Jag har alls ingen tid över!
Den 22 februari 1980 spelade USA mot Sovjet i hockeyturneringen i OS i Lake Placid. (Hur många i:n kan man klämma in i en mening egentligen?) Snacka om Busterögonblick. En massa små collegestudenter med glasögon, finnar och tandgluggar slog hemska, stora brumbjörnar till sovjetiska muskelberg. (Helt fel, USA:s lag var extremt vältränat. Deras uppladdning inför OS påminner om hur Damkronorna jobbade inför sin silvermedalj i OS. Heja Damkronorna!)
USA mötte förresten Sverige tidigare i turneringen, men lyckades bara få oavgjort: 2-2. Pelle Lindbergh, Mats Näslund och snygge-Mats (Waltin) var med, men inte Salming eftersom han var proffs och sådana inte fick vara med i OS på den här tiden. Matchen mot Sverige var den enda matchen som USA inte vann! Heja Sverige!
Tillbaka till stormatchen. Gammelgubbarna Michailov, Charlamov, Petrov, Tretjak samt de mycket lovande ungdomarna Krutov och Makarov spelade under coachen Tichonov som vanligt jättebra, men förlorade ändå och USA went bananas och flaggade med extremt stora flaggor i ett helt decennium. Sverige kom trea. Heja Sverige!
Och varför skriver jag detta? Jo, för jag har inte tid att skriva om något annat! All tid som ju fanns igår är uppäten och försvunnen och nu hinner jag knappt sova för att en massa deadline:ar kröp fram från under stenarna som borde falla från mitt hjärta å det snaraste. Jag vill pensionera mig eller blir lyxhustru. Bara till på fredag eftermiddag, tack. Men nu har jag spritt lite ljus över allas undran angående den 22 februari – inte alls en helt vanlig, trist dag utan en på det hela taget lite Busterinspirerad dag. Heja Buster!
Fotnot, förresten: Målvakten Pelle Lindbergh blev proffs i USA, men körde 1985 ihjäl sig mot en bergvägg efter att först ha druckit sig rejält berusad. (Precis som Charlamov gjorde 1981.) De svenska tidningarna gick i spinn, och en av dem skrev med sina mest braskande rubrikbokstäver:
USA mötte förresten Sverige tidigare i turneringen, men lyckades bara få oavgjort: 2-2. Pelle Lindbergh, Mats Näslund och snygge-Mats (Waltin) var med, men inte Salming eftersom han var proffs och sådana inte fick vara med i OS på den här tiden. Matchen mot Sverige var den enda matchen som USA inte vann! Heja Sverige!
Tillbaka till stormatchen. Gammelgubbarna Michailov, Charlamov, Petrov, Tretjak samt de mycket lovande ungdomarna Krutov och Makarov spelade under coachen Tichonov som vanligt jättebra, men förlorade ändå och USA went bananas och flaggade med extremt stora flaggor i ett helt decennium. Sverige kom trea. Heja Sverige!
Och varför skriver jag detta? Jo, för jag har inte tid att skriva om något annat! All tid som ju fanns igår är uppäten och försvunnen och nu hinner jag knappt sova för att en massa deadline:ar kröp fram från under stenarna som borde falla från mitt hjärta å det snaraste. Jag vill pensionera mig eller blir lyxhustru. Bara till på fredag eftermiddag, tack. Men nu har jag spritt lite ljus över allas undran angående den 22 februari – inte alls en helt vanlig, trist dag utan en på det hela taget lite Busterinspirerad dag. Heja Buster!
Fotnot, förresten: Målvakten Pelle Lindbergh blev proffs i USA, men körde 1985 ihjäl sig mot en bergvägg efter att först ha druckit sig rejält berusad. (Precis som Charlamov gjorde 1981.) De svenska tidningarna gick i spinn, och en av dem skrev med sina mest braskande rubrikbokstäver:
”Förhållandet som orsakade Pelle Lindberghs död”Ni associerar nog som jag. Svartsjukedrama eller olycklig kärlek? Kanske till och med ett spökande Oidipuskomplex? Men icke. Det som avsågs var förhållandet mellan bilkörning och alkohol. Heja, heja.
27 Reflektioner:
Heja heja! Eller hur var det? Håll dig nu lugnt. Andas som jag lärde dig igår. Vila får man göra när man blir gammal har jag hört. Heja heja! Bästisgrannen och vbk influerar i wv: kicckji
Förhållandet som skakade Lottens värdsbild tidigt denna morgon:
Förhållandet mellan för få sovtimmar och väckarklockan.
FÖRHÅLLANDET SOM TAR ALL LOTTENS TID
Det finns ett tveklöst förhållande mellan Lottens deadline:ar och hennes förmåga att peta in allehanda orelaterade sysslor. Berätta inget för hennes djefla man bara, för allt i världen.
Oj, gick han in i väggen redan 1985? Det cirkulerade en nidvisa om händelsen när jag började på universitetet och det var inte förrän hösten 1988.
"Pelle Lindberg körde Porsche
sha na na na na, na na na na
körde in i en mur imorse
sha na na na na, na na na na
full som ett as
alldeles knas
krossade han sin skalle av glas"
(Jag vet inte vad melodin heter, men den är i alla fall känd.)
Tänk om jag nu kunde vara lika bra på att komma ihåg saker som jag kunde ha nytta av, och inte bara fåniga sånger jag hörde ett par gånger för tjugo år sedan...
Nyskapande användning av kolon!
Håkan, det stämmer. Jag har märkt detta och fenomen har väl diagnos? T O K S T R E S S?
Det är märkligt att Lotten skriver om Pelle, eftersom maken lånar just nu boken om honom och jag tänkt titta i den. Jag som tyckte han var såååå... *rodnar*
varför en sån låååång ww. Stationsvakt förklarade att jag gjort dumt i mitt förra liv!
didoazlh låter lite snuskigt tycker jag..
Ååååå, burr, jag ryser ända in i märgen av spänning. Översättarhelena skriver
"Nyskapande användning av kolon!"
... vilket ju måste betyda att jag har satt ett kolon fel. Kolonfel är annars ett trevligt ord. Nu ska jag leta efter mitt kolonfel.
(Ja, jättebra syssla när en deadline knackar på dörren.)
Ah, det tog inte lång tid. Måste ju vara kolonfelet i deadline:ar, en kolonplacering som jag har tagit patent på i protest mot ordet. Och företeelsen. Eller om det bara är ändelsen.
Haha, den där bilden på Södergren, Waltin och Mörten väckte inte bara Sverigeminnen utan också Djurgårdshockeyminnen, då de tre allihop spelade i de fina gul-röd-blåa färgerna på 1980-talet.
Waltin i mitten är faktiskt anledningen till att jag har nummer nio som turnummer. Det du!
Hans Persson -- kan låten var "Get A Job" från 1958 ... med (jag wikipediar nu eftersom jag har en deadline och alls inte borde wikipedia och ha mig) The Silhouettes? Låten var tydligen med i både "American Graffiti " och "Stand by Me ".
FÖRHÅLLANDET SOM TAR ALL LOTTENS TID ... skrev hakke. QED.
Nå, Anne-Maj, kommer du då också att blogga om Pelle Lindbergh?
R Skriverier: Ja, du tyckte också att Mats Waltin var snygg, eller hur?
Själv har jag alltid nummer 10 eftersom min idol Charles Barton i Plannja hade det.
Ständigt denne Charles Barton... På den goda tiden när även jag kutade omkring i långa strumpor och jagade motståndare och bollar skröt vår tränare ständigt med att han var naprapat till landslaget och kände Charles Barton.
I övrigt var tränaren en rätt omdömesbefriad typ som bjöd 15-åriga tjejer på träningsläger i Jugoslavien på alkohol; trots att lägret skulle vara fritt från alkohol och tobak.
Pssst, Pernilla ... Charles Bartons son spelar i Gothia ...
I övrigt måst jag härmed meddela ... Jag har klarat en deadline! (En av fyra. Återkommer med fler rapporter.)
Lotten: Det är möjligt att det är den låten, men det är inte en titel som jag känner igen så jag kan varken bekräfta eller dementera som det så vackert brukar heta.
Ska jag skriva om honom? jag sitter och ruvar på ett just nu, men den kanske kläcks aldrig eller blir en ägg istället. Vem kom först? ägget eller hönan?
En film har ju också gjorts som speglar USA:s bedrift i detta OS. "Miracle on Ice" med bl.a Kurt Russel i huvudrollen.
Vill du uppleva Busterkänslan, så se den filmen.....=)
Jag vill bara berätta för dig att det finns tangentbord med spetsigare handledsyta än din mac. Bordet som tangentborden på datorerna på Arlanda är placerade på är så ämrans smala och korta att det skäääääär in i känsliga handleder. Man ser ju självdestruktiv ut efter en kvarts knapprande.
Idag har jag bloggat en hommage till dig.
"Get a job" är med i sluttexterna till en av tidernas mest lyckade komedier: "Ombytta roller" (Trading places) med Dan Aykroyd och Eddie Murphy.
Förhållandet värdelöst vetande (a k a Peters kalenderbiteri) och blogginlägg skådas härmed.
Fantastisk vw: o-x-b-h! Hur ser en oxbh ut?
Belgarion: Jag vet, jag borde ha sett den där filmen för länge sedan. Den amerikanske coachen dog på riktigt bara några dagar innan filmen hade premiär -- i en bilolycka (hjärtattack först, tror jag).
Anne-Maj: Varken hönan eller ägget. Skrivkrampen.
Studiomannen: Om oxen är en belgian blue fyller den nog ut de större storlekarna i alla fall. (Nej, det handlar inte om logik här, jag vet att oxar inte är kvinnor.)
Jag är liksom Ica på väg. Fast nu utövar jag min favoritsysselsättning: skriver kommentarer på Centralen i Stockholm. Alla här har svarta jackor, svarta byxor, svarta skor och är svarta i synen. Jag tror att det kallas rusning.
"All tid som ju fanns igår är uppäten och försvunnen..."
Jag har legat sömnlös hela dagen och undrat vem det är som uppäter tid. Vem det än är har h*n hittat hem till oss också. (Det är därför det går så längt mellan kommentarerna från min tangentförsedda penna.)
Se där, där kom hakke!
Själv sitter jag här med min lilla tid som knapras i kanten av bloggerbludder. Morgondagens inlägg är färdigt, men bilderna vill inte laddas upp.
Det handlar om badrum i morgon. Kan inte alla visa upp sina badrum? Helst de fula! (Mitt är alldeles för snyggt. Jättetrist.)
Tre år försent kommer här ett svar.
(Jag har grava bredbandsproblem, men har inte gett upp.)
Din fråga:Ja, du tyckte också att Mats Waltin var snygg, eller hur?
Nja. Det var nog kombinationen av att han var ganska lik min farsa (som var min stora idol) samt att Waltin lirade back i Djurgårn. Det senare var nog det avgörande.
R Skriverier is in da house!
Bredbandsproblem ... Jag hoppas att vi inom ett par år kommer att skratta åt det ordet, som någonting från stenåldern.
Lotten ->
Tell me about it. Uppdaterade min blogg idag, för första gången på länge. Men jag gjorde det i smyg, på någon annans lina.
Bredband i allmänhet och Bredbandsbolaget i synnerhet börjar smaka allt annat än mumma, om du frågar mig.
Jag har uppdaterat månget blogginlägg i smyg på annans lina mången gång. År 2009:
- Åh kommer du ihåg "Bredbandsbolaget"?
- Hahahahahaaaa, jag kissar på mig, sluuuuta, hahahaaaaa!
Ja, den dagen lägtar jag till. Faktiskt. Man hamnar liksom i en beroendeställning som det är nu. Speciellt om man kör ADSL, som jag. Det tar så lång tid att koppla in och det tar således ännu längre tid att byta (först koppla ur och sedan koppla in). Man kan helt enkelt inte annat än att vänta på att de skall bli klara.
Men man känner sig onekligen lite som en junkie på jakt efter en efterlängtad fix.
Trådlöst bredband åt alla – det är min nya melodi. Det känns väldigt 1997 att Bredbandsbolaget måste skicka ut en nisse som skall in och mickla med skruvmejsel i ett fysiskt skåp, bara för att jag skall få www hemma.
Borde det inte gå att kirra med ett par tangenttryckningar på något sätt?
Äh.
Skicka en kommentar
<< Home