Min passion
Igår körde jag 40 mil. Till Motala – spela basketmatch – hem igen med en vinst i bagaget. Helt normalt.
I Motala visade det sig dock att jag hade fått motståndarna att starta sitt lag i våras. Detta är helt onormalt, jag startar sällan basketlag 20 mil hemifrån.
Förklaringen är att jag i våras skrev ett mejl till alla basketklubbar jag kom på. Av dem gick säkert 98 % vilse i sajbern – men i Motala kom det till rätt person. Jag skrev ungefär så här:
Nu sprider jag denna erfarenhet vidare till alla andra: ni måste inte sluta med er passion – om ni har någon – för att tiden går, det gör ont i knäna eller ögonen blir sämre. Starta gubbvolleyboll, kärringhandboll, stofilmountainbike och rollatorbasket. Pingisen och orienteringen föregår med gott exempel; där dör man knall och fall med en kompass eller ett racket i handen. Men man dör rätt glad.
Fotnot: i mitt lag är vi födda 1960–1985. Alla är alltså inte skumögda och rynkiga eller nära döden.
I Motala visade det sig dock att jag hade fått motståndarna att starta sitt lag i våras. Detta är helt onormalt, jag startar sällan basketlag 20 mil hemifrån.
Förklaringen är att jag i våras skrev ett mejl till alla basketklubbar jag kom på. Av dem gick säkert 98 % vilse i sajbern – men i Motala kom det till rätt person. Jag skrev ungefär så här:
”Man kan trots trasiga knän, söndervrickade fötter, påsar under ögonen ha vansinnigt roligt tillsammans. Vad vinner man då på att ha ett sådant här div 3-lag? Jo, chans till fler ledare. Alla föreningar har problem med ledarrekryteringen, men med ett motionslag samlar man ihop de avdankade som trots alla smärtor fortfarande älskar sporten. Vips, vill de förutom att spela själva även ta hand om ett litet flick- eller pojklag. Vips, har man fått in gamlingarnas barn i nystartade lag. Vips, har man fått en kontinuitet och slipper besvärliga generationsväxlingar. Dessutom: all denna kunskap ifråga om domare, sekretariat och ledare slösas bort om de som en gång lagt av inte kan slussas in i sporten igen.”
Nu sprider jag denna erfarenhet vidare till alla andra: ni måste inte sluta med er passion – om ni har någon – för att tiden går, det gör ont i knäna eller ögonen blir sämre. Starta gubbvolleyboll, kärringhandboll, stofilmountainbike och rollatorbasket. Pingisen och orienteringen föregår med gott exempel; där dör man knall och fall med en kompass eller ett racket i handen. Men man dör rätt glad.
Fotnot: i mitt lag är vi födda 1960–1985. Alla är alltså inte skumögda och rynkiga eller nära döden.
13 Reflektioner:
Det är förstås lättare om man har knypplings- eller frimärkspassion samt stark kärlek till drejning, svarvning och fjärilskollektioner. Dessa sporter gör inte lika ont i knäna.
Eller varför inte ett mellanting:
Fågelskådning.
Allt som försiggår UTOMHUS har klar fördel för välbefinnandet.
Jag hade tänkt tillfoga trädgårdsskötsel, men det har en nackdel, man är SJÄLV .
Alla gruppaktiviteter ger ju en underbar känsla av GEMENSKAP - man slipper rulla in sig i en gammal tidning.
hade jag inte tyckt att basket är den enda bollsport som inte är rolig eftersom alla bara slår och river en och jag har svårt att göra mål hade jag joinat laget :)
Dart med öppet fönster vore kanske något?
Lagom av allt...lixom...lagom mycekt frisk luft, lagom ansträngande och lagom spännande...alltså för oss som är födda -59 och tidigare och som slipper spela basket p g a den höga åldern...*flinar*
mildamakter: Jag sökte förgäves Din signatur på lottens julkalender, men är lixom en tillfällighet lixom?
Där fick vi aktiva en veckolång LIXfluga:
LIX räknare
Läsbarhetsindex (LIX) kan användas för att få uppfattning om hur lätt eller svår en text är att läsa. LIX är baserat på medeltalet ord per mening och andelen långa ord (ord med fler än 6 bokstäver) uttryckt i procent.
Denna text visade sig ha 40 i LIX - vilket är på gränsen mellan skönlitteratur och normal tidningsprosa!
Eller se till att det finns vuxenridgrupper på alla nivåer. Både för dem som aldrig slutade, de som slutade och vill återvända, samt för dem som aldrig kom sig för av någon anledning i skolåldern.
(För oss utan bollsinne...)
Skoj förresten med den där knasiga bokstavskombinationen man måste skriva för att bli publicerad. Äntligen får vi någon användning av q-tangenten lite då och då.
Jag dök upp nån gång...lixom... *s*, men när jag fick kudden ur örat och hade väckt hjärncellen,så var det redan miljonmiljarders svar, så det kändes lite tönnt att komma med samma svar en gång till...lixom ;o)
å nää, lixom är aaaaldrig en tillfällighet ;o)
Så här såg resultatlistan ut i H90, dvs. herrar 90 år och äldre, vid en av etapperna vid O-Ringen i somras.
H90, 2370 meter
1. Conny Näsholm, Hammarby IF OF 81:12
2. Widar Wågland, Hammarby IF OF 84:50
Den enda anmälde i H95 kom dessvärre inte till start.
Fågelskådning, dart med öppet fönster, slit- och rivbasket, rullstols-LIX, vuxenridning (hm) och en H95:a som inte kom till start. Jag säger som Sandra: lovely!
Fler exempel? Pärlplatte-SM? Nu vet jag: målvakts-VM. Given succé. Alla möjliga olika målvakter tävlar om att vara bäst. Tre grenar: höga upphopp, långa slängningar samt snabba spagat.
målistävlingen är jag med på lätt!
Målistävling för nittioåringar – sponsrad av det här företaget.
O-Ringen: När jag tappat bort maken redan på väg till första kontrollen i somras, en bedrift i sig (men alla gamla skogsodlingar är så lika varandra!), hade jag den för mig stora glädjen att få visa den enda deltagaren i D95 tillrätta. Med tanke på mitt eget skrala orienterande vet jag inte riktigt om hon hade anledning att vara lika glad. Dock såg jag henne komma i mål på storbildstavlan sen så, for all my faults, har jag i alla fall ingen vilsegången åldring på mitt samvete.
Skicka en kommentar
<< Home