten, och sen räknar upp, rätt för rätt, vad han har ätit till middag.

Åhå, det påminner mig om ... om ... om ... min djefla man? Nej. Hm. Intressant att det står ”sen” och inte ”sedan”. Ja. Hm. Texten kommer från Theophrastos lilla verk ”Karaktärer”, där han beskriver olika människotyper på ett generaliserande och mycket roande sätt. I allra första upplagan av Nordisk Familjebok (som jag brukar kalla Ugglan fastän den inte började kallas Ugglan förrän andra upplagan kom ut), står det mer om honom:

Dessutom skrev han apropå främlingsfientlighet något i stil med att ”Om dem som äro födda av samma föräldrar säga vi, att de äro släkt. Släkt äro också de som ha samma förfäder. Alltså äro alla släkt.”

Nu ska vi se, vad var det nu pratsjukan påminde om? Jag läser vidare (och hoppas att ni gör detsamma):

Och när pratkvarnen kommit igång, upplyser han om att folk inte alls är så bra nu som på den gamla tiden, och vad marknadspriset just nu är på spannmål, och att invasionen av utlänningar är en farsot, och att havet blir segelbart efter Dionysosspelen nu till våren, och att om Zeus gav mera nederbörd skulle jordbruket ha det bättre, och vad han kommer att odla på sin gård nästa år, och vad svårt det är att få levebröd, och att Damippos vann pris i fackeltåget vid mysterierna i höstas, och att det finns så många kolonner i Konserthuset, och: ”Igår hade jag ont i magen”, och ”Vad är det för datum idag?”.

Fortfarande är det intressant att analysera hur man skrev 1961, t.ex. den ymniga kommateringen. Hm. Men vilka är då dagens pratkvarnar? Det påminner om ... ?