”Jag glömde kolla mejlen!”
Jo, hon sa så. ”Jag glömde kolla mejlen!”
Vem? Min mamma som fortfarande inte förstår vad ”hårddisk” har med datorer att göra? Nej, det var inte hon.
Tjejen är 21 år och är på det hela taget en helt normal person ... som glömmer att kolla mejlen.
Nu har jag ju i och för sig fått detta förklarat för mig tidigare – att vi som lever, andas och äter med mejlen kontrollerad non stop inte är representativa för alla i hela världen. Jag kan utan att blinka i kvällningen säga:
– En avi säger du? Nja, jag vet inte, jag har inte kollat brevlådan än.
För det som kommer i brevlådan (som, ok vi vet det nu, egentligen heter postlåda) är ju bara räkningar och yesterday’s news. Medan det som kommer i min mejl är intressant, roligt, finurligt, personligt och spännande.
Hur kan jag då kommunicera med den 21-åriga tjejen bäst? Jo, via sms förstås. Men nu hade jag inte hennes nummer och var inte kompis med henne på Facebook och hon heter som 300 000 andra tjejer i Sverige och twittrar inte och msn har jag lagt ner. Plötslig insikt drabbar mig som en banal stenåldersklubba i bakhuvudet:
Man kan faktiskt inte kommunicera med alla hela tiden. Vissa är onåbara. Och trivs med det fastän de inte är 73 år (förlåt generaliseringen). Kan man inte lagstifta mot sådant?
Fotnot
Det som avhandlades i mitt mejl till 21-åringen var det alls inte bråttom med eller ens viktigt på sikt.
Vem? Min mamma som fortfarande inte förstår vad ”hårddisk” har med datorer att göra? Nej, det var inte hon.
Tjejen är 21 år och är på det hela taget en helt normal person ... som glömmer att kolla mejlen.
Nu har jag ju i och för sig fått detta förklarat för mig tidigare – att vi som lever, andas och äter med mejlen kontrollerad non stop inte är representativa för alla i hela världen. Jag kan utan att blinka i kvällningen säga:
– En avi säger du? Nja, jag vet inte, jag har inte kollat brevlådan än.
För det som kommer i brevlådan (som, ok vi vet det nu, egentligen heter postlåda) är ju bara räkningar och yesterday’s news. Medan det som kommer i min mejl är intressant, roligt, finurligt, personligt och spännande.
Hur kan jag då kommunicera med den 21-åriga tjejen bäst? Jo, via sms förstås. Men nu hade jag inte hennes nummer och var inte kompis med henne på Facebook och hon heter som 300 000 andra tjejer i Sverige och twittrar inte och msn har jag lagt ner. Plötslig insikt drabbar mig som en banal stenåldersklubba i bakhuvudet:
Man kan faktiskt inte kommunicera med alla hela tiden. Vissa är onåbara. Och trivs med det fastän de inte är 73 år (förlåt generaliseringen). Kan man inte lagstifta mot sådant?
Dessa två (två, vänta vaddå, hur ser man att det är två?) datorer var de första som skickade mejl till varandra. Långt var det inte.
Fotnot
Det som avhandlades i mitt mejl till 21-åringen var det alls inte bråttom med eller ens viktigt på sikt.
11 Reflektioner:
Men hur kan man glömma det? Jättemärkligt. Fast jag vet att det finns fler som glömmer sånt, eller bara kollar ungefär var tjugosjunde dag. Otroligt konstigt.
Själv blinkar jag ofta i kvällningen.
Det är så poetiskt.
Vad roligt att jag inte blinkar i kvällningen -- tack AB, jag såg inte det!
YBB: Det finns även folk som glömmer att äta – i alla fall säger de det. Kan man kanske bunta ihop dem med mejlglömmarna och göra det hela till en produkt av något slag?
Det första jag gör när jag kommer hem är att kolla brevpostlådan, den är i nio fall av tio tom. I nio fall av tio glömmer jag att ladda min mobil. Jag kollar mail alla dagar, även jobbmailen slinker med vissa helgdagar, men det tror jag inte är speciellt hälsosamt.Men jag tycker att det är lite kul med folk som glömmer sina barn här och där, på trappan hemma när alla andra åker på utflykt, tex.
Mina mejl dimper ned oavbrutet - varannan minut är det inställt på - på två olika datorer och tvenne olika små ljud aviserar att nytt inkommit. En stor del av det inkommande är filtrerat och hamnar i sina bestämda brevlådor. Det jag kollar med en hastig blick är vilka brevlådor som fått in något och om jag behöver ta en titt direkt eller om det kan vänta en liten stund. Vid "huvuddatorn" har jag dessutom installerat ett litet program i menyraden som anger hur många olästa brev det finns. Just nu 2 st. Båda är nu kollade och besvarade …
Eftersom jag bor i lägenhet så har jag hörselkoll på när dagens ibland olika postutdelningar faller in genom dörren via vanliga brevbäraren eller Citymail. Min arbetsplats är belägen bara några meter från ytterdörren, så inte heller den missar jag.
Telefonen hör jag, men mobilen som jag inte använder mycket kan jag glömma att kolla efter möjligen inkomna sms eller missade samtal. Mest är det ett barnbarn som sms:ar mig. Ibland sms:ar hon det tll vårt vanlig telefonnummer och då får man sms:et uppläst för sig. Det kan vara helt kort:
Heej, heej farmor. Tänker på dig. Puss och kram!
Själv glömmer jag väldigt sällan att äta, mat är oerhört gott. Däremot kan jag glömma att jag är hungrig. Slutresultaten blir precis detsamma ...
Jomen ibland kan jag faktiskt glömma äta, men det är bara om jag är helt inne i något annat. Fast jag brukar inte glömma bort det så länge.
Mitt spamfilter låter mig förhandsgranska eposten. Inte ens tio procent av inkommande överlever detta.
Frågan är om spam kommer att döda email?
Internt på jobbet dock, så är e-post ett måste.
Frågan är om företag numera kan klara sig utan e-post?
Jag känner till företag som inte har mejl -- det är ofta hantverkare.
Sedan finns det ju företag som haaaar mejl men som tar evigheter på sig att svara. Bagport (som ju har min borttappade väska men påstår att de inte har den, så det så) är ett sådant företag.
Är det förresten kvällning nu? Jag ska se om jag kan blinka lite.
Jag blir galen på alla som inte kollar mejlen. Som i bostadsföreningens styrelse, till exempel. HUR ska man kunna kommunicera med dem? Ringa stup i kvarten, eller?
Bah.
Skicka en kommentar
<< Home