Mardrömslik sömn
Jag vidhåller att andras drömmar är extremt tråkiga. Men att mina inte är det.
Igår natt: alla människor i hela världen förvandlades till enmetersrobotar i vita overaller. Alla gick så där smidigt som t.ex. sköldpaddor eftersom det bara var benen som hade förkortats, inte överkroppen. Jag var det svarta fåret i en vit värld och outsägligt lättad när jag till slut vaknade normallång.
Den nyligen gångna natten: det beslutades att jag skulle dö. Det var ett oåterkalleligt beslut och mina argument för att detta var ett ohyggligt slöseri med begåvning hjälpte inte. I sista sekunden – strax innan jag skulle skjutas i huvudet – bestämdes det att man bara skulle ta ut de onödiga delarna av min hjärna. Alltså öppnades mitt bakhuvud (helt utan smärta), någon rumsterade om och sydde sedan igen med gigantiska Frankensteinstygn och tvingade mig sedan att gå omkring i klafsig sumpmark. Jag var bekymrad över infektionsrisken och förstås outsägligt lättad när jag till slut vaknade med intakt hjärna.
Märk väl: jag spelar inte våldsamma datorspel och tittade inte på skräckfilm igår. Visst är jag intressant?
Nu är frågan ... Kan jag ge er mardrömmar? Se vad jag hittade igår!
De där vackra skinnbaggarna på bilden heter eldlus. I sådana här baggkluster kravlade de igår eftermiddag omkring på varandra och åt på en stupad kompis. Den där i bakgrunden – vi kan kalla honom Baumgartl – kommer snart att vara täckt av sina fastrar och kusiner som festar på honom. Han är knaprig och smakar nog som kyckling.
Igår natt: alla människor i hela världen förvandlades till enmetersrobotar i vita overaller. Alla gick så där smidigt som t.ex. sköldpaddor eftersom det bara var benen som hade förkortats, inte överkroppen. Jag var det svarta fåret i en vit värld och outsägligt lättad när jag till slut vaknade normallång.
Den nyligen gångna natten: det beslutades att jag skulle dö. Det var ett oåterkalleligt beslut och mina argument för att detta var ett ohyggligt slöseri med begåvning hjälpte inte. I sista sekunden – strax innan jag skulle skjutas i huvudet – bestämdes det att man bara skulle ta ut de onödiga delarna av min hjärna. Alltså öppnades mitt bakhuvud (helt utan smärta), någon rumsterade om och sydde sedan igen med gigantiska Frankensteinstygn och tvingade mig sedan att gå omkring i klafsig sumpmark. Jag var bekymrad över infektionsrisken och förstås outsägligt lättad när jag till slut vaknade med intakt hjärna.
Märk väl: jag spelar inte våldsamma datorspel och tittade inte på skräckfilm igår. Visst är jag intressant?
Nu är frågan ... Kan jag ge er mardrömmar? Se vad jag hittade igår!
De där vackra skinnbaggarna på bilden heter eldlus. I sådana här baggkluster kravlade de igår eftermiddag omkring på varandra och åt på en stupad kompis. Den där i bakgrunden – vi kan kalla honom Baumgartl – kommer snart att vara täckt av sina fastrar och kusiner som festar på honom. Han är knaprig och smakar nog som kyckling.
22 Reflektioner:
Innan friidrottsvän av ordning dyker upp och korrigerar mig: jag vet att Baumgartl inte föll över häckar utan hinder. Men häck lät bättre just här.
Du behöver gulliga grejer. Nyutslagna syrener, skollovsglada barn och en kram!
(Visst nej, kramar är inte din grej. Åkej - kaffe med tårta då? En liten hutt...?)
Du behöver gulliga grejer.
Utöver nyutslagna syrener finnes ju allt det där tillhands.
Däremot kan du ha glädje av Freuds Drömtydning, som finnes i vårt bibliotek - skickas vid beställning!
wv=inesse - men det tycks du ju inte vara - kanske inteesse
Ja ja, andras drömmar är tråkiga ja. *fnys* Jag kommer aldrig ihåg vad jag har drömt, bara om jag har drömt mardrömmar eller nåt trevligt.
Eldlöss är gulliga!
Här finns andra gulligheter att gosa med.
Cool länk, min djefla man -- man kan gulla med en fotsvamp!
Jag samlar material till en insektsskräckis,du råkade inte filma eldlössen också?
När jag var gravid med vårt första barn hade t.o.m. jag intressnta drömmar. Bland annatdrömde jag att min pappas sambo sydde ett par skinnbyxor till sin före detta grannes tax.
Wv: sance, nej varken sans eller vett...
Om jag hade filmat dem, hade du trott att det var en stillbild, Tiila. Not much action.
När jag var gravid, drömde jag gång på gång att jag överlycklig och utan problem klämde ut det ena siamestvillingparet efter det andra.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Attans också! Då får jag stryka eldlöss ur rollistan.
Nyckelpigor, tvestjärtar, kålfjärilslarver och spindlar(jaja, de är inte insekter men fick vara med ändå) är redan dokumenterade. Funderar på att inkludera sniglar också men då måste jag verkligen döpa om genren.
Å andra sidan innehåller min nallewestern både en drake, en docka och en snigel på hjul...
Bara det inte är glasbitar i lusen som kanske smakar kyckling.
Jag var tvungen att kolla upp den där insekten. Jag tänkte det var körkmackar på villovägar, men det var det inte. De har ett lite annorlunda mönster.
Det här är jättekonstigt. Jag hade aldrig hört talas om eldlöss förrän för någon vecka sen, när jag hittade mängder av dem hos Steffe. Och nu hos dig. Vad skulle Jung säga? Jag bara frågar.
PS Du har jätteintressanta drömmar.
Nåmen detsamma, Anna: jag är eldlusnovis jag också. Däremot har jag sett och hört talas om Sörmlands landskapsinsekt, som är lika vacker: strimlusen.
Se på tusan: körkmack.
Körkmack? Trodde jag var en bensinmack bredvid körkan.
Nu drömde jag en stressmardröm. Jag skulle laga gourmetmiddag åt två personer som satt och väntade två trappor upp någonstans - det var realityshowstuk över det hela, men verkligt och bara jag. Jag tänkte ut en så fin middag med oxfilé och en grön soppa med rostat bröd innan - men jag blev aldrig klar! Jag lagade och kokade och rostade, men timmarna gick och det blev bara inte färdigt. Till slut kom de två ner, arga, med varsin använd tallrik - de hade beställt egen mat, men lustigt nog samma jag lagade... och jag blev djupt generad.
Vaknade för en kvart sedan, inte riktigt utvilad. För att vara mardröm var det ju ändå rätt snällt.
Mina drömmar is far more twisted än dina. Men du, de där baggarna. Jag kryssade mellan dem under en sträcka av typ 200 meter. De var överallt! Creepy. Var kommer de ifrån? Och alla led av grupptryck av stor styrka.
Den som gillar småkryp skulle ha varit med oss på miljömuppeläger på Ven på sjuttiotalet. Det fanns miljoner, miljarder, myriader nyckelpigor som seglat dit för att dö (vad jag förstår). De stora stenbumlingarna vid stranden var helt täckta av dem.
Wv aexpen - pennan är ett vapen lika farligt som yxan?
Det fanns miljoner, miljarder, myriader nyckelpigor
Jag minns fortfarande från skolan berättelserna om lämmeltåg!
Sedan vi flyttade till Viken upplever vi - inte varje år det är som vårfloden ibland mer ibland mindre men någon augustidag "svärmar" de - ofta torra högtrycksperioder med ostlig vind och när de kommer till Öresund blir det stopp! Det knastrar under fötterna när man går ner till badet. Jag minns en vilsen tysk Vespaburen turist som uppkommen ur böljorna stirrade oförstående på vindskölden som var TÄCKT av flera lager nyckelpigor som han fick SOPA bort.
Jag hittade detta märkliga nyckelpigsminne från juni i Malmö på 70-talet, men MITT minne är absolut från en augustisöndag!
Hos mig är det riddarskinnbaggar som kravlar omkring i solskenet. Eller inne i fönsterkarmen.
Dvs. Körkmackor. Kan det vara så att gudstjänsterna var så långa på Gotland att det var tillrådligt att ta med sig matsäck?
Hu - mackor med baggar på!
När vi bodde i Lund i slutet av 1980-talet, ville jag känna havets vindar och satte mig på en skranglig cykel och trampade iväg till Lomma. Helt solo -- det skulle vara min dag på stranden, bara jag och en matsäck.
Jag kom fram, lade mig ner och njöt i ungefär fem sekunder. För så lång tid tog det innan en svärm bitande nyckelpigor hade börjat äta på mig.
Så jag cyklade hem igen. Ont i knäna minns jag att jag hade också. (Ungdomligt svullna slemsäckar, hette det visst.)
Jag med insektsfobi drömmer aldrig om insekter. Så mycket vet jag trots mina svårigheter att komma ihåg mina drömmar.
De där är ett konstverk. Om du förstorar och ramar in kan du tjäna pengar.
Skicka en kommentar
<< Home