Hade jag ingen aaaaning om!
Fredagskvällsmat.
Pizza. Läsk. Syndernas högborg. Jag dricker rödtjut. Olle är nykterist, så jag får ha allt för mig själv. De fem barnen tjoar i munnen på varandra. Elvaåringen:
– Var är alla bebisar? Jag längtar efter en liten rödskrynklig bebis och att ni har kräk på axlarna och små, små strumpor. Lukten av äcklig barnmat och att man måste hålla upp nacken.
Treåringen:
– Jag behöver kissa!
Sexåringen:
– Bananer och curry är gott ihop. Och svarta oliver.
Trettonåringen:
– Raaaap. Oj.
Åttaåringen:
– Vita dvärgar lyser mer och mer och sedan kollapsar de helt och blir svarta. Dom slutar lysa. Har liksom brunnit färdigt.
Mamma Lotten rycker till. Han talar om dvärgar. Vita dvärgar som brinner? Va?
– En stjärna som solen, när den får slut på väte sväller den upp och blir en röd jätte.
– Är stjärnorna dvärgar? (Mamman har druckit två glas vin.)
– Nej, jämför med en tändsticka. Den har liksom brunnit slut.
Pappa Olle:
– Oj, vi har kiss på hela hallgolvet!
Jag är stum. Det finns stjärnor som heter dvärgar. Jag visste verkligen inte. Senast jag slogs av denna min okunskap (och vågade berätta för världen om den) var när jag storligen förvånad stötte på uttrycket ”han har inte alla xx hemma”. Jag hade verkligen inte i min lilla glasbubbla stött på det förut! Om det berättade jag här och här.
Men stjärnorna! Och dvärgarna! Mina allmänbildningshål är enormt oväntade. Och stora. För mig i alla fall.
Pizza. Läsk. Syndernas högborg. Jag dricker rödtjut. Olle är nykterist, så jag får ha allt för mig själv. De fem barnen tjoar i munnen på varandra. Elvaåringen:
– Var är alla bebisar? Jag längtar efter en liten rödskrynklig bebis och att ni har kräk på axlarna och små, små strumpor. Lukten av äcklig barnmat och att man måste hålla upp nacken.
Treåringen:
– Jag behöver kissa!
Sexåringen:
– Bananer och curry är gott ihop. Och svarta oliver.
Trettonåringen:
– Raaaap. Oj.
Åttaåringen:
– Vita dvärgar lyser mer och mer och sedan kollapsar de helt och blir svarta. Dom slutar lysa. Har liksom brunnit färdigt.
Mamma Lotten rycker till. Han talar om dvärgar. Vita dvärgar som brinner? Va?
– En stjärna som solen, när den får slut på väte sväller den upp och blir en röd jätte.
– Är stjärnorna dvärgar? (Mamman har druckit två glas vin.)
– Nej, jämför med en tändsticka. Den har liksom brunnit slut.
Pappa Olle:
– Oj, vi har kiss på hela hallgolvet!
Jag är stum. Det finns stjärnor som heter dvärgar. Jag visste verkligen inte. Senast jag slogs av denna min okunskap (och vågade berätta för världen om den) var när jag storligen förvånad stötte på uttrycket ”han har inte alla xx hemma”. Jag hade verkligen inte i min lilla glasbubbla stött på det förut! Om det berättade jag här och här.
Men stjärnorna! Och dvärgarna! Mina allmänbildningshål är enormt oväntade. Och stora. För mig i alla fall.
12 Reflektioner:
Ahme. Vita dvärgar, sju dvärgar. Man kan inte ha koll på allt. Vilket visar sig med all önskvärd tydlighet när man ser på OS-invigning från Italien. Cultural overload. (Det är jag som dricker vin här också. Men än stavar jag OK.)
Cruella: Schkål.
(Vågar inte stava till andra ord just nu,)
Shiiit. Word verification är jwrwzvdq.
Hick.
Ok. Villervalla och alla:
Hallen är full av kiss. Badrummet likaså. Sängarna? Jahadå. Sofforna är fulla av potatismjöl. Som är mättat av kiss. Jag vadar i kiss upp till anklarna. Jag har för tusan impregnerat strumporna med potatismjöl.
What else is new?
Jag måste bara ... "Moseböckerna, Iliaden och Faulkner".
Det finns alltför lite god litteratur om kiss.
En son kan världens alla huvudstäder. Och flaggor. Och en son är blivande astronom. Snacka om auktoritet på saker, alltså!
"What else is new?" skrev jag här igår. Och nu har jag svaret:
Kiss i toaletten -- och sedan ett videoband på det. Det måste ju vara helt nytt, väl?
Aequinoxia: ja, jag är omgiven av auktoriteter!
åh vad jag älskar att läsa om din familj. det ger mig hopp till mänskligheten ;) Vem är det som kissar överallt?
Ica: Just nu är det treåringen som är på kissningsstråt. Men de andra barnen har faktiskt i lika stor utsträckning markerat revir på detta sätt i treårsåldern.
Sedan tio år köper vi ohemult mycket potatismjöl.
oh jesus. Jag blir mer och mer övertygad om att barn är trevliga att passa och jobba med och prata med och allt det där, men ha en minikopia av mig själv som dessutom kissar i hörnen känns som... lite mycket kanske.
Mitt i allt kiss: vad blev det för vin nu då? Snappade du upp något av alla vintips?
/Herr R
R: Jag har snappat upp och gjort en lista på alla rekommenderade viner (utom Broder Jakobs dyraste) och kommer att rapportera och dissikera dem senare. Jag övar:
-- ... sklllfkkrrr ... fffffftttttttsss ... ja, den tapetserar munhålan som en tjärtunna i motljus ...
-- ... zillgthi ... nej, det var visst word verification ...
Skicka en kommentar
<< Home