King Kong-rapport (spoiler-varning!)

Nu har jag sett den, King Kong i Peter Jacksons jätteregi. Blev kissnödig förstås. Trots att asiaten och den svarte mannen dog så där onödigt som de alltid gör, är jag mycket positiv. Det coolaste var förstås när alla karlarna sprang mellan benen på Brontosaurierna (Apatosaurierna). Huvudrollsinnehavarna och monstren hade till 100 % rejäla näsor och ojämna tänder. Jag säger då det, en utseenderevolution är på gång i Hollywood.

Det hela äger rum 1933 och miljöerna är så långt min expertis kan se imponerande. (Vid en snabbkoll visade det sig nu att nästan allt så klart är datoranimerat, håhåjaja vad jag är lättlurad trallala.) Trettiotalsmodet är som alltid snyggt, även om männen är tvungna att dra upp brallorna till armhålorna. Damskorna äro alla ljuvliga. Nästan alla skådespelare har fått isblåa ögonlinser och aktörerna ser på min lokala biograf tårögda ut hela tiden eftersom skärpan är konstant felinställd. Den vilt skrikande Anns frisyrer liknar mina: rufs medelst lock.

Kuriosa: Driscoll spelade mot den tyske fartygskaptenen redan i Pianisten och King Kong är Gollum. Alla cirklar sluts. (Förutom min -- när ska jag få en megaroll i en Hollywoodfilm? Jag bara går här och väntar på att bli upptäckt hela dagarna ju!)

Roligaste repliken kom inte på vita duken utan i foajén på väg ut, då en fullvuxen människa på fullt allvar sade:

-- Aaaeeh. Jag tyckte det var overkligt.