På vår busshållplats
Vi bor precis vid busshållplatsen. Busskuren (med just nu ickesönderslaget glas) står alltså en meter utanför mitt hemsnickrade slalomstaket. När jag sitter i den renaste av våra soffor har jag fri sikt ut på dem som väntar – och jag ser allt.
(Nej, jag är inte en brödkavelhyttande elaking som ryter till om slynglar och dunka-dunkamusik eller om bristande respekt för den äldre generationen. Jag bara sitter här och tänker nämen och ojsan och harmansettpåmaken samt detvarsomsjutton.)
Ibland står det halvfulla tonåringar och bättrar på alkholhalten där ute. Jag tittar på när de dumpar ölburkarna i vår trädgård och tänker på panten. Olle, däremot, kan mycket väl tänka sig att rusa ut med en brödkavel eftersom hans blodsystem aldrig har haft någon som helst alkoholhalt och han inte vet hur halkig en ölburk kan bli i sådana lägen.
Just nu ser jag en förfärlig typ där ute. Jag har sett henne vara elak mot andra. Jag har sett henne lura en tjej att leka ”vem kan vara längst under vattnet” i vår badsjö.
(Man säger 1-2-3 och dyker under vattenytan, och den som frustande kommer sist upp har vunnit. Men denna tjej fick tre kompisar med sig när de lurade en femte: de dök inte på siffran tre utan stod och väntade tills den stackarn som var under vattnet var på väg upp – först då dök de. Femtetjejen blev alltmer förtvivlad och allt blåare i ansiktet. Tills Olle sa till dem – dock utan brödkavel.)
Jag har även sett den förfärliga reta lågstadiebarnen för att de har ”töntiga kläder” och jag har sett henne göra grimaser bakom ryggen på ... dem hon för tillfället finner ... ovärdiga. (Mitt ordval. Förresten, inte visste jag att ”töntig” var ett gångbart ord nuförtiden.)
Nu ser jag henne stå på busshållplatsen med prislapparna kvar i sin nya utstyrsel: tröja, jacka och byxor. Och nu ska jag gå ut och tipsa henne om det. Fast jag tänker vara lite sammanbiten, det tänker jag nog.
Jag är verkligen i sanning en fiiiiiin människa! Egentligen vill jag låta henne vara! Klara färdiga gå! Andas!
Epilog:
– Hej, tänkte bara tala om för dig att du har en massa prislappar på dina kläder.
– Jamen vaihelvete!
– Åh, det var så lite så.
(Nej, jag är inte en brödkavelhyttande elaking som ryter till om slynglar och dunka-dunkamusik eller om bristande respekt för den äldre generationen. Jag bara sitter här och tänker nämen och ojsan och harmansettpåmaken samt detvarsomsjutton.)
Ibland står det halvfulla tonåringar och bättrar på alkholhalten där ute. Jag tittar på när de dumpar ölburkarna i vår trädgård och tänker på panten. Olle, däremot, kan mycket väl tänka sig att rusa ut med en brödkavel eftersom hans blodsystem aldrig har haft någon som helst alkoholhalt och han inte vet hur halkig en ölburk kan bli i sådana lägen.
Just nu ser jag en förfärlig typ där ute. Jag har sett henne vara elak mot andra. Jag har sett henne lura en tjej att leka ”vem kan vara längst under vattnet” i vår badsjö.
(Man säger 1-2-3 och dyker under vattenytan, och den som frustande kommer sist upp har vunnit. Men denna tjej fick tre kompisar med sig när de lurade en femte: de dök inte på siffran tre utan stod och väntade tills den stackarn som var under vattnet var på väg upp – först då dök de. Femtetjejen blev alltmer förtvivlad och allt blåare i ansiktet. Tills Olle sa till dem – dock utan brödkavel.)
Jag har även sett den förfärliga reta lågstadiebarnen för att de har ”töntiga kläder” och jag har sett henne göra grimaser bakom ryggen på ... dem hon för tillfället finner ... ovärdiga. (Mitt ordval. Förresten, inte visste jag att ”töntig” var ett gångbart ord nuförtiden.)
Nu ser jag henne stå på busshållplatsen med prislapparna kvar i sin nya utstyrsel: tröja, jacka och byxor. Och nu ska jag gå ut och tipsa henne om det. Fast jag tänker vara lite sammanbiten, det tänker jag nog.
Jag är verkligen i sanning en fiiiiiin människa! Egentligen vill jag låta henne vara! Klara färdiga gå! Andas!
Epilog:
– Hej, tänkte bara tala om för dig att du har en massa prislappar på dina kläder.
– Jamen vaihelvete!
– Åh, det var så lite så.
33 Reflektioner:
Epilog nr 2: jag gick in och satte mig igen och hon stod kvar utan att göra något. Efter en liten stund började hon spegla sig i våra fönster och dra bort prislappar och märkeslappar sådär brutalt, lite som när Edward Scissorhands formklipper buskar.
Haha, tänk att du fick med Jonny Depp på ett litet hörn ändå. Frågan är hur man drar bort prislappar på samma sätt som någon formklipper buskar ;)
/Herr R
R: Jo, sådär yvigt, snabbt och koncentrerat. Sammanbitet. Nästan proffsigt samtidigt ...
Hahaha, jo jag kan nästan se det framför mig :)
/R
Vilken liten ragata (bra ord, måste få finnas kvar länge i SAOL).
zmjdp - zmack, johnny depp!
Nu ska jag börja illustrera alla kroppsliga rörelser efter mina favoritskådepselares agerande. Så här:
Jag har ont i ryggen och hänger tvätt liksom John Cusack står på affischen till "Say Anything...".
(Jag har en såndär saltad deadline igen, det är därför jag är här och hänger istället för att jobba.)
Hrm... jag kom just på följande deadlinerelaterade ordvits. (Skjut mig om du måste, Lotten.)
En saltad deadline, måste ju på engelska utskrivas: "assaulted deadline".
Eftersom en saltad deadline är en förolämpning och angrepp på allt vad en riktig deadline heter.
Äh förlåt jag kunde inte hålla mig ;)
Förklaringen (om de nu behövs):
Assaulted deadline och "a salted deadline" uttalas likadant.
R: Förklaringen kom för snabbt! Först skulle du ju ha låtit mig sitta här och fundera. Som han Sutherland gör i 24.
För övrigt måste vi nu på något sätt använda uttrycket "assaulted deadline".
De här kommentarerna blev lite konstiga för en som inte är så intresserad av film. Jag är mer intresserad av hur gammal den "trista" typen vid busskuren är. Kan inte du "läxa" upp henne? För det är väl en hon.
Sonhustru (fast inte min) -- man får ju skriva om vad man vill, är min paroll.
Uppläxning: jo. Men jag har inte kommit på det ultimata sättet att säga till en trulig tolvåring som jag inte känner så att budskapet verkligen går in. Har till och med letat i mina egna dagböcker för att komma på vad det var som fick mig att lyda en vuxen som jag inte kände.
Resultatet var tyvärr nedslående: jag lydde alla. Hela tiden. Inte en revolt så långt ögat nådde. (Inte förrän jag var 16 år, men det är en helt annan historia.)
Så ... hur gör man? Auktoritet förstår hon säkert, men hela min uppenbarelse är ickeauktoritär. Och det hon gjorde idag var ju bara att hon "glömde" att säga "oj tack".
Blygsel och osäkerhet maskeras säkerligen i 99 % av fallen med ilska och elakhet. Och det inte bara i tonåren ...
Oj, jag glömde -- hon är 13 år, tjejen i busskuren.
Oj...flashback.
Jag var en sån... som lurades dyka medan de andra stod och väntade.
Har än idag VÄLDIGT svårt för sådana små översittare och liksom bara måste ta chansen att pika dem om jag bara kan.
Vuxet eller hur. 34 år och tar revanch genom att pika en tolvåring.
ANg epilog 2 var hin ju tvungen att vänta tills hon säkert visste att du försvunnit så hon med coolheten i behåll kunde dra loss lapparna.
Häng kvar här, det är trevligt, och som sagt, den är ändå saltad.
WV pratar japanska idag:
iykuycgi
VA?!
Nämnda flicka kallade mig ”jävla nörd som står och fotograferar bäär!”. (”Bäär” ska uttalas med indignerad emfas.)
Och jag som bara skulle föreviga de vackra rönnbären i kvällsljuset med Minolta, min kära.
För att behålla hoppet om "dagens ungdom" (har precis läst tjejerna på stureplans blogg och insett att som 69'a är det bara att dra på sig hucklet & ställa sig vid spisen, i fotriktiga tofflor) kan man väl hoppas att hon men "svaret" blev så bestört över sin egen ocoolighet (!) att hon bara kom på kraftuttryck? Eller kan dagens ungdom ;) några andra uttryck...
Djupt imponerad av ditt engagemang dock; kan du hjälpa mig att pilla in storlekslappen som alltid står rakt upp i tröj-nacken nästa gång du snubblar över mig vid en busskur? ;)
Säg ifrån! Låt dem inte hållas! Bli en surgubbe eller grinkärring. Ge dem motstånd. Se till att de får adekvat återkoppling på sitt beteende.
Men man kan börja vänligt, enligt den här boken.
Jag ska pilla in alla tvättlappar jag ser!
(Nu tittar jag ut mot busskuren. Ingen där. Ämrans, då kan jag ju inte skriva något mer här. Just nu.)
djefla man och Lotten:
"Nämnda flicka kallade mig ”jävla nörd som står och fotograferar bäär!”. (”Bäär” ska uttalas med indignerad emfas.)"
Bara detta att hon ORKAR på detta negativa sätt BRY sig om Dina för henne triviala förhavanden är BEVISET för att hon är VÄLDIGT avundsjuk på vad som försiggår i det halvgula huset!
Jag tyckte det var väldigt bra att Lotten tog sig tid med ett vänliga påpekande - chansen att hon inte bara svarar med aggressivitet ökar för varje gång hon blir "sedd" på ett vänligt sätt.
Det betyder ju inte att man ska tolerera busfasoner från henne - men skäll det är hon troligen van vid - hon blir " ställd" när hon möter något annat!
Tvillingmamman: Pika på – i själva verket hjälper du dem. Inga barn mår bra av att bete sig som sv*n. Fortsätter de på den inslagna vägen blir de olyckliga och ensamma till slut.
Jag kommer ihåg i åttonde klass när jag blev uppringd av tärnan till den Onåbara. När hon undrade om den Onåbara fick chans på mig såg jag inte fällan – därtill var jag alltför överväldigad.
Allt var bluff. Låt oss håna nörden (som sedermera skulle fotografera bär)!
Än i dag är jag stolt över att jag kom på det i tid. De jävlarna fick aldrig sin morgonförnedring – även om det var nära när jag i lycklig triumf gick mot sjuornas kapprum.
Lotten:
jag frågade inte ens. Länken till dig finns numera på min blogg, eftersom du är så vis.
Jag är bara vis in spe....
Men Peter, hupp, måste man fråga om man vill länka?
Jag svarar nu själv: nej, det måste man inte. Fast det kanske är ouppfostrat? Hm.
(Goesta med sitt ljuva liv gjorde något listigt: han skrev att han har stenkoll på vilka som länkar till honom. Vips skapade jag en länk till honom ... för att se vad som skulle hända ...)
Haha den blyga, "det halvgula huset".
Det är väl i ett sånt jag bor nästa sommar när orken tagit slut efter att ha skrapat halva huset...
"Å varsch bo du då?"
"I det halvgula huset."
1. Töntig är alltid ett gångbart ord.
2. Assaulted deadline var helt galet roligt. Gissa om jag kommer att ha såna när jag påbörjar mitt uppsatsskriveri snart...
3. Eftersom vi som var, är och förblir nördarna vet att vi alltid vinner i slutändan och dessutom kan till exempel blogga sarkastiskt om Högdjursfolket så att de sätter sig pladask på rumpan, menar jag att det stackars lilla OFFRET till trettonåring förtjänar en smula sympati. För jag menar. Hur korkad är man egentligen om man glömmer ta av prislapparna på ALLA sina nya kläder?
armdatwo? beväpna eder i par?
Nej source filmen måste ju heta
Busstop 2...
Jag kan erbjuda mig som psyko nummer 3. Det är inte långsökt:)
Fattar ingenting av det där saltade snacket, men å andra sidan skummade jag bara kommentarerna för att se vad som sades om Eskiltunas skräck, som den busshållplatsvänterskan verkar vara. Såg framför mig en flicka jag haft oturen att stöta på då och då, ett hopplöst fall som jag tror behöver seriös vård (och nu är jag inte ironisk). Det är så tragiskt. Hoppas namnlappetjejen fortfarande befinner sig på ett stadium där hon kan räddas. Är det möjligt att fortsätta gå på Den blygas linje, och säga vänliga saker till henne?
Äsch, jag menar prislappetjejen såklart. Ska nog sova nu, är lite trött.
Ulla/Uella (nästan som Cruella!) -- jag tror också att man ska köra på den vänliga linjen. (Eller man och man, jag menar förstås jag.)
Sedan får vi väl se om det blir en spännande upplösning i Sources film med Bästisgrannen i huvudrollen, Tvillingmamman som producent, Cecilia N som scenograf och Kristina som ... manusförfattare!
Nu är min assaulted deadline hållen, packad och klar. I bid you good night, all.
Hej!
Tack för dina ord hos mig. Klart jag gärna vill ha kontakt med en annan flerbarnsmamma:). Alltid bra att utbyta erfarenheter (dåliga ögon men jag hittar inget mail:).
Apropå detdu skriver om. Vi har en dylik flicka i vårt område med. Hon umgås oftast med de som är yngre och slår split mellan dem. Alltid när hon är med blir det grupperingar och tjafs och gnabb bland småflickorna (småflickorna ca 9 år och hon ca 12/13).
Bra det där med prislappen jag vet...Ibland får man köra mantrat "jagskavarasnälljagskavarasnäll".
Lotten, tack för bilden på favoritskådisen. Så kan jag titta på honom när jag är i samma tillstånd.
Djefla, bra att du håller på för då berikas deras liv med att det finns olika sorters folk och dom veta sin plats:-)
WV säger ADERA
Vilket var just vad jag tänkte göra.
Jag träffade tonårsflickans manliga motsvarighet på väg till dagis i morse. 10 år och redan ligist. Han bor i samma port som oss och ja, han står redan för typ 75% av all skadegörelse på lekplatsen utanför.
Jag: "Va F-n gör du? Man står väl för f-n inte och kastar stenar på fönster"
Han: "Ska väl du skita i j-vla kärring!"
Jag: "Eh... jag tror inte det. Jag vet var du bor och känner din mamma, så passa dig bara!"
Han: "Snälla säg inget till mamma!"
Mina barn i kanon: "F-n, F-n, J-vla, j-vla. f-n, f-n!"
Jag: "Passa dig bara!"
Lotten: du skulle inte ha sagt nåt om lapparna! Men jag kan ha lite överseende med det eftersom du ääääntligen nämner John Cusack.
Uella: inspirerad av goesta och cruella, säger du. Jag förmodar att goesta även kan läsas gösta -- blir då cruella i analogi med det crülla? Som i Här crüllar det av spetsfundigheter minsann?
Ibland tänker jag att man skulle ta och samla skräckhistorier någonstans ... Moraliska dilemman, om man så vill. Texter som beskrev situationer som dem vi har sett flimra förbi här.
Fast då skulle jag ju säkert bara komma med pekfingrar och höttande knytnävar i slutet av varje text. Kan jag kanske be John Cusack komma och föreläsa i ämnet istället? När han är färdig säger han:
- That's all for today. Tomorrow I have asked Johnny Depp to come and tell his story.
Jaja, så gör vi.
Skicka en kommentar
<< Home