Den stora hår-, raknings- och pincettningsbestyrsdagen!
(Varning: detta inlägg innehåller många länkar. Man måste dock inte klicka på en enda av dem.)
Det finns ett uppdämt behov att att berätta om ”generande hårväxt”, igenkloggade hårsäckar och killigt skäggstubb. (Jojo, finfin ordvits där.)
Nu ska vi häva ur oss, allihop!
(Protester emottages icke. Jo, förresten men bara på hela klockslag. I kommentarerna. På i-spriket.)
Somliga dagar stoppar jag in en nagelsax i näsan och klipper lite på måfå. Sedan snyter jag mig och tittar om något kom ut. Oftast är det faktiskt bara lite snor. Ibland går jag vilse med saxen och klipper även luggen, vilket mina barn faktiskt har noterat och sedan praktiserat på sig själva (kåseri från 2000).
Ibland ber jag min syster Orangeluvan att gallra uppe vid mina ögonbryn. Dock är jag ju blond, så för att det smärtsamma plockandet sedan ska synas, måste jag färga de kvarvarande stråna. Dessutom har jag ju så lång och ostyrig lugg, så det vackra syns ändå inte. Jag är ju liksom inte som min djefla man, som ser ut som Branting (kåseri från 2000).
Bikinilinjen trodde jag inte var så himla viktig, vilket var helt fel (kåseri från 2002). Numera har jag bikinibyxor som går ner en bit på benet. Benen, ja, får sig en halvvägs rakning då och då, men med väldigt ojämna mellanrum. Apropå mellanrum, så är det under vintern nästan bara när jag har nätstrumpor som jag känner stort rakbehov för att slippa se den ludna kasslern som är min vad. Benrakning är liksom tandtrådsrensning och knipövningar så himla enkelt att skjuta upp ett par månader i taget.
När det gäller mustascher, så har jag bara haft problem med sådana en gång (kåseri från 2003). Jag känner helt enkelt inte några mustascher. Pappa samlade en gång ihop till en spretig liten sak under näsan. Det tog ett drygt halvår eftersom han inte är av den håriga sorten.
Pappa solar mustaschen 1968.
När han efter några dagars njutning av busken fick marmelad i densamma, rakades den av. Nej, man kan ju inte gå omkring med en marmeladfälla i ansiktet. Som ett perfekt elektrakomplex gifte jag mig sedan med en karl utan hår på bröstet, som aldrig skulle kunna få ihop till ens en halv mustasch. (Han har ju dessutom två mustascher strax ovanför ögonen redan.)
Och nu till en favorit i repris: Lena Ph:s lurv.
Stafettpinnen är härmed kastad! Nej, eh ... tärningen? Eller, jag menar, skriv nu om lite hår ni också. (Berätta gärna om ni gör det!)
Det finns ett uppdämt behov att att berätta om ”generande hårväxt”, igenkloggade hårsäckar och killigt skäggstubb. (Jojo, finfin ordvits där.)
Nu ska vi häva ur oss, allihop!
(Protester emottages icke. Jo, förresten men bara på hela klockslag. I kommentarerna. På i-spriket.)
Somliga dagar stoppar jag in en nagelsax i näsan och klipper lite på måfå. Sedan snyter jag mig och tittar om något kom ut. Oftast är det faktiskt bara lite snor. Ibland går jag vilse med saxen och klipper även luggen, vilket mina barn faktiskt har noterat och sedan praktiserat på sig själva (kåseri från 2000).
Ibland ber jag min syster Orangeluvan att gallra uppe vid mina ögonbryn. Dock är jag ju blond, så för att det smärtsamma plockandet sedan ska synas, måste jag färga de kvarvarande stråna. Dessutom har jag ju så lång och ostyrig lugg, så det vackra syns ändå inte. Jag är ju liksom inte som min djefla man, som ser ut som Branting (kåseri från 2000).
Bikinilinjen trodde jag inte var så himla viktig, vilket var helt fel (kåseri från 2002). Numera har jag bikinibyxor som går ner en bit på benet. Benen, ja, får sig en halvvägs rakning då och då, men med väldigt ojämna mellanrum. Apropå mellanrum, så är det under vintern nästan bara när jag har nätstrumpor som jag känner stort rakbehov för att slippa se den ludna kasslern som är min vad. Benrakning är liksom tandtrådsrensning och knipövningar så himla enkelt att skjuta upp ett par månader i taget.
När det gäller mustascher, så har jag bara haft problem med sådana en gång (kåseri från 2003). Jag känner helt enkelt inte några mustascher. Pappa samlade en gång ihop till en spretig liten sak under näsan. Det tog ett drygt halvår eftersom han inte är av den håriga sorten.
Pappa solar mustaschen 1968.När han efter några dagars njutning av busken fick marmelad i densamma, rakades den av. Nej, man kan ju inte gå omkring med en marmeladfälla i ansiktet. Som ett perfekt elektrakomplex gifte jag mig sedan med en karl utan hår på bröstet, som aldrig skulle kunna få ihop till ens en halv mustasch. (Han har ju dessutom två mustascher strax ovanför ögonen redan.)
Och nu till en favorit i repris: Lena Ph:s lurv.
Stafettpinnen är härmed kastad! Nej, eh ... tärningen? Eller, jag menar, skriv nu om lite hår ni också. (Berätta gärna om ni gör det!)
54 Reflektioner:
shit pommefrittes...vältränad farsa du har/hade
I julklapp till vårt enda och vänsterhänta barnbarn gav jag, för en del år sedan, en barnsax för just vänsterhänta. Hon var då fyra år. Någon dag därefter meddelades det att hon dels klippt av sig sitt långa hår på höger sida. I öronhöjd ungefär, samt klippt lite här och där på kattens päls. Jag borde tänkte på att äpplen inte faller så långt från päronträdet. Hennes fader klippte vid samma ålder en samlrandig frottéhandduk längs med ränderna. "Jag ville bara öva mig att klippa rakt", sa gossen och tillade "man kan torka varje finger på en egen remsa av handduken. En annan dag vid den här tiden kom han stolt ut till mig i köket och sa "kom får du se vad fint det har blivit". Det fina var att han hade klippt av alla mattfransar utmed knuten på en stor och riktigt tjusig handvävd trasmatta.
2.00 sägr mitt datorur
ok. Varje gång jag ska få en puss/kyss av min pojkvän Erik sticker jag mig på min läpp som om jag vore stungen av ett bi. Det är nästan ett trauma var gång. Jag ska med både nöje och bildbevis förklara hur hårväxten ser ut hos mig och i mitt hem så fort jag har sovit förbi alla de ungefär femton glasen med vin jag inmundigat ikväll. (ja, jag är student.) ...god natt klockan 03.56..
Paul: Japp! Och sporten är ... pingis!
Aha, Agneta har skrivit på ett helslag! (Fast vad gör du uppe mitt i natten?)
Erika -- jag vill inte framstå som prinsessan på ärten, men huuuuuu vad ont det gör med stickiga pussar. Eftersom min djefla man har sina strån så glest växande, gör det ännu ondare -- precis som att en spikmatta med få spikar är mer obekväm än en med många.
Som öppen hårfetischist får jag nog ta upp den där tappade stafettpinnen ...
Men en sak måste jag säga redan här. Min spontanta reaktion på din inledande mening i stycket om mustaschbesvär var: "Nämen, har hon tagit bort mustaschen med sån där laser eller nåt, det brukar ju inte blondiner behöva göra." Sen kan man ju tolka det hur man vill, särskilt om man sett mig i verkligheten.
Så du har sån där klen skandinavisk hårväxt. Kika in hos oss med sydländskt påbrå så får du din motsats, jag har bloggat om mina hårvanor.Jag är typ din motsats...
Hur är det med foten idag förresten?
Jag sitter på läktaren och tittar på! Sen måste jag säga att bilden såg vältränad ut och det året kom jag till världen knubbig. 4 kilo matchvikt.
Åh nej! Jag klickade på din länk till kåseriet Frisyrfrisör och genast hemsöktes jag av minnen från mina 80-talsfrisyrer.
Pudelfrilla någon? Jag permanentade mitt långa blonda raka hår stup i kvarten och alltid med lika bedrövligt resultat. Varför utsatte jag mig för det om och om igen? Jag gick alltid tårögd ut från frisersalongen.
*muttrar något om tonårstid och passa in och total avsaknad av självförtroende*
I övrigt gillade jag 80-talet skarpt.
Förutom att jag fnissar åt 80-talsfilmerna när jag ser dem idag...
Och kanske lite åt neonkläderna och neon-nagellacket...
Fast musiken var bra. Jo musiken var bra!
Klickan är 10 ni. Fir jig bikliga mig lite? :)
Nejnej, vad som helst, men inte det. Uppmana inte till hårbloggar. Då tvingas jag ju förlika mig med att jag inte orkar ha en tjugoårings bekymmersrynka över att inte ha rakat benen eller plockat ögonbrynen eller allt det. Jag är snarare av det äldre släktet som inte oooooorkar, för ögonbrynsplockning gör ont och mina strån är dessutom vita, och håriga ben värmer lite extra på vintern.
Jag intalar mig själv att just min ögonbrynsform är nog på modet just nu...
Oplockade, mittemellan-breda, mörkblonda och lite oregelbundna.
Mycket fashionabla!
(Orkar inte bekymra mig)
Igår tog jobbet all tid på ett tråkigt sätt så jag hann först nu läsa om din fot Lotten. Stackare! Vet inte vad som verkade värst, själva stukningen eller vattentortyren som följde.
Jag bröt benet i skidbacken en gång och kylde av det i snön. Det kändes ganska bra men jag kunde inte gå till discot på kvällen som den-solbrände-läkaren-med-snusnäsduk-och coola-brillor i backen föreslog. Tänkte att han kanske var släkt med din coach? Men benet slutade tämligen snabbt att göra ont, det är värre att plocka ögonbrynen faktiskt (så, nu anknöt jag elegant till dagens tema).
När jag var höggravid färgade jag i ett sista utslag av fåfänga ögonfransarna på en salong och tjejen där föreslog att jag skulle vaxa benen och bikinilinjen så att jag var fin till förlossningen :)
Det gjorde jag inte och har aldrig ångrat det (ingen var intresserad av de delarna när de la kejsarsnittet).
Och till sist, Lotten: du som jobbade på NE redan på A-tiden, hur kan du bära en ny otvättad tröja, minns du inte artikeln om appretur???
Lurvig häcklöpare depilerade på raksträckan
Buskis-Olle
Åh, dessa hår! Men jag har tur som är singel och endast rakar benen sporadiskt vid vissa tillfällen - och då kan ni ge er på att jag skär mig. Samma ställe alltid, ärret blöder bra kan jag meddela. Och jag finner en viss förtjusnign i att studera mina lång-långa glesa med mörka hår på vaderna. Törs man erkänna en sån sak? :D
Men, Helena, jag har gjort sån där laserbehandling. Tror till och med att jag bloggat om det. Och fy s*t*n vad ont det gör. Andra gången hade jag bedövningssalva på innan. Om man jämför med vaxning av bikinilinjen så ta smärtan gånger fem och tänj ut tiden. Men, det är borta för alltid sen.
Beklagar jag mig nu? Hoppas inte det. Så jag avslutar med att säga att jag gillar män med en rejlält hårig bringa. Ingen bröstvaxning eller rakning för mig, inte. För min skull menar jag, inte av min egen bringa. Jaja. Nu slutar den här kommentaren innan jag helt tappar bort mig.
Nämen, jag glömde ju det där med ögonbrynsplockning. Född med kolmaskar (snudd på mustascher faktiskt, Lotten) över ögonen, i mörk färg dessutom, övertalade min ögonbrynsplockande mamma mig att hon skulle få plocka lite när jag var 13. Jag visste inte vad jag gav mig in på. När ett öga var gjort under pin och skrik rusade jag till badrummet och ropade att hon aldrig, ALDRIG skulle få plåga mig så igen. Men så såg jag mig i spegeln och insåg att jag var tvungen att göra det andra ögonbrynet också. Det första var ju decimerat med halva storleken. Så det var bara att böja sig för pincetten igen.
Efteråt fick jag ju medge att jag var snyggare med plockade ögonbryn. Så sen dess har jag själv hållit i pincetten. Men i början hade jag vaselin på ögonbrynen när jag skulle plocka. Kanske placeboeffekt men det verkade göra mindre ont. Nu är det så gott som smärtfritt ändå.
Alla mina ex ansar ögonbrynen lite efter att ha varit ihop med mig. Sådär lagom, inte kvinnliga svalvingar, utan bara lite sprethår som försvinner. Jag kanske har pincettinfluens (nytt ord?) på folk?
Eftersom C undrade hur det var med foten och klockan är prick tio, ska jag be att få meddela att jag
ni ski riki itt iv binin ich iki till in likiri fir trilig rintgin.
Fast nu blev klockan flera minuter över ju!
Återkommer!
ehhhh va?
Det där var ju inte ens Word verifianska?
Gissar något på riktig läkare och röntgen eller?
Maken är kuban & har därmed inte tvådagarsstubb utan snarare tvåtimmarsstubb. Detta medför att när han ska gosa med små mjuka barnakinder så brukar de rysa & utbrista "Papá, saca pica!" som kan översättas som "Pappa, ta bort kliet!".
Vad gäller mitt eget lurv så är det inte mycket som tuktas under vinterhalvåret; inbillar mig att det blir varmare så... ;)
pincett vore väl smidigare i näsan än sax? Skäggstrån på hakan irriterar mej mycket och då tar jag fram pincetten igen. Usch såna usla problem vi kvinnor har.
Jag fixar och donar och plockar men lyckas ändå ofta ha glömt något när jag ska till gymet. Håret växer helt enkelt för fort. Men jag såg en sååå rolig reklam som jag fick tips om via en Prylguide i Business week. Den här måste bara ses!!! http://www.shaveeverywhere.com/
Gå även in under Main menu och titta på music video, testamonials...
Jig pritistirir inti. Nij. Min jig hir in nigit innin vinkil? Vim gir jig dit fir??? Di jig inti hir nigin itt visi ipp di dilir sim ivintillt kin viri lifsiga indrir jig iblind. Bittir? I nij.
Äh ... Det blir hyveln. Hyvla bort skiten med jämna mellanrum ... i näsan växer sånt som inte kan klippas bort ... därför är näsproblemet mindre.
Men annars blir det hyvel och varje gång jag hyvlar så tänker jag på att jag ju ändå inte har någon som ska in under mina kläder. Tyvärr - skall tilläggas! Så jag gör det med jämna mellanrum ... reglebundet ... men varje gång tänker jag att jag ville göra det för någon annan ... men jag gör det ändå för mig själv. Illir?
De fåtal gånger som någon utomstående har möjlighet att fästa blicken på min bikinilinje får de stå ut. Hellre det än att jag ska vara rödprickig och få finnar och kli under tiden det tar att återställa till normalt mjukt lurv.
Antagligen borde jag vara flitigare med att ta bort de grova stråna i min mustasch än jag är. Men jag tittar mig så sällan så noga i spegeln (och med pincett till hands) skyller jag på.
Ögonbrynen låter jag också vara.
För att inte tala om ärmhålorna, av samma anledning som bikinilinjen. Fast jag är liite artigare om jag ska gå på fest i kläder som kan visa armhålorna. Men jag gillar inte att det klibbar ihop sen.
Jag är otroligt glest behårad och har därför inte stora bekymmer med vare sig det ena eller det andra. Mitt på nedermagen växer dock ETT intressant mörkt hårstrå och även på hakan har jag ETT strå.
Maken skulle aldrig kunna bli amerikansk politiker för han får i likhet med Nixon five o'clock shadow och ter sig därför småskum. Efter ytterligare ett dygn fungerar hans haka som kardborre och mina slinkiga skandinaviska testar fastnar ohjälpligt däri. Om man skulle få för sig att idka närhet alltså.
wv jaaprdb - jag är en pryd brud (knappast)
I böckerna om Tjabo och Mysis (Hans-Eric Hellberg) dillas det om en syster som har för ovana att gulla med sin pojkväns polisonger - och för sisådär tjufem år sedan när jag sist läste en Tjabo och Mysis-bok var det det äckligaste jag kunde tänka mig. Inte kanske gullandet, men att pojkvännen över huvud taget hade polisonger. Skägg ska vi inte tala om. Och att bli tillhopa med en man som odlade hår i ansiktet? Usch.
Lotten, du känner visst till en mustasch. Vidhängande skägg sitter fast på din svåger.
När jag ifjol hade min (ännu) tjocka(re) mage, tappade jag känseln i huden, men bara till kanske 80%, inte helt och hållet. Det var nästan helt olidligt med skäggstubbspussar på en sparkande bebis, eftersom det kändes som om nån använde mitt mellangärde som nåldyna. Han fick helt enkelt bli bättre på att raka sig flera gånger om dagen, karlsloken. Själv försöker jag etablera begreppet shortslinje i bekantskapskretsen - en lite sydligare kusin till den jobbiga, prickiga och inte alls så snygga bikiniditon.
Jag rakar benen när jag måste(om jag ska ha tunna strumpbyxor, tex. vilket inte händer så ofta -jag gillar nånga denim, eller denier, eller vad det nu heter), armhålorna varje gång jag duschar och bikinilinjen i absoluta nödfall. Följer Lottens exempel med lite ben på baddräkten. Och så har jag ett par strån nedanför naveln också, de tar jag bort när jag ser dem.
Att män sticks i ansiktet måste vara en felkonstruktion. Gud har förstås så långt skägg att det inte längre sticks, utan bara kills. Dessutom han pussas han väl inte heller så ofta, stackaren. Kanske är det därför? En liten hämnd på alla de människohannar som får pussas? Eller bara ytterligare ett straff för äppelätandet? "Kvinnan skall föda sina barn i stor smärta. Och sticka sig på sin makes skäggstubb!"
zjukbjxg=tja, kanske lite sjuk blogg idag?
Man blir ju nervös...
jag har (ännu) bara klickat på länken till Frisyrfrisör.
Det var så roligt att jag
1. först skrattade högt
2. beslöt kopiera det och spara det.
MEN
när jag möttes av "nedersta raden"=
© 1999 Lotten & Olle Bergman, Bergmans Bokstäver HB. Gillbergavägen 113 A, SE-632 36 Eskilstuna, Sweden. Tfn: 016 - 48 08 48, mobil: 070 - 56 12346, faxbox: 016 - 51 22 02, info @bergman.com.
Sidan uppdaterad 2000-04-19. Kontakta webmaster. Mer om sajten.
Eftertryck förbjudes. Citera gärna, men ange källan.
3. så skyndade jag mig
4. att kontakta webmaster!
Var är han/hon?
Ännu en så´n där LÅÅÅNG
mvgojbng
Ett kort ögonblick undrade jag varför din far hade en uppfälld bärbar dator vid sin sida. Sen såg jag ju vad det var.
Nu har jag läst HELA bloggen OCH kommentarerna.
Förutom att cecilia n och jag tycks ha samma coola inställning till vår (ringa?) hårväxt (den tenderar dessutom att bli ringare med åren förutom, i mitt fall, ETT STORT grisstrå i höger mungipa-närsynt och hialös som jag är SER jag det aldrig själv, mina väninnor brukar med jämna mellanrum befria mig från det) reagerade jag på orangeluvans inlägg:
Jag har JUST idag varit uppe på vinden med julsakerna. Det är sällan jag är där så jag brukar titta mig omkring.
Idag hittade jag en låda med undanlagda ungdomsböcker. Jag tog ner dem för distribution bland barnbarnen
Bland de nertagna:
TJABO och guldligan - av Bengt Linder EJ Hans-Eric Hellberg - som stod som författare till
Skuggan som störtade - ett fall med dunder och brak
Ser ni vilka roliga kommentarer det blir när man ber om hårerfarenheter!
Hurra! Vi har till och med uppfunnit den kombinerade lap topen slash solstolen. För att inte tala om shortslinjen.
Man var är alla rakande män? Har ni också grisstrån någonstans? Kolla på "kul grejs" länk och förvånas!
Dagens citatpris går till Lotta: "Kvinnan skall föda sina barn i stor smärta. Och sticka sig på sin makes skäggstubb!"
Att Orangeluvans moatjé inte är en mustasch som jag känner, beror ju på att han är ett skägg. Enligt ekvationen:
Skägg + mustasch = skägg
Slutligen till pincett i näsan-problemet: jag måste vara allergisk. När jag drar ut hårstrån ur näsan nyser jag 5--7 gånger per hårstrå.
Och hur gick det för mig idag?
Ni ski riki itt iv binin ich iki till in likiri fir trilig rintgin.
Jag rakade ena benet och åkte upp till akuten. De tog min fot på största allvar och röngade mig så snabbt och fint så. Resultat: inget brutet, inget sprucket, men "den värsta stukning jag har sett". Och "jag förstår att du har ont". Samt "det var bra att du fick det röntgat".
PS. Trulsas mamma hade inte gillat mina ögonbryn.
Glömde ju: appretur! (Apropå det blåa luddet i mina armhålor.) Ur NE:
appretur, slutbehandling (av tyg) för att ge den färdiga varan önskade egenskaper t.ex. styvhet och glans: appreturmedel
BET.NYANS: om resultatet, särsk. om styvhet och glans
HIST.: sedan 1773
Se där: styvhet och glans! Då kan man ju applicera appretur i håret!
Hm...mitt problem börjar snarare bli brist på hårväxt. När tar du upp detta laddade tema?
I Turkiet, bland annat, bjussar fristörerna alltid på öronhårs- och näshårsborttagning (i alla fall på män). Varför inte här i Sverige? Globalisering efterlängtad!
För övrigt beklagar jag att du fått foten. Trist.
Men det är väl därför man har fått två...för att man ska kunna ha den ena ständigt stukad. Hm...nåja. Det var bara en teori.
/Björn
Så det gick bra på akuten..... I morgon hoppas jag ha kontroll över ärmarna (stavas dert?) så jag kan göra mig förstådd för tala kan jag ju inte. Nä nu ska jag gå och rehabilitera mig.
Skönt att buskis-Olle är hemma och tar hand om familjen.
Ps det var skönt att sitta på läktaren idag och läsa kommentarerna.
Nejnej, Anne-Maj, buskis-Olle är fortfarande ute i de skånska buskarna! Jag har dock fått mat av Bästisgrannen och mandelmassa av Tolvåringen, så livet är på topp. Foten också, för den ska för att inte smärta ligga högt.
Björn F: Brist på hårväxt har jag möjligtvis i ögonfransarna, annars inte.
Kan härmed meddela att här i Florida ska man raka sig typ överallt varenda dag, det ska vara babysoft över hela kroppen, något annat gills inte. Det är jämt reklam på radion från såna där tortyrkliniker där man kan ta bort oönskad hårväxt meddelst laser för oerhörda mängder dollar. Lasrar man benen så får man bikinilinjen på köpet. My god. Jag rakar benen varannan dag och under armarna när fåglarna börjar se det som ett lockande ställe att bygga bo i alternativt vi ska åka och bada. Noppar ögonbrynen gör jag icke. Det gör ju ont! Dessutom nyser jag också, tydligen är det några nerver som sitter där och retar sig på vad man gör...
Trevlig helg!
Heja nys-Victoria! Nerver i näsan, jahaja.
Är det någon utom jag som har sett den underbara bilden på Sophia Loren, när hon sitter i en vacker klänning och poserar med trutmun och strutbröst och armarna uppåtsträck ... och en ekorre i vardera armhålan?
Apropos
"Slutligen till pincett i näsan-problemet: jag måste vara allergisk. När jag drar ut hårstrån ur näsan nyser jag 5--7 gånger per hårstrå"
Underliga äro kroppens reaktioner:
Jag HICKAR sällan.
Bara när jag ätit en rå morot, efter ca 10 minuter börjar det...
Män ska raka sig i ansiktet, det är min bestämda åsikt.
Men kvinnor?
Se se jag är minsann inte alls emanciperad utan en tvättäkta traditionalist! Här kommer man på sig med fullständigt orättvisa könsförtryckande åsikter.
Den blyga - ja, vad tusan är det med morötter och hicka? Jag får det oavsett om moroten är rå eller kokt, men nästan aldrig utan morotsinblandning.
Jag fick små lustiga rapar av paprika förr. Nu tror jag det har slutat.
De steg försiktigt ur min strupe utanför det påverkbara muskelsystemet.
Och min dotter får hicka (med en massa ljud!) när hon fryser eller är stressad och vid ett tredje tillstånd, men jag minns inte vilket.
Hicka av morot har jag aldrig hört talas om tidigare.
Lyckos dig som har ljusa strån! Jag har snabbväxande svarta... lite överallt...
Jag började raka benen när en manlig kollega kommenterade att jag såg ut som en karl om benen... alltså, han såg bara i skarven mellan sockan och byxbenet.
Så här ser det ut när James Bond ska laserdepilera sin bikinilinje.
varför måste vi jaga alla möjliga hår på alla omöjliga ställen?!
och varför har sambos nån sorts laglig rätt att jaga ens såna där mustascher över ögonen med pincett. det gör ju så förbannat ont!
Även jag kan få hicka av morötter. Råa morötter. Samt av sockerdricka. Kall sockerdricka. Det har nog med sockerhalten att göra. Morötter kan ju vara rätt söta i smaken. Sockerdricka dricker jag numera enbart då jag äter kräftor. Är nämligen uppfödd på svensk flodkräfta och när jag var barn var sockerdricka barnens festdryck. Kombinationen av det mycket och salta och mycket söta är oslagbar. Två av mina syskon föredrar också den kombinationen. Som vuxna har vi dock lagt till snapsen. Någon hicka vid kräftätande har jag lyckligvis aldrig drabbats av.
Var har alla kommentarer tagit vägen?
Kommentarerna är tillbaka -- jag har gått över till det nya.
*darrar av skräck*
Ojoj, några av er kallas plötsligt "anonymous". Var icke oroliga, alla ni som hickar av morötter och nyser av nerver, jag har koll på vilka ni var innan ni blev anonyma.
På vintern får man väl se lite rufsig ut :)
Ja, Hannele, särskilt på benen tycker jag att rufset sitter fint. På huvudet har jag ständigt rufs, stackars testarna har inte sett en borste på flera veckor ...
Och tänk att jag skrev detta utan att ha läst här först!
Och tänk att jag var inne och kommenterade hos Studiomannen samtidigt som han var här och kommenterade och att vi vips och hux flux satt och kommenterade samtidigt överallt!
Min mamma säger alltid (och detta om allat slags hår): det både värmer och klär.
Smarta Saras mamma är Smarta Mamman, med andra ord!
Skicka en kommentar
<< Home