Bosse, du vet inte vad som väntar dig
Strax ska jag åka iväg och träffa landets idrottsminister eftersom han vill prata med mig, som är en sådan där lokal idrottsledare. Han vill höra om mina åsikter om ungdomarnas idrottande och mina framtidstankar.
Ska jag skrämma honom eller stryka honom medhårs eller ens låta honom få en syl i vädret?
Ska jag skrämma honom eller stryka honom medhårs eller ens låta honom få en syl i vädret?
15 Reflektioner:
På platsen kan du avgöra din taktik.
Men jag var här och skulle tipsa dig om word verification!
http://cikoria.blogspot.com/2006/05/nej-men.html
svjocg (betyder du kan ge honom smocka)
Ojojoj, den måste vi göra en finlänk på, Anne-Maj!
En wf.
Varför inte be om några kreativa bokföringstips för klubbens räkning?
Ja!
"Vi vill köpa bilar till alla styrelsemedlemmar men få det att se ut som om vi har gett alla klubbmedlemmar svettband, hur skull eman kunna ordna det?"
Skräm honom!
Dessutom: du vann - jag gav upp. Nobelprisartikeln finns nu publicerad.
/Herr R
Ja, nu är det ju för längesen för sent för några goda råd, men i alla fall. I mina kontakter med politiker (bara stadsdelspolitiker, men skillnaden är nog inte så stor), så har jag alltid tyckt att det funkar bäst att vara snäll. Och alla goda idéer som man presenterar kan man gärna framlägga på ett sådant sätt att de tror att det var de själva som kom på dem. Kräver viss list.
Fl´t jag glömde din pedagogiska lektion nyligen. Jag skyller på min iver som gick i överstyr. Jag försöker här och nu:
fräck word verification!
Hemma igen.
Jag var snäll. Men herrejisses vilken absurd situation. Ministern satt tyst med lika mycket inlevelse som Meg Ryan sedan hon numera har fått botox i hela ansiktet.
Men jag fick sagt det jag ville säga: "Om man skryter med att 85 % av alla som går i grundskolan är eller har varit med i en idrottsklubb ... hur intressant är det om den faktiska siffran är att endast till exempel 20 % (har inte hittat exakta siffran) av alla som går i grundskolan är medlemmar i en idrottsklubb idag?"
Min poäng: de som vill spela basket (välj gärna valfri annan sport) ska få spela basket (välj gärna valfri annan sport), även om de är 15 år och aldrig har hållit i en boll tidigare.
Idag kan man sällan komma som tonåring och vara nybörjare. En volleybollklubb i Vingåker lär välkomna precis alla med tanken "man har ju ändå ingen koll på kroppskoordinationen förrän man är fullvuxen". HURRA!
Jag tycker Bosse R. är kuslig. Han får mig att tänka på Felix Dzerzhinsky eller något.
Heja volleybollklubben och må de få många efterföljare i sin filosofi. En bekant blev proffsbalettdansös trots(?) att hon började träna när hon var 14-15 år.
Det är aldrig försent för en lycklig barndom, eller hur var det?
Strålande Lotten. Och javisst, Bosses kroppsspråk är lätt ... katatoniskt. Politruk, någon?
Min 13-åring har för övrigt just börjat lira tennis. Där tror jag i och för sig att man välkomnar alla som har lust att betala de hutlösa avgifterna. Tusingar för inomhusträning, medlemsavgift till klubben, sen EXTRA avgift för sommarträning. Och så startavgifter på hundralappar när det ska spelas match. Jisses.
Men principen är god. Man SKA få för sig att börja idrotta vad som helst, när som helst.
Tycker det är coolt att du vågar frottera dig med såan däringa politiker. Mer sånt!
Förresten så kan du få chansen att kommentera VM-bronsmatchens repris om du vinner nån tävling på svt.se. Kanske ett steg på rätt stegepinne?
Vabaha? "Kommentera VM-bronsmatchens repris."
Sickna idéer de har!
Jag vill inte kommentera gamla matcher, jag vill ... jag vill ... skriva lustiga reflektioner över sådant som de andra inte ser. Tror jag.
Å va ja e årginell.
Du måste ju bli upptäckt som den utmärkta sportreporter du är. Du kan nog få släggkastning och pilbågeskytte intressant också.
Ah, jag läser hos Degrell att nu har engelsmännen snott denna min idé och förädlat den liiiite.
Skicka en kommentar
<< Home