Far och fläng och snabbnudlar
Ibland vaknar jag, äter frukost, får iväg fyra barn till skolor och levererar ett till dagis för att sedan i sex–sju timmar i sträck stirra in i en skärm med avbrott möjligtvis för te.
Ibland gör jag tvärt om.
Igår vaknade jag av ett ljudligt fyraåringstrots från toaletten:
– Jag tänker inte tvätta händerna! Jag har bajsat! Jag tänker inte tvätta händerna! Mamma! Pappa! Jag tvättar inte händerna fastän jag har bajsat! Hallå!
Fine. Bra.
Klockan nio började arbetsdagen med att jag cyklade på en motionscykel. Jag trodde nämligen att jag hade gott om tid och behövde lite rekreation. (Det är inte cyklingen som rekreerar, det är filmen som jag tittar på när jag cyklar.) Så dök en underbar snickare upp med fem garderober under armen. Då kom jag på att jag hade telefonmöte.
– Dem fem första redigerade bunt...
– Boink dåink slammer dunk!
– Va? Ja, på torsd...
– PANG!
– Nejdå, det är ba...
– Bzzzzziiiiiiiiiiiiiiing! *borrljud*
En liten stund senare åkte jag och som vanligt roade mig på ”Posten”, som lyckas få alla mina brev till tjockare än 3 cm, vilket anses skrymmande. Så passade jag på att tanka bilen – bilen som saknar luckor till askfat, till radiohål, till säkringsutrymmet och till andra små hål som brukar ha luckor. Handskfacket är kvar, men har gått i baklås. (Vi tror att det ligger jättespännande saker där inne.) När jag tankade, klev jag i en djup slasksnöpöl och fick resten av dagen klampa omkring i en kusins urväxta kängor (som hittades i källaren).
Väl hemma igen hade plogbilen plogat som om plogägaren längtade efter att få fixa en svart (=svår) pist i Åre. Det tog 25 minuter att skotta i ordning eftersom jag inte vill få skäll av tidningsbuden. Jag åt en snabblunch (nudlar och avokadomacka samt en glass) och for sedan iväg med Tolvåringen till ett villaområde som behövde reklamlappar. Basketlaget tjänade nämligen 25 kronor på att vi pulsade omkring bland brevlådorna i nästan en timme.
Hem igen för att hämta Nioåringen som skulle till basketträning. Viss kalabalik uppstod när jag upptäckte att jag hade lånat ut hans basketskor till en luleåtjej på besök, men jag har ju en och annan sko på lager. Det ordnade sig. (Källaren.) När Nioåringen spelade basket, åkte jag med VBK-Kicki till ett hus som hon ville köpa. Det hade skyddsrum! Ovan jord! (Bilder kommer i morgon.)
Snabbt tillbaka till basketen, snabb leverans hem, snabbätning av gårdagens rester och en semla samt snabb färd till en föreläsning om coachning med glädje.
Nu är klockan plötsligt för mycket; jag skulle inte ha motionscyklat.
Ibland gör jag tvärt om.
Igår vaknade jag av ett ljudligt fyraåringstrots från toaletten:
– Jag tänker inte tvätta händerna! Jag har bajsat! Jag tänker inte tvätta händerna! Mamma! Pappa! Jag tvättar inte händerna fastän jag har bajsat! Hallå!
Fine. Bra.
Klockan nio började arbetsdagen med att jag cyklade på en motionscykel. Jag trodde nämligen att jag hade gott om tid och behövde lite rekreation. (Det är inte cyklingen som rekreerar, det är filmen som jag tittar på när jag cyklar.) Så dök en underbar snickare upp med fem garderober under armen. Då kom jag på att jag hade telefonmöte.
– Dem fem första redigerade bunt...
– Boink dåink slammer dunk!
– Va? Ja, på torsd...
– PANG!
– Nejdå, det är ba...
– Bzzzzziiiiiiiiiiiiiiing! *borrljud*
En liten stund senare åkte jag och som vanligt roade mig på ”Posten”, som lyckas få alla mina brev till tjockare än 3 cm, vilket anses skrymmande. Så passade jag på att tanka bilen – bilen som saknar luckor till askfat, till radiohål, till säkringsutrymmet och till andra små hål som brukar ha luckor. Handskfacket är kvar, men har gått i baklås. (Vi tror att det ligger jättespännande saker där inne.) När jag tankade, klev jag i en djup slasksnöpöl och fick resten av dagen klampa omkring i en kusins urväxta kängor (som hittades i källaren).
Väl hemma igen hade plogbilen plogat som om plogägaren längtade efter att få fixa en svart (=svår) pist i Åre. Det tog 25 minuter att skotta i ordning eftersom jag inte vill få skäll av tidningsbuden. Jag åt en snabblunch (nudlar och avokadomacka samt en glass) och for sedan iväg med Tolvåringen till ett villaområde som behövde reklamlappar. Basketlaget tjänade nämligen 25 kronor på att vi pulsade omkring bland brevlådorna i nästan en timme.
Hem igen för att hämta Nioåringen som skulle till basketträning. Viss kalabalik uppstod när jag upptäckte att jag hade lånat ut hans basketskor till en luleåtjej på besök, men jag har ju en och annan sko på lager. Det ordnade sig. (Källaren.) När Nioåringen spelade basket, åkte jag med VBK-Kicki till ett hus som hon ville köpa. Det hade skyddsrum! Ovan jord! (Bilder kommer i morgon.)
Snabbt tillbaka till basketen, snabb leverans hem, snabbätning av gårdagens rester och en semla samt snabb färd till en föreläsning om coachning med glädje.
Nu är klockan plötsligt för mycket; jag skulle inte ha motionscyklat.
22 Reflektioner:
Sigge tycks inte ha hämtat sig från besöket hos FARMOR!
Ökenråttan: Jag måste Också ,sedan Lotten gick över till New B, första gången på dagen pränta in TVÅ wf.
Bara för att jag skrev det, lyckades det FÖRSTA gången idag...?
Om jag skulle skrivit detta inlägg så hade det räckt med första meningen. Byt ut fyra skolbarn mot tre och ett dagisbarn mot inget och te mot kaffe, bara. Och ibland mot alltid förstås, även om meningen blir lite konstig då. Så ser det ut. (Värst vad jag är dyster den här veckan, då.)
Välkommen hit på studiebesök, Översättarhelena! (Idag ligger jag fortfarande i pyjamas, i sängen ... redigerande försäkringsbolagstexter. Med te. Och sylvassa brödsmulor. Samt otvättat hår. Jag ger sunkigheten ett ansikte.)
Oj, nu måste jag ju blogga om gårdagens husvisning. Förstår itne hur jag ska hinna med tanke på att sonen sitter och hostar, snorar och äter varmkorv framför barntv och jag således är hemma från jobbet och läser fem årgångar matlagningstidningar (arvegods).
Höjden av sunkighet: nu petar jag öronen med Topz, där jag ligger i sängen och jobbar.
(Ska skaffa mig en pingla. När jag ringer i den ska någon som inte jobbar under lika hög press komma och servera nytt te.)
Tack för basketcoachreferatet! Tur att det går att applicera på en massa andra ämnen. (Så slipper jag stuka fingrarna mot nån basketboll.)
Idag har jag "söndag". Vilodagen har kommit på villovägar i almanackan och infaller därför för mig idag. Hepp!
Bra tanke, Cecilia N: kanske ska man applicera det-ska-vara-kul-tanken även på vissa former av chefsskap och föräldrateorier? För att inte tala om i kontakter med telefonförsäljare och försäkringskassan ... samt *gulp* "Posten".
(Gulpet beror på dåligt samvete: jag är inte en rolig kund på "Posten".)
Kan jag tolka detta som att du vågat dig ner i källaren...
Ja, C, jag tar det på kommando! Jag tar ett steg i taget och talar högt om för mig själv vad jag bör tänka på:
- Ett steg. Ett steg till. Akta huvudet. Där ligger något konstigt, gå inte på det. Håll till vänster. Ducka.
Varför heter det "svart" pist, egentligen? Tappade ordet bara pricken över a:t, eller?
Det bästa med att jobba på kontor är att man bara stoppar ner det man vill skicka iväg i en jiffypåse av lämpligt format (som bara finns där!) och lägger i en posthög som NÅGON ANNAN sen transporterar till Posten. Underbart! Sen finns det ju vissa nackdelar med ett fast jobb; chefer och möten och deadlines och reveljen i gryningen för man msåte ju dit i hyfsad tid.
Men idag jobbar jag hemma med ett manus (gör jag ju ...) för nioåringen är lite ämlig (detta användbara ord) och hennes granne och kompis likaså, och det vet ju alla att det är bättre med två hostiga nioåringar än ... till exempel ett gräl i omklädningsrummet. Det är som ett matematiskt tal där två negationer tar ut vartannat och resultatet slutar på plus. Så lugnt är det för tillfället (sexåringen är inte hemma just nu kan tilläggas, då blir ekvationen en annan).
Skönt att slippa ge sig ut på vift i modden, nu kan jag sitta hemma och redigera och göra Förbjudna Saker som att tvätta bäddmadrassen i en av maskinerna i källaren. (Förresten, det kanske inte alls är förbjudet, det bara känns så. Och det skulle inte kännas alls bra att stöta på tvättstugemonstret med madrassen i nypan. Hon borde väl vara på jobbet va?)
Jag känner att jag tog ut glädjen med att februari nalkas sitt slut lite i förtid - igårkväll (och stor del av natten) kräktes min stora flicka och imorse föll feta, blöta flingor. Neeej! Jag villintevillinte ha mer vinter. Jag vill framförallt inte ha vinter-kräksjuka! Jag vill inte att någon i min familj eller närhet ska ha vinterkräksjuka! Jag vill inte sladda med volvon! Jag vill inte vara blöt om tårna (om det inte hade varit ljummet havsvatten, och tårna varit bara)!
Annars kan man ta en vanlig cykel och cykla fram och tillbaka till folk flera vändor för att döda tid som man inte har tid att döda. Det är nåt jag rekommenderar. Eller sätta sig och skriva PM om vetenskap. Blurk. Det är bra med varierande dagar, men man ska inte vänta fem-sex timmar med bara te som intag. Då går hjärnan trögare. Mat var tredje timme. Halleluja.
appropå posten. Jag gillar att lösa korsord med mer eller mindre framgång och i den veckotidning jag har, där bifogas särskilda kryssbilagor. Inte väger jag bilagan innan jag sänder in den för en gångs skull, bara på med vanligt porto och iväg, utan avs. En dag kom ett brev i postens kuvert till mej. Va kan det vara??
Eftertaxering, rätt av gift för mitt brev till nämnda veckotidning skulle kosta 11 kr jag hade bara satt på enkelt porto, så med exp.avg. och porto 5,50 skulle jag betala dem 30,50 och brevet hade sänts till tidningen. De måste ju ha brutit upp brevet för att få mitt namn och min adr.! Vilket jobbde lägger ner(ibland)?
Lyllo alla som får vara hemma och tvätta bäddmadrasser och cykla på motionscykel - på arbetstid! HUR kunde jag ge upp min frilanstillvaro?
(Phuuuu, fick upp bäddmadrassen utan möte med tvättstugemonstret.)
Cruella: Du har för böveln en fast inkomst! Det är därför man inte är frilansande och fri som vinden!
Ni ropar:
- Hurra, det är löning!
- Äntligen den 25:e!
- Äntligen fredag!
Jag ropar:
- Jag kan motionscykla mitt på blanka förmiddagen!
(Motionscykling idag? Nope, hysteriskt tangentbordsknatter och förmodligen en överdos datorstrålning på låren.)
Margareta: Jag beställde en bikini per postorder.
Skrattpaus.
Nu när ni har förstått hur dumt det är att köpa tajta saker som man inte kan prova i sajberspejsen, kan ni tänka er hur tungt ett paket med en bikini är. (Ingen tung stoppning, inga tunga bågar, bara snören och små nylonlappar.)
Vi snackar ... tre gram?
Portot var hur som helst 90 kronor. Nu har jag visserligen en känsla av att det inte var "Postens" fel, men i alla fall.
min kära Lotten...
försöker komma tillbaka verkligen - det där med min ondsinta släkt tog mig hårt...men sen har jag tyvärr drabbats av fysiska besvär...är just nu lite nere...försöker dock skriva i nya bloggen!!!
Tänker på dig!
kram
Jag kan bara hålla med i ert antagandet; med tanke på hur spännande källaren verkar vara skulle förmodligen handskfacket i er bil få självaste Skalmans skal att likna en helt ordinär Clas Ohlson-katalog.
Och apropå bilen vet jag precis vart alla saknade luckor tagit vägen. Jag börjar också förstå varför du är så duktig på att göra julkalendrar...
Nämen det var ju Studiomannen som gjorde en luckkalender i julas!
Cliffhanger: morgondagens inlägg illustreras med en förfärligt sorglig bild!
Det blir nog att googla, fast inte just nu.
Skicka en kommentar
<< Home