Lördag eftermiddag runt halv fyra
– Mamma, nu är det en sån där som vill prata med ”Charlotte” igen!
Elvaåringen räckte trådlösa telefonen till mig. Eftersom ingen utom Broder Jakob kallar mig Charlotte, vet vi alltid meddetsamma när det är en telefonförsäljare som har sluppit genom nix-nätet.
– Jaaa? sa jag, avmätt, ouppfostrat, slött, slappt och överdrivet likgiltigt eftersom jag visste vad som komma skulle.
– Ja, hejsan Charlotte, jag heter Mats och jag ringer från Stooora Daaaagstidniiingeeen ...
(Han sade förstås namnet på tidningen när han pratade med mig, men jag vill inte göra reklam just nu.)
– … och här ...
Iiiiiiih, de vill ha mig!
– … sitter vi och ...
Iiiiiih, de vill att jag åker till OS och rapporterar sådär som kåsörer och tecknare fick göra förr i tiden – de skrev roliga betraktelser som de ringde in precis på deadline och som alla prenumeranter uppskattade!
– … gläder …
Iiiiih, ja, jag är jätteglad, tack, tack, jag gör det gärna gratis, ni tycker att jag är en ovanligt begåvad skribent och att jag har fem barn och inte bor i Stockholm gör alls ingenting, Sverige är runt och alla får precis lika stor chans, bara de är kompetenta och lydiga!
– … er med ett extra fint erbjudande …
Ii… ih... hi… erbjudande, nä, så trevligt, jag känner mig hedr… Er …? Erbjudande?
– … på en tremånadersprenumeration till extra förmånligt pris.
– Jaha, men vi prenumererar redan på Stora Dagstidningen.
– Jaså, Charlotte, det måste stå i din mans namn då, ja. Så är det ju ibland.
– Jaa du, Mats. Så är det nog ibland.
Lite senare:
– Mamma, telefonen ligger på golvet och alla batterierna har trillat ut!
Elvaåringen räckte trådlösa telefonen till mig. Eftersom ingen utom Broder Jakob kallar mig Charlotte, vet vi alltid meddetsamma när det är en telefonförsäljare som har sluppit genom nix-nätet.
– Jaaa? sa jag, avmätt, ouppfostrat, slött, slappt och överdrivet likgiltigt eftersom jag visste vad som komma skulle.
– Ja, hejsan Charlotte, jag heter Mats och jag ringer från Stooora Daaaagstidniiingeeen ...
(Han sade förstås namnet på tidningen när han pratade med mig, men jag vill inte göra reklam just nu.)
– … och här ...
Iiiiiiih, de vill ha mig!
– … sitter vi och ...
Iiiiiih, de vill att jag åker till OS och rapporterar sådär som kåsörer och tecknare fick göra förr i tiden – de skrev roliga betraktelser som de ringde in precis på deadline och som alla prenumeranter uppskattade!
– … gläder …
Iiiiih, ja, jag är jätteglad, tack, tack, jag gör det gärna gratis, ni tycker att jag är en ovanligt begåvad skribent och att jag har fem barn och inte bor i Stockholm gör alls ingenting, Sverige är runt och alla får precis lika stor chans, bara de är kompetenta och lydiga!
– … er med ett extra fint erbjudande …
Ii… ih... hi… erbjudande, nä, så trevligt, jag känner mig hedr… Er …? Erbjudande?
– … på en tremånadersprenumeration till extra förmånligt pris.
– Jaha, men vi prenumererar redan på Stora Dagstidningen.
– Jaså, Charlotte, det måste stå i din mans namn då, ja. Så är det ju ibland.
– Jaa du, Mats. Så är det nog ibland.
Lite senare:
– Mamma, telefonen ligger på golvet och alla batterierna har trillat ut!
9 Reflektioner:
äsch, inget att hänga upp sig på. de verkar ju inte ha en aning om vad de missar. tyck synd om dem istället. skriv i Smålänningen, den tidningen behöver verkligen en spark i arslet.
Typiskt. Men skönt för telefonen med lite helgledigt.
Vilket bra telefonförsäljarfilter du har inbyggt i ditt namn: Lotten -- kompis, Charlotte -- försäljare = ajö good bye.
Själv är jag inte fullt lika snäsig längre mot dem jag inte omedelbart identifierar i luren sedan jag två gånger på samma kväll nästan skrämde iväg en kollega som skulle på middag (formellt inbjuden och synnerligen välkommen) och en kompis (som ville bjuda på fest) till Anders. Mycket pinsamt, jag har fått vara extremt trevlig efteråt för att kompensera. NIX funkar ganska bra men är inte heltätt. Och varför ringer marknadsundersökarna/försäljarna och deras anhang JUST när man hetslagar mat eller försöker hinna skyffla i barnen inför Bolibompa? Opsykologiskt vald tidpunkt...
Men du vore ju helt perfekt att skriva såna där trevliga kåserier från OS!! Precis som Bang! Jag upptäckte hennes kåserier i tonåren och plöjde igenom alla böcker jag fick tag på. Har för mig att hon i något kåseri tyckte synd om fotbollsspelarna som bara hade en boll att dela på. Hon tyckte de borde haft var sin.
Ingrid,
som varande en av de där telefonintervjuarna *duckar!* så kan jag svara.
Först ringer man till en hoper nummer där ingen svarar.
Sen börjar de svara, fast man hör hur det fräser i stekpannan i bakgrunden.
(Häromdagen genomförde jag en lååång intervju med en MAN som lagade mat! Vet inte om han är nåt unikum *duckar igen* eller om det är en fördom att män bara kan göra en sak i taget.)
Därefter äter alla.
Sen kommer då stunden efter bollibompa. Då är det gnälliga ungar som jag låter föräldrarna prioritera.
Och sen nattas alla ungar.
Och sen går jag hem.
(ALternativt scenario är att man stör pensionärerna mitt i gokväll eller A-n-t-i-k-r-u-n-d-a-n! Värre helgerån Finns inte!)
NÄR ska vi ringa?
Cecilia: Jag förstår ditt dilemma och kan egentligen inte komma på nån tidpunkt när det är optimalt att ringa folk i hemmet. Där pågår ett racerlopp från fem till nio, typ. För tusen år sen när jag pluggade jobbade jag extra med telemarketing på dagtid och det var en upplevelse det med. Fast man ringde åtminstone till folk som tog av sin dyrbara arbetstid, inte sin dyrbara fritid ;-) Hoppas NIX sorterar bort de värsta surisarna från din lista så att jobbet blir uthärdligt.
Cecilia: här kommer du och är alldeles riktig och av kött och blod. Plötsligt blir det en helt annan historia av de här "förbaskade telefonuppringarna".
De försöker bara göra sitt jobb, tjäna sitt levebröd och inte ligga samhället till last! (Och så höjer vi på ögonbrynen och ser ut som Peter Dalle.)
Min syster jobbar också på ett telefonuppringarföretag. Så mycket skäll de får, så mycket förbannelser och så mycket ilska. Jag -- som lider av lätt telefonskräck -- hade inte klarat mer än två minuter.
Ingrid-Klok-Som-En-Bok: "Hoppas NIX sorterar bort de värsta surisarna från din lista så att jobbet blir uthärdligt." Ja, så blir alla lite gladare.
Och vi surisar får helt enkelt lära oss att bete oss som vuxna och inte vara otrevliga utan faktiskt bara säga nej tack.
Sen jag spärrade min telefon slipper jag alla som försöker sälja saker till mig som jag inte vill ha, men jag får fortfarande samtal från såna där marknadsundersökningar vilket inte gör mig något. Jag älskar nämligen att svara på enkäter! Har jag inte tid just när de ringer så frågar de alltid om de får ringa vid ett annat tillfälle och visst får de det. Någon gång bestämdes även exakt dag och tid när det skulle passa så jag kunde få svara på alla spännande frågor!! Enda problemet med såna enkäter är att jag hela tiden glömmer vilka svarsalternativ de gett i inledningen av frågorna.
Yvonne: Enkätfrågor med multiple choice är det bästa jag vet. Näst rabarberkräm förstås.
Skicka en kommentar
<< Home