Det var ett himla tjat om Bokmässan!
Jag förstår att det är tjatigt om man inte har möjlighet att åka till Bokmässan och är grönlila av avund eller om man helt enkelt av princip ”inte läser böcker” och ger tusan i mässan. Åååh, apropå det, får jag (än en gång) berätta om fotbollsgeniet Tomas Brolin?
När Brolin på hösten 1994 bröt foten och låg på sjukhus, kom en sportjournalist frågade vad han nu skulle göra när han fick en massa tid över, skulle han läsa böcker kanske?
-- Nej, SÅ sjuk blir jag aldrig, svarade Brolin snabbt.
Då skrattade jag ett stort frustskratt med snor hängande ur ena näsborren.
Förra året intervjuade jag Alexandra Zazzi på Bokmässan. (Och nej, egentligen är jag inte vindögd, men hon var så himla lång att jag blev alldeles till mig och liksom inte kunde kontrollera hela min kropp och hjärnan på en gång.) Foto: Översättarhelena.
Jag ska bara tala om att jag sitter på tåget mot Göteborg och denna Bokmässa som alla pratar om. Jag är fullpackad med roliga t-shirtar och böcker som ingen vill köpa och en miljard olika sladdar samt dator och ser så vansinnigt mycket fram emot att få följa med Studiomannen när han ska studiomanna sig på en fotbollsmatch imorrn. Men jag har glömt en sak. Jag har glömt en viktig sak. Jag hade nästan hellre glömt datorn.
Jag har nämligen helt glömt bort vad jag tog på mig för skor när jag följde med Sexåringen till skolan i morse och som jag sedan aldrig tog av mig när jag irrade runt i huset och försökte packa och städa på en gång. Det är ett par joggingskor som jag har sprungit nattorientering i. De är leriga, smutsiga, fula och alls inte representativa och när jag nu känner efter inte ens särskilt bekväma. Och inte har jag packat ner några andra.
Om ni ser en fladderpajas i rolig t-shirt och extremt fula skor på Bokmässan, så kom fram och trösta henne.
Några av de andra som jag intervjuade 2008. (I år har jag inte ett enda uppdrag – annat än att mingla, äta räkmacka och prata strunt.)
___
Pssst. Kom på att jag de facto brukar glömma sådant som är olämpligt att glömma. Shorts till basketmatcher, pass till utlandsresor, mobilen ... Vad är det dummaste man kan glömma? Strumpor när man ska fjällvandra?
När Brolin på hösten 1994 bröt foten och låg på sjukhus, kom en sportjournalist frågade vad han nu skulle göra när han fick en massa tid över, skulle han läsa böcker kanske?
-- Nej, SÅ sjuk blir jag aldrig, svarade Brolin snabbt.
Då skrattade jag ett stort frustskratt med snor hängande ur ena näsborren.
Förra året intervjuade jag Alexandra Zazzi på Bokmässan. (Och nej, egentligen är jag inte vindögd, men hon var så himla lång att jag blev alldeles till mig och liksom inte kunde kontrollera hela min kropp och hjärnan på en gång.) Foto: Översättarhelena.Jag ska bara tala om att jag sitter på tåget mot Göteborg och denna Bokmässa som alla pratar om. Jag är fullpackad med roliga t-shirtar och böcker som ingen vill köpa och en miljard olika sladdar samt dator och ser så vansinnigt mycket fram emot att få följa med Studiomannen när han ska studiomanna sig på en fotbollsmatch imorrn. Men jag har glömt en sak. Jag har glömt en viktig sak. Jag hade nästan hellre glömt datorn.
Jag har nämligen helt glömt bort vad jag tog på mig för skor när jag följde med Sexåringen till skolan i morse och som jag sedan aldrig tog av mig när jag irrade runt i huset och försökte packa och städa på en gång. Det är ett par joggingskor som jag har sprungit nattorientering i. De är leriga, smutsiga, fula och alls inte representativa och när jag nu känner efter inte ens särskilt bekväma. Och inte har jag packat ner några andra.
Om ni ser en fladderpajas i rolig t-shirt och extremt fula skor på Bokmässan, så kom fram och trösta henne.
Några av de andra som jag intervjuade 2008. (I år har jag inte ett enda uppdrag – annat än att mingla, äta räkmacka och prata strunt.)Pssst. Kom på att jag de facto brukar glömma sådant som är olämpligt att glömma. Shorts till basketmatcher, pass till utlandsresor, mobilen ... Vad är det dummaste man kan glömma? Strumpor när man ska fjällvandra?
Etiketter: Bokmässan
22 Reflektioner:
Dagens morbida svar:
Det värsta man kan glömma är
-sitt barn i bilen en solig dag.
Å huuu, Amiechan!
Jag fastnade i en artikelserie på detta ämne i, tror jag, N.Y. Times. Jag skakade efter läsningen bara på huvudet och sa "man kan inte glömma sitt barn" och kunde inte begripa hur det skulle gå till ens efter sjutton spaltmeter och 345 bortförklaringar från föräldrarna som glömde.
(Bara för att jag skriver sådär kommer jag väl att glömma något värre än skor och får äta upp alla mina oförstående tankar.)
Skridskor till en ishockeymatch i ungdomen. Jag hade tagit på mig hela utrustningen som jag packat i rätt ordning i säcken när det var märkligt tomt i botten. Och så var jag förstås i 14-års åldern när allting är så där extra känsligt.
Dessutom har jag bekanta som glömt spädbarn i affärer...
ungelout tycker wv
Visst finns det föräldrar som glömmer sina barn. En familj med åtta barn, glömde ett av dem på en rastplats utmed motorvägen i Tyskland. Vi vet ju alla hur lätt det är att komma tillbaka till en sådan! Ungen kom tillrätta, men det tog timmar, mycket ståhej och ett antal poliser.
Margaretha
som är grön av avund på alla som kan åka på bokmässan - med eller utan skor
Och, Niklas, när man står i full hockeymundering utan skridskor, så ser man så ... skör ut.
Jag brukade ordna musikläger för mina barns blåsorkestrar förr i tiden, och på dessa läger dök det ofta upp någon unge som hade glömt sin piccolaflöjt eller tuba eller vad det nu var. Generad förälder fick då rycka ut och transportera instrumentet till barnet på lägret.
det värsta jag själv har glömt är finkläderna kvar hemma när vi skulle på 75 års fest. Stoooor fest. Uppklätt. Jomenhejsan, allt det jag skulle vara uppklädd i ligger hemma.
Akuthandla med betoning på akut två timmar innan fest ska börja.
På min dotters bröllop i somras glömde hennes nuvarande svåger att ta med sin hustrus klänning - som hängde bredvid hans kostym som han tog med... Bröllopet var i Köpenhamn så hon hade tur och fick köpa en mycket snygg klänning till!
Vi ses i Göteborg lördag-söndag! Jag får se om jag köper någon mer rolig t-shirt av dig, den här gången skall jag ju springa omkring i en som det står PocketBlogg.se på och dela ut bokmärken med samma budskap!
Om du är kvar på lördag så kan du kika in i Bokias monter mellan 11-16 så kan jag måla dina skor till exempel tigerskor. Där ska jag nämligen sitta och förvandla små barn till rosa fjärilar (hallå, har de ingen fantasi? Nä, de har läst för lite böcker), tigrar och en och annan bizarr önskan av typen "jag vill vara en blåmes". // Salte Stellans lillasyster
Ack, Ozzy, på lördag är jag redan på väg hem till de fem vilsna barnen igen.
(Inte alls vilsna egentligen. Vid en kontroll nyss var tre av dem på basketträning, ett lagade mat och ett "spelade dator".)
Jag tänkte föreslå att de väl har skoaffärer i Göteborg, men så kom jag på att den enda gång jag varit på bokmässan så hade jag nya skor. Nästan det enda jag kommer ihåg av mässan är hur ont i fötterna jag fick! Alltså kanske det är ett lyckokast för dig att du har gamla fula skor. Även om de inte är världens bekvämaste.
Om du vill kan jag svänga inom dig och hämta dina dojor innan jag far imorgon.
Ingen inbjudan från kungen angående fredagen ännu?
Nu vill jag att Lotten bloggar om kungen och fredag!
Jag har köpt ett par mockasinmjuka gympaskor på Nordstan! (Nedsatta från 1 000 till 280. Förmodligen är jag lurad på något sätt.) De är inte snygga, men nog ok för en bokmässa. (Men tack för erbjudandet Ica, det var alls inte en dum idé.)
Vi får jobba på det där med kungen.
Jag hade ordnat bröllopspresent från hela tjocka släkten till min kusin i Landskrona som gifte sig i Landskrona. Jag bor i Sundsvall. Det är ganska långt mellan Sundsvall och Landskrona, typ 120 mil.
Efter ungefär 2 mil kom jag på att jag hade glömt nätsladden till min bärbara dator. Vi vände och hämtade den.
Efter ungefär 40 mil kom jag på att jag hade glömt själva bröllopspresenten. Det var då lite sent att vända.
Jag kastade mig ut i ett idogt mobiltelefonerande för att försöka komma på en nödlösning, men grejen var ju just den att presenten jag hade köpt var svår att få tag på någon annanstans. Så där satt jag bredvid en uppjagad make med skägget i brevlådan (jag, inte han).
Bröllopet var oerhört vackert, festen jätterolig och jag höll ett mycket uppskattat tal på rim om presenten jag glömde. Det är sånt barnbarna kommer att prata om när man sitter på hemmet!
(Och kusinen med hustru fick presenterna en stund in på hösten.)
(För övrigt blir jag grönare och grönare av avund för varje dag jag läser och hör om bokmässan - men nu hade jag ju bestämt mig för att stå över i år. *suck*)
Ursäkta en oinvigd, men vad GÖR man egentligen på bokmässan? Förutom får ont i fötterna och träffar bloggare?
Av de ickemorbida glömskorna räknar jag detta som en av de allvarligare: Man åker iväg till närmaste stad (12 mil) för att uträtta såna ärenden som man måste uträtta i en stad. Hemma har man listan med de nödvändiga ärendena samt plastfickan med alla de där rabattkupongerna som skulle utnyttjas, typ 30% på en vinteroverall till den yngsta och alla konsumcheckarna.
Nä, nu får jag lägga till dagens glömskor och inte bara min morbida skräck om barn och bilar.
Idag har jag glömt att:
a) lägga ett viktigt brev på postlådan.
b) ringa hem och säga till maken att jag inte blivit rånmördad när jag åkte hem till en främmande man och köpte en barnvagn (jag åkte istället hem till min mor och drack te och skvallrade)
c) hämta ut ett mkt spännande paket på posten som vi inte vet vad det är.
d) bestämma söndagens psalmer och meddela kantorn dem innan 21.00 idag. Jag valde psalmer på rekordtid (7 minuter) och meddelade dem klockan 21.40 istället.
Nåväl. Det var dagens glömskor det. Låt se vad morgondagen bär i sitt sköte! T.ex. funderar jag på att glömma bort att jag har tvättid klockan 7.00.
Jag har sett Lottens nya skor och tyckte att de var snygga! 280 spänn var ett fynd. Ja, det var bara det jag ville säga.
Du kan i ditt läge vara glad att du inte är jag i mina tröttare ögonblick, eftersom det hänt att jag lämnat barn i inte bara fula, utan två helt olika skor. Nu ser jag att du hittade nya, det var ju skönt.
Glömt har jag gjort massor, dock inget större som klår de andra i minnenas arkiv. Däremot minns jag med ilska/grämelse fortfarande att maken kastade min julblomma till pappa, som jag arrangerat med omtanke, kärlek och ungarnas hemgjorda tomtar. Vaddå, att man slår in en blomma i tidningspapper, lite halvslarvigt och ställer i trappen, betyder ju inte att det är skräp!?
Har alltid drömt om att åka till bokmässa, men det har aldrig blivit av.Tidigare var böcker mitt största intresse. Numera är öl ett större. I dag skulle jag ha varit på ölmässan, men jag är sjuk, så därför har jag tid att skriva långa osammanhängande kommentarer i stället.
Jag kan också vara osammanhängande, Dammråttan:
Herreg... hur ... Vem? Ta mig härifrån. Någon har sagt till någon som har gett order till någon om att vi ger bort en bok ... till ... till ... alla ... ALLA ... som kommer till vårt lilla bås på Grafiska torget.
Hilfe.
Oj, var jag SÅ osammanhängande? ;)
Skicka en kommentar
<< Home