Döttrarna

Alternativa rubriker:

Målgrupp 1: Ni vet när man ibland har något annat för sig och inte har kontroll på vad barnen hittar på?

Målgrupp 2: Ibland när man inte riktigt har stenkoll, hittar barn på saker som man inte har en tanke på att de skulle kunna hitta på.

Målgrupp 3: Även om ni inte minns det, så var det faktiskt så att era barn ibland hittade på ofog som ni inte hade gett dem befogenhet att hitta på.

Målgrupp 4: Minns ni hur kul det var när föräldrarna inte hade en susning om vad ni hade på G?

All right. Nu har vi etablerat situation. Mina döttrar strax före solnedgången igår kväll:
Elvaåringen står nedanför den mystiska eken som inte växer utåt som Sparbankens ek, utan uppåt. Den tappar dessutom inte sina höstlöv förrän de nya poppar ut på våren. (Ungefär som sexåringens tänder.) Och ja. Det är sexåringen som sitter där uppe. Det är tydligen enkelt att ta sig dit, vi har inte bara en, utan två repstegar som leder upp till de nedersta grenarna. (Och panelbrädorna har legat där sedan i höstas, vi veeet.)
Elvaåringen står där nere och diskuterar höst- och vårlöv med sexåringen, som i alla fall har fått på sig pyjamasen så här på kvällskvisten. Det gröna? Det är en krattas krattspret. Ni ser att den fortsätter i en pinne, som sexåringen håller i.

– Jag ska bara kratta ner löven! är hennes förklaring.
– Men hur fick du upp krattan? undrar elvaåringen.
– Vaddå, jag bara höll i den! svarar sexåringen självklart.

Astrid Lindgren sade många gånger att det var en sorgens dag, den dag hon plötsligt kunde låta bli att klättra upp i ett befintligt, stationärt träd. Jaja, vi är inte i närheten av denna dag än i den här familjen.

Sönerna? De satt samtidigt lugnt och stilla och läste varsin bok.