Julkalendern den 1 december 2009

Sällan har Julkalendernskaparen och Hemlisbloggaren varit så distraherad som i år. Eller, förresten, det var nog lika illa förra året när jag jobbade i morgonradio, bröt tån och blev bestulen på allt jag hade och ägde. Eller 2007, när vi var totalfokuserade på den kände reklammakaren som snodde och använde våra texter utan att fråga om lov eller betala. Eller 2006 2005, när vi bytte panel på huset i sju månader och jag inte längre fick vara kåsör. Uppdatering: Jag har glömt och förvirrat och blandat ihop årtalen och förträngt 2006 års Julkalenderstress, förmodligen för att jag inte var så himla stressad då. (Det här är alltså femte året.) Snacka om distraktion.

Äh. Allt är nog som vanligt när jag tänker efter.

Nybörjare: Den 1–24 december skriver jag som om jag är någon annan. En författare, en fotbollsspelare eller kanske en kamel? Ibland härmar jag bara stilen, ibland handlingen, ibland är texten bara full av ledtrådar – man vet inte. Det roliga händer nämligen sedan i kommentatorsbåset (klicka på ”KLICKA HÄR FÖR ATT KOMMENTERA” längst ner i inläggen, så kan du både läsa och skriva). Man kan gissa Dan Brown och Hjalmar Söderberg varenda dag om man vill; hur fel man än har, har man ändå en chans att vinna det pris som delas ut 24 gånger – Hemlisbloggar-t-shirten.

Veteraner: Kom ihåg att man kan få berömpoäng om man lurar och förvirrar sina medgissare. Och att det är bäst att skriva sitt svar i kod när man är bombsäker och först med att gissa.

DRT-fokuserare: Den 24 december, när jag hålögd och mager sitter i mitt brandskadade hus och förklarar för barnen att det inte blir någon julgran eftersom den inte får plats i gästrummet, avslöjas Den Röda Tråden – det som binder samman alla 24 luckorna. Innan dess kommer jag inte ens under pistolhot att avslöja svaret. (Men det är upplyftande när ni självsäkert mejlar mig helt fel svar redan under den första veckan.)

Alla med Julkalender-aversion: Ni som under december tar bort lotten.se ur länklistor och RSS-läsare – ibland kommer det faktiskt ”riktiga” blogginlägg om basket och kroppsöppningar också. Hav förtröstan. Eller läs lite i arkivet.

Redo? Tänk nu på att inte fokusera på det uppenbara först.

________________________________________________

Kapitel 59

– där Hemlischbloggaren vaknar, påbörjar schin rescha mot julafton,
varpå det raschlar till i kommentatorsbåschet.

    Jag sitter fast.
    Min stortå sitter fast i en råttfälla. Det är svårt att beskriva, men jag känner bultande smärta som påminner om träningsvärk, pirrande ilska som när jag var liten och slog huvudet i kökets furuluckor, storögd förvåning och samtidigt lugnande beslutsamhet.
    Jag ska komma loss.
    Men inte riktigt än. Först ska jag tänka tillbaka i tiden och byta tempus. För det var så det var när jag var liten och inte visste bättre än jag gör nu och allt hände som jag skulle komma att få användning av senare i livet. Som att öppna en säck fylld med guldgula skatter och gnistrande diamanter var sekunden när uppenbarelsen slog med kraft i den unge pojkens kropp. Så är det alltså att vara full.
    Men det är svårt att föreställa sig. Så jag kräks. Jag kräks i floder, i häftiga stötar, spyan kommer i kaskader och portioner som ryms i en lagom stor kåsa av älghorn. Rakt på tån. Som smidigt glider ur fällan.
    Jag är fri.

________________________________________________

Ålrajt? Facit kommer på gamla hederliga facitsajten ungefär samtidigt som lucka nummer 2 öppnas här. Eller ... kanske kommer facit sex timmar före. Ibland. Jag försöker förstås att variera min deadline så att både morgon- och kvällspigga får chansen att gissa först. (Man borde göra statistik på vilken pigghetsgrupp som gissar bäst och därav dra IQ-slutsatser.)