Badtradition med bajsparentes

Vi tänker slå badrekord. Jag har precis hittat förra rekordnoteringen i html-bloggen som jag hade då: 1999-09-09.

Vi var nyinflyttade, hade bara tre barn, fick plats i bilen och inspekterade kommunens alla badplatser. (Jag måste köpa nya sandaler – använder ju fortfarande samma som på bilden ovan.)

Nu härdar vi oss för att våga oss på att bada 2009-09-09. Det är alltså det traditionsenliga doppet – rekordet slår vi förstås den 10 september. (Alla självplågare och vinterbadare samt fakirer fnyser förstås åt vår extrema mesighet.)

Igår såg jag ut så här. Det var inte särskilt kallt, men inte heller särskilt skönt eftersom jag är svinförkyld och bara måste sympatibada med barnen.

Sexåringen drabbades plötsligt av toalettbehov där på stranden, men eftersom detta har hänt förut visste han vad han skulle göra. Fast det var svårt.

Strandtoaletten – som kanske är en installation av Konstfack – var låst på ena sidan och väldigt olåst (utan dörr) på andra sidan.

Eller vaddå dörr, det saknades allt utom just toalettstol. (Om man vill, kan man granska bilden och se vad som finns i toan förutom träbitar, kottar, stenar och flugor.)

Och vad händer? Blir barnen äcklade, upprörda och illamående? Ropar de på hjälp och kräks i en buske? Drabbas de av toatrauma och känner sig strandkränkta? Nej. Sexåringen ropade så det ekade över hela sjön:

– Skynda dig mamma! Bajs! Det här kan du ju blogga om!