Jag hatar möten
Bullar, kaffe, framtidsutsikter, spännande lösningar och nya insikter i all ära. Men dessa faktorer kan inte få mig att gilla våra företagsmöten. Och nu tror ni att jag tänker fara ut mot revirpinkande, långa drapor och möten mitt på dagen som förstör arbetsron. Men nej.
Vårt företag består alltså av två personer. (Ok, min pappa är med på ett hörn, men han är ju bara min pappa som sköter sig på sitt håll.) Det är alltså i realiteten bara jag och den djefla mannen. Vi skulle kunna ha mötena strax före godnattpussen eller i bilen på väg till stan för det är verkligen bara vi två.
Men då hade jag förmodligen tagit kudde och täcke och lagt mig hemma hos grannen eller kört ihjäl gångtrafikanter av pur ilska. För jag blir så arg! På varje möte! Om man ser det från min djefla mans håll, är jag en raging bull, en hulk samt en puttrande vulkan. När jag egentligen bara vill vara Jätten Jorm.
– Go, shoot, sätt igång, säger jag och tar ett djupt andetag som för att förbereda mig inför ett stålbad där jag tävlar mot Houdini.
– Ehrrm ... profilering ... marketing ... målsättning ... antal ... försäljning ... aktiv ... research ... två föreläsningar per ... planerad inkomst före sommaren ... målgrupp ...
Min djefla man pratar och ritar upp tankebubblor på ett papper och jag vill strypa honom bara för att han vill planera. Så här vill jag att det ska låta:
– Vi ser vad som händer. Det kommer att gå bra. Blomsterängar och stjärnfall, allt ordnar sig ska du se. Vi tar dagen som den kommer helt enkelt. Nu äter vi något.
Jag. I handen håller jag den behållare i vilken jag har packat in mötesdeltagare under åren.
Vårt företag består alltså av två personer. (Ok, min pappa är med på ett hörn, men han är ju bara min pappa som sköter sig på sitt håll.) Det är alltså i realiteten bara jag och den djefla mannen. Vi skulle kunna ha mötena strax före godnattpussen eller i bilen på väg till stan för det är verkligen bara vi två.
Men då hade jag förmodligen tagit kudde och täcke och lagt mig hemma hos grannen eller kört ihjäl gångtrafikanter av pur ilska. För jag blir så arg! På varje möte! Om man ser det från min djefla mans håll, är jag en raging bull, en hulk samt en puttrande vulkan. När jag egentligen bara vill vara Jätten Jorm.
Så här är jag tyvärr inte.
– Go, shoot, sätt igång, säger jag och tar ett djupt andetag som för att förbereda mig inför ett stålbad där jag tävlar mot Houdini.
– Ehrrm ... profilering ... marketing ... målsättning ... antal ... försäljning ... aktiv ... research ... två föreläsningar per ... planerad inkomst före sommaren ... målgrupp ...
Min djefla man pratar och ritar upp tankebubblor på ett papper och jag vill strypa honom bara för att han vill planera. Så här vill jag att det ska låta:
– Vi ser vad som händer. Det kommer att gå bra. Blomsterängar och stjärnfall, allt ordnar sig ska du se. Vi tar dagen som den kommer helt enkelt. Nu äter vi något.
Jag. I handen håller jag den behållare i vilken jag har packat in mötesdeltagare under åren.
Etiketter: möten
59 Reflektioner:
Jag förstår dig. De där planeringsorden får även mina hjärnceller att krulla sig och ångesten att gripa om min strupe.
Å andra sidan försöker han bjuda dig på romantiska hotellnätter medan du bara vill titta på fotboll på stor-TV.
Men hörru, varför blir du så arg?
Jag upptäckte en gång vid en ventilering av mitt och kursarens arbete att jag blev arg jag med. På opponenten. Som gjorde sitt arbete. (Iofs ifrågasattes användningen av semikolon, så det fanns ju anledning att bli upprörd från min sida.)
Men ändå.
Det finns att klura på.
Cecilia N -- ja! Jag vet att det han gör är vettigt och min reaktion och min önskan om love, peace and understanding är helt jävla åt pepparn.
(Titta, nu är jag så upphetsad att jag svär i skrift.)
AB: Romantiska hotellnätter kontra fotboll? Lätt val: romantiska hotellnätter i Barcelona -- any day. (Förklaring till mamma: Zlatan heter en kille som spelar fotboll i Barcelona och honom vill jag se på riktigt.)
Jag har för mig att jag någon gång kommenterat här hur oerhört viktigt det är att ha en bra karta i sin kalender. Då kan man sitta och bläddra i den och lära sig, säg, ryska floder när möten blir för tråkiga.
Cecilia: Jag blir också arg fast jag bara har möten med mig själv! Det är någor LIVSFIENTLIGT i företagsmöten. Kan inte riktigt sätta fingret på det. Averotiserande (klokt att rädda gonattpussen), dödar skaparlusten, förminskar lycka och solsken... Som att sätta blommor i herbarium!
PS
Men vad GÖR ni egentligen i Eskilstuna - wv är syingele? Sy in gelé?
Hjälp! Två fina kommentarer bara FÖRSVANN.
OT @ Lotten: på torsdag ska jag berätta om internet för pensionärsträffen.
När var det du skrev kåserier i Hemmets Veckotidning?
Men Lotten, se det som peptalk inför en basketmatch. Visualiering av den vinnande strategin och den taktik som ska ge er de mål ni behöver!
Låt den djefla mannen översätta sitt planerande i baskettermer så ska du se att det blir mycket bättre ...
Jag vill också att det ska låta så på våra möten (det ordnar sig, allt blir bra, etc) även om vi är några fler som ska enas om de olika frågorna.
Cecilia N:
Internet → pensionärsträff → Hemmets Veckotidning → mina kåserier. Fullt logiskt.
Jag kan inte svära på det, men jag skrev i HV ungefär 2003--2006. När Gudrun Hemmel plötsligt dog fick jag och Staffan Ling sparken. Som om det var vårt fel, va.
Peptalk, peptalk, peptalk. (Peppar mig själv.)
AB -- kom dina kommentarer fram? Det verkar lagga lite.
Fredrik I: det där med att se synnerligen upptagen ut funkar jättebra på duma möten med tusen andra människor som är jättedumma och som vill implementera mig, men inte på möten där min djefla man sitter i mitt knä som en annan sekreterare.
Det hoppas jag verkligen inte att det var.
Men allt brukar ordna sig ju! Alltså borde det bara vara för er att äta något.
@ab: Ja, vi syr ofta in gelén här i Eskilstuna. Den har en tendens att vara för stor.
Nja, jag tycker nog att mötena, som jag förresten har med mig själv, kan vara ganska så ok. (Specielt som de oftast är framför datorn och då kan man ju alltid spela lite spel eller läsa lite blogg när mötet blir för tråkigt.)
Men att sedan omsätta i praktiken det jag bestämt om, det är en annan femma.
Så du vill vara som Jorm? Grön och med en stuga på näsan? Mörk röst och med en osynlig doakör? Mjuk, pösig och könlös?
På sista bilden tror jag att du har resterna av en Macbook i handen. Du använder dom som tillhyggen när du blir upprörd på möten och det är därför du har så hög avverkningstakt på dom. Macbookarna alltså.
Jag har aldrig suttit på ett möte och tänkt att någon av dom andra på mötet vill implementera mej. (undrar hur det går till? *måste lägga band på fantasin*)
Haha, vi måste vara släkt.
Det som ger mig magknip är när min sambo helt plötsligt, en vanligt, trevlig kväll säger "nu tar vi fram våra kalendrar".
Det ska planeras semstrar och inköp och barnkalas och svärmorsbesök och jag vill verkligen inte planera alls.
Jag vill två timmar före svärmorsbesöket jogga runt med dammsugaren och tre minuter före barnkalaset dekorera en hastigt ihopsvängd tårta och ta semestern som den kommer. För planering är det mest irriterande jobbiga som finns.
Se där, söstra mi, vi måste helt enkelt vara släkt. Undrar hur Broder Jakob har det med planeringen.
Mjuk, pösig och könlös? Japp, det är jag i ett hårt, tajt, könligt nötskal.
Min bästis blir lika arg när hon pratar med en uppdragsgivare. Den människan vägrar nämligen säga ett enda konkret ord om vad som ska göras och vill bara prata - ordrikt och länge - om positiva energier och flow och såna saker som bästisen tycker är det mest anstötliga som finns.
Så blir heller inget gjort! ;)
Wv uncou. Tydligen har jag couat för mycket.
Kommentarerna kom ut till slut.
Jag gillar möten där deltagarna äter glass eller Toblerone (som just nu).
Lotten, en gång beskrev du era möten på ett helt annat och mycket lättsammare sätt. Hejsan hoppsan, liksom.
Aaaah, Ullah, jag tror att det var när vi hade styrelsemöte samtidigt som vi skurade grannens stegar?
Ja, det var mycket, mycket trevligare!
Hääääär.
Du har mejl, angående den stirrande t-banan. Ville inte skriva ut mitt namn, som ingår i alltihopet, här i kommentarsfältet, även om vi är bland belevade människor.
Tacksam för svar, som det plägar heta. :)
Och wv var entest. Det heter väl ändå ETT test. ;)
Lotten: nej, det var ett möte (möjligtvis i höstas) där typ den djefla mannen sa något att "vi måste ordna fler föreläsningar" och du sa typ "ja, det stämmer", och några liknande kommentarer från båda fram och tillbaka och sedan var ni rörande överens och alla var glada.
PB: igår gjordes ett test på alla radiokanaler för att kolla att det fungerade i händelse av kärnkraftsolycka, men det kallades "en test" flera gånger. (Jag skulle inte ha sagt det.)
Men Ullah, vilket minne du har -- här ser man att vi även kan ha trevliga möten.
Ja, den redogörelsen gjorde stort intryck på mig!
Å Jorm. Jag samlar på Dnderklumpsmänniskor, innan har jag Blomhåret och En dum en, så jag är glad att få lägga dit Jorm (ja, det räknas att vilja)!
Felet är kaffet och bullarna! Allt har sin tid. Blandar ni ihop fikat med mötet så blir det aldrig bra. Ja, jag vet att en övervägande del av mänskligheten anser att sammankomster av alla slag inte blir nåt om det inte förtärs kaffe och bullar medan man möts. Själv avskyr jag att sitta med mina papper fulla av nedfallet pärlsocker och wienerbödsklibbiga fingeravtryck samt bruna blöta ringar efter kaffe- alternativt temuggen. Möten som jag arrangerade var inte populära, då när jag sålde min tid. Alla satt snopet och undrade var fikat blev av och då passade jag på att få igenom mina små planer och ideer.
Lo:
- En Dum En tror att det brinner. Vad var det jag sa. Det brann. Kom, nu går vi och badar!
Det är det enda citatet jag kan, men jag kan det mycket bra.
Ah, du är lömsk, Terrorråttan. (Kul namn att skriva på tangentbordet.) Jag ska aldrig mer lita på dig om det inte vankas bullar i sammanhanget.
Ett test, testet. En test, det blir ju testen? Testen är det där irriterande som hänger i ansiktet... Ju. O tempora o mores, för att citera Asterix. :D
En eller ett test, båda är ok! (Så länge det inte handlar om en hårflärp, för den är en test.)
Kaffe är nödvändigt, däremot inte bulle. Håller med om att det smular, och inte ser chefen så respektingivande ut med bullflagor i mungipan. Men man kan lösa det med en kort paus och så kan man hålla i koppen resten av mötet. Att ha något att pyssla med är praktiskt. Varm dryck är trygghet. Småprat ger möjlighet att testa något innan man gör det värsta Svensson vet; att tala inför en större grupp människor. Det är oftast farligare än döden.
Lotten, om min man skulle säga sånadär företagsmoderniteter så skulle jag också få knoster. Däremot skulle det inte vara något större problem om det var chefen, men det beror nog på att jag inte hånglar med honom.
Det är ju bara att säga som Jorm om Djefla mannen kör igång: Sätt deg nån annnenstans å krax!
Dunderklumpen måste ju för övrigt vara den mest geniala och vackra film som någonsin gjorts. När jag var liten fick jag ju inte se den, utan lyssna på kassetten istället. Tänk vilka bilder man fick i huvudet.. Blomhåret! Pelle Gnillot!
Läs Den blygas blogg idag 3 mars! Alla verkar vara så nöjda trots att de har möte och beslutar saker.
En Dum En tror att det är jultomten som kommer med paket. Lyckligt det barn som får mig!
Men vet du inte, Lotten, att vår kära bror vägrar att inneha en kalender?
- Kan vi träffas på söndag?
- Jo, få se nu här, jag kanske skulle göra något annat, vad var det nu igen... men det låter bra!
På söndagen, utsatt tid:
- Hallå, skulle vi träffas idag?
- Oj, men jag sitter mitt i en kräftskiva/butiksinventering/tvättstugebokning/fiskeutflykt/svampplockningsexkursion som jag har planerat sedan fleeera veckor tillbaka!
Vår mor har försökt ge honom flera kalendrar, men han tycker inte om dem. Konstigt, eller hur. Undrar så om detta har med någon traumatiskt upplevelse i ungdomen att göra.
Barndomen, vår gemensamma, menade jag, inte ungdomen.
Fast ryktet går att Broder Jakob numera äger en almanacka -- i sin iPhone!
Som har gått sönder.
Möten, möten. Vad vore livet utan möten. Dom kan vara tråkiga och trista och alldeles, alldeles jättesövande. Ja, jag erkänner, jag har ofta svårt att hålla mej vaken på vissa möten på jobbet. Pinsamt att inse att det är mina ögon som håller på att falla igen och inte någon som släcker belysningen.
Hur håller man sig vaken på ett tråkigt möte?
P.s K: Gör som prinsessan Diana, dvs snurra runt med tungan frenetiskt i din stängda mun. Sådana rörelser lär ha hållit henne vaken under timslånga ceremonier när hon var tvungen att sitta och se intresserad ut.
Även känt som Silviatricket! Killa dig i gommen med tungan. Om du kan dölja dina händer, tryck in tumnageln i lillfingerspetsen. Funkar även när man vill hejda en nysning.
...fast efter en stund hjälper bara en sak; föreställ dig sällskapet utan kläder. Kan bli både komiskt och trevligt.
Olown, säger wv, det lär vara ett jämtländskt olovandes... men man kan ju faktiskt inte förbjuda tankar!
Oj, är det jobbsnackisar här.
På våra jobbträffar som vi kallar ”Klarspråk” har vi först gnäll och skäll mellan 9-10. Alla rensar luften vad det än gäller. Vi jobbar tätt ihop i projekt och då är det minsann jädrans viktigt att alla är överens. Annars går det käpprätt åt… ja, just det. Det kan hända att det skär sig rejält när männens språk inte stämmer med vad de kvinnliga säger eller menar. Vi menar egentligen samma sak men säger på olika sätt. Det kan skapa irritation och långrandigt tjafs har vi inte tid med. Oftast är vi överens om delmål och mål. Jag blir bara såååå frusterad över det kvinnliga bjäbbandet och då jag är bossen har jag infört en ”Gnälltimme”. Sen löser vi det tillsammans om något skulle vara överjävligt. En gång var uppdragsgivaren på oanmält besök. Oops! Han vände direkt i dörren för då osade det hett mellan vissa hackspettar.
Men skinkmackan smakar alltid bra.
Åh, jag hörde det idag:
Vår bror har alltså en kalender i sin iPhone.
Som han använder.
Jag är helt förstummad.
Å andra sidan kanske det är symptomatiskt att den är sönder.
Överraska Mannen med att du håller nästa möte. Extemt välförberett med powerpoints, planer, kalender, budget och hela fadderuttan. Och ändå kort och koncist.
Och TACK för Jätten Jorm! Det var länge sen. Älskar de där ljusa sommarnätterna som finns i filmen. Precis så var det att växa upp i Jämtland.
@Jack, har ni gnällmöte varje morgon!
Det skulle jag aldrig palla..
Men neeeeeej, Kerstin, jag vill inte! Fast hm, det där med en förberedd PPT var inte dumt. Jag kan visa helt ovidkommande, men jättetrevliga bilder. Det ska jag.
@Jack:
Nu är det väl ingen kvar här men apropå kvinnligt bjäbbande: Killar vill fatta snabba beslut och sedan ändra när det inte funkar. Kvinnor vill förbereda allting så att när väl saker blir gjorda, funkar de direkt och (helst) för evigt.
Tänk på det, Jack, så blir det mindre obegripligt!
Fast jag är ju här!
Det fanns (finns?) en spexförening i Lund -- som till skillnad från alla andra spexföreningar hade enbart tjejer på scenen.
De fick ingen ordning på sina möten. De kallade därför till möte om mötena för att en gång för alla lösa frågan om varför mötena bara var "ett enda bjäbbande".
Den ultimata lösningen visade sig vara en dagordning där varannan punkt var "övriga frågor".
1. Dagordningens godkännande.
2. Nya styrelsen.
3. Övriga frågor.
4. Sexmästeriets rapport.
5. Övriga frågor.
6. Nästa säsongs uppsättning.
7. Övriga frågor.
8. Sponsring.
9. Övriga frågor.
Plötsligt funkade mötena och alla var glada och nöjda ...
Kul att du är här!
Ha, det där fixade vi spontant i nej-till-sopbergsgruppen i Kårsta, bestående av enbart kvinnor. Vi pratade glatt om utskick, intressanta personliga tilldragelser, formuleringar, graviditeter och annat i en enda röra, och när vi var klara var alla nöjda och tillfredsställda och vi hade fattat beslut och det tog inte längre tid än trista killmöten med agendor.
Den enda som var frustrerad var kvinnan som var med i vänsterpartiet och van vid dagordningar.
Var glad att ni är olika. Säkert kompletterar ni varandra. Lite kreativt och oplanerat kaos som du verkar gilla går väldigt bra ihop med en organisatorisk och planerande typ.
Utan det sistnämnda går varje företag överstyr, det kan jag lova dig. Varje enskild projekt också. Så hetsa inte upp dig tycker jag utan var glad över den djefla mannen sätter lite styrsel på tillvaron.
För om du fått bestämma helt själv - ärligt talat - hur hade det sett ut då?
Jo, Monet, då hade jag suttit i finkan. Skattebrott, mutor, förskingring och ärekränkning om vartannat.
Tack ab.
Det ligger någonting i vad du säger. Bra, jag ska tänka på det framöver och ta upp det får se var det kan leda till ;)
Jack, du är en förnuftig man!
@Kerstin
Nej, för sjuttsiken.
Var tredje vecka har vi möte.
Allt med pengar är värst. Enda gången jag gjorde en riktig plan med kostnader, budget och allt var när jag skulle övertala Filminstitutet att låta mig göra en kortfilm som de skulle betala. Det var attans tråkigt, men det fungerade.
Skicka en kommentar
<< Home