Den stora bloggläsarvärvsveckan, del 3: expertbloggare (uppdat.)

(Det är alldeles för få som läser bloggar. Jag kräver alls inte att fler ska blogga, även om det hade varit kul. Jag vill att fler ska läsa bloggar. Hjälp mig nu, alla – lär upp en ny bloggläsare. Jag fick igår mejl från två personer som aldrig i livet skulle 1) blogga eller 2) kommentera. Men de läser!)

Somliga föreläsningsdagar – för ett visst åhörarklientel inom en viss yrkeskategori – inleder jag ibland ”lektionen” med den något banala uppgiften:

– Tala om för mig vad du är bra på. Vi börjar här! (Jag är jätteglad och pekar på någon som ser ut som klassens smör... förlåt, klassens ljus menar jag, medan alla som lyssnar håller på att dö av skräck och förlamande prestationsångest.)

Ibland funkar det inte; alla tar bara upp sina allra sämsta sidor genom att prata tvärtomspråket så här:

– Jag är jättebra på att inte hålla ordning.
– Jag kan säga helt fel saker vid fel tidpunkt.
– Jag är bra på att reta upp alla mina släktingar.
– Jag var bra på att dansa innan jag fick min högra fot amputerad.

Då drar jag till med storsläggan … med en liten Socker-Conny-feeling.

– Är det någon av er som har en … (effektfull paus som fyller rummet av ångestförväntan) ...en passion? EN PASSION? P-A-S-C-H-O-O-O-N? (paus) Inte? (paus) Jag, t.ex., ÄLSKAR basket! ÄLSKAR! Basket-basket-basket! Ja! (paus) Ja? Du ville säga något?

– Jag … förlåt .. jag gillar … att laga mat … tror jag … ibland … kanske …

I bloggvärlden kan man hitta personer som inte tvekar att erkänna sina passioner eller vad de är bra på. Som läsare av expertbloggarna, som man kan kalla dem, slås jag ständigt av den oerhörda kompetensen. Sedan blir jag förstås som vanligt avundsjuk och ogin och tänker:

– Mäh. Sådär kan inte jag sticka eller engagera mig i fotboll . Jag skulle inte ha satsat på humaniora i gymnasiet, jag skulle ha läst mer naturkunskap och matte och skaffat mig ett hederligt yrke.

Igår kunde man förresten lära sig hur man blir en kändisbloggare. Jag tycker att det är komplett ointressant och hoppas att ni inte bryr er om sådant trams. Satsa istället på att bli expertbloggare och gör sedan som vissa som man tror ska skriva om ”sitt” ämne, men som skriver om allt mellan himmel och jord ändå.

Nämen! Jag höll ju på att glömma! Det var ju inte bloggare vi skulle värva – det var ju bloggläsare! Må ni gå hålögda och upplyfta ur denna vecka!

Så här ser jag ut om fem minuter.

Uppdatering: Apropå sova. Min djefla man ringde från ett sunkigt hotell ett stenkast från Karl Johan med blinkande neonljus överallt. Visserligen betalar ett stoooort företag hans norska hotellrum, men alla finhotell var fulla med gäster så han hamnade på ett fulhotell där alla gästerna var fulla. (Men han har toa på rummet!) I natt talade två män i rummet intill högt på ett språk som han inte kunde förstå eller ens identifiera. Samtidigt rökte de cigarr, vars rök plötsligt börja sippra in genom ett ventilationshål i Olles rum. I rummet på andra sidan sov en snarkare.

Höger:
– Holla bolla hulla balalkalel.
– Helel balel kelel hulla bill!

Vänster:
– Skkkrrrnnnffxxxxxx piiiiiip. Skkkrrrnnnffxxxxxx piiiiiip. Skkkrrrnnnffxxxxxx piiiiiip.

Nu ska han iväg och föreläsa i en skrynklig skjorta. Det ser tydligen ut som om han har sovit i den. Vilket han har. Han hade glömt sov-t-shirt, det var kallt och rökigt i rummet och gårdagens skjorta kan man ju ta då. Fast det är ju synd om man på morgonen upptäcker att alla föreläsarskjortor ligger kvar hemma.

Hur hör nu detta ihop med dagens experttema? Inte alls, förutom att Olle är sovexpert.

(Egentligen kan man ju placera sådana här tillägg till inlägg i ett eget blogginlägg. Men det brukar jag inte göra. Fast för att bli kändisbloggare ska man tydligen skriva många inlägg varje dag. Tänk att jag gör då allt fel!)

Del 4