Blommigt plastgolv rimmar nästan på blommig falukorv
Inspirerad av R Skriveriers tapetutredning, ska jag idag visa upp våra fula plastgolv.
Bakgrundsfakta:
Det måste vara ett 70-talsgolv som såldes billigt eftersom det bara fyllde någons lagerutrymme sedan flera år. Vilket man kan förstå.
Ni ser? Olika färgställningar, jättepiffigt. Till detta matchades knottriga vävtapeter övermålade i guuuuuult och miiiiintgrööönt.
Den 11 september 2001 klev jag resolut, men trött på blommor, ur sängen och slet som en hulk ut golvet i hallen. Förfärligt slitsamt. Först ett blommigt plastgolv, sedan ett lager linoleumplattor, sedan en svampig träflisskiva – och sedan ett alldeles utmärkt trägolv! Runt tretiden på eftermiddagen kom jag dock av mig, och sedan gick detta renoveringsarbete i snigelfart i ett par veckor. Månader. Halvår.
Med åren har jag kommit allt närmare ett hus med idel trägolv, men två projekt kvarstår.
1. Ett drygt 40 kvadratmeter stort rum (från början den stora affärslokalen) med idel blommor. Under plasten ligger en spånskiva, under den ligger linoleumplattor – och under dem ligger klinkers … som ligger på cement …
Här ser man allt utom klinkers-lagret i en gräns till ett annat rum. Här skulle det egentligen vara en snygg tröskel, men jag ... eh ... kom av mig.
Så här ser klinkerslagret ut (bilden är tagen i ett annat rum, som inte är drygt 40 kvadratmeter stort). Och det är kallt, iskallt, lika kallt som gårdagens kalla kladdkaka.
2. Trappan är det andra sorgebarnet (se bild längre upp). En alldeles utmärkt trätrappa kläddes alltså 1984 in i plast efter att trappstegens nos (kant) nogsamt sågats av och ersatts av en chic bruuuun plastlist.
Apropå brunt, så kan vi även stoltsera med detta bruna plastgolv i ett inte på några villkor fuktspärrat duschutrymme.
Men så här skulle det alltså kunna se ut. Vackert, slipat, lackat, gammalt trägolv. (”Städade människan inte innan hon tog bilden?”)
Bakgrundsfakta:
- Vårt hus byggdes i funkisstil som en Konsumaffär 1932.
- När affär-epoken tog slut och stora landsvägen inte gick förbi huset längre, blev det chinchilla-farm, församlingshem, cembaloverkstad och privatbostad om vartannat.
- År 1984 ägde en förfärlig renovering rum – när kommunen för att spara pengar rustade huset à la budgetextrapris-slit-å-slängvarianten.
Det måste vara ett 70-talsgolv som såldes billigt eftersom det bara fyllde någons lagerutrymme sedan flera år. Vilket man kan förstå.
Ni ser? Olika färgställningar, jättepiffigt. Till detta matchades knottriga vävtapeter övermålade i guuuuuult och miiiiintgrööönt.Den 11 september 2001 klev jag resolut, men trött på blommor, ur sängen och slet som en hulk ut golvet i hallen. Förfärligt slitsamt. Först ett blommigt plastgolv, sedan ett lager linoleumplattor, sedan en svampig träflisskiva – och sedan ett alldeles utmärkt trägolv! Runt tretiden på eftermiddagen kom jag dock av mig, och sedan gick detta renoveringsarbete i snigelfart i ett par veckor. Månader. Halvår.
Med åren har jag kommit allt närmare ett hus med idel trägolv, men två projekt kvarstår.
1. Ett drygt 40 kvadratmeter stort rum (från början den stora affärslokalen) med idel blommor. Under plasten ligger en spånskiva, under den ligger linoleumplattor – och under dem ligger klinkers … som ligger på cement …
Här ser man allt utom klinkers-lagret i en gräns till ett annat rum. Här skulle det egentligen vara en snygg tröskel, men jag ... eh ... kom av mig.
Så här ser klinkerslagret ut (bilden är tagen i ett annat rum, som inte är drygt 40 kvadratmeter stort). Och det är kallt, iskallt, lika kallt som gårdagens kalla kladdkaka.2. Trappan är det andra sorgebarnet (se bild längre upp). En alldeles utmärkt trätrappa kläddes alltså 1984 in i plast efter att trappstegens nos (kant) nogsamt sågats av och ersatts av en chic bruuuun plastlist.
Apropå brunt, så kan vi även stoltsera med detta bruna plastgolv i ett inte på några villkor fuktspärrat duschutrymme.
Men så här skulle det alltså kunna se ut. Vackert, slipat, lackat, gammalt trägolv. (”Städade människan inte innan hon tog bilden?”)
4 Reflektioner:
Sandra: Kom hit meddetsamma. Jag skulle kunna betala dig för att få blommorna bortforslade! Säkert 100 kvadrat ligger och irriterar ... nästan som när Johnny Depp i Fear and Loathing in Las Vegas blir rädd för golvet.
Men visst är det roligt när man börjar slita och hittar både det ena och det andra i lager på lager.
Sen är det ju det där med att det är så lätt att börja riva – och så svårt att orka genomföra.
Våran tapetvägg ser till exempel i morse precis ut som den gjorde när jag plåtade den förra veckan.
Golv i naturmaterial (trä eller sten) är verkligen underbart skönt. Vi har en hiskelig gammal korkmatta i köket som vi har deklarerat något fatwa-liknande mot.
Johnny Depp är strålande i Fear and loathing in Las Vegas förresten.
Wow! Blommiga golven gav mej en flashback! Tänk att det faktiskt fanns såna förr?!
Sentenser: De finns. Finns som i presens.
R Skriverier: Delar du med dig av tapetutvecklingen? (Sådana krav gör under för genomförbarhetsfrekvensen.)
Alla: Johnny Depp är strålande. Nästan alltid. Jag har till och med skrivit beundrarbrev till honom (1990).
Skicka en kommentar
<< Home