Refuseringar
Jaha, så var man refuserad. Igen.
De första gångerna föll jag ihop i en gråtande, hulkande hög. Efter fem refuseringar började jag sätta upp alla (enligt min egen fåniga von oben-inställning ohyggligt illa skrivna) refuseringar på en väl synlig vägg, så att jag skulle vänja mig och bli mer hårdhudad. Det funkade bra.
Men framför allt blev det en sporre: jag började samla på refuseringsbrev som andra samlar på handväskor, jultallrikar och femtiotalsmöbler. Så jag skickade och skickade och skickade texter såpass att jag misstänker att de slutade öppna kuverten när de såg avsändaren. Jag satte upp mina refuseringsbrev på väggen och ylade mot månen:
– Varför vill ingen ha en sorglustig dagboksskildring fylld med roliga tidsdokument? Vaddå ”som Barbro Lindgren”, jag skriver faktiskt helt annorlunda!
Christina och Sandra skrev ett manus, som blev refuserat av ett förlag som sa att det inte passade deras utgivning – ett förlag som lite senare gav ut något snarlikt. Utan kontakter som gärna skvallrar till en lösmynt bloggare, vet jag förstås inte om förlaget redan hade planerat ”kopian”, om likheterna är tillfälligheter eller om det krävs en kändis för att böcker ska säljas – men det irriterar förstås som en finne i näsan, detta. (Tur att bloggen funkar som en väl synlig vägg numera.)
Hur mår jag idag då efter den senaste örfilen? Har jag gråtit, förbannat mitt öde och skrikit ”aldrig mer!” samt hämnats genom förtal? Njae. Den senaste refuseringen var ok:
Dead woman walking?
Jättekul ju! Ah, vi tar väl en till?
Stackars Jalle. Foto: Orangeluvan.
_____
Meeen vad kul: lagerrensning!
De första gångerna föll jag ihop i en gråtande, hulkande hög. Efter fem refuseringar började jag sätta upp alla (enligt min egen fåniga von oben-inställning ohyggligt illa skrivna) refuseringar på en väl synlig vägg, så att jag skulle vänja mig och bli mer hårdhudad. Det funkade bra.
Men framför allt blev det en sporre: jag började samla på refuseringsbrev som andra samlar på handväskor, jultallrikar och femtiotalsmöbler. Så jag skickade och skickade och skickade texter såpass att jag misstänker att de slutade öppna kuverten när de såg avsändaren. Jag satte upp mina refuseringsbrev på väggen och ylade mot månen:
– Varför vill ingen ha en sorglustig dagboksskildring fylld med roliga tidsdokument? Vaddå ”som Barbro Lindgren”, jag skriver faktiskt helt annorlunda!
Christina och Sandra skrev ett manus, som blev refuserat av ett förlag som sa att det inte passade deras utgivning – ett förlag som lite senare gav ut något snarlikt. Utan kontakter som gärna skvallrar till en lösmynt bloggare, vet jag förstås inte om förlaget redan hade planerat ”kopian”, om likheterna är tillfälligheter eller om det krävs en kändis för att böcker ska säljas – men det irriterar förstås som en finne i näsan, detta. (Tur att bloggen funkar som en väl synlig vägg numera.)
Hur mår jag idag då efter den senaste örfilen? Har jag gråtit, förbannat mitt öde och skrikit ”aldrig mer!” samt hämnats genom förtal? Njae. Den senaste refuseringen var ok:
Tyvärr måste vi meddela att ditt bidrag av olika anledningar inte har godkänts för publicering på vår webbplats.Tsst! Man har välan en blogg! Spik i foten, foten i kläm och gröna sidan upp! Så här såg mitt bidrag ut:
Med vänlig hälsning
skyltat.se
Rubrik: Ok, men varför?
Dead woman walking? Jättekul ju! Ah, vi tar väl en till?
Rubrik: Jantelagen på bageriet.
Stackars Jalle. Foto: Orangeluvan._____
Meeen vad kul: lagerrensning!
Etiketter: refusering, skyltar, språk
15 Reflektioner:
Vad är skyltat.se? Jag läser lotten.se!
Ungdomarna som sköter sidan vet väl inte att Lobelia är ett namn och då blir det ju en aning poänglöst. Det finns väl helt enkelt inga karaktärer i tv-spelen som heter så. Och Sagan om ringen såg de väl som film så då missade de den Lobelian (som väl var en avlägsen släkting till Bilbo och Frodo(?)).
Annars var jag inte särdeles imponerad av sidans standard. Jag tycker att Tjuvtittat har bättre innehåll
Uh-oh, Pysseliten och Niklas -- nu får ni Stellan på er! Han är ju en av skyltat-grundarna och kommer att ge er på moppo!
Nu ska jag tillverka en t-shirt med texten:
JAG LÄSER LOTTEN.SE
Tack :)
Kära Lotten!
Jag raderade din skylt idag för att jag lagt in den i en jättebloggpost som publiceras imorgon. En lagerrensning.
Hade faktiskt ingen aning om att det skickades ut meddelanden till de som raderades/refuserades. Vi vill hellre meddela lite mer personligt, självklart.
MVH: popfabriken, skyltat.se
Hurra! Tack, Popfabriken! Jag har aldrig befunnit mig i en lagerrensning!
(Usch, jag låter ironisk utan att vara det. Sätt mig i en lagerrensning any day. Billigt är bra, sa hon som köpte sin tredje diskmaskin på tio år. Argh, kolla, nu låter jag ironisk igen.)
Sån t-shirt vill jag ha!
Som den gode Popfabriken redan meddelat, så är Lottens skylt inte alls refuserad.
Och jag tänker inte ge någon på moppo för att de läser lotten.se. Eller Tjuvtittat.se, för den delen. (Särskilt inte när man blir kallad ungdom - det är inte så ofta nuförtiden!)
Men Niklas lilla passus, om att Tjuvtittat har bättre innehåll, aktualiserar en svår fråga för alla driver en sajt där användarna står för innehållet: Ska man bara publicera det allra bästa, och refusera allt som inte är skitroligt? Eller ska man vara lite mer generös? Balansgången mellan kvantitet och kvalitet är ganska svår, och det vore kul att få lite synpunkter.
"…för alla som driver…", ska det såklart vara.
Blir jag refuserad nu?
(Rolig captcha, förresten: fulphons.)
Ja, Stellan, nu är du jätterefuserad. (Och jag har satt upp ditt namn på en väl synlig vägg förstås.)
Not!
Stackars Lobelia! Man tycker ju att annonser efter bödlar borde ske lite mer diskret.
Oj, ska passa mig för Stellan, genast kolla skylt-bloggen (jag gillar ju i grunden skyltar) och önska mig en JAG LÄSER LOTTEN.SE! tisha!
PS. Heder åt popfabriken som gav upprättelse genom lagerrensning. (jag gillar ju lagerrensning också!)
Vi kan väl posta våra roliga, missförstådda skyltar här istället? Den här hittade vi härom dagen:
http://www.mobilblogg.nu/tompa5/2009/09/05/09:50:10/vilken_tur_att_det_inte_var_e.html
Jag tror minsann att min skylt med skinnfri prins också refuserats. Kan också ha blivit bortglömd, eftersom jag messade den till hr Stellan via mobil.
Skicka en kommentar
<< Home