Att dreja mitt i livet
Som ett nyfött barn.När jag var 7–16 år, tvingades jag att spela piano. Först för en privat pianofröken i Lund, sedan i Kommunala Musikskolan i Luleå. Med noll talang, noll vilja, noll gjorda läxor och noll framsteg på nio år, kändes det tryggt som att landa i skumgummi när jag bytte ut pianot mot en basketboll.
Men under de där hemska pianoåren tog lilla Lotten sig an även andra aktiviteter. Helt på egen hand utan någon som helst hjälp, skjutsning eller initiativ från föräldrarna.
- I trean gick jag på teaterkurs, men slutade grymt besviken efter ett helt år av ”lära känna varandra-övningar” och diskussioner om det positiva i att man kunde vända även en Shakespearepjäs till att handla om NJA eller Stålverk 80.
- I fyran lärde jag mig teckenspråk, inspirerad av ”Upp med händerna” som var både ett tv-program och en kortlek. När min farfar blev blind, lärde jag honom helt logiskt de dövas språk ända tills han dog.
- I femman gick jag på keramikkurs och hade julklapparna färdiga för flera år framåt: knöggliga skålar, förfärliga tavlor och ett otal konstnärliga skor med en hand uppstickande placerades i garderober, på vindar och i stängda källare i hela släkten.
- I sexan lärde jag mig att dreja. Och som jag drejade! Tyvärr målades alla muggar och skålar i en för hälsan livsfarlig koboltblå färg, så det var ju tur att även dessa tingestar var så fula att de inte användes av släkten. Den hade helt enkelt dött ut annars.
Och det var dit jag ville komma – idag har jag drejat igen. Och som jag drejade! Schwing, snapp och tjohej, så stod tre skålar på rad. Jag hade lera på näsan och i skorna och allt däremellan, inklusive i skavsåren på händerna. Min djefla man till orienterare hade varit stolt om han hade sett mig.
Två av skålarna. Och vet ni – numera slipper man sparka fram snurret! Det finns eldrivna skivor och när man har tillverkat en tunn, smäcker sak ska man föna underverket en stund. Fönarna (inringade) ligger så fina och elektriska bland lerkladdiga pölar och vattenspill.Så, vilka vill fira jul med mig?
(Ni som tycker att skålarna här ovan är snygga ska veta att de är de inte alls. Än en gång – precis som när jag provade att meditera – är jag sämst i klassen.)
29 Reflektioner:
Mycket intressant och roligt som alltid. Men vem #%¤! är "Shakespare"?
Att dreja är hur kul som helst.
Wallåkra stenkärlsfabrik rekommenderas för dem som vill prova på.
Drejat bi har jag gjort i mina dar, en bortglömd seglarkonst. Men att dreja KAOLIN (korsordslera) är mig helt främmande.
Men stort tack, Mattias. Glömda e:n kan förvanska stora författare till oigenkännlighet: Dward Alb.
Tiila -- än har jag inte så kul, jag har stora problem med tävlingsnerverna så länge jag inte gör flest, tunnast, vackrast och störst. Fast imorrn kan jag skylla på min gamla krigsskada i handen.
Jag kan en korsordsmössa, Plastfarfar: mitra.
Och jag kan en korsordsnationalitet: ivorian.
Medge att ni inte säger det varje dag.
Snygga lermössor, Lotten!
Det händer dock att man ser gamle Wills efternamn stavas både Shakspeare och Shakspere, så jag tror inte det är så kinkigt med ett e mer eller mindre egentligen. De hade ett mer avspänt förhållande till stavning förr i tiden.
Har vi parallella barndomar eller parallella barndomar? Jag spelade också piano (fast jag uppskattade det, och fortsatte ta lektioner hela gymnasiet), hade Glenn Berry på väggen (fast basketintresset ebbade ut ganska snabbt), jag lärde mig några fraser och alfabetet på de dövas språk med "Upp med händerna" och jag gick en .... keramikkurs.
(Teater - nej, men balett en termin. Och strövarna två terminer, den sista enbart för att få ett märke.) (Och så simtränade jag ett tag.)
Vem bryr sig om om de blev snygga? Skönheten kommer inte inifrån, den sitter på ytan. Måla nu med lite giftfria växtfärger och plantera sedan jordgubbar och smultron i dem, så för de i alla fall något gott med sig!
Jag höll på med skapande dramatik på gymnasiet. Det måste alltså ha varit fem år efter din teaterkurs, men övningarna hade inte förändrats. När vi skulle ligga på golvet och blunda envisades mina ögonlock med att öppna sig när jag försökte slappna av. Sämst i klassen, med en kniv.
Översättarhelena har alldeles rätt! Det var inte så noga med stavningen ens av sitt eget namn förr. Jag har läst att Gustav Vasa stavade sitt namn Gødztaff, Giöstaff, Göstaff, Gustaff, Gostavs eller Gustavus. Lite efter dagsformen kanske?
Lite konstigt tycker vi nog idag.
(Släktnamnet "Vasa" använde han förresten inte alls. Möjligen "Eriksson" och det är ju fint nog.)
Jag tycker att de var fina!
Hur länge ska den djefla mannen vara i Ukraina och leta världshistoria? Och vilken sorts världshistoria letar han efter?
Funderade på det där teckenspråksprogrammet häromdagen utan att komma på vad det hette, så ett stort tack för upplysningen. Kortleken hade jag och min syster, många kort var det. Undrar var den finns nu? Om den är slängd kan jag lova att det är min syster som kastat den, för inte är det jag!
Psst. Jaaaaag har kvar kortleken med teckenspråk. Och folk kallar mig galen. Pah! De kommer att stå i kö utanför mitt hus om några år, när jag även kan visa upp sparade mejl från 1996, V-jeans och en vårhatt.
Men varför fönar ni leran? Det verkar jättekonstigt, tycker jag. Torkar den inte för fort då? Helst ska godset ju stå under plasttäcke ett tag när det är nydrejat. (Åtminstine var det så jag lärde mig under mina år som keramikerlärling.)
Din djefle mans utlandsresa.
Vilket datum kommer att uppmärksammans?
27-28 Juni enligt gammal kalender eller först 8 juli enligt vår nuvarande gregorianska.
Tillåter mig att kopiera Wikipedia
I november 1699 beslöt den svenska regeringen att gregorianska kalendern skulle införas i Sverige. Men det skulle inte ske direkt, utan man skulle utesluta skottdagen under 11 skottår (1700-1740) för att få en anpassning i lagom takt.
År 1700 slopade man alltså skottdagen, men i fortsättningen gjorde krig och elände att man glömde bort planerna. Sverige hade nu fått en egen kalender, som inte fanns i något annat land, tio dagar efter den gregorianska och en dag före den julianska. Till slut fann man det opraktiskt, så 1711 beslöt Karl XII att man skulle återgå till den gamla kalendern. Det gjordes på så sätt att man satte in en extra skottdag, fredagen den 30 februari, 1712, den så kallade tillökningsdagen.
1753 togs det stora steget till den nya kalendern. Det gick till så, att man tog bort de 11 sista dagarna i februari. 17 februari följdes därför av 1 mars. Sverige ville undvika hänvisningar till påvar, så den gregorianska kalendern kallades för nya stilen. Tiden före 1 mars 1753 kallades för gamla stilen. Genomförandet var dock inte populärt hos alla – många ansåg att man tog bort 11 dagar från deras liv.
Dessa förändringar i tidräkningen har en liten effekt än idag, nämligen i släktforskningssammanhang. Människor som föddes på ena och dog på andra sidan om 1753 års skifte blev alltså elva dagar yngre, än vad man kunde ha förväntat sig. Om kyrkböckernas datum för födelse, giftermål, begravning eller dylikt inträffade före skiftet är det alltså elva dagar mindre än så många dagar sedan man kunde ha förväntat sig, att det skulle vara.
Den djefla mannen är en sån här resa, Jessica. Som att resa i tiden, om jag har förstått rätt. Själv vill jag bara tågluffa till Prag.
Eller vänta. Chicagoexpressen. Eller vänta ... jag vill få uppdrag som bloggresare. Vart som helst, tack.
Heléne: Man ska föna skålarna om de är tunna och ömtåliga innan man lyfter dem av drejskivan.
Idag lärde jag mig att _______. (Har glömt det helt ologiska ordet, men aktiviteten kan jämföras med att sandpappra en nyutsågad smörkniv.)
Oj förlåt Jessika med k, jag råkade skriva c. Du kan få tillåtelse att kalla mig Lotta en gång så är vi kvitt.
Ullah, förresten -- tänk om vi är en och samma person? Fast det är med basketen stjälper ju allt.
Nu ska jag inte fylla mitt eget kommentatorsbås utan faktiskt laga kvällsmat till fem hungriga små barn. Fil & flingor, vad tror ni om det?
Ur reklamtexten om den djefle mannens resa.(Din länk)
"Tåget förflyttar sig på natten till nya platser, där frustande bussar skrapar med däcken och ivriga guider väntar på att ta oss ut till intressanta platser och upplevelser."
Var det förberett med riktig hästspillning på perrongen för ....?
Då förstår jag! Vi drejade fast gipsskivor på drejskivan, dejade på det och slapp så fönandet.
________. = glätta med drejskenet?
Dina skålar är fina.
Jag brukade gilla att dreja och hade keramik som Fritt valt arbete större delen av högstadiet. När jag skulle göra omstart med keramik i trettioårsåldern upptäckte jag att jag blev åksjuk av att dreja (det är sant! skivan snurrar ju så förbålt), så det blev inte så mycket drejat sen.
(wv är raikaj och vill kanske att du ska rakubränna dina skålar)
När jag läste litteraturvetenskap i Lund berättade den underbara Bengt Levan att förr i tiden, när bara vissa kunde skriva och följdaktigen hade detta som yrke, fick de betalt per bokstav. Därav alla extra w, h, z etc som man smyckade ut orden med förr. Konstigt då att ta bort e-n ur Shakespeare... Men det kanske inte funkade så i England?
Jag gillar dina lerskålar och tycker det är HELT ok med fil och flingor till kvällsmat en solig sommardag!
Bengt Levan, Bengt Levan! Jag hade också honom!
Och tyvärr minns jag absolut ingenting mer än att han var underbar.
Cina: Jag har alldeles nyss upptäckt något väldigt negativt med de där flingorna.
Alla behövde nattamat.
Tack, alla ni som har så fel men berömmer mina skålar ändå.
Jag tror att jag ska ha chips i dem allihop. (Ja, jag är fortfarande hungrig.)
Lotten: det verkar mest vara ett tecken på att Sverige var mycket likriktat/homogent/fantasilöst/fantastiskt, eller vad man skall kalla det, när vi växte upp. Du har flera gånger lagt upp bilder här på dina sparade klenoder som jag känner igen direkt, fast vi vuxit upp i helt olika städer.
Du kan börja lotta ut lermössor i adventskalendern ju!
Jag var med i ett avsnitt av ”Upp med händerna” när jag var elva, fick ramla i en bassäng och skrika och teckna hjälp. Minns att det var svårt att ramla, skrika och teckna samtidigt. Har också kortleken men idag minns jag bara tecknen för "gul", "blå", "lejon" och "dum". Inte till så stor nytta kanske.
Lotta ;) (Lotten),
Slaget vid Poltava, så historielös är jag att jag inte ens visste att det hade med Ukraina att göra. Det är ju bra att den djefla mannen är ute och letar reda på sånt :)
Nu har jag kommit på ordet! _______ kan i ovanstående kommentarer ersättas med "beskicka". Ett öra på en kopp heter en "hänkel" och en platt grej som man skrapar av klegg med heter "drejsken".
Min hjärna kommer att explodera.
Skicka en kommentar
<< Home