Fjärrisar
Fläckar på tröjor och köttfärssås på vaxduk går numera aldrig bort utan sitter som tatuerade. Russin intrampade i plastmattan lossnar inte ens med bräckjärn. Vävtapeter från 1970-talet sitter fast som om de hade 100-årsgaranti.
Men gissa vad som inte sitter fast?
Svar: siffrorna på fjärrkontrollsknapparna.
Gissa vad som lossnar av minsta snedtryck!
Svar: själva fjärrkontrollsknapparna utan siffror.
Vad är det som allra lättast går sönder och lossnar?
Svar: batteriluckan på fjärrkontrollen.
Fjärrkontrollsuppfinnarmannen som heter Adler är död. Han är orsaken till att vi zappar, blir soffpotatisar och numera aldrig ser på ett program i taget. På det hela taget är det väl en inte särskilt livsnödvändig uppfinning? I vårt hus förökar de sig dessutom. Jag vet inte hur det har gått till eftersom vi faktiskt bara har två tv-apparater, men numera vandrar dessa omkring mellan rummen:
Vad man inte ser på bilden, är att några av dem faktiskt är dammiga.
Om jag hade gått ner i källaren (vilket jag ju inte ska göra med tanke på olycksrisken), hade jag säkert kunnat rota fram ett par till. Dessutom ser ju mobiltelefonerna också ut som fjärrkontroller numera. (Men där sitter siffrorna fast, va? Hm. Produktutveckling.)
Nästan alla har tejpbitar för att hålla batterierna på plats. En av dem har inget batteri eftersom den kräver ett fyrkantigt niovoltsbatteri. Den där blåa längst till vänster är en listig en. Den klarar nämligen att hantera tv:n, kabel-tv-maskinen, deveden och videon på en gång. Om vi bara kunde lista ut hur den ska programmeras.
Den lilla vita? Längst ner? Den suddiga? Åh. Äsch. Bara en liten fjärr till min MacBook. Lika lite som jag faktiskt tycker om min MacBook med de sylvassa kanterna, lika mycket tycker jag om datorns mediespelarfjärrkontroll. (Den som kan hitta på de längsta orden idag, vinner!)
Uppdat:
Embryo funderar över fjärrisar.
Men gissa vad som inte sitter fast?
Svar: siffrorna på fjärrkontrollsknapparna.
Gissa vad som lossnar av minsta snedtryck!
Svar: själva fjärrkontrollsknapparna utan siffror.
Vad är det som allra lättast går sönder och lossnar?
Svar: batteriluckan på fjärrkontrollen.
Fjärrkontrollsuppfinnarmannen som heter Adler är död. Han är orsaken till att vi zappar, blir soffpotatisar och numera aldrig ser på ett program i taget. På det hela taget är det väl en inte särskilt livsnödvändig uppfinning? I vårt hus förökar de sig dessutom. Jag vet inte hur det har gått till eftersom vi faktiskt bara har två tv-apparater, men numera vandrar dessa omkring mellan rummen:
Vad man inte ser på bilden, är att några av dem faktiskt är dammiga.Om jag hade gått ner i källaren (vilket jag ju inte ska göra med tanke på olycksrisken), hade jag säkert kunnat rota fram ett par till. Dessutom ser ju mobiltelefonerna också ut som fjärrkontroller numera. (Men där sitter siffrorna fast, va? Hm. Produktutveckling.)
Nästan alla har tejpbitar för att hålla batterierna på plats. En av dem har inget batteri eftersom den kräver ett fyrkantigt niovoltsbatteri. Den där blåa längst till vänster är en listig en. Den klarar nämligen att hantera tv:n, kabel-tv-maskinen, deveden och videon på en gång. Om vi bara kunde lista ut hur den ska programmeras.
Den lilla vita? Längst ner? Den suddiga? Åh. Äsch. Bara en liten fjärr till min MacBook. Lika lite som jag faktiskt tycker om min MacBook med de sylvassa kanterna, lika mycket tycker jag om datorns mediespelarfjärrkontroll. (Den som kan hitta på de längsta orden idag, vinner!)
Uppdat:
Embryo funderar över fjärrisar.
35 Reflektioner:
Jag har lite svårt att sova, så kanske jag kan få hjälp av min kära hustru, som per definition är en riktig
godnattsageläsexpert
Men om hon inte vill kanske jag borde komma i
brevlådetömmartagen eftersom jag är en
morgontidningsfanatiker.
Orden var inte jättelånga. Jag ska fundera över fler när jag ligger och räknar fjärrkontroller istället för får.
En klassiker när man lekte hänga gubben på mellanstadiet var:
Flaggstångsknoppsputsmedelsburk.
Jag koncentrerar mig som vanligt på "den röda tråden" i framställningen.
När jag växte upp fanns det en egenskap hos vissa föremål: förkrigskvalitet.
Det har ju av naturliga skäl, inte fjärrkontroller.
Av våra tre teveapparater är det bara en som har fjärrkontroll. Inte för att fjärrkontrollerna har kommit bort - nej, vi snackar om teveapparater av förfjärrkontrollstidsmodell!
Eftersom jag inte är speciellt bra på långa ord kan jag istället berätta att mormor som var en flink (men elak) kvinna tröttade på att morfar aldrig kunde hitta fjärrkontrollerna tog saken i egna händet och sydde fast en lång remsa kardborre band på armstöden av hans fotölj. Sedan limmade hon fast kortare remsor av andra sidan av kardborren på frärrisarna och kardborrade sedan fast dem på hans fotölj.
Själva har vi ett antal okända fjärrkontroller. Sådana vi inte anar vart de går. Några har vi fått när barnen var i den där orala mobiltelefon - och fjärrkontrollsätarfasen. Alla utan batteri. Kan nog slänga dem nu.
Förresten, klokt val att inte gå ned i källaren.
En rätt fiffig grej man kan göra är att gå till fjärrkontrolltillverkarens hemsida och där ladda ner en manual i pdf-format. Om man vill programmera fjärren alltså.
Säger ni verkligen fjärrisar? Det låter så rart och hemtrevligt på något vis, inte alls passande deras onda och hemlighetsfulla natur.
Du överträffar dig! Vi har sånna fjärrisar med symptom som du beskrev. Men dom tre nere i gillestugan är hela och rena så länge... Men de två svarta gamlingarna har sett sina bättre dagar. Luckan till de "extra knappar" tog jag bort, för jag ville trycka på big size på text-tv- Och ena är är alltid kladdig av frystejp eller eltejp.
Sen ska jag berätta för alla läsare, jag kan INTE hantera de tre fjärrkontrollen nere i gillestugan. jag ser ingenting ingenting de små siffrorna och symbolerna. Förstorningslgaset måste tas till. Därför sitter jag hellre med den gamla burken och videon och den första DVD burken.
Fjärrkontroller har en förmåga att föröka sig. Och dessutom leva ett eget liv. Ligger min mobil för nära en utav dem börjar tv:n byta kanal utan att jag begärt det. Mycket underligt. Ligger min vanliga telefon dessutom där ringer den upp ett nummer som jag oftast inte vill prata med innehavaren till.
När jag pluggade hade jag en demon i dynamon, vilket var hemskt besvärligt när man skulle cykla hem sena nätter som man ju ofta gör som student.
Ica, du verkar istället ha fått en demon i fjärrkontrollen!
Det kan förefalla lustigt att det elektromagnetiska fältet från en mobiltelefon kan orsaka kanalbyte, men jag tror jag är en förklaring på spåren. Min teori är att fjärrkontroller innehåller en magnetisk sydpol. (Lustigt nog innehåller småbarnsfingrar en magnetisk nordpol med exakt lika stark dragningskraft.)
När det gäller långa ord finns det ju inga gränser för hur dumt det kan bli, så för att begränsa det lite är det väl bäst att hålla sig till ämnet.
I dagens text (det där lät inte så lite högmässeliturgi) hittar vi:
Mediespelarfjärrkontroll (24)
Fjärrkontrollsuppfinnarmannen (29)
En kombination, något skruvad för att bli lite mer politiskt korrekt, ger följande:
Mediespelarfjärrkontrollsuppfinnarkvinnan (41)
Vill också passa på att be tiila om en:
cykeldynamodemondemonstration (29)
Ja, där bor nog flertalet demoner. SÄrskilt när de ibland bara vägrar att fungera. Och då slutar de typ alltid funka mitt under ett zappande... precis när man är på helgmålsbön eller vad det heter... eller testbildspip eller liknande. då funkar givetvis inte volymknappen heller.
Jag hade mer än gärna demonstrerat min cykeldynamodemon, men tyvärr är cykeln den bodde i stulen. Ett mycket sorgligt öde för en underbar cykel. Med undantag för dynamon. Den funkade ibland, ibland inte. Ibland blinkade lyset ibland sken det fast och vackert. Och det fanns ingen som helst logik i det hela. Det enda som var säkert var att den INTE lyste på de sträckor där det inte fanns gatlyktor.
Lotten: Du skriver att det numera inte går att få bort köttfärs från vaxduk. Har det funkat förut och i så fall hur???
Jag har fastnat på ordet gillestuga. Anne-Maj har en gillestuga. Jag vill också ha en gillestuga.
Annars är det den ickesovande morgontidningsfanatikern som fascinerar. Men kan inte sova, och den närmaste lösningen är inte alls att dricka varm mjölk, äta mosad banan eller läsa en bok. Nej, man skriver en bloggkommentar!
Tv-apparaterna av förfjärrkontrollstidsmodell imponerar. Att de håller! Vårt största tjocktv-muskedunder är 28 tum i kubik, men den tappar knappar såsom sjuåringen tappar tänder.
Jag måste säga att cykeldynamodemondemonstration faktiskt kräver en illustration. Vem är först med att tillvekra eller hitta en sådan?
C: Min mormor var också elak. (Hemlis.)
Anna: Ja, vi säger fjärrisar. Och jag associerar alltid till fisar.
Nu ska vi se hur det var med köttfärssåsfläcksborttagningen.
Jag tror helt enkelt att vaxdukarna var rejälare förr. Inte lika mottagliga för frätande tomatsås. Numera är de fulare och tunnare och ett evigt gissel, varför jag har tygdukar som är mycket trevligare men så måste tvättas varannan timme.
Fly mig en vacker, motståndskraftig vaxduk och jag skall bli din vän!
tiila:Apropos köttfärs mm och vaxduk.
Den ÄKTA vaxduken (förkrigskvalitet!), men även de första plastade som kom till H55, var DYRA, men de, jag har en sådan sedan 40 år, har en helt "inert" yta.
Ibland var det bättre förr...
förkrigskvalitetsvaxduk blir bara 23
men
För att hänvisa till en kuplett av Povel Ramel:
sopetippetoppetuppsanalogiserande =32 är väl vad vi håller på med?
Medan jag fibblade med wv och preview kom Lotten emellan och efterlyste en motståndskraftig vaxduk
mja - Du får ÄRVA min, men leveransdatum är ju osäkert...
Nu med senaste diskussionerna kring Wild and fresh i Göteborg kanske man skulle behöva en hotellochrestaurangkollektivavtalsexpertkommentator som kan förklara för oss andra?
Och eftersom wv nu är qkrom var jag tvungen att skriva mera. Kunde inte låta detta ord gå till spillo.
Den ena av våra förfjärrkontrollstidsmodellteveapparater fick jag i tjugoårspresent av mina föräldrar. Snacka om förkrigskvalitet (före Falklandskriget, alltså).
Stefan Andhé - han som hade sett den berömda valen som fraktades land och rike runt, ni minns - är en extremt otekniskt bevandrad person. Han skriver på skrivmaskin. Punkt slut.
Ett tag hade han dock en TV. Med fjärrkontroll. Plötsligt funkade den inte och Stefan gick till TV-affären och klagade. Där upplyste expediten honom varsamt om att vad Stefan hade med sig var inte fjärrkontrollen utan en miniräknare.
Fjärrkontrollsresonemangen här får mig att tänka på min bärbara hemdator där jag hade en sladdlös mus som damp i backen och dog (från ett par decimeters höjd, ner på en matta, va?!). Den gick INTE att laga och modellen hade utgått ur sortimentet, så då beställde jag en som det försäkrades "likvärdig" modell. Jo, musen är väl bra, men själva mojängen -- som jag absolut inte vet vad den egentligen har för beteckning men vars funktion är att förmedla kontakt mellan musen och datorn -- är exakt lika stor som musen och förbunden med datorn via en sladd. Vad är det då för vits med trådlös mus frågar jag mig irriterat, när denna mojäng ser ut som en mus och hänger i en sladd ... Det där sladdlösa tillståndet försvann nånstans i produktutvecklingen.
i långaordrader står det något om elaka mormödrar, jag hade en elak farmor. Min kusin (som hade samma farmor) och jag skrattar åt eländet när vi träffas sporadiskt numera.
Fjärrisar ja, sådana har man gott om.
Vi har tre tv-apparater, varav en inte går att använda för fjärris saknas. Det går helt enkelt inte att ställa in tv-kanaler utan fjärrisen! Smart! Har försökt beställa en ny och den har bara varit försenad sedan september 2006. Kanske kommer den vilket år som helst nu.
Jag orkar inte hitta på ett eget långt ord, utan snor från Google: Nordöstersjökustartilleri-flygspaningssimulatoranläggnings-materielunderhållsuppföljnings-systemdiskussionsinläggsförberedelsearbeten.
Jag nappar på förkrigskvalitén och vill slå ett slag för vattenspridaren Halmia från 1937 som ännu är i bruk och slår allt vad Gardena, Bosch, ProGro, Rain Bird (och allt vad trädgårdsföretagen nu heter) lyckats åstadkomma senaste trettioårsperioden. Saker som i bästa fall funkar något eller några år innan de hakar upp sig och dränker köksträdgården så fort man vänt ryggen till. Den förträffliga gamla Halmia-spridaren har en rund gjutjärnsfot osh ett rörformat hål upptill där två små blänkande armar är fästa. Den snurrar med god fart. Längst ut på armarna (de är högst 15 cm långa) sitter ett litet munstycke som är reglerbart och helt funkande efter nästans sjuttio års bruk. Samma kvalité som forntidens vaxdukar med andra ord.
På jobbet har vi i ett hus en dvd som saknar fjärrkontroll. Ingen av lärarna i detta hus har någonsin saknat den tydligen, bara vant sig vid att "det aldrig funnits nån". Klart det har! Nån har försnillat den. Väldans störande.
Här hemma har jag tre fjärrosar på vardagsrumsbordet: en till dvdn, en till tvn och en till dekodern. Pojkvännen svär varje gång han ska från text-tvn på tv-fjärron till att byta tv-kanaler på dekoder-fjärron.
Femårige sonen däremot hanterar fjärrosar som jag hanterar en basketboll, strålande alltså!
Vår lilla elvamånaderstjej läser böcker upp och ner, kallar all trådlös apparatur för "tack tack" och dreglar som en besatt mellan knapparna. Men likafullt har hon lärt sig att hålla fjärren åt rätt håll, rikta den mot tv:n och trycka på den roligaste knappen av alla: byta-kanal-knappen. Jag måste nog börja ransonera tv-tittandet och ägna mig mer åt finkultur.
Ha ha du har ju så rätt!
Jag har aldrig tänkt på att det är så. Men visst, fjärrens knappar tappar siffror, men inte mobilen. Märkligt!
Lotten. Du har ett litet aber för att få ha gillestuga. De befinner sig alltid i källaren. (Eller finns det någon som har sett en gillestuga i markplan?)
multifjärr?! fast jag vet inte vem som köper dom för alla har ju sådär många hemma?!
Nu vet jag varför jag vurmar för gillestugorna! Man slår upp den ytterst seriösa Nationalencyklopedin och läser definitioner ("ett oftast i källarplanet inrett rum") och annat ("låg takhöjd och små eller inga fönster") tills man kommer till den centrala meningen:
"En gillestuga används dels vid fester, dels ofta som ett oömt vardagsrum."
PARTY!
Det här är fantastiskt: från fjärrkontroller och långa ord via gjutjärnsfötter av förkrigskvalitet och Andhé till fest i gillestuga!
Hellre en fest i gillestugan än... ja, du vet ju redan vad jag tänker säga.
wv: ugykod = sånt som Windowsdatorerna är fullproppade med kanske?
Tänk att du alltid dyker upp strax efter midnatt, hakke! Det är som Askungen, fast tvärtom.
I min värld går fjärrkontrollerna under samlingsnamnet "pekfinger". Om du vill ha fjärrkontrollen är det alltså bara att be någon att skicka pekfingret.
Nämen! "Skicka pekfingret" alltså?
- Kan du ge mig ett handtag här borta?
- Nej, men ett pekfinger!
Hm.
Bättre ett pekfinger i handen än en tumme i ... i omklädningsrummet.
Ett tag kallades pekfingrarna för långfingar, men det blev ju lite väl tokigt ibland. :-)
Skicka en kommentar
<< Home